Pappsen är som en degklump

Det är inte lätt att sätta ord på hur man känner sig, särskilt inte för karlar. Män har ju som bekant svårt att sätta ord på sina känslor.

Det kan också gälla Pappsen…

…fast inte när han är förkyld.

”Jag har en sprängande huvudvärk.” berättar Pappsen vid frukostbordet en morgon.

Eftersom jag vet med mig att jag ibland inte riktigt lyssnar på Pappsens klagosånger anstränger jag mig, lägger huvudet på sned och säger medlidsamt.

”Men usch vad jobbigt, höddudu.”

Pappsen, som blir överraskad över mitt oväntade medlidande, funderar en stund och tillägger:

”Jag känner mig som en stor degklump. En degklump med huvudvärk.”

Han sneglar på mig för att se om hans liknelse går hem. Jag nickar artigt.

Det ger Pappsen inspiration som fortsätter:

”Jag känner mig som en böld som bara har en glipa vid ögonen.”

Nu börjar han se riktigt nöjd ut. ”Och en vid munnen.” fortsätter han frejdigt.

Jag anstränger mig till det yttersta för att fortfarande se intresserad ut.

”Jag kan bara andas så här.” säger Pappsen som nu är riktigt i gasen!

Sen följer en lång och ganska dålig imitation av en Darth Vader-andning.

Jag kan inte riktigt hålla mig utan börjar att fnissa.

Pappsen rycker till, inser att han återigen har gått för långt i sin självömkan, avbryter imitationen och fortsätter frukosten under tystnad.

20140628-232659-84419301.jpg
Bild ur reklamfilm från 1994 (så länge sen!?)

Löklådor i kylen

Varför har jag inte tänkt på detta tidigare?

Jag brukar slänga in påse efter påse med lök i kylen, eftersom jag aldrig har koll på hur mycket jag har sen innan. Sen är det en enda röra med lökar som ramlat ur sina påsar, lökskal som skavts av, vitlöksklyftor som råkat lossna blandat med geggiga gamla plastpåsar (ofta tomma).

Idag när det regnade som bäst städade jag kylskåpet och insåg att jag kan ha löken i egna byttor! Nu ska jag väl slippa städa så ofta som jag borde göra men ändå inte gör…

20140628-204053-74453213.jpg

20140628-204054-74454860.jpg
Se, vilken ordning och reda!

Kolatårta med digestive och jordgubbar

20140628-122729-44849079.jpg
Det här receptet är inte mitt eget. Denna tårta vann tidningen Buffés tårttävling för ett par år sen. Där heter tårtan Koladröm. Men jag har justerat receptet lite eftersom jag tycker att den tårtan blev i mäktigaste och sötaste laget.

20140628-122913-44953008.jpg
Kolatårta med digestive och jordgubbar
(knappt) 1 burk kondenserad mjölk (ca 400)
120 g smör
240 g digestivekex
1 l jordgubbar
(1,5 dubbeldaim (à 56 g))
3 dl vispgrädde
ev. annan riven choklad, citronmeliss, fläderblommor…

Lägg den oöppnade burken med kondenserad mjölk i en stor kastrull. Häll på vatten så att det täcker ordentligt. Låt småkoka ca 3 timmar utan lock, se till att vattnet täcker hela tiden, annars fyll på mera (det sägs att burken kan explodera annars!?)
Ta upp burken och skölj i kallt vatten. Vänta med att öppna den tills den har svalnat helt. Jag brukar koka burken dagen innan jag ska använda den.

Lägg plastfolie i bottnen på en form med löstagbara kanter, ca 24 cm i diameter.

Smält smöret. Mixa digestivekexen. Häll i smöret och mixa igen. Tryck ut blandningen på bottnen av formen. Ställ i kylen i en timme.

Rensa och dela jordgubbarna.

(Finhacka daimen.) Nästa gång jag gör denna tårta kommer jag att skippa daimen och bara ha vanlig grädde. Men om du gillar när det är riktigt sött så passar daimen bra till.

Vispa grädden (och blanda med 2/3 av daimkrosset.)

Lossa kanten från bottnen. Lyft upp den, dra försiktigt bort plasten och lägg bottnen på ett fat.
Bred på kolakrämen (jag använda inte riktigt all kräm).
Spritsa eller bred grädden över.
Ställ kallt fram till servering.

Vid servering: Lägg på jordgubbar och ev resten av daimkrosset, riven choklad, citronmeliss eller fläderblommor….bara fantasin sätter gränser (skriver hon som aldrig orkar dekorera en tårta ordentligt utan bara vill hugga in direkt…)

20140628-121715-44235172.jpg

20140628-123021-45021584.jpg

20140628-123037-45037458.jpg

Pappsens andra kärlek

20140627-194159-70919471.jpg
Pappsen har en förälskelse. Ja, förutom mig och Barnet vill säga.

Och han är inte ensam om den! Många karlar har blivit förvridna av denna läckerbit.

