Så.

Ni tror säkert att jag har haft massor av kul för mig nu i sommar så att det är därför jag inte har hunnit blogga. Och kul saker har jag ju gjort men mest har jag gått här hemma och träskat.

Dag in och dag ut. Småbarnslivet har aldrig krävt så mycket tid av mig som nu, känns det som. Nu är det två illbattingar som kladdar och skräpar ner och stökar till och som vill ha hjälp och uppmärksamhet och tid av mig. Jag städar, dammsuger kattsand och smäller flugor. That´s it. Där har ni mig.

Och så är det ju, men det är svårt att hinna med så mycket annat. Helst skulle man väl vara hemifrån jämt så vi slapp stöka till det, men istället går jag och städar och träskar dagarna i ända. Ändå har hemmet aldrig sett mer ostädat ut än vad det gör numera! Lite nedbrytande faktiskt.

Jo, kattsand ja. Vi har skaffat en kattunge som heter Måns och som är vansinnigt söt och snäll. Ungarna älskar honom!

En av Måns favoritplatser i trädgården

Nämen, här ser man lite av min japanska lönn. Så vacker!

Och eftersom ni kände att ni ville se mer av den japanska lönnen har jag som av en händelse en bättre bild här.

Och Matilda då?

Jo, hon är ständigt trakasserad.

Men det går rätt bra ändå mellan katterna.

Idag kan man dessutom säga att nedräkningen till min jobbstart gick in i ett nytt skede eftersom det bara är en vecka kvar nu. Jag börjar på torsdag nästa vecka. Om man brukar ha söndagsångest efter en helg så vet jag inte riktigt vad man ska säga när man inte har jobbat på 1,5 år. Visst kan det väl vara skönt att göra nåt annat än att smälla flugor och dammsuga kattsand, men nu när jag bara gör det om dagarna har jag fått för mig att det är det enda jag kan! Sa jag att det var nedbrytande att gå hemma?

Jaja, ungarna är det finaste som finns och hemmet är min bästa plats. Så värre än så var det inte ändå.