Mitt välputsade kök

Det blir förstås bra i det nya huset. Här kommer vi att skapa många fina minnen tillsammans, jag och min lilla familj.

Det är skönt att vi är klara med det gamla huset, det har varit riktigt slitsamt att försöka hinna städa och fixa där samtidigt som vi packar upp och gör i ordning i nya huset. Och försöker leva vardagsliv med en Bäbis!

Jag hade trott att vi skulle ha det jättefint och tjusigt i köket så här i början. Istället har vi inte ens hunnit med att torka bort slipdammet från bänkarna innan vi spillt ner dem med pyttipanna och vällingpulver.

Jag som skulle köpa nya och fina handdukar att hänga i köket. Det hann jag aldrig, jag bara rev åt mig en gammal och hängde upp.

Så här vackert blev det.

20130329_102922

Men nu blir allt mycket bättre och enklare, när vi bara har ett hus att ägna oss åt.

Så vi säger ho-ho och tar nya tag efter nyår.

Nu lämnar vi Bäbisens allra första hem

Nu är det dags att ta farväl av det gamla huset. Det gör jag med en liten klump i halsen. Vi har trivts väldigt bra där, precis intill skogskanten och allt som har hörts i trädgården har varit fågelsång. Men det som egentligen är jobbigt är att det är Bäbisens allra första hem som vi lämnar.

Här gick jag med min stora mage och kände Bäbisens rörelser. Här kom vi hem från BB, tafatta och nervösa med våran nya familjemedlem.

magen

Världens finaste Bäbis i magen

Här gick vi varv efter varv runt i huset för att trösta och lugna lilla Bäbisen när han hade ont i magen eller när han inte kunde sova.

Här har vi sett hans första leende, lyssnat till hans allra första skratt.

Idag torkade jag bort hans handavtryck från spegeln i hallen. Där har vi stått så många gånger och busat med varandra och han har skrattat av förtjusning slagit med händerna mot glaset.

Det kommer vi aldrig mer att göra.

Idag skurade jag sovrummet där vi tillbringade de första nätterna med täta amningspass och där vi förvirrade vaknade av ilskna barnskrik. Och nätter på senare tid där vi vaknat av Bäbisens mjuka joller och av en len hand som försökt att stryka oss över kinden.

20121219_065124

Här har vi delat den första tiden med dig.

Det enda spår som fanns kvar av Bäbisen idag var en av hans små strumpor som blivit glömd under sängen.

20130325_110900

En strumpa som saknar sin Bäbis.

Den såg så liten ut där den låg. Så ensam utan sin Bäbis.

20130325_110917

En ensam och glömd liten strumpa i Bäbisens allra första hem.

Jag lät den ligga kvar, den fick Pappsen städa bort.

Vintern rasat ut

Orten vi bor på är ett riktigt köldhål. Här är alltid lite extra kallt och lite extra mycket snö jämfört med de flesta närliggande ställen. Tyvärr har det visat sig att just den plats där vårt hus står på är ännu lite kallare och har ganska mycket mer snö kvar än vad resten av orten har!

Jag har förgäves letat snödroppar i alla hörn av trädgården och blivit lika besviken varje gång som jag bara hittat snö, snö, och snö!

20130327_095929

Så idag blev jag mäkta överraskad och lycklig när jag upptäckte vintergäck som slagit ut!

20130327_095845

Nu känns det att man vill börja i trädgården. Mitt första projekt blev att fylla på ny jord i växthuset. Det luktar så gott därinne!

20130327_100901

Visst blir man trött på snön och hade hoppats att det skulle vara betydligt mycket mer barmark vid det här laget. Men samtidigt är det underbart att varje gnutta av sommaren ligger framför oss! Än så länge är inte en sekund förspilld! Och nu är det inte långt kvar. Bäbisens första vår och sommar väntar.

Mammsen och Pappsen samarbetar

Det är skönt att nya och gamla huset ligger så nära varandra. Det har varit så enkelt för Bäbisen och mig att gå och hälsa på Pappsen om dagarna när han renoverat och nu kan Bäbisen och jag promenera upp och städa i gamla huset några småvarv om dagen. Det är mycket snö kvar här så när solen lyser tar jag på mig mina solglasögon eftersom jag får tre nya rynkor så fort jag kisar (nä, säg inte att du läste kissar? Usch, så barnsligt!). Sen känner jag mig som en riktig vårvintrig pingla där jag går i mössa, vinterjacka och solglasögon. (Men en dag såg jag min spegelbild i glaset på uterummet och blev häpen när den bara föreställde något som mest liknade en elallergiker.)

Och innan vi flyttade kunde Pappsen komma och äta med oss ett par gånger om dagen. Det var mysigaste stunden, när Pappsen kom på förmiddagsfika från snickrandet och jag väntade med nybakat bröd och kaffe. Visst är det konsigt att man går tillbaka så i könsrollerna så fort man fått barn?

