Månadsarkiv: augusti 2015

Vilse i pannkakan 2

Publicerad den av

2

IMG_7273-0Jo, det här med att börja på nytt jobb är inte enkelt för den som inte har något lokalsinne. Inte bara att hitta på arbetsplatsen utan också att hitta till och från jobbet!

Innan jag börjat på ett nytt jobb har jag ofta fått provköra vägen tillsammans med en guide både en och två gånger före dagen D, så att jag verkligen skulle kunna hitta rätt på första morgonen. När jag började på vårdcentral hade jag långt att åka, sju mil enkel resa, varav en skaplig bit på slingrig grusväg. Ändå såg jag till att provåka minst två gånger. Och första morgonen gick det bra. Jag hittade och kom i tid!

Det var verkligen en lättnad och glad i hågen susade jag fram hemåt efter min första arbetsdag. Med lång resväg längtade jag efter att få komma hem och pusta ut innan det var dags att ge sig av igen tidigt nästa morgon.

Så jag susade fram.

Och susade fram…

Till slut anade jag oråd och ringde min sambo.

Lättad och full av hemlängtan hade jag missat att svänga av och pipit iväg flera mil för långt!  Det var inte ens nån idé att vända tillbaka…

Och inte nån idé att försöka förklara en ny väg för mig heller, mitt arma beläte, då hade jag bara vimsat bort mig ännu mer – det förstod ju min sambo.

Så hur skulle vi lösa det här? Jag fick rådet att stanna längs vägen och sitta och vänta i bilen. Sen kom min sambo på sin fyrhjuling så att han kunde leda mig hem med hjälp av den. Han åkte före och visade vägen och jag höll hårt i ratten på min lilla bil och körde strax bakom.

Jaha ja. Hem kom vi, men det blev inte så mycket kvar av den kvällen.

Luktärt och solhattar

Publicerad den av

5

Vi har många insekter i våran trädgård. Jag tror att de tidigare ägarna var måna om de små liven i trädgården, de har till exempel Satt upp massor av fågelholkar, så jag tror att det finns en tanke att hjälpa även pollinerarna. 

I min soligaste rabatt växer till exempel vita solhattar, phlox och rosenstavar som alla lockar till sig fjärilar. Kungsmynta har frösått sig själv där nu och jag har kompletterat med några röda solhattar också. Så just nu är fjärilarna riktigt glada! Särskilt de röda solhattarna förälskade de sig i! Åtminstone nässelfjärilarna.

   
 

Pärlomorsfjärilen föredrar den vita.

 

Tidigare blommade mycket lavendel och nu blommar också kransveronikan som humlorna gillar. 

  
Senare blommor höstsilveraxen som också brukar dra till sig många insekter med sin söta doft.

  
Det har också kommit upp kanadensiskt gullris i min vilda hörna vid entrén och där flockas diverse blomflugor och andra insekter. 

Det känns bra att kunna mata insekterna!

Nu blommar också mina luktärtor som bäst! De är fantastiska blommor, doftar bättre än den skönaste ros, tror jag. Första gången jag odlade i kruka fick jag dåligt resultat men nu har jag lärt mig; stor och djup kruka, kogödsel i jorden, mycket vatten, mycket näring och plocka många blommor! Om blomman går i frö slutar den att blomma så man får se till att plocka bort vissna blommor om man inte hunnit plocka in dem som buketter redan.

   
   
De blev jättefina vid grinden och doften är härligt välkomnande!

Den nya flugan

Publicerad den av

8

Jag har nästan insektsfobi. 

Eller jag är inte rädd för getingar, spindlar och sånt men jag avskyr när det till exempel landar flugor på maten. Så här års brukar jag alltid lägga en bit hushållspapper över dricksglaset så att jag vet att det inte smugit runt nån fluga och snablat där tills jag ska dricka igen. För sätter det sig en fluga på kanten på glaset måste jag hälla ut vattnet, ställa glaset i diskmaskinen och hämta ett nytt. Och sätter det sig en fluga på smörgåsen måste jag nypa av den biten och kasta bort.

Jag har varit så stolt över min fina broccoli på landet men nu har det kommit larver på dem. De sitter så gröna och fylliga men väl dolda att jag missade dem först. Jag hade sköljt broccolin jättenoga innan jag kokade dem tillsammans med morötter och bönor från landet. Det var så himla gott och jag åt och smaskade glatt innan jag hittade en liten mystisk sträng på tallriken. Jag inspekterade den noga och kom fram till att det var en urkokt larv. Jag tittade i kastrullen och såg en till. 

Fy så äcklad jag blev och jag klarade inte av att äta upp! Det tog ett tag innan jag upptäckte att det var broccolin de satt på. Nu har jag gått igenom alla plantor med pincett men de är så svåra att se så broccolin har tappat lite av sin tjusning.

