Ålderstecken på dansgolvet

När man är på fest och står där på dansgolvet kan man lätt känna sig som tjugo igen. Ung och hipp som som sällan förr! Hur ska man yr av festglädje veta om man blott är 20 tjugo vårar eller om man har börjat gå mot höst?

Här är några tecken på att du kan ha passerat de fagra ungdomsåren:

Om du innan förfesten:

  • istället för att välja några söta underkläder får ta ett par rejäla med gördel som håller in magen. Och när du ser att magen istället hänger ut ovanför gördeln så tycker du inte att det gör något.

På väg till förfesten:

  • istället för att sitta i baksätet och skvimpa grogg och kolla i spegeln så sitter du och petar tänderna. Helt ogenerat dessutom.

På förfesten:

  • istället för att bara prata med närmsta kompisen och stärka dig med dryckesjom innan förfesten har kommit igång på riktigt så pratar du vitt och brett med alla om dig själv (samtidigt som du drar i gördeln).

På festen:

    • envisas med att skämta med alla om din ålder (får jag verkligen vara uppe så här sent?) samtidigt som du tycker att alla som är några år yngre än du ”bara är barnet”.
  • blir så till dig när bandet lovar att de ska spela Michelangelo att du utstöter ett litet ”Iiiihhh” och hoppar av glädje. Tror du. Egentligen brölar du ett ”Ööööhh” och råkar lägga en liten rap.

På väg hem:

  • istället för att le för att du är lullig och har känt dig omsvärvad så går du med ett fånleende för att du vet att det ligger kyckling hemma i kylen som du kan äta när du kommer hem.

medelålder

OBS! Om du när festen är slut kommer på att du har stått på samma ställe och pratat om samma sak hela kvällen så är du inte bara gammal. Då är du dessutom en man.

Insyn i pappavärlden

Idag gör jag det lätt för mig, så här dagen-efter. Slöa föräldrar med ett piggt barn som kräver sin uppmärksamhet, det är en ingen lätt kombination. Tur att det är så hiskeligt sällan man är ute numera och tur att det var så hiskeligt kul att det var värt det. (Nästan nykter men det spelar ingen roll, är man över 30 räcker det med att gå och lägga sig sent* så känner man sig däckad dagen efter.)

Eftersom jag kör pappaskämt ibland där jag sällan förstår hur papporna tänker kör jag idag en inblick i en pappas värld. Kanske blir man något klokare på dem om man läser en pappablogg?

Så – Suck! Pust! Stön!

20130427_195309

Bild från gårdagen. Ingen kan tro att vi passerat 30! (Inte som vi fjortisposar…) Bered plats på dansgolvet. Här kommer pantertanterna!

* efter 22-nyheterna.

Mammsen drar en vals

Imorgon vankas det fest för lilla Mammsen.

FEST!

Det blir första gången sen Bäbisen kom så lite nervöst är det allt. Har jag det fortfarande i mig?

Förr brukade jag mest hålla mig på dansgolvet men nu känns det väldigt främmande att ställa sig där och försöka åstadkomma nån form av dans. Jag tror inte att jag vet hur man gör längre. Jag har nog inte dansat ordentligt på över ett år.

Visst har jag gjort en och annan fuldans för att roa Bäbisen och kanhända har jag dragit en vals för Pappsen, men mer än så har det inte blivit.

De senaste dagarna har jag försökt att ta några danssteg här hemma men bland klossar och vällingflaskor är det helt omöjligt att åstadkomma något annat än spex och grimaser. Och när jag försöker att skärpa till mig och hålla mig i schack, ja då går det ännu sämre! Då blir det bara knipövningar för hela slanten.

Hu!

262840_10150269147964303_7392655_n

Good old times! Är på fest och poserar fullt normalt.

DSC_0821

New time. Lyckas bara åstadkomma små spex.

Vad kallar du ditt barn?

20130425_085323

Våra barn är det finaste vi har. Vi älskar dem över allt annat.

Hur tänker vi då när vi ger dem sina smeknamn? Varför är vi så benägna att uppkalla dem efter tarmgaser och liknande?

Lill-Fisen.

Prutten.

Mini-Skiten.

Va?? Hur kan det komma sig?

Det är väl inte särskilt passande?

Man ser sitt barn, överväldigas av kärlek och tänker ”Du är det finaste jag vet – jag kallar dig för… Fisen.”

Okej, jag är inte bättre själv. När Bäbisen kom kallade jag honom för Prutten. Nu har jag skärpt mig. Inte vill jag väl kalla min sötnos för PRUTTEN?

Min fina lilla son, han är värd det vackraste av namn.

