Spindel-cupcakes

Äntligen är det höstlov/läslov. Även om jag jobbar hemma största delen av min tid så är det skönt att slippa gå upp tidigt på morgonen och fixa iordning barnen och komma ihåg allt runt omkring som ska packas eller förberedas.

Det blev lite kallare nu också och det tycker vi är mysigt. Då blir det inte lika lerigt när man är ute och leker och det känns att det närmar sig vinter och alla dess högtider. Jag har liksom gått och längtat efter att få lägga in sill i flera månader nu. Ja, tantvarning de lux, jag vet.

Fast nu är det halloweentider och idag stannade barnen och jag inne och bakade. Jag hade sett foto på cupcakes som såg ut som spindlar som jag ville prova att göra så jag blandade lite olika recept för att få till nåt liknande.

Lite pyssligt men jätteroligt att göra!

Spindel-cupcakes, ca 12 st

2 dl vetemjöl
1 1/2 dl socker
1 1/4 tsk bakpulver
1 tsk vanillinsocker
1 nypa salt
50 gram rumsvarmt smör
1 dl mjölk
1 ägg

Philadelphiafrosting

60 gram rumsvarmt smör
1 tsk vanillinsocker
1 msk pressad citron
5 dl florsocker
100 gram philadelphiaost
ev några droppar karamellfärg

Garnering

Strössel
Godisögon
Godissnören

Cupcakes:

Ta fram smöret i god tid, även till frostingen.

Sätt ugnen på 175 grader.

Blanda mjöl, socker, bakpulver, vanillinsocker och salt i en bunke. Arbeta in smöret, gärna med fingrarna. Häll i hälften av mjölken och blanda ihop till en slät smet. Häll i resten av mjölken och ägget och blanda väl för hand.

Lägg smeten i formar. Fyll inte för mycket så det pöser över när de höjer sig i ugnen sen, max 2/3 av formen.

Grädda i mitten av ugnen i 20 -25 minuter.

Låt svalna innan du tar på frosting.

Philadelphiafrosting:

Lägg smör, vanillinsocker och citronsaft i en bunke.

Sikta ner florsockret och blanda ihop.

Rör ner philadelphiaosten och vispa sedan frostingen med elvisp så den blir vit och lite fluffigare.

Bred eller spritsa på frostingen på cupcakesen.

Strö över strössel i valfri färg och sätt dit godisögon. Klipp ben av godissnören och tryck fast på spindlarna så har du ett festligt halloweenfika sen.

img_2527

Till de ”regnbågiga” hade vi fruktströssel och gjorde frostingen rosa. Till de ”chokladiga” hade vi chokladströssel. Båda fick kolaremmar eftersom barnen tycker att de är godast.

 

 

Plommonpaj

Vi har så mycket plommon i trädgården nu och jag brukar aldrig göra nåt särskilt med dem. Det är några intensiva dagar som de är mogna och då äter vi bara från trädet. Resten räfsar vi bort – i bästa fall, annars lämnas det till getingarna, och i år även till vackra amiralfjärilar som vill äta upp sig innan de flyger söderut.

I år ville jag prova att göra en vegansk paj till ett av Barnets födelsedagskalas och hoppades att äpplena skulle vara mogna till dess. Det var de inte riktigt och i sista stund kom jag på att jag kunde prova att använda alla plommon som ju var perfekt mogna istället.

Jag var väldigt osäker på om det skulle bli bra, men både jag och mina gäster åt med god aptit, det blev faktiskt jättegott!

Så om någon mer har plommon i trädgården som man vill använda men inte riktigt vet till vad, så rekommenderar jag denna paj. Det går naturligtvis lika bra med vanligt smör som med mjölkfritt margarin om man inte behöver göra den vegananpassad.

Plommonpaj

500 g plommon
knappt 1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk mald kardemumma

150 g mjölkfritt margarin (eller smör då, i så fall rumstemp.)
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1 dl havregryn
0.5 tsk (fling)salt

Sätt ugnen på 200 grader.

Kärna ur och klyfta plommonen. Lägg klyftorna i en skål och rör runt dem med socker, vaniljsocker och kardemumma.

Smörj en form med lite margarin/smör.

Blanda 150 g margarin/smör med de torra ingredienserna med fingrarna till en smulig deg.

