Dörrkrans med mossa och lärkkottar

Jag har en ledig vecka nu i början av december. Det är så skönt att komma ifatt med livet lite, det känns som att vi har kommit efter Pappsen och jag. Det är väl så under småbarnsåren och särskilt när det finns en egen företagare med i bilden, tänker jag. (Bara under dessa tre meningar har jag fått gå ifrån två gånger – mikrat tomtegröt åt Barnet som blev akut vrålhungrig och plåstrat om Pappsen som högg en kniv i fingret. Tänk att vi mammor är bra till så mycket.)

I alla fall så har jag hunnit att pyssla lite. Roligaste pysslet tycker ju jag är sånt som innefattar växter, förstås.

Jag har längtat och väntat så länge på att få göra årets krans till dörren, och så i helgen blev det äntligen av! Jag var så sugen på att använda lärkkvistar jag plockat och kände att de kanske skulle komma bäst till sin rätt om kransen inte var så plottrig och grenig i sig, så jag provade att använda mossa som bas i kransen.

img_3854

Tunn grön ståltråd och halmstomme är bra att ha till dörrkransar.

Det var verkligen jättesmidigt! Kransen blir jämn och fin och mossan är mjuk och skön att jobba med. Ja, om du använder nyplockad mossa då eller att den har legat utomhus, låt den inte torka innan du ska ha den. Lättast är det också om man har tunna och ganska stora sjok med mossa att använda.

Sen kände jag att man kunde brassa på med grenar och kvistar ovanpå mossan för att få ett mer spretigt intryck där istället, så murgröna och trollhassel från trädgården fick sällskapa med lärkkvistarna. Och så limmade jag dit lite pyssel jag köpt i blomaffären.

Egentligen hade jag tänkt att ha ett rött sidenband för att få lite mer julkänsla men tyckte inte att det passade in så bra, så jag tog ett rep och virade längst upp istället.

Och jag blev nöjd. Kransen blev ungefär som jag nånstans i huvudet hade tänkt mig och det var så roligt att få göra en dörrkrans som inte ser exakt ut som alla andra kransar jag gjort under åren.

 

 

Återodla romansallat

Det är så roligt att det har kommit så många nyheter i sallatsväg till butikerna. Nu är det ruccola, bladspenat, cosmopolitan, roman och machesallat bland mycket annat i hyllorna. Dessutom har den förr lite tråkiga kålen blivit het, inte minst grönkål. Och inget ont om isbergssallat kanske men det är roligt att kunna variera sig och dessutom är väl inte isbergssallaten det mest näringsrika bladgröna man kan stoppa i sig.

img_0733

Romansallat är cirka 3,5 gånger så näringsrikt som isbergssallat. Källa: Allt om Trädgård

 

Jag älskar riktigt gröna blad som bladspenat och ruccola.

img_1139

Bladspenat går att odla tidigt på året och så fort snön har smält ska jag sätta frön i odlingslådan som Pappsen byggt åt mig.

img_1924

Någon form av palmkål eller grönkål kommer jag att plantera i år igen, jag tycker bladen både är snygga och goda.

Men numera köper jag nästan bara romansallat. Detta sen jag läste att man kan få romansallat att börja skjuta nya blad om man stoppar stammen i ett litet glas med vatten istället för att slänga den.

Perfekt med nya fina gröna blad på fönsterbrädan alldeles gratis.

Nu väntar vi bara på våren, men idag blir det solsken och inomhus blommar narcisserna så en liten bit på väg är vi i alla fall.

Hur skulle du vilja att ditt hem doftade?

Idag har vi varit lediga. Det är inte så ofta jag är ledig på just onsdagar men det är en väldigt bra dag att bryta arbetsveckan på, det känns nästan redan som att det är helg på ingång.

Just idag blev jag lite trött på att bara gå här hemma och plocka efter barnen. Man vill ju inte att de ska sitta framför tv och padda hela tiden men så fort de inte gör det så blir det lätt rätt vilda lekar och de kräver mycket engagemang och underhåll och stökar ner och blir osams.

Dessutom känns det inte som att vi kommer någon vart med något här hemma just nu. Borta är tiden som Pappsen hade ett projekt i varje hörn och inte kunde sitta stilla i soffan i en minut. Nu har vi snarare ett oavslutat projekt i varje hörn, eller åtminstone många tankar och idéer som vi vill komma till skott med men som det aldrig finns tid till.

Egentligen vill jag ju se mig som en människa som har ett hem som luktar rengöringsmedel, nybakta bullar och blommor och där man kan spegla sig i vasken. Nu är det ju inte riktigt så. Här luktar som instängd gammal farbror och prutt och skulle vasken vara en spegel skulle jag se ut som en blandning mellan en flygplansolycka och kräks ungefär. Ja, så det skulle väl stämma på ett ungefär i alla fall.

