Jag är verkligen nöjd över min nyckelring till huset! Jag fick överta den som mannen haft.
Den är så vacker i all sin enkelhet att man nästan tappar andan. Och ändå finns där ett budskap.
Den klär mig så väl.
Etikettarkiv: Huset
Mammsen köper toasitsar
Så här i renoveringstider har jag varit tvungen att besöka Sveriges Tråkigaste Varuhus flera gånger. Jag brukar annars sitta kvar i bilen när Pappsen går in på Biltema men nu när jag haft ärenden i stan har jag alltid fått med mig en lista av Pappsen på saker som måste handlas där. Usch, usch, usch…
Fast jag kan erkänna att det ändå kändes ganska gott första gången som jag rak i ryggen stövlade in där och nonchalant knappade in serienumren på en av deras datorer. Som någorlunda ung tjej kan jag säga att jag fick många uppskattande blickar från det övriga klientelet.
Ja, kanske inte direkt så att jag såg någon som tittade på mig men det kan man nog ändå räkna ut.
När jag sen letat mig fram till första anhalten på listan så sjönk ryggen ihop och jag kände mig inte alls så ungdomlig och fräck längre.
Jag hade bett Pappsen att städa toaletten och då slutar det alltid på samma sätt. Han bestämmar att vi ska köpa nya toalettsitsar så att det ska bli mer lättstädat för honom. Så – två stycken toalettsitsar! Det borde väl egentligen inte vara så genant att köpa men jag kände mig både tiltad och nollad när jag till allmän beskådan blev tvungen att kånka runt på två toalettsitsar. En under vardera armen! Jag ville bara ut fort som ögat.
Eftersom jag knappt inte följt med Pappsen in nån gång var det lite svårt att hitta utgången. När jag till slut röd i ansiktet hittade kassan (bara en öppen) hade jag med mitt nervösa sicksackande och med min skrymmande last täppt till gången så bakom mig gick ett litet lämmeltåg av karlakarlar. De hade gott om tid på sig att beskådada min hukande rygg och mitt gods som i maklig takt tog sig framåt på rullbandet.
Usch, så går det när man ber Pappsen att städa toaletten. Än har han inte fått ändan ur vagnen. Han väntar väl på att jag ska ge efter och städa men det tänker jag inte göra! Jag städade ju så ivrigt innan vi flyttade in men sen användes toaletterna flitigt av alla åskådare och hjälpredor till renoveringen så då tyckte jag att det var Pappsens sak att göra rent efter dem.
Tyvärr missade jag i stressen att ta med fästen till sitsarna så de ligger bara löst ovanpå. Det är fasligt läskigt när man ska sätta sig och toasitsen kanar iväg åt än det ena och än det andra hållet och det slutar med att man hamnar med låret på ringen ändå.
Fast det är bra för Pappsen. Det innebär att han i stort sett inte behöver städa ringen heller eftersom jag vid det här laget har gnidit in det mesta av åskådarnas efterlämningar i mina lår.
Kanske kan jag lika gärna städa ändå?
Nej. Skam den som ger sig.
Toasitsen. Observera stenplastmattan i bakgrunden som för tankarna till en klippstrand en varm dag i juli.
Nu lämnar vi Bäbisens allra första hem
Nu är det dags att ta farväl av det gamla huset. Det gör jag med en liten klump i halsen. Vi har trivts väldigt bra där, precis intill skogskanten och allt som har hörts i trädgården har varit fågelsång. Men det som egentligen är jobbigt är att det är Bäbisens allra första hem som vi lämnar.
Här gick jag med min stora mage och kände Bäbisens rörelser. Här kom vi hem från BB, tafatta och nervösa med våran nya familjemedlem.
Världens finaste Bäbis i magen
Här gick vi varv efter varv runt i huset för att trösta och lugna lilla Bäbisen när han hade ont i magen eller när han inte kunde sova.
Här har vi sett hans första leende, lyssnat till hans allra första skratt.
Idag torkade jag bort hans handavtryck från spegeln i hallen. Där har vi stått så många gånger och busat med varandra och han har skrattat av förtjusning slagit med händerna mot glaset.
Det kommer vi aldrig mer att göra.
Idag skurade jag sovrummet där vi tillbringade de första nätterna med täta amningspass och där vi förvirrade vaknade av ilskna barnskrik. Och nätter på senare tid där vi vaknat av Bäbisens mjuka joller och av en len hand som försökt att stryka oss över kinden.
Här har vi delat den första tiden med dig.
Det enda spår som fanns kvar av Bäbisen idag var en av hans små strumpor som blivit glömd under sängen.
En strumpa som saknar sin Bäbis.
Den såg så liten ut där den låg. Så ensam utan sin Bäbis.
En ensam och glömd liten strumpa i Bäbisens allra första hem.
Jag lät den ligga kvar, den fick Pappsen städa bort.
Vintage-tapet med rosor
Nu har äntligen tapeterna till köket kommit!
Jag älskar ju rosor så föll direkt för den här tapeten. Var inte säker på att Pappsen skulle tycka som jag men han gillade den också!