Häll plommonblandningen i formen. Smula över degen och grädda i mitten av ugnen i cirka 20 minuter tills den är gyllenbrun.

Vi serverade med vegansk glass och vegansk vaniljsås och förstås igen går det lika bra med vanlig glass och vaniljsås.

Lycka till!

 

Samodla grönsaker och blommor

Jag tycker att det är så fint att odla blommor och grönsaker tillsammans. Grönsakerna har ju också blomning som lyfts fram fint tillsammans med sommarblommor och så gillar jag färgklickarna i allt det gröna. Det blir lite piggare och gladare.

Med stram inramning med lådor i raka kanter och grus runt lådorna så tycker jag att det åtminstone inte blir så rörigt även om blommorna väller ut och spretar. Man får blanda lite formellt och informellt, lite levande material och lite sterila så blir det oftast en bra kombo, även om jag hade tänkt mig mer raka rader här egentligen. Men i slutändan handlar ju allt om personlig stil och vad man gillar och inte.

img_1150

Honungsfaecilia, petunia, ringblommor och blad av rosenskära. Tyvärr har dessa blommor nästan kvävt både brytbönor, palsternacka och piplök. Blev lite för mycket här…

 Dessutom tror jag att det blir en friskare köksträdgård som lockar fler insekter när man samodlar. På bilden ovan har jag till exempel honungsfaecilia som jag planterade för att den gillas av insekter, men nu när den blommar tycker jag att den är fin i sin blomning också, även om den bredde ut sig mycket mer än vad jag trott.

En lärdom till nästa år är kanske att jag inte ska plantera så tätt. Jag älskar när det frodas men en del växter skuggas helt eller kommer i skymundan av de större, men vet man vad som finns så kan man hitta sina grönsaker nånstans under alla blad och blommor ändå.

Såklart har jag fotat massor under sommaren så här kommer lite exempel på växtkombinationer.

img_1070-1

Sommarslöja, höstmorot och rödbetor

img_1072

Sommarslöja och basilika. Även purjolök och skaft från solrosor kikar fram.

 

img_1062

Petunia, sommarmorot och rödbeta

img_1065

Jordgubbar och grönkål. Kanske inte den bästa kombinationen, kålen drar till sig så mycket skadeinsekter så allt runt omkring blev lite äckligt…

img_1077

Mangold med vit stjälk i år för att matcha sommarslöjan. Sommarslöjan är bra, den kväver ingenting utan väver in sig där det finns plats, utan att skugga.

img_1068

Persilja, purjolök och rosenskära.

img_1069

Sockerärtor och rosenskära.

img_0972-2

Älskar zinnian, fin till allt! Här blommar den med bondbönor.

img_1144

Jordgubbar på andra sidan om zinnian. Zinnian håller sig också på sin plats utan att störa sina växtgrannar.

img_1138

Och luktärtor kan jag inte vara utan så de fick slingra i lådorna i år också. Sprider en ljuvlig doft i köksträdgården!

 

Just i år har det varit ett bra växtår men omväxlande sol och regn så mycket har växt sig stort.

b59e0b11-f4f4-4a73-9643-cc1b1a235f66

Nu när solrosorna blommar är det nästan det enda man ser i köksträdgården…

f0d475d4-e979-47f6-97c8-a6ae65acef85

Men de är fantastiska, tycker jag. Magnifika blommor som man blir glad av.

 

Jag ska prova mer blommor som inte breder ut sig lika mycket nästa år, men just nu njuter jag av att bara strosa runt bland blommor och grönsaker, gärna med en kaffekopp i handen, och att kunna slösa på blommor att plocka in till fina buketter…

 

Köksträdgården

Pappsen och jag började anlägga en köksträdgård förra året. Jag hade väl skissat på en i några år innan dess också, både i huvudet och på papper, men varje gång jag gick ut i trädgården insåg jag att jag aldrig skulle kunna förverkliga den. Inte på egen hand med skottkärra och spade i alla fall. Dessutom hade vi en gammal pergola som stod i vägen ifall köksträdgården skulle bli bredare en ett par meter.

Sen plötsligt förra vintern blev Pappsen med på tåget och ville riva pergolan och jag fick så mycket hjälp från alla håll med att göra plan mark och frakta in och ut material i trädgården. På sommaren snickrade Pappsen lådor som jag målade och hela hösten, vintern och våren arbetade jag med att fylla upp lådorna med grenar och ris, nerklippt växtmaterial, halm, kogödsel, hushållskompost och jord.