Och inte blir det bättre av att vi inte har haft någon fungerande fläkt här hemma sen vi flyttade in för fem år sen heller.

Det har verkligen varit med på prioriteringslistan hela tiden men av olika anledningar aldrig blivit av. Egentligen är det ju viktigt med bra inomhusluft och bra ventilation med tanke på alla kemikalier i hemmen idag. Särskilt kanske när jag inte orkar damma så ofta. Men rätt vad det är så blir det väl en fläkt och då ska luften i mitt hem också kännas frisk och fin som utomhusluften direkt efter ett åskoväder i juli.

Så idag tog ungarna och jag vårt pick och pack och drog på bokrea istället för att gå hemma i röran.

Det var skönt att komma ifrån lite och så fick vi lite förströelse att ägna oss åt här hemma också. Till exempel fick jag ännu mer inspiration till den där köksträdgården som jag  har med på att-göra-listan i vår (och jag tror bestämt att den stod med på listan förra året och året före det också.)

Men men, badrummet på övervåningen går det ju framåt med i alla fall.

Eller nä förresten…

Fast tagetesen som jag planterade i söndags har åtminstone tittat upp redan så det är lyckligt!

Bokashi

img_0218-1

Jag är ju lite nördig och de som känner mig väl vet att jag älskar att snåla och gneta och att använda sånt som annars slängs. Ja, det märks väl mest i mitt trädgårdsintresse, eftersom jag inte är så händig på så många andra områden…

Förr fick man smussla med sitt guldvatten i smyg men nu är det ju så trendigt att odla själv och att vara ekologisk så att springa med kissvattenkanna idag är nog hetare än att ha Gucci-handväska, tror jag.

img_2191

Att skörda egenodlade bönor, trendigt och inte minst livskvalitet när det är som bäst.

Det är ju så härligt att se växterna må så mycket bättre när man sköter om dem och de får den näring de behöver. Fast förutom att kasta ut några säckar kogödsel om våren och att vattna sommarblommorna med kissvatten så har jag ändå brustit lite i gödslingen av min trädgård. Trädgårdsavfallet hamnar i komposten men sen har det inte riktigt kommit tillbaka till rabatterna, och kökskomposten har åkt ut i gröna påsen.

img_2107

Min krukodling på stenplattorna förra året. Barnen ville ge kiss till vattenkannan hela tiden så blommorna fick nog så det räckte…

Men nu har jag börjat med bokashi, att slänga matavfall i en lufttät behållare tillsammans med speciella mikroorganismer som snabbar på förmultningsprocessen. Man slänger allt köksavfall i en hink och häller över mikroorganismerna som finns i ett slags strö och sen när hinken är full ska den förvaras inomhus i två veckor innan den är redo att grävas ut i jorden, i krukor eller odlingsbänkar. I marken sker sista steget i processen som förvandlar avfallet till jord.

img_0480

 

img_0388-1

Även här är barnen gärna delaktiga och slänger i kompost och strö och bankar till innehållet med en potatispress.

Först provade jag att bara ha matresterna i en plasthink med lock och slänga över mitt bokashiströ, men det blev väldigt mycket vätska i hinken, så även om hinken till slut mest bestod av tidningspapper så hade innehållet ändå en tendens att mögla.

Så då slog jag på stort och köpte ”riktiga” bokashi-hinkar med tappningskran och det funkar mycket bättre plus att jag kan använda vätskan som jag tömmer som flytande gödsel till mina krukväxter.

img_0398-1

Dessutom är de här behållarna lite finare så den hink som står till sig kan stå i ett hörn av sovrummet utan att skämmas.

Nu är det ju fortfarande vinter och tjäle i jorden så jag har inte kunnat gräva ner så mycket kompost ännu, bara ett par hinkar i växthuset en dag när det inte var fullt så kyligt.

img_2050

Växthuset behöver nog lite bättre jord om det ska orka grönska ordentligt även i år.

Resten står och väntar på att få komma ut, och jag längtar verkligen efter att få gräva ner det och se hur det fungerar. Men jag vattnar mina krukväxter som aldrig förr med utspätt bokashivatten och det verkar de gilla!

Och idag väntar den stundande sommarens plantor på lite kärlek och omtanke, så det blir omplantering av kronärtskockor och körsbärstomater och plantering tagetesfrön.

img_0443-1

Ha en fin söndag!

 

När man vill göra andra tester än de på Facebook

Det är mycket på jobbet nu och det är svårt att få ihop livspusslet ibland. Ena dagen tycker jag att det är kul med ansvar och känner mig nästan lite vuxen (nåja…), andra dagar vill jag mest dra täcket över huvudet och säga upp mig. Där fick ni för att ni gav mig ansvar, liksom. Skäms på er.

