Nä, jag tankar helst inte själv heller.

De flesta som känner mig vet nog hur dålig hand jag har med bilar och diverse andra tekniska prylar. Kanske beror det på att jag alltid haft andra runt mig som fixat sånt jag inte kan men hade jag haft åtminstone en gnutta intresse borde jag väl ha snappat upp åtminstone hjälpligt vid det här laget.

Idag när Barnet, Barnets Morfar och jag hade handlat och skulle lasta in allt i bilen fick vi bara upp förardörren! Våran fin-bil är på service så jag hade en av Pappsens ful-bilar. Bagageluckan gick inte upp alls och vi som hade så många kassar! Efter ett antal försök gav vi upp och tänkte försöka knöla in allt inne i bilen istället. Men jag lyckades ju inte låsa upp nån annan dörr heller!

Jag fick klättra runt i bilen och rycka i alla dörrar inifrån men de gick ändå inte upp!

Medan jag svettigt bökar runt därinne och hänger över barnstolar och växelspakar med mammaröven i vädret kommer en annan mamma från Barnets dagis. Hon har parkerat bredvid mig och hon är en sån kvinna som jag önskar att jag vore lite mera som! Hon är söt och hälsar rart på mig. Men hennes bil går inte igång så hon drar nonchalant fram ett extra batteri och startkablar ur bagageluckan och medan jag fortfarande kryper runt i min bil och liksom försöker tvinga upp låspinnarna med naglarna har hon redan fått igång sin bil. (Fråga mig inte hur, det är som ett under för mig.) Hon tittar hjälpsamt åt mitt håll men då kravlar jag ut och provar att låsa upp bilen igen och då funkar det minsann. Kanske skulle jag bara testat en gång till direkt ? Jaja.

Hon vinkar och åker iväg. Tre minuter senare har även jag lyckats lasta in allt och fått igång bilen och ovan vid att behöva växla hostar vi oss hemåt på ettan.

Vilken personlighetstyp är du?

Det är väldigt spännande med olika personligheter! Hur man fungerar och varför. Pappsen och jag har just personlighetstest på jobbsafari och det visade sig att vi var mer olika än vad vi trodde. Men när vi ser beskrivningarna på oss stämmer de in skrattretande väl och vi förstår att vi ofta ser saker på olika sätt.

Min personlighetstyp kallas ISFJ medan Pappsen fick ESTP.

Jag är väldigt introvert medan Pappsen är väldigt extrovert. Det innebär att Pappsen kan prata hål i huvudet på vem som helst och inte tänker sig för innan han öppnar munnen medan jag betraktar, lyssnar och väntar på min tur innan jag säger något.

Jag fick ganska lika mellan förnimmelse och intuition medan Pappsen går på förnimmelse.

Jag är väldigt lyhörd för känslor medan Pappsen mera är tänkande.

Jag är värderande vilket innebär att jag vill planera och se att saker slutförs. Pappsen är uppfattande vilket innebär att han är mera spontan och vill börja med många projekt samtidigt. Inte konstigt att jag mår dåligt när Pappsen drar igång 500 projekt samtidigt med huset och trädgården samtidigt som han hela tiden sprutar ur sig nya idéer!

Prova du också på
http://www.jobbsafari.se/persontypstest

Eller om du är bra på engelska
http://www.humanmetrics.com/cgi-win/jtypes2.asp

Nyfiken i en strut?

Det är ganska vanligt att man vill trycka om man ser en knapp. Särskilt om det står ”tryck ej”. Ja, det kanske det inte brukar stå? Men i alla fall.

Sån är inte jag! På mig kliar det inte nåt i fingrarna om jag ser en knapp eller en spak. Och står det ”rör ej” så aktar jag mig väldigt noga för att råka snudda något.

När vi var på visning på det här huset blev jag väldigt fascinerad över att det var radio i duschen! Häftigt, tyckte jag. Lyxigt att kunna lyssna på radio i duschen!

Nu har vi bott över ett år i huset och först idag tryckte jag på radio-knappen!

Jag har liksom tänkt att den nog inte funkar eftersom jag aldrig har lyssnat på den.

Döm om min förvåning när P4 skrålade ut i duschkabinen när jag kom där med mitt ganska likgiltiga finger!

Nästa år ska jag kolla om munstyckens på sidorna går att använda.

Man ska ju bejaka sin nyfikenhet.

20140424-205050.jpg

Pappsens romantiska väckning

Man blir trött av att vara utomhus hela dagarna! Igår på kvällen när Pappsen kom in från garaget och satte sig i soffan la jag mitt huvud i hans knä och vilade. Det var skönt.

”Varför ligger jag inte så här oftare?” tänkte jag samtidigt som jag somnade.

Två minuter senare vaknade jag av att Pappsen la av en hejdundrande brakskit som fick det att ringa i öronen på mig.

Så där kom svaret.

Mysigt.

