Etikettarkiv: Mammaledighet

En ljuvlig tid

Publicerad den av

10

Det är en ljuvlig tid nu, både i livet och för årstiden.

Det är fantastiskt att vara någorlunda ung, pigg och stark och ha många planer och drömmar för framtiden tillsammans med Pappsen. Att ha småbarn som växer och utvecklas och som gör oss till en familj.

Och det är ljuvligt att vara mitt uppe i våren och ha hela sommaren framför sig.

Det är en bra kombination! Idag är det egentligen min jobbhelg, men istället för att sitta instängd på ett labb har jag varit ute med familjen i solen. Barnet springer runt i trädgården bland vitsipporna och ropar mamma med kaksmulor runt munnen. Lillan har varit som en ängel och sovit många timmar ute i vagnen. Däremellan har hon gett mig stora leenden när jag har tittat på henne.

image

Ja, inte så att jag vill låtsas som att tillvaron med ett spädbarn och ett barn i trotsåldern är enkelt och glassigt. Inte alls. Ibland är det helt förtvivlat jobbigt, men det kan vi ta en annan gång. Idag har det varit en bra dag.

Vi börjar få ordning som vi vill i trädgården och när vi jobbar på går det riktigt bra.

I veckan var min mamma, barnen och jag på den nya blomsterhandeln. Vilken lycka! Det var så fint och utbudet av perenner var enastående!

IMG_5618

Jag kom hem med jättevallmo, luktpioner och löjtnantshjärta till rabatterna, penséer till blomlådorna och ett litet citronträd till uterummet.

Idag har jag hunnit plantera och det kommer att bli så fint! Jag har också flyttat förgätmigej och prästkragar så snart har jag min drömrabatt!

IMG_5645

Pappsen har länge bekymrat sig för hur han ska kunna klippa de höga tujahäckarna. Jag har inte varit så orolig för jag vet att han alltid löser det på nåt sätt.

IMG_5657

Barnens Farfar har lekt med Barnet och hjälpt till att bära ris.

Det går bra när vi hjälps åt.

Syrran var här ett varv och vi tog en promenad med barnen. Vi ville ta kort på dem när de satt på den fina bänken men de ville inte riktigt. Då fick de ta kort på oss istället. Det kan vara fint med två fullvuxna flickor också.

IMG_5672

Såna här dagar skapar fina minnen.

Och trädgården doftar av blommor.

IMG_5655

IMG_5651

IMG_5654

Egentid!

Publicerad den av

4

Nu har jag lämnat Barnet på sin första dagisdag efter att jag gått på mammaledighet.

Det känns toppen! Jag måste säga att det är skönt att vara hemma i lugn och ro, det är så väldigt sällan jag är det. Så nu sitter jag i soffan, äter en sen frukost, bloggar och har Nyhetsmorgon på i bakgrunden. Ja, ni hör ju – rena lyxen!

2015/01/img_4383.jpg
Jag har köpt tulpaner för att fira min mammaledighet. Nu hinner jag ju njuta av dem även på vardagar!

Vi har nu tillbringat sex dagar helt tillsammans, Barnet och jag, så jag känner också att vi båda har tankat en massa närhet. Det är också gudomligt skönt, att få så mycket tid med sitt barn. Han är så väldigt mammig nu. Det har säkert både med den omtumlande trots-åldern att göra och att han vet att det snart kommer ett syskon.

Igår sa Pappsen nåt om att Barnet är börjar bli en stor kille nu.

”Nä, inte stor!” protesterade Barnet förtvivlat. ”Liten!”

Det skär i mammahjärtat. Han har ju så rätt, Barnet! Han har gott om tid på sig att vara stor senare. Nu är han bara 2,5 år och verkligen en liten kille fortfarande. Tiden som han är liten kommer inte tillbaka. Vi måste ta vara på den och han måste få känna att han fortfarande är mammas och pappas lilla parvel.

