Har ni saknat mig?

Jaha, på måndag är det visst tänkt att jag ska befinna mig på jobbet.

PÅ JOBBET!

Det känns verkligen märkligt! Så nu går jag här hemma och oroar mig över att hitta arbetskläder. Det är förmodligen det minsta bekymret men jag antar att det är som vid graviditeten. Allt bortom förlossningen var som ett vitt papper – det gick inte ens att föreställa sig. Nu kan jag möjligen se att jag ska till jobbet och byta om men sen är det blankt!

Fast med all sannolikhet kommer jag att tycka att det är fullspäckade dagar. Man går ju liksom ner en del i varv när man är mammaledig (även om jag är noga med att påpeka för Pappsen att det långt ifrån är någon semester!) På senare tid har jag till och med kommit på mig själv med att tycka att det är lite ansträngande när sopbilen kommer. Jag säger till Pappsen att ”Ujujuj, vad mycket jag har fått gjort idag! Jag har både vattnat blommorna och hämtat posten. Och mitt i allt så kom sopbilen!”

Nåja, jag ska bara in på utbildning måndag till onsdag sen är jag hemma igen till mitten av maj.

Okej att jag har varit hemma i drygt åtta månader och visst är det viktigt att även papporna är hemma med sina barn. Men lite orättvist känns det allt. Tänk att jag ska behöva gå upp tidigt och ge mig iväg och jobba medan Pappsen får gå här hemma med Bäbisen och ha semester!

Usch ja. Det retar mig.

Vi har fullt upp om dagarna, Matilda och jag.