Spindel-cupcakes

Äntligen är det höstlov/läslov. Även om jag jobbar hemma största delen av min tid så är det skönt att slippa gå upp tidigt på morgonen och fixa iordning barnen och komma ihåg allt runt omkring som ska packas eller förberedas.

Det blev lite kallare nu också och det tycker vi är mysigt. Då blir det inte lika lerigt när man är ute och leker och det känns att det närmar sig vinter och alla dess högtider. Jag har liksom gått och längtat efter att få lägga in sill i flera månader nu. Ja, tantvarning de lux, jag vet.

Fast nu är det halloweentider och idag stannade barnen och jag inne och bakade. Jag hade sett foto på cupcakes som såg ut som spindlar som jag ville prova att göra så jag blandade lite olika recept för att få till nåt liknande.

Lite pyssligt men jätteroligt att göra!

Spindel-cupcakes, ca 12 st

2 dl vetemjöl
1 1/2 dl socker
1 1/4 tsk bakpulver
1 tsk vanillinsocker
1 nypa salt
50 gram rumsvarmt smör
1 dl mjölk
1 ägg

Philadelphiafrosting

60 gram rumsvarmt smör
1 tsk vanillinsocker
1 msk pressad citron
5 dl florsocker
100 gram philadelphiaost
ev några droppar karamellfärg

Garnering

Strössel
Godisögon
Godissnören

Cupcakes:

Ta fram smöret i god tid, även till frostingen.

Sätt ugnen på 175 grader.

Blanda mjöl, socker, bakpulver, vanillinsocker och salt i en bunke. Arbeta in smöret, gärna med fingrarna. Häll i hälften av mjölken och blanda ihop till en slät smet. Häll i resten av mjölken och ägget och blanda väl för hand.

Lägg smeten i formar. Fyll inte för mycket så det pöser över när de höjer sig i ugnen sen, max 2/3 av formen.

Grädda i mitten av ugnen i 20 -25 minuter.

Låt svalna innan du tar på frosting.

Philadelphiafrosting:

Lägg smör, vanillinsocker och citronsaft i en bunke.

Sikta ner florsockret och blanda ihop.

Rör ner philadelphiaosten och vispa sedan frostingen med elvisp så den blir vit och lite fluffigare.

Bred eller spritsa på frostingen på cupcakesen.

Strö över strössel i valfri färg och sätt dit godisögon. Klipp ben av godissnören och tryck fast på spindlarna så har du ett festligt halloweenfika sen.

img_2527

Till de ”regnbågiga” hade vi fruktströssel och gjorde frostingen rosa. Till de ”chokladiga” hade vi chokladströssel. Båda fick kolaremmar eftersom barnen tycker att de är godast.

 

 

Plommonpaj

Vi har så mycket plommon i trädgården nu och jag brukar aldrig göra nåt särskilt med dem. Det är några intensiva dagar som de är mogna och då äter vi bara från trädet. Resten räfsar vi bort – i bästa fall, annars lämnas det till getingarna, och i år även till vackra amiralfjärilar som vill äta upp sig innan de flyger söderut.

I år ville jag prova att göra en vegansk paj till ett av Barnets födelsedagskalas och hoppades att äpplena skulle vara mogna till dess. Det var de inte riktigt och i sista stund kom jag på att jag kunde prova att använda alla plommon som ju var perfekt mogna istället.

Jag var väldigt osäker på om det skulle bli bra, men både jag och mina gäster åt med god aptit, det blev faktiskt jättegott!

Så om någon mer har plommon i trädgården som man vill använda men inte riktigt vet till vad, så rekommenderar jag denna paj. Det går naturligtvis lika bra med vanligt smör som med mjölkfritt margarin om man inte behöver göra den vegananpassad.

Plommonpaj

500 g plommon
knappt 1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk mald kardemumma

150 g mjölkfritt margarin (eller smör då, i så fall rumstemp.)
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1 dl havregryn
0.5 tsk (fling)salt

Sätt ugnen på 200 grader.

Kärna ur och klyfta plommonen. Lägg klyftorna i en skål och rör runt dem med socker, vaniljsocker och kardemumma.

Smörj en form med lite margarin/smör.

Blanda 150 g margarin/smör med de torra ingredienserna med fingrarna till en smulig deg.

Häll plommonblandningen i formen. Smula över degen och grädda i mitten av ugnen i cirka 20 minuter tills den är gyllenbrun.

Vi serverade med vegansk glass och vegansk vaniljsås och förstås igen går det lika bra med vanlig glass och vaniljsås.