Jag tycker ju att det är viktigt att vara mycket med barnen när de är små och att de inte ska ha för långa dagar på förskola, men det är inte helt lätt att få till när jag har lång restid och sambon har eget företag. Samtidigt tycker jag att det känns bra att ha en jobbidentitet och en egen inkomst.

När man går i olika tankar och kanske funderar på om man vill plugga, jobba kvar på sitt jobb eller byta till nåt annat kan man passa på att fördriva tiden med lite mer matnyttiga tester på internet än de man snöar in på på Facebook, kanske. (”Hur ser ditt fylle-sms ut?” ”Hur skulle du se ut om du vore en man?” Världen väntar. Så många frågor, så många svar.)

Just nu har jag försökt öva upp mina färdigheter på logio.se, där man kan träna inför högskoleprov. Jag har bara gjort högskoleprovet en gång, fick 1,1 i resultat och var lite besviken. Jag tänkte länge att jag skulle göra om det och kanske prestera bättre nån gång i framtiden. Just nu är jag osäker, kan bli platt fall också, inser jag. Enda avsnittet jag behärskar bra idag är ord-delen.

Har du skrivit högskoleprov nån gång och blev du i så fall nöjd över ditt resultat?

Jag och min nya kompis på Securitas

Jag jobbar helg ibland. Det bär alltid emot att åka och arbeta på en lördag eller en söndag så man får göra vad man kan för att lindra det.

Till exempel så har vi ganska långt att gå från parkeringen till jobbet.  Men nu har jag börjat att fulparkera på helgerna! Jag står strax utanför dörren bland cykelställ och allt.

I början var jag väl mest rädd. Hjärtat skuttade i bröstet och jag vågade inte gå ut ur bilen om nån tittade. Sen under dagen stod jag som en hök i fönstret och spanade ut över bilen för att se om någon skulle lappa den. Ibland kom Securitas och då fick jag andnöd och kunde inte jobba på en kvart.

Ja, det var både spännande och olustigt, men när helgerna gick och inga böter kom så blev jag alltmer tuff. Jag kände mig som en kung som bara backade in vid dörren (nåja, fram och tillbaks och fram och tillbaks och så öppna dörren och se vart man hamnat egentligen och så börja om från början). Men sen var jag på jobbet på bara tre kliv!

Fast sist jag jobbade helg och intet ont anande styrde mot min nya parkering så stod Securitas där! Shit! Jag visste inte vad jag skulle göra, fick panik och körde ut mot gatan igen som ett jehu.

Där ångrade jag mig. Jag har ju faktiskt aldrig fått böter fast de sett bilen. Jag vände på en tvärgata och åkte tillbaka. Jag skulle just gå ur bilen när jag såg Securatias-vakten gå ut genom dörren. Ujuj! Den här gången reagerade jag snabbt, satte plattan i mattan och for ut på gatan igen.

Men förresten, vakten hade nog bara varit på väg att åka. Att två gånger lämna platsen i full karriär kanske bara ser misstänkt ut. Jag vände igen men var fortfarande skakis så jag stannade vid ett rödljus fast det var grönt.

Jaja,” tänkte jag, ”nu hinner vakten åka åtminstone.” Och det blev rött. Och det fortsatte att vara rött. Det fanns ingen annan bil i närheten men jag hade rött. Till slut insåg jag att rödljuset trott att jag hade åkt för länge sen och helt enkelt inte tänkte slå om. Osäkert backade jag från trottoarkant till trottoarkant och när jag kommit en bit bort bytte jag växel, satt på helspänn och pressade bilen mot rödljuset på nytt.

Och ja! Det slog om!

Äntligen! Jag var förbi rödljuset och vakten hade helt säkert åkt. Så jag far in till jobbet en tredje gång men…. nej! Securitas står kvar! Det ryckte i gas-foten men jag inser att jag verkligen behöver börja jobba nu. Så jag kliver ur och bums kommer Securitas-vakten ut och jag anar att det faktiskt är mig han varit ute efter hela tiden… Lite ångrar jag kanske mina turer fram och tillbaka men gjort är gjort, nu är det bara att hålla sig kall.

Men jag misslyckas förstås, ser precis så skyldig ut som jag känner mig, tittar honom i ögonen och klämmer fram ett skuldmedvetet: ”Heeeej???” när vi möts.

”Du vet att det är parkeringsförbud här, va?” ropar han.