Nu går han under det rörande, och ack så känslofulla, smeknamnet Hjärte-Pruttaren.

Får jag gömma mig här?

resize

Så modernt och fint vi får det!

Tänk att jag klarade av tre dagar på jobbet ändå! Nu när jag fått en försmak känns det inte alls så illa att börja jobba igen. Fast mest förvånad är jag kanske över att de körde samma låtar på radio nu som de gjorde i somras. Första bilfärden kom jag på mig själv med att tralla med i både ”Now you´re just sombody that I used to know” och ”Där jag hänger min hatt”  innan jag bytte till P4. Det får vara nån måtta på eländet.

Så nu har jag försökt att lära mig allt om den nya maskinen på jobbet!. Till en början var jag väldigt på hugget!

Instruktören pekade på en träskiva på en av arbetsbänkarna och skulle förklara att vi själva inte fick skruva loss den och meka med apparaten.

”You are not allowed to unscrew this plate to go in there and …” började tjejen.

”… hide?” föreslog jag skämtsamt.

Än sitter takterna i!

Men efter det hade jag sånt sjå med att försöka hålla mig för skratt att jag inte riktigt kunde lyssna mer. Det är okej att fnittra till lite precis när man har dragit ett skämt men inte att gå och skratta åt det i flera minuter. Särskilt inte när man var den enda som tyckte att det var kul från början.

Nej, då får man försöka att hålla sig och vänta med att skratta tills nån annan säger nåt roligt.

Nåja, nu ska jag vara hemma i ett par veckor igen och bara ägna mig åt att dansa fuldanser och göra pruttljud.

Det är skönt att umgås med en person som delar min humor.

20130418_164801

Nu ska jag bara ägna mig åt lilla söt-trollet!

En helg full av vår

Det har verkligen varit en underbar helg full av solsken! I lördags var vi iväg en sväng och köpte bland annat en klocka till köket. Annars har vi varit hemma och fixat i uterummet och i trädgården, haft fikastunder i solen och promenerat med barnvagnen. En skön uppladdning inför jobbdagarna som väntar…

DSC_0073

När man sitter med sin kaffekopp och tittar ut över åkrarna och lyssnar på fågelsången så kan man inte förstå varför folk väljer att bosätta sig i stan.

20130420_150826

Det börjar bli vackert i trädgården men alla blommor som kommer upp!

DSC_0054 DSC_0055

Jag skulle plocka bort lite ogräs från trädgårdslandet men det visade sig vara ett par palsternackor! Årets första skörd!

DSC_0066 DSC_0068

Och i växthuset har det börjat att gro.

DSC_0070 DSC_0071

På promenad bland vårblommor och bäckar fulla av smältvatten.

DSC_0074 DSC_0076 DSC_0078 DSC_0079

”Det är så vackert ute att man blir religiös.” sa jag till Pappsen när jag kravlat mig upp från diket jag ramlat ner i.

”Nä, så vackert blir det nog aldrig.” tyckte Pappsen.

En härlig dröm

”Tänk att du har blivit en sån trädgårdsmupp!” säger Pappsen när jag halv nio efter maten skyndar ut för att hinna slänga nerklippta perenner i komposten innan vi bänkar oss framför tv:n.

”Inte alls!” säger jag.

Det är ju bara att jag har tid nu när jag är hemma om dagarna och att jag har fått en trädgård som är rolig att fixa i.

Jag har fullt upp med att klippa ner perenner, mylla ner kompost mellan lökarna, räfsa löv och plantera i växthuset. Och när jag är inomhus läser jag på om hur jag ska sköta mina växter på bästa sätt. Lite svårt har jag för beskärningen av buskar. Ska man göra det alls? När ska det göras och hur mycket ska man klippa ner? Det är mycket att läsa på! Men jag blir lika glad varje gång jag hittar ett bra tips!

Imorse hade jag en sån där skön känsla i kroppen när jag vaknade. Jag hade drömt en så härlig dröm!

Det tog ett tag innan jag riktigt kunde komma på vad den handlade om, men så klarnade det.

…när den gula ölandstoken börjar att blomma så beskärs den helt lätt. Vattna den samtidigt och du har en rik och ymning blomning hela säsongen…

drömde jag, och samtidigt flimrade det förbi bilder på blomstrande ölandstokar.

Jag har fortfarande en skön känsla i kroppen.

(Men säg inget till Pappsen.)

p1090659a

Fast jag vet inte hur den beskärs egentligen.

Pappsen kvällstips!

Pappsen är så trött när han kommer hem från jobbet på kvällarna. Han har inte mycket energi över. När jag fixar det sista med maten står han som ett kolli och tittar på och hör knappt att jag ber honom att duka.