Lycka till!

 

Samodla grönsaker och blommor

Jag tycker att det är så fint att odla blommor och grönsaker tillsammans. Grönsakerna har ju också blomning som lyfts fram fint tillsammans med sommarblommor och så gillar jag färgklickarna i allt det gröna. Det blir lite piggare och gladare.

Med stram inramning med lådor i raka kanter och grus runt lådorna så tycker jag att det åtminstone inte blir så rörigt även om blommorna väller ut och spretar. Man får blanda lite formellt och informellt, lite levande material och lite sterila så blir det oftast en bra kombo, även om jag hade tänkt mig mer raka rader här egentligen. Men i slutändan handlar ju allt om personlig stil och vad man gillar och inte.

img_1150

Honungsfaecilia, petunia, ringblommor och blad av rosenskära. Tyvärr har dessa blommor nästan kvävt både brytbönor, palsternacka och piplök. Blev lite för mycket här…

 Dessutom tror jag att det blir en friskare köksträdgård som lockar fler insekter när man samodlar. På bilden ovan har jag till exempel honungsfaecilia som jag planterade för att den gillas av insekter, men nu när den blommar tycker jag att den är fin i sin blomning också, även om den bredde ut sig mycket mer än vad jag trott.

En lärdom till nästa år är kanske att jag inte ska plantera så tätt. Jag älskar när det frodas men en del växter skuggas helt eller kommer i skymundan av de större, men vet man vad som finns så kan man hitta sina grönsaker nånstans under alla blad och blommor ändå.

Såklart har jag fotat massor under sommaren så här kommer lite exempel på växtkombinationer.

img_1070-1

Sommarslöja, höstmorot och rödbetor

img_1072

Sommarslöja och basilika. Även purjolök och skaft från solrosor kikar fram.

 

img_1062

Petunia, sommarmorot och rödbeta

img_1065

Jordgubbar och grönkål. Kanske inte den bästa kombinationen, kålen drar till sig så mycket skadeinsekter så allt runt omkring blev lite äckligt…

img_1077

Mangold med vit stjälk i år för att matcha sommarslöjan. Sommarslöjan är bra, den kväver ingenting utan väver in sig där det finns plats, utan att skugga.

img_1068

Persilja, purjolök och rosenskära.

img_1069

Sockerärtor och rosenskära.

img_0972-2

Älskar zinnian, fin till allt! Här blommar den med bondbönor.

img_1144

Jordgubbar på andra sidan om zinnian. Zinnian håller sig också på sin plats utan att störa sina växtgrannar.

img_1138

Och luktärtor kan jag inte vara utan så de fick slingra i lådorna i år också. Sprider en ljuvlig doft i köksträdgården!

 

Just i år har det varit ett bra växtår men omväxlande sol och regn så mycket har växt sig stort.

b59e0b11-f4f4-4a73-9643-cc1b1a235f66

Nu när solrosorna blommar är det nästan det enda man ser i köksträdgården…

f0d475d4-e979-47f6-97c8-a6ae65acef85

Men de är fantastiska, tycker jag. Magnifika blommor som man blir glad av.

 

Jag ska prova mer blommor som inte breder ut sig lika mycket nästa år, men just nu njuter jag av att bara strosa runt bland blommor och grönsaker, gärna med en kaffekopp i handen, och att kunna slösa på blommor att plocka in till fina buketter…

 

Köksträdgården

Pappsen och jag började anlägga en köksträdgård förra året. Jag hade väl skissat på en i några år innan dess också, både i huvudet och på papper, men varje gång jag gick ut i trädgården insåg jag att jag aldrig skulle kunna förverkliga den. Inte på egen hand med skottkärra och spade i alla fall. Dessutom hade vi en gammal pergola som stod i vägen ifall köksträdgården skulle bli bredare en ett par meter.

Sen plötsligt förra vintern blev Pappsen med på tåget och ville riva pergolan och jag fick så mycket hjälp från alla håll med att göra plan mark och frakta in och ut material i trädgården. På sommaren snickrade Pappsen lådor som jag målade och hela hösten, vintern och våren arbetade jag med att fylla upp lådorna med grenar och ris, nerklippt växtmaterial, halm, kogödsel, hushållskompost och jord.

Ungefär samma vy idag. Årets projekt ”bygga altan” blev också verklighet och jag blev mest lycklig för att jag fick en trappa ner till köksträdgården från den.