Ungefär samma vy idag. Årets projekt ”bygga altan” blev också verklighet och jag blev mest lycklig för att jag fick en trappa ner till köksträdgården från den.

Trots allt slit hade jag aldrig förväntat mig att det skulle bli så bra ändå. Det växer enormt i lådorna och ändå har ingen växt visat tecken på näringsbrist.

Jag har blandat blommor och grönsaker hej vilt, för jag tycker att det blir fint tillsammans och så blir det inga gluggar när jag skördar heller eftersom blommorna fyller ut. Låga växter utåt och höga i mitten och varannan grönsak, varannan blomma var väl mest min plan när jag planterade.

Sommarslöja som kantväxt i en av lådorna

Zinnian börjar slå ut bredvid jordgubbarna

Zinnia och bondböna

Folk tror säkert att jag är besatt som jag vräker ut foton till höger och vänster och det stämmer nog. Jag älskar att följa hur det växer och har dessutom alltid älskat att fotografera blommor och andra växter så det blir en hel del foton. Dessutom älskar jag närodlat och att laga mat från egna råvaror så det blir liksom några av mina största intressen förenade i ett.

Bladpersilja

Luktärtor måste jag ha varje sommar

Sockerärtor

Inte ofta jag får stora rödbetor men i år växer de fint

Så mysigt att ha med barnen i odlingen dessutom och att de lär sig hur saker växer och att allt inte bara ”kommer från affären”.

Jordgubbe Delizz blev uppskattad kantväxt av barnen

Petunia Tidal wave silver som kantväxt

Så härligt med växtkraft.

Ha en fin dag och tack för att du kikade in.

Tulpaner i kruka

I höstas provade jag att plantera tulpan- och narcisslökar i krukor. Jag har ganska fullt i rabatterna och när man gräver där på hösten är det svårt att komma ihåg vart övriga vårblommor och lökar finns och vart de nya skulle passa bra, så förra hösten blev första året nästan nånsin som jag inte planterade lökar i själva trädgården.

Sugen på nya tulpaner och narcisser var jag ju ändå så jag köpte blandningar av lökar, letade fram lämpliga krukor och fyllde med jord och benmjöl och placerade ut lökarna där. Sen täckte jag med jord och vattnade lite och sen fick krukorna stå i växthuset över vintern.

Jag har inte vattnat mycket, mitt växthus är helt igenfruset på vintern så oftast kan man inte ens öppna dörren dit då, men om jag lyckats kommit in har jag slängt på lite snö då och då bara.

Narcisserna började titta upp mitt i vintern men det verkar de inte ha tagit nån skada av.

När vårvärmen smög sig på fick krukorna komma ut på dagarna och så ställde jag in dem på natten igen (jag har ju tid med sånt numera) men nu får de stå ute hela tiden.

Även om det bara är blad än så länge tycker jag att krukorna pryder sin plats tillsammans med blommande primula och ranunkel på växthustrappan.

Nu när bladen kommit upp mera vattnar jag med diverse gödning också. Det ska bli spännande att se om det blir några knoppar på dem och hur det ser ut då.

Det är är så härligt att våren är igång nu.

Mitt nya liv

img_4539

Mer tid över för dem som är viktigast.

Jag har aldrig varit avundsjuk på människor som har höga befattningar, mycket pengar eller många prylar.

Men jag blir alltid lite avundsjuk på (och inspirerad av!) människor som vågar bryta normen och göra det de verkligen tycker är viktigt. Sluta på sitt vanliga jobb och skriva den där boken de alltid fantiserat om, flytta ut med familjen i skogen och leva så enkelt det går… Att bryta ekorrhjulet och stressen i samhället, såna saker!

Själv har jag under småbarnsåren gått med känslan av att det inte borde vara så här. Att man lämnar bort barnen så mycket, skyndar iväg i ottan med dåligt samvete för att man stressar på barnen, kanske kommer sent till jobbet och får dåligt samvete för det. Kommer hem sent på eftermiddagen, slavar med mat och hushåll medan barnen blir satta framför en skärm för att inte vara i vägen. Kastar i sig ett par huvudvärkstabletter för att orka lite till.