Ibland önskar jag att jag också var lite händig. Det har inte alltid varit så lätt att ta hand om Bäbisen och hushållet och packa och flytta grejer samtidigt. Det skulle varit roligare att lägga golv, tror jag ibland. Mest kanske för att i tio år kunna gå och säga ”Det här golvet har jag lagt alldeles själv. Det tog några timmar och visst var det trixigt men det blev fint!” Och alla skulle ösa beröm över mig.

Vad ska jag köra med nu istället? ”Under den här tiden har lagt Bäbisen 75 gånger! Det var inte så lätt alla gånger ska ni veta.” Och så får jag ta före- och efterbilder där jag har tröstat honom som jag kan visa upp. Nä, vi kvinnor tenderar ofta att göra saker som inte ”syns”.

Jag försökte hjälpa till en dag när Bäbisen sov i vagnen utanför nya huset.

”Kan jag inte hjälpa till att lägga golv? Vi kan väl hjälpas åt?” föreslog jag.

Pappsen såg bekymrad ut, skruvade på sig lite. Sen ljusnade han. ”Den här lilla plankan skulle visst kapas. Det är bäst jag sätter igång”, sa han och trodde att han skulle kollra bort mig.

”Ja, men kan jag inte hjälpa till med nåt då?” försökte jag igen.

Pappsens mungipor åkte ner igen. Så kliade han sig i huvudet, såg sig om flera gånger och sen ljusnade han.

”Jo, det finns ju skräp där som du kan plocka ihop och slänga!” utbrast han glad i hågen

Jag gick till uterummet, passerade skräphögen och fortsatte ut till trappen där jag satte mig i solen och tog en kopp kaffe istället.

Och fixade några rynkor till medan Pappsen fortsatte med golvet i lugn och ro.

Det var för all del ganska skönt.

20130305_130107

Mammsen, när ska vi gå hem?

Nu har vi äntligen satt in kylen och frysen i köket och hämtat all mat från gamla huset. Då känns det på en gång mycket bättre. Gårdagen var inte så munter.

Pappsen jobbade kväll så han var borta större delen av eftermiddagen och hela kvällen. Det blev väldigt ödsligt i huset.

När Bäbisen var vaken hade jag ju förstås honom som sällskap men han var ganska grinig på eftermiddagen. Det kändes som att han bara grät och klagade och undrade om vi inte skulle gå hem snart.

När han skulle sova tog jag barnvagnen och stretade mig genom isgata varvat med lera upp till gamla huset för att städa och kolla datorn lite. Men när jag kom fram märkte jag att jag inte kunde hitta mina nycklar så jag fick vända hem igen.

Kanske ska jag ta en sväng med bilen istället? tänkte jag. Men så kom jag på att jag inte hade nån bil.

Nä, då tar jag väl itu med tvätten istället då. Men så kom jag på att tvättmaskinen inte var inkopplad.

Kolla facebook och bloggen då? Nä, visst ja! Vi har ju ingen dator och uppkopplingen på mobilen är så seg att det knappt är värt besväret.

Äsch, jag tittar på tv en sväng. Elle det går ju inte, tv-antennen sitter ju kvar på gamla huset.

Jag blev lite mörkrädd och försökte tända lampor men hittade inte lysknapparna till så många.

Det enda jag kunde hitta på var att gå ut till nödpåsen i garaget och göra mig en macka. Var sugen på yoghurt och banan men bananerna var slut och yoghurten stod kvar i gamla huset.

Tyvärr smakade mackan lite sämre av att jag var tvungen att mota bort en stor spindel från påsen innan jag kunde ta fram smöret och osten.

Jag skulle kunnat ha ihjäl den så att den inte skulle göra fler försök under natten men jag är lite blödig och dödar inte gärna insekter. Jag brukar leja Pappsen och han var ju inte där.

Men idag är det som tur är bättre! Och jag har haft besök både igår och idag som har livat upp tillvaron.

Bland annat var syrran och hennes barn här med lite omtanke och förströelse till kvällen.

20130326_162403

Vardagsrummet någorlunda klart!

Det är förstås ganska rörigt här hemma. Mycket är uppackat men mycket är kvar. Vi väntar på tapeter till köket och innan det blir klart har vi inte satt in kyl och frys. Allt sånt är kvar i gamla huset förutom en nödpåse i garaget med smör och mjölk och dylikt. Där är det lagom kylskåpstemperatur. Rätt omständigt. Men det funkar. Skulle skriva längre haranger om det ifall jag haft dator och bredband, nu får jag knappa på mobilen med dålig uppkoppling.

Men i vardagsrummet finns det en fläck som inte är så stökig. Vi har bytt tak och golv, målat och tapetserat.

DSC_1231 Före

image Efter

Golvet är lite ljusare i verkligheten.
image

Men det rullar på! Det är mysigt när Pappsen är hemma men när han är på jobbet känns det lite tomt, som om man smugit sig in hos förra ägarna, tassar runt och väntar på att bli upptäckt.