Larvigt egentligen.

Men jag försöker bota min skräck genom att tänka att större delen av världens befolkning äter insekter, så nog klarar jag att äta lite larvkokt broccoli ibland.

Dessutom är det billigt och miljövänligt med insekter, och så är de ju ofta rätt fettsnåla. Om jag kunde komma över spärren och börja äta flugor och myror skulle vi i princip kunna bli självförsörjande. Vi har ju så gott om dem här på landet! Smälla flugor och sen rakt ner i kastrullen bara, tänk så praktiskt! Närproducerat och allt och så slipper man fundera på hur de har slaktats och fötts upp. Jag har ju slaktat dem själv och fött upp dem i soptunnan, eller om de kommer från kobajsarna i hagen kanske. Ligger det nåt djur och ruttnar vid vägkanten kanske lyckan är gjord och man får tag i spyflugor också, en lite mer rejäl munsbit.

Nä, usch. Jag är absolut positiv till att folk börjar äta insekter även här, vilket ju faktiskt börjar bli trendigt, men jag undrar om jag någonsin kommer att fixa det.

  
http://cafe.se/ata-insekter-ar-hetaste-mattrenden-sa-fort-man-kommer-over-sparren-ar-det-inga-problem/

Skulle DU kunna äta insekter eller har du ätit nåt annat konstigt?

Vilse i pannkakan 1

Publicerad den av

0


Jag har så svårt för det här med att vända på saker och ting i huvudet, se vägar framför mig, lokalsinne och så. Vägen från min lilla by har jag kört på 1000-tals gånger och borde kunna redogöra för minsta sväng, ändå vet jag inte vart saker ligger i förhållande till varandra. Vilket hus som kommer före och efter, och om jag ska ta in på nån avtagsväg får jag varje gång fundera:

”Har jag missat den? Jag har nog missat den. Nähä, där kom den.”

 Jag skulle klassa det mer som ett funktionshinder än som ”dåligt lokalsinne” för det är verkligen ett handikapp!

Jag hade tänkt att komma med några exempel, men är rädd för att det kan bli ett för långt inlägg, så jag kör flera kortare istället. En del kanske väldigt korta, men så får det vara.

Många gånger har lokalsinnet ställt till det för mig när jag har börjat på nya jobb. Att komma till en helt ny lokal och förväntas hitta är rent hopplöst och stressande, särskilt om man är ung och osäker redan från början.

När jag var på mitt första jobb inom äldrevården hade jag ett riktigt sjå med att inte villa bort mig!

Allra första gången jag var där hittade jag inte ens ut! Det var ändå bara en lång korridor med ett trapphus i mitten och en korridor som vek av mot fikarummet på ett ställe, så någon direkt labyrint var det inte tal om.

Men jag gick korridoren upp och ner, upp och ner utan att hitta trappan. Jag vek av mot fikarummet och fick vända tillbaks igen, och då visste jag inte från vilket håll jag hade kommit och så tog jag förmodligen samma sväng tillbaks igen.

De första vändorna hälsade jag glatt på personalen som jag passerade gång på gång, men till slut gick jag med blicken stadigt riktad framåt och försökte se ut som att jag visste vad jag höll på med… Jag var bara 16-17 år så jag hade inte vett nog att be om hjälp.

Till slut genomskådade personalen mig så klart och så kom de och ledde ut mig.

Så, ja det var ju ett bra första intryck…

Jag var där i perioder under flera år och det tog nog ett par år innan jag säkert klarade av att hitta vägen till fikarummet!

 

Marängtårta med rice krispies

Publicerad den av

25

IMG_7138

Den här tårtan har varit min favorit-tårta ända sen jag var liten! Min mamma brukade göra den och som jag minns brukade jag önska den när jag fyllde år.

Nu när Barnet fyllde tre år kände jag att det var dags att föra traditionen vidare i min lilla familj, så i år fick det bli hans födelsedagstårta! Och den var verkligen så god som jag mindes den! Lika god för vuxna som för barn, tror jag!

IMG_7134

Klassiskt görs den med bara grädde och chokladkräm men eftersom vi just nu har fullt med hallon i trädgården hade jag det i tårtan. Det går förstås med annan frukt eller bär också, jordgubbar, blåbär och hallon eller banan tror jag också blir jättegott!

Ingredienser:

Maräng
3 st äggvitor
2 dl strösocker
3 dl puffat ris, ex rice krispies el vårgårdaris

Chokladkräm
3 st äggulor
0.75 dl strösocker
0.75 dl vispgrädde
50 gram smör
100 gram ljus choklad

Fyllning
(chokladkräm, se ovan)
3 dl vispgrädde
hallon eller andra bär/frukt
50 gram smält choklad (ljus eller mörk) att ringla över

IMG_7119

Gör så här:

Marängen

Sätt ugnen på 150 grader.

