Tips! Namnstämpel!

Det är en del att tänka på inför dagisstarten. Jag kan inte påstå att jag är så värst duktig på att förbereda mig men idag har jag köpt stora vantar och igår började jag märka upp Barnets kläder.

Jag har inte mycket tålamod för att knåpa med sånt men jag har provat en namnstämpel som funkade riktigt bra! Pappsen monterade bokstäver och siffror så att vi fick Barnets namn och telefonnummer och sen var det bara att stämpla på! Väldigt smidigt och ser proffsigt ut! Jag beställde min från http://www.ikastetiket.dk/se.

DSC_0663DSC_0660

Tyvärr funkar det inte på mörka kläder och vi har ganska mycket såna. Till dem har jag istället använt strykmärken som jag bara stryker fast med strykjärnet. Det var också smidigt, det jobbiga är bara att ta fram strykjärnet!

Men nu tror jag att fröknarna kommer att bli åtmistone lite nöjda med mig.

Min moraliserande mojäng

Jag förstår inte varför jag har blivit sån här för? Det var jag ju inte innan mammaledigheten.

Förr hade jag stenkoll på vad jag hade sagt och till vem! (tror jag.)

Nu när det inte händer så mycket om dagarna borde det väl vara lättare att ha koll? När jag bara har 3-4 historier att berätta för 3-4 umgängeskretsar borde väl saken vara biff?

Ändå sitter jag glad i hågen och tjatar om samma historia för samma personer varje gång vi ses!

”Jo ni förstår, när vi hade köpt huset och skulle träffa de förra ägarna…” börjar jag.

Och alla lyssnar artigt och ler chevalereskt. Eftersom jag är en sån miserabel historiaberättare så borde jag ju ana ugglar redan när jag märker att folk hänger med i min historia, och om de dessutom förstår att jag har kommit till slutklämmen, utan att jag måste slå ut med händerna och osäkert säga ”Jaaa…?” så borde jag väl genast inse min blunder?

Istället sitter jag glad och nöjd över min prestation och det slår mig inte förrän långt senare att jag ju redan berättat EXAKT samma historia på EXAKT samma sätt VARJE gång vi setts det senaste halvåret!

Usch, skjut mig eller nåt!

Eller uppfinn en mojäng som ger mig en elektrisk stöt när jag börja smyga in på ett område som jag redan har varit på några gånger, och som blir starkare om jag ändå inte fattar vinken.

”Jo, ni förstår…”

bbbzzzt!

”…när vi hade köpt huset…”

bbbzzzt! bbbzzzt!

”…och skulle träffa…”

BBBZZZZTTT!!!

Vänta, jag ska bara stänga av den här mojängen.

”…skulle träffa de förra ägarna… då åt jag TVÅ bitar äppelpaj och sen så spillde jag kaffe på mig.”

20131229-200556.jpg

Tänk att den här anekdoten gick så väl hem. Den borde jag berätta oftare!

Unga mamman handlar sschhälv!

20131227-201632.jpg

Idag var syrran barnvakt så jag kunde åka och handla alldeles sschhälv! Vilken lycka!

Dels var det lugnt och behagligt och jag småhandlade bara. I normala fall har jag en överfylld vagn och när jag och Barnet närmar oss kassakön brukar expediten spärra upp ögonen, frenetiskt trycka på komradion och med rösten i lätt falsett ropa på en kassa till.

Men mest roligt var det för att jag fick visa leg när jag köpte julöl på 3,5 %!

Jag säger det igen.

Jag fick visa leg!

Hoho! Det här ska den här 31-åringen leva länge på!

Alla aningar om att det beror på min nervösa och barnsliga uppsyn, min fumlighet eller att jag klär mig som en fjortis tillbakavisar jag å det grövsta.

Julkorts-vims

Nu är det snart slut på själva julhelgen. Vi har haft en fantastisk jul med släkt och familj, ätit mycket gott och fått alldeles för mycket fina paket. Nu ska det ändå bli skönt med lite vardag igen.

Jag vill be om ursäkt för att jag vimsat en del med julkorten i år. Jag brukar alltid spara förra årets kort och helt enkelt skicka till de jag fick från då men i år orkade jag inte leta efter dem (vi har ju ändå flyttat två gånger sen förra julen!) Det blir alltid lite stressigt och vimsigt när jag sitter en dag för sent och skriver julkort och tyvärr missade jag att skicka till många som jag brukar och vill skicka till! Bäbisens Morfar har dessutom tackat för det fina kuvertet där han kände igen mina kråkfötter, men han tyckte att det var synd att han inte fick nåt kort. Nåja… Här är förlagan till årets julkort!

DSC_0598

God Jul & Gott Nytt År!

En annan fadäs med årets jul var min jansson. Jag skulle ta med en till julbordet och gjorde klart den dagen före så att vi skulle kunna ta det lugnt på julaftonen. Det var fullt i kylen och jag vågade inte ställa den i jordkällaren för jag misstänkte att det kunde vara möss där. Så jag paketerade den väl och ställde ut den på verandan.

Julaftonen började bra med tända ljus, Barnet fick en julklapp att leka med och vi klinkade julsånger på synthen. Sen gick Pappsen ut för att titta på bilen (han gör det med några timmars mellannrum för han tycker att den är så fin) och då upptäckte han att skatorna firat jul med min jansson! Ack ack ack! Som tur var upptäckte han det precis i tid för att vi skulle hinna panik-stress-göra en ny. Men jag gillar inte oset av janssonen, jag ville inte lukta lök och anjovis om håret – men jag hittade en lösning på det med.