Just nu har jag bara satt att han ska gå sju timmar i veckan, och det är ju inte särskilt mycket. En vanlig dag på dagis när jag jobbar är han där i nio timmar. På en dag! Kanske sätter jag honom på lite mer tid när jag har känt efter hur det här funkar, fast 15 timmar kommer vi inte att komma upp till, åtminstone inte nu innan bebisen har kommit.

Ja, jag är verkligen glad att jag gick hem fem veckor före beräknat datum. Faktiskt känner jag mig ändå lite stressad över allt jag har tänkt att jag ska hinna under dessa veckor. Det kan ju vara så långt som sju veckor kvar innan bebisen kommer och i så fall har jag gott om tid, men samtidigt måste jag vara beredd på att den kan komma tidigare också, Barnet kom en vecka för tidigt. På sista tiden har jag hört flera personer som har fött tre veckor för tidigt och det stressar mig. Jag är inte beredd på att få tillökning om två veckor! Vi har en del kvar att förbereda, både praktiskt och mentalt.

Sen har vi ju våran nya familjemedlem att ta hand om också.

Han heter Ragnar men kallas för Ragge. Jag har planer på att döpa om honom till Måns men Barnet har helt sonika bestämt sig för att kalla honom för Pelle…

2015/01/img_4353.jpg

Jag berättar mer om Ragge/Måns/Pelle snart.

Åttonde månaden!

Publicerad den av

3

Nu har jag gått in i åttonde månaden! Det känns som att det går mot slutet av graviditeten ändå. Fast… så länge som jag har räknat ner är det många som tror att jag har ännu mindre kvar. Jag har ju inte minst räknat dagarna som det är kvar att jobba, inte bara inför mig själv (som jag kanske borde ha gjort) utan även inför jobbarkompisarna. Det har blivit så tjatigt att det är många som har försökt säga hej då flera gånger redan. Därför är det faktiskt lite genant att jag har nästan tre veckor kvar att jobba… Folk önskade mig ju lycka till och sa hej då redan före jul!

Jag längtar ju så mycket efter min mammaledighet. Jag har ett jätteroligt jobb och jag har verkligen haft ett långt och lyxigt jullov, men jag är trött, det är jobbigt att pendla och nu börjar pusslet med kvällar, helger och dagishämtningar igen.

Jag jobbar bara var fjärde helg, med nån extra helg ibland. Det låter inte så mycket, jag har själv jobbat varannan helg (om inte mer) när jag jobbade inom vården. Men det funkade mycket bättre med helgjobb innan jag fick barn och när man faktiskt orkade göra saker efter jobbet! Nu tycker jag att helgarbetet går ut över både vårat familjeliv och vårat umgängesliv. Även Pappsen jobbar ju helger och kvällar och för Barnets skull har vi aldrig någon ledig vardag tillsammans heller. Vi vill ju att han ska få gå så få dagar som möjligt på förskolan.

Nu har vi till exempel fyra helger framför oss där antingen Pappsen eller jag jobbar eller Pappsen har jour. Det är ett vanligt scenario så det är tur att vi har försökt att vara sociala nu över våran julledighet! Självklart är det många familjer som har det så och det är inte mer synd om oss än om någon annan, men det ska som sagt bli skönt att få mer tid hemma och mer tid tillsammans! (Sociala med andra kanske vi inte kommer att vara det första vi är däremot. Vi får se hur det funkar att bli fyra… Fulla av förväntan är vi i alla fall!)

Idag har jag varit hos barnmorskan igen. Allt såg fortsatt bra ut. Jag hade sällskap av Barnet och Barnets Mormor under besöket så det var extra trevligt! Även Barnets Mormor hade den barnmorska jag har nu vid en av sina graviditeter. Tänk om det var när jag låg i magen? Häftigt!

Vecka 33, åttonde månaden, 80% av graviditeten avklarad. Man har bra koll med dagens gravid-appar!

image ”Vad flinar du åt?” frågar jag Pappsen när han tar kort.