Pensla ett bakplåtspapper med olja.

Vispa äggvitorna till hårt skum.

Vispa ner sockret, lite i taget.

Rör ner det puffade riset.

IMG_7122

Om marängen får svalna sakta så går den inte sönder lika lätt när man lossar den från pappret. Om man oljat pappret innan så fastnar den inte som den annars gör om man inte lossar den direkt.

Bred ut marängen på bakplåtspappret, ca 1-1,5 cm tjockt, lite beroende på hur stor tårta du vill ha.

Grädda i mitten av ugnen i cirka 50 minuter.

Stäng av ugnen, ställ luckan på glänt så att marängen svalnar sakta.

Chokladkräm

Blanda äggulor, socker och grädde i en kastrull. Sjud försiktigt under omrörning i några minuter, tills krämen tjocknat.

Ta av från plattan, rör ner smöret tills det smält och sedan bryter du i chokladen och rör tills även den smält.

Låt svalna.

IMG_7121

Hallon piggar upp den söta tårtan.

Montering

Vispa grädden, ej för löst.

Dela marängbotten i två delar.

Bred på chokladkrämen på ena delen.

Lägg ev. på bär eller frukt.

Bred över vispgrädden och lägg på den andra delen som lock.

Smält choklad och ringla den över tårtan.

 

IMG_7134

Låt gärna stå kallt ett tag innan servering så blir den extra gottig!

IMG_7118

Lycka till!

Fotomiss

Publicerad den av

0

Idag var vi på IKEA. 

Vi skulle handla inför Barnets 3-årsdag. Barnet och jag levde om inne på barnavdelningen. Det fanns en dyna som såg ut som en nyckelpiga som man kunde sitta på. Barnet hoppade upp på den men studsade genast iväg och ramlade i golvet.

”Så här gör man.” sa jag och satte mig på den. Även jag for iväg som en projektil och landade nånstans mellan de små tälten.

Pappsen tog sig för pannan.

För att upprätta mitt anseende såg jag till att vara den som fotade av artikelbeskrivningen.

Jag må vara en virrpanna men jag vet ändå att man gör så nuförtiden för att kunna se…

   
…kunna se….

 
eh… lagerplats?

Öppen hylla och bullar med nutella

Publicerad den av

5

Jag är inne i en fas när jag verkligen känner mig som en trött småbarnsmamma. Barnet har inte varit på förskola på många veckor och vill ha mycket tid och uppmärksamhet och Lillan vill ha sitt. Jag hinner inte tänka en tanke klart på dagarna, känns det som. Och hela tiden undrar jag hur de som har fler barn hinner med?

Jag hinner nog det jag ska ändå. Det mesta kan Barnet vara med på och resten får jag göra på kvällen när barnen sover. 

Idag bakade Barnet och jag bullar med nutella i. Det blev väldigt gott! Till en sats bullar hade vi 150 gram smör, cirka 1,5 dl nutella och en nypa salt som fyllning.

   
 
Och en annan kväll bortsåg jag från röran i resten av huset och möblerade om min lilla öppna hylla i köket. 

  
    
    
 

Det är skönt att slå på tunnelseendet ibland. 

Känner igen mig!

Publicerad den av

2

Jag brukar alltid lyssna på musik eller radio i bilen. När man har långt att åka till jobbet blir det så mycket trevligare när man har något bra att lyssna på. Extra trevligt blir det om jag har låtar som jag kan sjunga med i!

Det är lätt att man kommer i stämning om det kommer en bra låt. En gång kom jag tidigt till jobbet och satt kvar på parkeringen och sjöng med.

Jag sjöng med stor inlevelse, gjorde miner och vickade på huvudet. När jag gjorde nåt kast med huvudet till vänster såg jag att det satt en person i bilen bredvid och stirrade på mig.

Då skärper man anletsdragen rätt kvickt…

Som den här populära polismannen. Det ser så härligt ut och jag tror att det är fler än jag som känner igen sig.

Den sjungande polisen

Har du nån särskild låt som du går igång på?

Själv kan jag inte gå ur bilen om jag sjunger med till Fading like a flower med Roxette. Jag kan köra den om och om i sex mil och ändå inte slita mig från den…

Skördetiden!

Publicerad den av

8

Jag tycker verkligen att den här tiden är så underbar! Skördetiden! När man får lön för mödan man lagt ner i trädgården under året, mitt matintresse som förenas med mitt trädgårdsintresse – inte underligt att jag trivs så bra!