När vi har ätit lägger han sig på soffan och orkar inte resa sig förrän på femte försöket när det är dags för disken.

Och igår hann jag bara ställa in ett par tallrikar i diskmaskinen innan Bäbisen vaknade till. Eftersom Pappsen har lång startsträcka på kvällen blev det jag som fick skynda in och trösta.

Men när jag kommer ut i köket igen – vad har hänt då? Jo, Pappsen har hittat energi! Nu ser han både pigg och ivrig ut där han står vid diskmaskinen och pekar.

”Får jag upprepa en sak?” frågar han angeläget.

Jag anar oråd.

”Tallrikarna ska ju inte ställas in från det här hållet! Varsågod – ta en tallrik och försök att ställa in den framför den andra” säger han och räcker fram en tallrik.

Jag antar att detta har något att göra med en fix idé Pappsen har fått om att vi måste börja från ett visst håll när vi ställer in tallrikarna i maskinen. Han har susat nåt om detta senaste veckorna men vem orkar lyssna?

Jag ställer in tallriken och känner mig nöjd. Den gled in riktigt bra!

”Där ser du!” säger jag triumferande. ”Det gick jättebra!”

”Nej. Nu snuddade du vid tallriken bakom? Försök nu från andra hållet”, fortsätter han energiskt.

Åh, så roligt att du hittade nåt vettigt att lägga energi på till slut, Pappsen! Verkligen tack för tipset! Nu vet jag precis hur jag ska hantera disken idag!

disk

Tack för igår! Här hemma väntar en liten överraskning!

Inte alls!

Ska jag byta om nu också?

DSC00288

Har ni saknat mig?

Jaha, på måndag är det visst tänkt att jag ska befinna mig på jobbet.

PÅ JOBBET!

Det känns verkligen märkligt! Så nu går jag här hemma och oroar mig över att hitta arbetskläder. Det är förmodligen det minsta bekymret men jag antar att det är som vid graviditeten. Allt bortom förlossningen var som ett vitt papper – det gick inte ens att föreställa sig. Nu kan jag möjligen se att jag ska till jobbet och byta om men sen är det blankt!

Fast med all sannolikhet kommer jag att tycka att det är fullspäckade dagar. Man går ju liksom ner en del i varv när man är mammaledig (även om jag är noga med att påpeka för Pappsen att det långt ifrån är någon semester!) På senare tid har jag till och med kommit på mig själv med att tycka att det är lite ansträngande när sopbilen kommer. Jag säger till Pappsen att ”Ujujuj, vad mycket jag har fått gjort idag! Jag har både vattnat blommorna och hämtat posten. Och mitt i allt så kom sopbilen!”

Nåja, jag ska bara in på utbildning måndag till onsdag sen är jag hemma igen till mitten av maj.

Okej att jag har varit hemma i drygt åtta månader och visst är det viktigt att även papporna är hemma med sina barn. Men lite orättvist känns det allt. Tänk att jag ska behöva gå upp tidigt och ge mig iväg och jobba medan Pappsen får gå här hemma med Bäbisen och ha semester!

Usch ja. Det retar mig.

DSC_0311

Vi har fullt upp om dagarna, Matilda och jag.

Pappaskämt #7

pappaskämt3

Detta är egentligen inget pappaskämt, snarare ett pappanöje. Ett komiskt men outgrundligt sådant.

Vad är det som gör att karlar tycker att det är så spännande att titta på andra karlar som jobbar? Om du passerar byggarbetsplatser, grävmaskiner, rörläggare eller liknande, så se dig noga omkring. Helt säkert står det en gubbe eller två med händerna i byxfickorna, alternativt på ryggen, och slötittar. Aldrig att jag sett en kvinna som stått rakt upp och ner och glott på samma sätt!

Det är likadant när Pappsen renoverar i huset eller mekar i garaget. Då dyker det alltid upp andra karlar som i godan ro vill vara med och titta på. Riktigt lyckat blir det om de samtidigt får ta några klunkar på en öl.

Det kanske vore nåt för oss kvinnor att ta efter! Istället för att själva slita med alla våra sysslor så kan vi ju faktiskt göra varandra sällskap! Så nästa gång nån av er ska putsa fönster, byta däck på bilen eller måla om utemöblerna så var snälla och ring till mig.

Då kommer jag och tittar på.

DSC_0045

Det här kallar jag riktig underhållning.

Bild tagen från Karolin Erikssons (tjej med sinne för humor) instagram. Fångat under ombyggnationen av US i Linköping i höstas.