Idag har Barnet och jag en sista påsklovsdag tillsammans. Vi ska försöka klara oss utan Pappsen och hans tarmgaser men lite tomt är det allt.

20140422-073913.jpg

Påsk, grillat och liquid smoke

Jag har inte bloggat på några dagar. Inspirationen har inte riktigt kommit till mig. Jag har mest varit hemma och där gör jag inte bort mig så mycket, allt flyter på och jag bara njuter av dagarna.

Men som ett livstecken jag kan ju helt enkelt bara säga att jag har en underbar påskledighet! Flera aktiviteter med vänner och familj varvat med mycket hemmatid och eftersom vädret är toppen tillbringar vi mesta tiden utomhus. Det är mycket som ska fixas i trädgården. Jag är så glad att vi kan jobba där tillsammans, att Barnet är ganska nöjd och lafsar omkring och leker medan vi kan gräva och räfsa och plantera.

20140420-205831.jpgDet stora buskaget som vi förfasade oss över redan på prospektet till huset är på väg bort! Här vill jag ha en rabatt men dit är det långt kvar.

20140420-210115.jpg

Kaffet dricker vi utomhus och vi har grillat ett par gånger. Idag grillade vi köttfärsspett för första gången! Det var riktigt gott! Spett med nötfärs och fetaost som vi åt med grillad paprika, klyftpotatis (med grillkrydda) och tzatziki.

Annars har vi provat liquid smoke ett par gånger nu. Den kan jag rekommendera om man gillar kött och grillat!

Vi har haft nötkött som vi snabbmarinerat i olja, balsamvinäger, soja, chilisås, salt, peppar, timjan, vitlök och så lite liquid smoke. Mycket lyckat! Den ger röksmak till köttet och jag antar att den blir bra även när man steker kött eller när man har den i hamburgersmet. Men jag har bara några droppar så att den inte tar över för mycket.

20140420-205041.jpg

Hoppas att ni också har en riktigt bra påsk!

 

 

Barndomsminnen

Jag kom just in från en kvällspromenad! Jag minns inte när jag gick promenad utan barnvagn senast men jag tror att det var i somras.

Och jag älskar att promenera! Jag har alltid varit en sån som hoppat av bussen en hållplats tidigare i stan eller som har gått gata upp och gata ner för att slippa stå stilla när jag väntat på någon.

Fast helst går jag off-road! Jag vill ju vara ett med naturen!

Hemma från att jag var ganska liten gick jag runt på markerna kring huset vareviga dag. Jag kände varje blomma, varje träd och varje sten. Jag plaskade i vattnet i grandungen mellan huset och logen, i det dike där isen alltid släppte först på våren. Jag hasade mig ner i slänten vid björken, halkade med barnafötterna så att jag kunde plocka smultronen som alltid blev så stora just där. Jag visste vart rödklövern slog ut först och vart blåklockorna blommade längst.

Det brukade växa två tussilago bakom stallet som jag tror att det bara var jag som visste om.

Och jag minns precis hur det luktade vid telefonstolparna vid gärdet på sensommarkvällarna. Grus och åkermark blandat med rölleka och en ton av elektricitet från tranformatorn som stod i närheten.

Såna saker kan jag tänka på när jag går min promenad, nu när jag är vuxen och inte kan kliva ut i skogen och känna på ett träd eller titta länge på en snigel utan att folk som ser mig tänker att jag är lite tokig.

Det är synd, jag saknar det.

Men jag har ju Barnet som jag snart kan ta med mig på rundor i skogen. Och så har jag ju mina barndomsminnen som jag kan ta med mig vart jag går.

Som att det var blålera i ån och ibland växte där en grön bubblig växt som var slemmig och sjönk ihop när man tog upp den över ytan.

Och när vi sprang barbenta genom det höga gräset bakom garaget, mellan gulsporrar och ängsvädd, så kliade det på benen på kvällen…

Kommer ni ihåg?

Hur hälsar du?

Det är roligt det här hur man hälsar på varandra! Jag har tänkt på det ett tag nu.

Oftast svarar man med precis samma ord och samma tonfall som den som hejar på en.

Hejhej!” – ”Hejhej!”

Godmorgon!” – ”Godmorgon!”

Tja!” – ”Tja!”

Så låter det på morgonen när jag tar mig fram genom korridoren på väg mot omklädningsrummet.

Sen möter jag ännu en kollega.

”Heeej!” hälsar jag och möts av ett:

Godmorgon!”

Och då blir jag så imponerad!!

Det måste vara riktigt starka och självsäkra människor som svarar med ett helt annat ord och ett annat tonläge, tänker jag.

Jag (mitt mähä) hör ju till den typ som slentrianmässigt svarar som jag blir hälsad.

Hur hälsar du?

Fast ibland händer det att jag är styv i korken och svarar med ett annat mynt! Fast bara mot såna som är mindre.

Fast ibland händer det att jag är styv i korken och svarar med ett annat mynt! Fast bara mot såna som är mindre.