Trots allt slit hade jag aldrig förväntat mig att det skulle bli så bra ändå. Det växer enormt i lådorna och ändå har ingen växt visat tecken på näringsbrist.

Jag har blandat blommor och grönsaker hej vilt, för jag tycker att det blir fint tillsammans och så blir det inga gluggar när jag skördar heller eftersom blommorna fyller ut. Låga växter utåt och höga i mitten och varannan grönsak, varannan blomma var väl mest min plan när jag planterade.

Sommarslöja som kantväxt i en av lådorna

Zinnian börjar slå ut bredvid jordgubbarna

Zinnia och bondböna

Folk tror säkert att jag är besatt som jag vräker ut foton till höger och vänster och det stämmer nog. Jag älskar att följa hur det växer och har dessutom alltid älskat att fotografera blommor och andra växter så det blir en hel del foton. Dessutom älskar jag närodlat och att laga mat från egna råvaror så det blir liksom några av mina största intressen förenade i ett.

Bladpersilja

Luktärtor måste jag ha varje sommar

Sockerärtor

Inte ofta jag får stora rödbetor men i år växer de fint

Så mysigt att ha med barnen i odlingen dessutom och att de lär sig hur saker växer och att allt inte bara ”kommer från affären”.

Jordgubbe Delizz blev uppskattad kantväxt av barnen

Petunia Tidal wave silver som kantväxt

Så härligt med växtkraft.

Ha en fin dag och tack för att du kikade in.

Tulpaner i kruka

I höstas provade jag att plantera tulpan- och narcisslökar i krukor. Jag har ganska fullt i rabatterna och när man gräver där på hösten är det svårt att komma ihåg vart övriga vårblommor och lökar finns och vart de nya skulle passa bra, så förra hösten blev första året nästan nånsin som jag inte planterade lökar i själva trädgården.

Sugen på nya tulpaner och narcisser var jag ju ändå så jag köpte blandningar av lökar, letade fram lämpliga krukor och fyllde med jord och benmjöl och placerade ut lökarna där. Sen täckte jag med jord och vattnade lite och sen fick krukorna stå i växthuset över vintern.

Jag har inte vattnat mycket, mitt växthus är helt igenfruset på vintern så oftast kan man inte ens öppna dörren dit då, men om jag lyckats kommit in har jag slängt på lite snö då och då bara.

Narcisserna började titta upp mitt i vintern men det verkar de inte ha tagit nån skada av.

När vårvärmen smög sig på fick krukorna komma ut på dagarna och så ställde jag in dem på natten igen (jag har ju tid med sånt numera) men nu får de stå ute hela tiden.

Även om det bara är blad än så länge tycker jag att krukorna pryder sin plats tillsammans med blommande primula och ranunkel på växthustrappan.

Nu när bladen kommit upp mera vattnar jag med diverse gödning också. Det ska bli spännande att se om det blir några knoppar på dem och hur det ser ut då.

Det är är så härligt att våren är igång nu.

Mitt nya liv

img_4539

Mer tid över för dem som är viktigast.

Jag har aldrig varit avundsjuk på människor som har höga befattningar, mycket pengar eller många prylar.

Men jag blir alltid lite avundsjuk på (och inspirerad av!) människor som vågar bryta normen och göra det de verkligen tycker är viktigt. Sluta på sitt vanliga jobb och skriva den där boken de alltid fantiserat om, flytta ut med familjen i skogen och leva så enkelt det går… Att bryta ekorrhjulet och stressen i samhället, såna saker!

Själv har jag under småbarnsåren gått med känslan av att det inte borde vara så här. Att man lämnar bort barnen så mycket, skyndar iväg i ottan med dåligt samvete för att man stressar på barnen, kanske kommer sent till jobbet och får dåligt samvete för det. Kommer hem sent på eftermiddagen, slavar med mat och hushåll medan barnen blir satta framför en skärm för att inte vara i vägen. Kastar i sig ett par huvudvärkstabletter för att orka lite till.

Och så på´t igen nästa dag.

En del barn älskar ju förskola/fritids men mina barn är såna barn som helst hade velat vara hemma jämt om de fick välja, och av och till har det varit mycket oro och ledset runt det. Och vad det skär i hjärtat att lämna iväg ledsna och oroliga barn för att inte ses igen förrän en massa timmar senare! (Inte på nåt sätt ont om förskolor och fritids, de gör ett jättebra arbete.)

Varje morgon i flera år har jag tröstat mig med att ”Jaja, det blir bättre sen. Vi ordnar livet på nåt annat sätt snart.” Fast jag har inte haft någon plan för hur, bara känt att det måste bli en förändring.