”Eh, nej det visste jag faktiskt inte. Jag har cirkulerat lite här nu på morgonen men tyckte att det såg okej ut..” säger jag. ”Men jag ska flytta på mig!” lägger jag till och joggar stelt ut till bilen igen, så där som det kan bli när man känner sig iakttagen och benen liksom inte rör sig i takt.

Nu hinner jag definitivt inte ta den långa vägen till parkeringen, utan får betala i P-huset. Sen joggar jag in igen. Vakten har positionerat sig utanför ingången till mitt labb och äter smörgås. Jag ropar onödigt: ”Jag står i parkeringshuset nu!” Han viftar avfärdande och jag springer vidare, försöker se väldigt stressad ut så att han ska förstå att han har uppehållit mig ordentligt genom att ställa till en sån cirkus av det här.

Innan jag började jobba tog jag mig ändå tid att med stor inlevelse och med många gester berätta om min morgon för kollegorna. För sent ser jag att vakten med sin smörgås har första parkett där utanför, men i samma ögonblick som våra blickar möts drar jag i alla fall ihop håret till en jobbtofs och sätter igång att arbeta.

Jag har väl lite svårt att koncentrera mig men till slut är jag igång ändå.

När jag står långt in på labbet i ett litet värmerum och läser av prover hör jag att det knackar på dörren. Vi har inte direkt nåt folk som springer omkring hos oss så jag antar att det är nån av kollegorna. Jag ler och vänder mig om – men vem kikar in genom gluggen i dörren om inte Securitas-vakten!

Herregud, hur hittade han mig här?!

Svetten sprätter till i armhålorna och jag säger ”Va?” tre gånger innan jag ens hör vad han säger.

”Det var du i Volvon, va?”

”Ja, jag ska aldrig mer stå där.”

”Jag skulle bara höra så du inte fick böter igår när jag ringde och rapporterade dig?”

”Nej, men jag ska aldrig mer stå där.”

”Nä, det är lugnt jag vill bara att det inte sprider sig. Om nån börjar vet du…”

”Ja, men jag ska aldrig mer stå där.”

”Jag är mest noga med att ingen står på handikapplatsen egentligen.”

”Nej, jag ska aldrig stå där.”

”Kan du hälsa det till dina kollegor också?”

”Ja visst, det ska jag. Och du… jag ska heller aldrig mer stå där.”

Och sen pep jag iväg innan han hann säga nåt mer och enligt mina kollegor var jag fortfarande inte mig själv på eftermiddagen utan gick fortfarande och såg nervös ut och tittade mig om över axeln.

Och hela tiden undrade jag om jag just skaffat mig en ny kompis eller en ny fiende.

Jaja, jag ska snart jobba helg igen så då är det väl på’t igen bara och se om man kanske har bättre tur med sin fulparkering.

Hemmagjord deo

Jag är ju lite rädd för onaturliga saker och har ständigt dåligt samvete över att hemmet är fullproppat med plaster, elektronikprylar, damm och kemikalier om vartannat. Det är inte riktigt så jag vill leva men det blir lätt så ändå.

Just nu är jag ändå inne i en fas där jag köpt träredskap till köket, bytt ut teflonpannan mot gjutjärn (gamla hederliga, det var bättre förr) och köpt matlådor i glas. Jag skippade sköljmedel för rätt länge sen och nu använder jag ättika istället

I söndags tog jag ännu ett steg mot att kanske få cancer lite senare i livet än vad jag skulle ha fått annars;

 jag gjorde en hemmagjord deodorant!

Jag gillar inte riktigt köpte-deodorant. Dels för att flera innehåller onaturliga ämnen och dels för att jag nästan tycker att de triggar igång svettlukt på mig. Om jag gnuggar mig frenetiskt i armhålan och sen luktar på fingrarna (jaja, erkänn så gör du med ibland) så nog sjutton luktar det mer svett när jag har deo på mig än när jag kör naturellt!

I söndags gjorde jag därför en blandning med kokosolja, majsstärkelse och bikarbonat. Bikarbonat tar bort dålig lukt, majsstärkelse suger upp fukt och kokosolja håller ihop blandningen och gör dessutom huden mjuk.


Hemmagjord deo

1 dl kokosolja
1 dl bikarbonat
1 dl majsstärkelse

Jag smälte kokosoljan i ett vattenbad och blandade de torra ingredienserna i en skål.


Sen siktade jag ner bikarbonaten och majsstärkelsen i oljan och blandade tills det var en jämn smet som jag hällde över i en glasburk med lock.


Sen har det fått stelna och så gnider jag in mina armhålor med detta på morgonen och hittills har jag inte känt tillstymmelse av någon dålig lukt.

Så det fungerade över förväntan!

Dessutom pryder den sin plats i badrumsskåpet på sitt eget lilla vis.