Visst är det härligt att inte behöva springa till affären så fort man behöver något?

DSC_1126

Nyskördat!

Det blommar i trädgården också!

Vi var i blomaffären igår och jag köpte röda solhattar som jag har längtat efter. Jag provade att köpa en Leonardo da Vinci, en rabattros, också. Jag hoppas att den överlever vintern.

IMG_6976

Solhattar och rosor. En påse vintersallat till det tomma utrymmet i potatislandet fick också följa med.

IMG_6990

Leonardo da Vinci.

IMG_6991

Inte det ståtligaste exemplaret så här på rean, men det är en väldigt vacker ros med hårt packade kronblad.

IMG_6989

Röda solhattar

DSC_1131

Vita hade jag sedan tidigare.

DSC_1127

Heidetrum fortsätter snällt att blomma.

DSC_1130

Nina Weibull har slagit ut.

DSC_1141

Det känns som att jag har skrivit flera gånger att Lillan varit gnällig. Har jag skrivit hur underbar hon är 99.9% av tiden? Det hör till ovanligheterna att man inte möts av ett stort leende när man tittar på den lilla tjejen.

Jo, jag har det bra nu.

Vetebröd med chokladfyllning

Publicerad den av

6

Nu är vi inne på andra veckan som Pappsen jobbar och jag tycker ändå att det går bra. Jag har försökt att inte göra så mycket aktiviteter utan bara komma in i rutiner med barnen.

Barnet är verkligen både i en bra och en dålig fas nu. Hemma är han oftast rätt lätt att ha att göra med, han är snäll och gullig mot Lillan och mig. Han tänker mycket, leker bra och man börjar ha riktigt utbyte av att vara tillsammans med honom. Vi har trevligt.

Inför andra slår han oftast på en annan sida. Antingen blir han lite blyg och då tvär och butter eller också blir han helt i gasen och högljudd och överaktiv. Som mamma är man ju stolt över sina barn och vill visa upp dem från deras bästa sida, men den tiden kommer väl tillbaka snart. Jag antar att alla föräldrar går igenom perioder där de känner att deras barn inte riktigt kommer till sin rätt.

Visst kan han ha överaktiva eller bistra dagar hemma också. Inför Lillans dop skulle jag prova att göra vetekransar för första gången. Pappsen var iväg hela dagen, jag var trött och hade huvudvärk och ville egentligen bara ha en lugn och tyst stund, men Lillan var gnällig och Barnet var glad men som ett yrväder precis hela tiden. Han pratade och spexade oavbrutet, ville hjälpa till med allt i baket och när kransarna äntligen var klara var jag helt matt. Äntligen skulle jag få pusta ut i snurrstolen i uterummet för några minuter. Jag sjönk ner, drog en lättnadens suck och sen kom Barnet farandes… Han kastade en kork i skrevet på mig, tag ett grabbatag i armstödet och sprang runt, runt med stolen de snabbaste han kunde medan han tjoade:

”Du har snopp! Du har snopp!”

Haha, jag kunde inget annat än att skratta. Som småbarnsmamma är det hopplöst att försöka ta igen sig!

Men kransarna blev bra! Inte så snygga, för det där har jag inte fått in nån snits på än, men saftiga och goda!

Jag gjorde degen som vanligt vetebröd men provade att ha smör, vaniljsocker, kakao och chokladknappar i som fyllning. Enda felet var nog att jag hade i för få chokladknappar, annars var det riktigt smarrigt (för en chokladälskare som jag.)

Så det är ett hett tips! Såklart går det lika bra att baka ut degen som vanliga bullar också.

Till en sats vetedeg blir fyllningen cirka:

125 gram rumsvarmt smör
0.5 dl kakao
4 msk vaniljsocker
100 gram chokladknappar

Jag valde att inte ha något extra socker i fyllningen. Jag tänkte att det blev sött nog ändå med ganska mycket vaniljsocker, choklad och pärlsocker. Vill man kan man ta strösocker i fyllningen också.

IMG_6603

IMG_6608Jag fick feeling och klippte upp kransen lite väl snitsigt. Det visade sig att den lättare blev torr och bränd i sina eleganta spetsar då.

IMG_6607IMG_6606

Jag gjorde två kransar av en sats deg och det blev stora kransar. Jag fick dela dem på mitten för att få in dem i frysen.

IMG_6609

Men uppskurna tyckte jag att de såg helt okej ut. Lite föll de isär där jag hade vikt ut snibbarna för mycket bara.

Egentligen skulle jag haft bara nutella som fyllning men burken som stod i skafferiet var tom så jag fick raskt hitta på något annat. Nästa gång ska jag vara mindre konstnärlig med saxen och sen ge den där nutellan en chans.