20131226-224314.jpg

En gammal t-shirt runt skallen funkade fint!

Men lite roligare händelser; till våran stora glädje fick vi hem hatthyllan vi beställde redan förra veckan, så vi fick ordning på hallen innan jul! Det blev en trevlig förmiddag, strosa runt på Mio, dricka gratiskaffe och rulla lånevagn. Vi kände oss som riktiga pampar där vi gick med kaffemuggarna, blev fnittriga och Pappsen fotade mig.

Sen tittade personalen ner på oss, frågade en aning snorkigt om vi behövde hjälp och då kände vi oss mer som ett par luffare som kommit in för att värma oss, så då tog vi våran hatthylla och åkte hem.

DSC_0645

Men vi är nöjda, det blev fint!

En annan glad nyhet är att Pappsen har flyttat på sågen. Nu kommer jag in i mitt krukskåp igen!

Så nu är det dags att börja fokusera på nyår. Det blir nog ett lugnt firande för oss, men vi vill ändå äta nåt gott! Jag har börjat fundera över meny, men tipsa mig gärna om ni har förslag på bra förrätt/middag/efterrätt!

GOD JUL!

Har förstås fullt upp med julförberedelser men vill ändå passa på att önska GOD JUL!!!

Själva julafton firar vi hos min bror med familj i mitt barndomshem.

Lycka till alla ni andra som också sitter med bingolotter och hoppas att alla, särskilt barnen, får en lugn och glad jul!

DSC_0634  DSC_0641 DSC_0648 DSC_0651

Pappaskämt #17

pappaskämt3

Det är mycket stök i köket nu när det lackar mot jul! Det bakas och griljeras, kokas och steks så svetten sprutar!

Hos mig alltså. För Pappsen är det som vilken vanlig dag i köket som helst.

Oftast står han rakt upp och ner och pratar, tuggar och mal, fast han har fått en uppgift.

”Hjälp till här.” säger jag.

Och då tystnar han äntligen och kommer fram till mig.

För att hjälpa till?

Nej då, nu börjas det. Nu ska det KRAMAS!

Det verkar inte finnas något som gör en karl så kramsjuk som att se sin käreste stå vid diskbänken eller vid spisen. Då hänger han på ryggen på mig som en blöt tubsocka och inte släpper han för att jag behöver flytta mig, nej han släpar med mellan kylen och spisen och tillbaks igen. Som om man inte var tillräckligt stressad över att såsen bränner fast så ska man bogsera en stor och kelsjuk karl också.

Jag berättade detta för ett par kompisar vi hade hemma förra helgen. De skrattade gott. Sen hjälpte tjejen till att plocka in och hon hann bara sätta folie över salladen så kom hennes karl tassandes, låste sig fast runt ryggen på henne och släpade med ett lyckligt leende efter till kylen.

Det är ändå skönt att jag inte är ensam om detta.

Krukskåp med överraskning!

Vi kvinnor anklagas ofta, ibland skämtsamt, för att styra och ställa i hemmet. Männen ömkas gärna. ”Han har det nog inte så lätt hemma.”

Om någon lever i villfarelsen att jag är hård mot Pappsen så kan den tänka om!

Huset vi har och som vi köpte i våras passade oss så bra! Det fanns garage till Pappsen och till mig fanns stor trädgård, bra utrymmen att förvara mat och ett helt rum i anslutning till garaget för krukor och omplantering av växter.

Men så visade det sig att Pappsen tyckte att garaget var för smalt så redan innan vi flyttade in bestämdes det att han fick riva bort skafferiet som låg vägg i vägg med garaget.

När vi bott ett litet tag tyckte Pappsen att garaget var för kort så då fick vi riva ut väggen mellan växtrummet och garaget och göra om växtrummet till garage.

Men snäll som Pappsen är lät han mig ha kvar ett smalt och uschligt gammalt skåp där jag kunde ha mina krukor.

Ganska snart visade det sig dock att Pappsen tyckte att garaget var för trångt så han var tvungen att flytta på… eh… sågen(?).

Nämligen; ställa den framför mitt krukskåp.

20131218-195120.jpg

Men jag kan ju fortfarande öppna dörren. Det är bara det att jag inte kan nå någonting förutom ett par krukor längst fram. Möjligen skulle jag kunna pressa in armen och nå nåt mer men jag är avskräckt från att känna mig fram med handen där inne eftersom jag hittade en intressant överraskningspåse i skåpet när vi precis flyttat in och som jag ivrigt stack ner händerna i. Alltså är det nästan omöjligt att få tag på en kruka.

20131218-195111.jpg

Igår när jag ännu en gång kommit lottlös från mitt krukskåp började jag leta i köksskåpen istället.

20131218-195104.jpg

Men se så näpet!

Så snälla någon, skicka mig på en kurs i förhandling innan hela huset blir ett garage med kokvrå!

Vad det var i påsen?

Jo, det var ett gäng med begagnade råttfällor som de tidigare ägarna hade sparat. Pappsen hade hittat den i garaget men tyckte att den passade bättre i mitt krukskåp. Surprise!