Ska bli så kul att se hur den ser ut när den är uppe!
Mammsen och Pappsen samarbetar
Det är skönt att nya och gamla huset ligger så nära varandra. Det har varit så enkelt för Bäbisen och mig att gå och hälsa på Pappsen om dagarna när han renoverat och nu kan Bäbisen och jag promenera upp och städa i gamla huset några småvarv om dagen. Det är mycket snö kvar här så när solen lyser tar jag på mig mina solglasögon eftersom jag får tre nya rynkor så fort jag kisar (nä, säg inte att du läste kissar? Usch, så barnsligt!). Sen känner jag mig som en riktig vårvintrig pingla där jag går i mössa, vinterjacka och solglasögon. (Men en dag såg jag min spegelbild i glaset på uterummet och blev häpen när den bara föreställde något som mest liknade en elallergiker.)
Och innan vi flyttade kunde Pappsen komma och äta med oss ett par gånger om dagen. Det var mysigaste stunden, när Pappsen kom på förmiddagsfika från snickrandet och jag väntade med nybakat bröd och kaffe. Visst är det konsigt att man går tillbaka så i könsrollerna så fort man fått barn?
Ibland önskar jag att jag också var lite händig. Det har inte alltid varit så lätt att ta hand om Bäbisen och hushållet och packa och flytta grejer samtidigt. Det skulle varit roligare att lägga golv, tror jag ibland. Mest kanske för att i tio år kunna gå och säga ”Det här golvet har jag lagt alldeles själv. Det tog några timmar och visst var det trixigt men det blev fint!” Och alla skulle ösa beröm över mig.
Vad ska jag köra med nu istället? ”Under den här tiden har lagt Bäbisen 75 gånger! Det var inte så lätt alla gånger ska ni veta.” Och så får jag ta före- och efterbilder där jag har tröstat honom som jag kan visa upp. Nä, vi kvinnor tenderar ofta att göra saker som inte ”syns”.
Jag försökte hjälpa till en dag när Bäbisen sov i vagnen utanför nya huset.
”Kan jag inte hjälpa till att lägga golv? Vi kan väl hjälpas åt?” föreslog jag.
Pappsen såg bekymrad ut, skruvade på sig lite. Sen ljusnade han. ”Den här lilla plankan skulle visst kapas. Det är bäst jag sätter igång”, sa han och trodde att han skulle kollra bort mig.
”Ja, men kan jag inte hjälpa till med nåt då?” försökte jag igen.
Pappsens mungipor åkte ner igen. Så kliade han sig i huvudet, såg sig om flera gånger och sen ljusnade han.
”Jo, det finns ju skräp där som du kan plocka ihop och slänga!” utbrast han glad i hågen
Jag gick till uterummet, passerade skräphögen och fortsatte ut till trappen där jag satte mig i solen och tog en kopp kaffe istället.
Och fixade några rynkor till medan Pappsen fortsatte med golvet i lugn och ro.
Det var för all del ganska skönt.
Mammsen, när ska vi gå hem?
Nu har vi äntligen satt in kylen och frysen i köket och hämtat all mat från gamla huset. Då känns det på en gång mycket bättre. Gårdagen var inte så munter.
Pappsen jobbade kväll så han var borta större delen av eftermiddagen och hela kvällen. Det blev väldigt ödsligt i huset.
När Bäbisen var vaken hade jag ju förstås honom som sällskap men han var ganska grinig på eftermiddagen. Det kändes som att han bara grät och klagade och undrade om vi inte skulle gå hem snart.
När han skulle sova tog jag barnvagnen och stretade mig genom isgata varvat med lera upp till gamla huset för att städa och kolla datorn lite. Men när jag kom fram märkte jag att jag inte kunde hitta mina nycklar så jag fick vända hem igen.
Kanske ska jag ta en sväng med bilen istället? tänkte jag. Men så kom jag på att jag inte hade nån bil.
Nä, då tar jag väl itu med tvätten istället då. Men så kom jag på att tvättmaskinen inte var inkopplad.
Kolla facebook och bloggen då? Nä, visst ja! Vi har ju ingen dator och uppkopplingen på mobilen är så seg att det knappt är värt besväret.
Äsch, jag tittar på tv en sväng. Elle det går ju inte, tv-antennen sitter ju kvar på gamla huset.
Jag blev lite mörkrädd och försökte tända lampor men hittade inte lysknapparna till så många.
Det enda jag kunde hitta på var att gå ut till nödpåsen i garaget och göra mig en macka. Var sugen på yoghurt och banan men bananerna var slut och yoghurten stod kvar i gamla huset.
Tyvärr smakade mackan lite sämre av att jag var tvungen att mota bort en stor spindel från påsen innan jag kunde ta fram smöret och osten.
Jag skulle kunnat ha ihjäl den så att den inte skulle göra fler försök under natten men jag är lite blödig och dödar inte gärna insekter. Jag brukar leja Pappsen och han var ju inte där.