Ja, läckerbit i karlarnas ögon alltså. Själv kan jag tycka att det är lite… för mycket. Lite svulstigt liksom.

Det är ju inte så att jag inte har varit medveten om det men det är först när jag sett på bilder som han gillat på Facebook som jag insett hur illa det faktiskt är.

Jag tänker nu hänga ut honom genom att visa exempel på bilder som får Pappsen att gå igång och ivrigt trycka på ”gilla”-knappen.

Så alla ni andra kvinnor som har likadana män – ni är inte ensamma!

(Men jag vill varna för att en del av bilderna är ganska vulgära.)

20140627-193026-70226646.jpg

20140627-193043-70243254.jpg

20140627-193053-70253783.jpg

20140627-194320-71000715.jpg

20140627-194339-71019517.jpg

20140627-194406-71046652.jpg

 

Fy för karlar och deras osmakliga böjelser!!!!

20140627-194414-71054763.jpg

Näckrosen växer så det knakar!

Jag slängde ju ner en näckros från den gamla dammen i mitt ekfat. Det var bara en chansning, jag visste inte om den skulle överleva, särskilt inte som Pappsen hunnit sätta spaden i rötterna upprepade gånger innan jag kastade mig över den.

För några veckor sen visade jag stolt att första bladet kommit upp till ytan.

20140627-073532-27332366.jpg

Sen dess har det bara vräkt upp blad! Den växer så att det knakar!

20140627-073646-27406787.jpg
Den har tre stora knoppar som väntar på att slå ut. Jag hoppas att den inte har det för trångt utan orkar att blomma! Jag håller tummarna!

Somrig potatissallad

20140626-075652-28612888.jpg

Jag passar på att slänga ut lite sommarrecept nu när det är början på sommar och semester. Här är potatissalladen vi gjorde på midsommar!

Potatissallad med sockerärtor och soltorkade tomater
800 g kokt kall färskpotatis
150 g sockerärtor
10 st soltorkade tomater
dill
salt & peppar
olivolja

Skär potatisen i bitar. Skär sockerärtorna i mindre delar. Klipp tomaterna i bitar. Varva allt i en skål och blanda med nerklippt dill, salt och peppar. Ringla över olivolja och gärna lite spad från de soltorkade tomaterna.

En somrig potatissallad som passar till det mesta!

Min onda tand

Idag var jag hos tandläkaren! Jag oroade mig ju för ett tag sen över värk i en tand och över att det kändes som ett hål i den. Sen yttrade Pappsen nån oro över att jag började få tandlossning och då försvann värken ögonaböj.

Idag skulle jag få min dom…

Obetänksam startade jag dagen med salami och kittost. Orutinerat. Men sen försökte jag åtminstone att maskera odören med en skvätt listerine.

20140625-224347-81827373.jpg
Väl i tandläkarstolen flöt det på fint. Ibland får jag lite hybris och tänker att nån på folktandvården läser min blogg (de ringde ju faktiskt upp efter förra inlägget och erbjöd mig en tidigare tid) så när tandhygienisten frågade om jag känt av några problem kände jag mig tvungen att berätta om min onda tand, ifall de redan hade koll på det. (Fånigt – javisst!)

”Ja, hihi, det är säkert inget men jag har känt ett hål med tungan och så gör det ont när jag hoppar. Hihi.”

Plikttroget granskade hon tanden extra noga men kunde inte hitta nåt lurt alls.

Mina tänder var exemplariska! Jag kunde verkligen vara nöjd! Det var inte alla som kunde skryta med så fina tänder!

Komplimangerna haglade över mig, hon är sån, min tandhygienist. Berömmer en som om man vore ett lydigt barn. Kanske kan vissa tycka att det känns krystat men själv kan jag inte få nog. Jag älskar komplimanger och slukar dem med hull och hår! Jag är en sån som hellre kämpar och sliter för beröm och för att folk ska tycka att jag är duktig än för en hög lön eller andra förmåner.

Typiskt för mitt stjärntecken, tydligen. Eller bara typiskt för oss kvinnor?

Har du nån låt på hjärnan?

imageVisst är det lite konstigt att just musik sätter sig på hjärnan? Det är ju inte som att en fågelsång fastnar och kör om och om inne i huvudet!

Det är också lite kul att vissa låtar fastnar mer än andra. En del låtar poppar ju upp när det passar in i sammanhanget. När jag fryser börjar det till exempel att spela ”It’s cold around me, the night is young…” i mitt huvud. (Jag vet inte ens vad det är för låt.)

Och sen verkar det som att många har en och samma låt som kan sitta hur länge som helst. Själv har jag haft Cardigans ”Lovefool” på hjärnan i minst fem år nu. Är jag ensam och det blir för tyst omkring mig öppnas munnen och ut strömmar ”Dear I fear we’re facing a problem…” i ostämd takt.

Konstigt!

Vad har du för låt på hjärnan?