Rätt ofta hör man om folk som är trötta på sina respektive för att de bara lallar runt i mysbyxor, rapar och kliar sig i grenen hela dagarna. Och läser man bloggar och veckotidnigar så säger folk att de aldrig i livet skulle våga att släppa sig inför sina respektive! Så mycket får man inte sjangsera, menar de. Då falnar glöden snabbt som ögat.

Kan det verkligen vara sant? Funkar folk så?

Jag tycker att det är just det som är själva tjusningen med ett långvarigt förhållande – att man kan släppa alla hämningar och inte behöver skämmas för något.

Att veta att man är älskad ändå.

Oavsett om man lägger en liten mök ibland.