Men idag är det som tur är bättre! Och jag har haft besök både igår och idag som har livat upp tillvaron.
Bland annat var syrran och hennes barn här med lite omtanke och förströelse till kvällen.
Vardagsrummet någorlunda klart!
Det är förstås ganska rörigt här hemma. Mycket är uppackat men mycket är kvar. Vi väntar på tapeter till köket och innan det blir klart har vi inte satt in kyl och frys. Allt sånt är kvar i gamla huset förutom en nödpåse i garaget med smör och mjölk och dylikt. Där är det lagom kylskåpstemperatur. Rätt omständigt. Men det funkar. Skulle skriva längre haranger om det ifall jag haft dator och bredband, nu får jag knappa på mobilen med dålig uppkoppling.
Men i vardagsrummet finns det en fläck som inte är så stökig. Vi har bytt tak och golv, målat och tapetserat.
Före
Efter
Golvet är lite ljusare i verkligheten.
Men det rullar på! Det är mysigt när Pappsen är hemma men när han är på jobbet känns det lite tomt, som om man smugit sig in hos förra ägarna, tassar runt och väntar på att bli upptäckt.
Idag gick stora flyttlasset!
Idag har vi flyttat in i nya huset! Det är fortfarande lite kvar att göra med köket men det funkar att använda.
Och så är det förstås fullt av kartonger att packa upp. Bäbisen har varit lite orolig på kvällen, det har nog varit en konstig dag för honom. Men nu sover han. Och Pappsen och jag sitter utslagna i soffan efter tre hektiska veckor med renovering, städning, packning och flytt. Tur att vi har fått mycket hjälp!
Men vi har en riktigt behaglig känsla i kroppen. Det kommer att bli ett bra hem!
Succé med bidé
Medan Pappsen sätter takpanel i nya köket har jag passat på att städa. De har nog städat skapligt efter sig men jag vill ändå städa så att jag känner att det är rent och fräscht. Jag började med toaletten. Det får ta en hel dag! tänkte jag, bara jag vet att det är rent överallt!
Det tog två dagar. Första två timmarna hann jag bara med två badrumsskåp. Jag är fruktansvärt pedantiskt när jag städar efter andra människor. Men man kan ju bara inte göra det lite halvdant! Jag får för mig att all smuts är antingen avföringspartiklar eller nåt gammalt som ramlat ut ur munnen när man borstat tänderna lite för kraftfullt. Och sånt måste man ju ha nolltolerans inför. (Jag ställer tandborsten här – med de tre bajspartiklarna till höger och den intorkade fläskkarrébiten till vänster.
Det står en bidé i badrummet. Den hade vi tänkt kasta ut ögonaböj. Vi vill ju inte bli retade för att vi har en bidé liksom.
”Bidé bidé,
en dum idé,
bidé bidé,
det är passé!”
sjöng jag medan jag fejade.
Men ju mer jag städade, desto mer började jag att gilla min bidé! När man gör rent toaletten och vill skölja ur trasan emellanåt, inte vill man göra det i handfatet då! Det blir äckligt. Och man vill ju verkligen inte ta samma skitiga trasa hela vägen. Då får man använda pappersdukar.
Om man inte har en bidé!
Då kan man skölja ur trasan i den! Mycket lämpligt.
Man kan även använda slangen till att spola rent runt toalettsitsen.
Från sin bidé!
Och när jag skulle skura golven. Var tog jag vatten från då?
Min bidé!
Och när jag sen skulle hälla ut det smutsiga vattnet – vart gjorde jag det då?
I min bidé!
En sån bra liten grej! Hur har jag klarat toalettstädningen tidigare?
Bidé bidé
en bra idé
bidé bidé
en sån succé!
Idag rev vi ut köket!
Idag har varit en rolig dag! Större delen av min familj har varit och hjälpt till att riva ur köket i nya huset. Skoj när alla står och bänder och sliter och åstadkommer så mycket! Mamma hade med kaffe och muffins som vi fikade på i uterummet. Bra med en hjälpsam familj!
Syskonbarnen trivdes också. Det är härligt med barn, de ser saker ur en annan synvinkel och hittar skatter överallt. Titta här bara! Draperiet som vi rivit ner – det var ju som en massa jättelånga halsband i vackra färger! Det ville de hemskt gärna ta med hem! Det tyckte deras hjälpsamma morbror också att de skulle göra.
Bäbisen tycker också om sitt nya hus. Mycket spännande att titta på! Det verkar alltid hända nåt skoj där, tycker han. Betydligt mer livat än att bara sitta hemma och glo på Mammsen hela dagarna. Varför har vi inte gjort sånt här kul varje dag?
Och så här såg köket ut på eftermiddan idag. Sen försvann fläkten också.
Så nu blir det en slapparkväll med ett glas vin till andra chansen efter dagens slit. (Okej, jag har inte slitit mycket idag, mest burit på Bäbisen och tryckt i mig några muffins och en del tårta. Och nån kaka här och där. Men det kan vara nog så krävande för en avdankad mamma.)
LillaLina 