”Jag skrattar bara så kanske du blir glad.” svarar Pappsen.

”Det blir jag inte. Jag blir förbannad.” väser jag.

Nä, skratta inte åt en gravid kvinna. Det kan bara tolkas på ett sätt – FEL.

 

Ska jag byta om nu också?

Publicerad den av

3

DSC00288

Har ni saknat mig?

Jaha, på måndag är det visst tänkt att jag ska befinna mig på jobbet.

PÅ JOBBET!

Det känns verkligen märkligt! Så nu går jag här hemma och oroar mig över att hitta arbetskläder. Det är förmodligen det minsta bekymret men jag antar att det är som vid graviditeten. Allt bortom förlossningen var som ett vitt papper – det gick inte ens att föreställa sig. Nu kan jag möjligen se att jag ska till jobbet och byta om men sen är det blankt!

Fast med all sannolikhet kommer jag att tycka att det är fullspäckade dagar. Man går ju liksom ner en del i varv när man är mammaledig (även om jag är noga med att påpeka för Pappsen att det långt ifrån är någon semester!) På senare tid har jag till och med kommit på mig själv med att tycka att det är lite ansträngande när sopbilen kommer. Jag säger till Pappsen att ”Ujujuj, vad mycket jag har fått gjort idag! Jag har både vattnat blommorna och hämtat posten. Och mitt i allt så kom sopbilen!”

Nåja, jag ska bara in på utbildning måndag till onsdag sen är jag hemma igen till mitten av maj.

Okej att jag har varit hemma i drygt åtta månader och visst är det viktigt att även papporna är hemma med sina barn. Men lite orättvist känns det allt. Tänk att jag ska behöva gå upp tidigt och ge mig iväg och jobba medan Pappsen får gå här hemma med Bäbisen och ha semester!

Usch ja. Det retar mig.

DSC_0311

Vi har fullt upp om dagarna, Matilda och jag.

Ett lyckat samtal

Publicerad den av

5

Jag fick tag på jobbet sen häromdan så nu är jag mammaledig en månad till, så skönt!!! Det där med att dela lika på föräldradagarna var mycket mer viktigt innan jag själv blev mamma. Nu vill jag bara suga ut så mycket jag kan ur den här karamellen.

Chefen frågade förstås om allt var bra. ”Ja NU är det bra. Nu när han inte skriker så mycket.” svarade jag som alltid. Jag verkar ha nån form av tourettes som gör att jag måste tala om för alla att han har skrikit mycket. Sen underlåter jag alltid att säga att det är för att han har haft så ont i magen, det tror jag att folk ska räkna ut själva. Fast istället de brukar titta på mig som ”Snälla nån, förstod hon inte att bebisar skriker?” Jag måste sluta med det.

Sen bad hon om B:s sista siffror. Som jag förstås kan! Men i det läget kom jag bara ihåg att det var något på 13. ”Men Gud, det kan jag ju egentligen… men det är nåt på 13 i alla fall… jag borde kunna det men det är i alla fall nåt med 13…” rabblade jag medan jag rotade runt efter B:s kort från BVC. För att lätta upp stämningen passade jag på att säga att jag inte alltid kan mitt eget personnummer när folk frågar. Hoppsan, kommer detta att användas mot mig i kommande lönesamtal?? (”Vasa!? Löneförhöjning? Du som inte ens vet vad du har för personnummer! Nej, här ska det till en rejäl sänkning!”) Till slut fick vi lägga på så lovade jag att skicka ett mejl när jag hittat kortet. När jag sen loggat in på försäkringskassan för att läsa personnummret skrev jag ett kortfattat mejl. Jag valde att inte kommentera avsaknaden av 13.

På det stora hela tyckte jag ändå att det var ett lyckat samtal. B skrek nämligen bara en enda (1) gång.

Till slut hittade jag B:s kort från BVC

B:s kort från BVC