Och så på´t igen nästa dag.

En del barn älskar ju förskola/fritids men mina barn är såna barn som helst hade velat vara hemma jämt om de fick välja, och av och till har det varit mycket oro och ledset runt det. Och vad det skär i hjärtat att lämna iväg ledsna och oroliga barn för att inte ses igen förrän en massa timmar senare! (Inte på nåt sätt ont om förskolor och fritids, de gör ett jättebra arbete.)

Varje morgon i flera år har jag tröstat mig med att ”Jaja, det blir bättre sen. Vi ordnar livet på nåt annat sätt snart.” Fast jag har inte haft någon plan för hur, bara känt att det måste bli en förändring.

Och nu sitter jag här. Jag har sagt upp mig från jobbet och sen slutet av januari är jag hemma med barnen mycket mer. Inga supertidiga morgnar, inga stressade, ledsna barn, inga mastodontdagar för barnen i förskola/fritids.

Jag jobbar hemifrån i Pappsens företag med deras pappersarbete och städar hos dem. Och förutom att vi alla lever mycket mer harmoniska liv är det dessutom utvecklande för mig! Jag får lära mig nya saker på ett område som jag inte alls varit så insatt i! Jag har så smått börjat ta över bokföringen och tycker att det är superkul att få lära mig såna arbetsuppgifter. Jag läste bokföring på distans i höstas, med noll vision om att livet skulle ta den här vändningen, utan bara för att kunna hjälpa till lite mer vid sidan av mitt vanliga jobb. Men på nåt sätt var det som att vägen var utstakad ändå, om man får vara lite filosofisk.

Sen menar jag inte att det här är den rätta mallen för alla människor. Andra människor behöver mer kollegor runt sig, deras barn trivs på förskola/fritids, deras livspussel fungerar bra på sitt sätt. Jag är bara glad att vi kunde hitta den här lösningen under småbarnsåren för att göra något som vi tyckte kändes rätt.

Och att vi vågade ta steget.

Avskedsbukett från jobbet

Nöjd och piffad efter avslutningsmiddag med kollegor. Jag hade dragit mig för att säga upp mig för att jag inte ville ha fokus på mig själv med middag och avtackning, men det gick ju bra…

 

Dörrkrans med mossa och lärkkottar

Jag har en ledig vecka nu i början av december. Det är så skönt att komma ifatt med livet lite, det känns som att vi har kommit efter Pappsen och jag. Det är väl så under småbarnsåren och särskilt när det finns en egen företagare med i bilden, tänker jag. (Bara under dessa tre meningar har jag fått gå ifrån två gånger – mikrat tomtegröt åt Barnet som blev akut vrålhungrig och plåstrat om Pappsen som högg en kniv i fingret. Tänk att vi mammor är bra till så mycket.)

I alla fall så har jag hunnit att pyssla lite. Roligaste pysslet tycker ju jag är sånt som innefattar växter, förstås.

Jag har längtat och väntat så länge på att få göra årets krans till dörren, och så i helgen blev det äntligen av! Jag var så sugen på att använda lärkkvistar jag plockat och kände att de kanske skulle komma bäst till sin rätt om kransen inte var så plottrig och grenig i sig, så jag provade att använda mossa som bas i kransen.

img_3854

Tunn grön ståltråd och halmstomme är bra att ha till dörrkransar.

Det var verkligen jättesmidigt! Kransen blir jämn och fin och mossan är mjuk och skön att jobba med. Ja, om du använder nyplockad mossa då eller att den har legat utomhus, låt den inte torka innan du ska ha den. Lättast är det också om man har tunna och ganska stora sjok med mossa att använda.

Sen kände jag att man kunde brassa på med grenar och kvistar ovanpå mossan för att få ett mer spretigt intryck där istället, så murgröna och trollhassel från trädgården fick sällskapa med lärkkvistarna. Och så limmade jag dit lite pyssel jag köpt i blomaffären.

Egentligen hade jag tänkt att ha ett rött sidenband för att få lite mer julkänsla men tyckte inte att det passade in så bra, så jag tog ett rep och virade längst upp istället.

Och jag blev nöjd. Kransen blev ungefär som jag nånstans i huvudet hade tänkt mig och det var så roligt att få göra en dörrkrans som inte ser exakt ut som alla andra kransar jag gjort under åren.