Och nu sitter jag här. Jag har sagt upp mig från jobbet och sen slutet av januari är jag hemma med barnen mycket mer. Inga supertidiga morgnar, inga stressade, ledsna barn, inga mastodontdagar för barnen i förskola/fritids.

Jag jobbar hemifrån i Pappsens företag med deras pappersarbete och städar hos dem. Och förutom att vi alla lever mycket mer harmoniska liv är det dessutom utvecklande för mig! Jag får lära mig nya saker på ett område som jag inte alls varit så insatt i! Jag har så smått börjat ta över bokföringen och tycker att det är superkul att få lära mig såna arbetsuppgifter. Jag läste bokföring på distans i höstas, med noll vision om att livet skulle ta den här vändningen, utan bara för att kunna hjälpa till lite mer vid sidan av mitt vanliga jobb. Men på nåt sätt var det som att vägen var utstakad ändå, om man får vara lite filosofisk.

Sen menar jag inte att det här är den rätta mallen för alla människor. Andra människor behöver mer kollegor runt sig, deras barn trivs på förskola/fritids, deras livspussel fungerar bra på sitt sätt. Jag är bara glad att vi kunde hitta den här lösningen under småbarnsåren för att göra något som vi tyckte kändes rätt.

Och att vi vågade ta steget.

Avskedsbukett från jobbet

Nöjd och piffad efter avslutningsmiddag med kollegor. Jag hade dragit mig för att säga upp mig för att jag inte ville ha fokus på mig själv med middag och avtackning, men det gick ju bra…

 

Dörrkrans med mossa och lärkkottar

Jag har en ledig vecka nu i början av december. Det är så skönt att komma ifatt med livet lite, det känns som att vi har kommit efter Pappsen och jag. Det är väl så under småbarnsåren och särskilt när det finns en egen företagare med i bilden, tänker jag. (Bara under dessa tre meningar har jag fått gå ifrån två gånger – mikrat tomtegröt åt Barnet som blev akut vrålhungrig och plåstrat om Pappsen som högg en kniv i fingret. Tänk att vi mammor är bra till så mycket.)

I alla fall så har jag hunnit att pyssla lite. Roligaste pysslet tycker ju jag är sånt som innefattar växter, förstås.

Jag har längtat och väntat så länge på att få göra årets krans till dörren, och så i helgen blev det äntligen av! Jag var så sugen på att använda lärkkvistar jag plockat och kände att de kanske skulle komma bäst till sin rätt om kransen inte var så plottrig och grenig i sig, så jag provade att använda mossa som bas i kransen.

img_3854

Tunn grön ståltråd och halmstomme är bra att ha till dörrkransar.

Det var verkligen jättesmidigt! Kransen blir jämn och fin och mossan är mjuk och skön att jobba med. Ja, om du använder nyplockad mossa då eller att den har legat utomhus, låt den inte torka innan du ska ha den. Lättast är det också om man har tunna och ganska stora sjok med mossa att använda.

Sen kände jag att man kunde brassa på med grenar och kvistar ovanpå mossan för att få ett mer spretigt intryck där istället, så murgröna och trollhassel från trädgården fick sällskapa med lärkkvistarna. Och så limmade jag dit lite pyssel jag köpt i blomaffären.

Egentligen hade jag tänkt att ha ett rött sidenband för att få lite mer julkänsla men tyckte inte att det passade in så bra, så jag tog ett rep och virade längst upp istället.

Och jag blev nöjd. Kransen blev ungefär som jag nånstans i huvudet hade tänkt mig och det var så roligt att få göra en dörrkrans som inte ser exakt ut som alla andra kransar jag gjort under åren.

 

 

Återodla romansallat

Det är så roligt att det har kommit så många nyheter i sallatsväg till butikerna. Nu är det ruccola, bladspenat, cosmopolitan, roman och machesallat bland mycket annat i hyllorna. Dessutom har den förr lite tråkiga kålen blivit het, inte minst grönkål. Och inget ont om isbergssallat kanske men det är roligt att kunna variera sig och dessutom är väl inte isbergssallaten det mest näringsrika bladgröna man kan stoppa i sig.

img_0733

Romansallat är cirka 3,5 gånger så näringsrikt som isbergssallat. Källa: Allt om Trädgård

 

Jag älskar riktigt gröna blad som bladspenat och ruccola.

img_1139

Bladspenat går att odla tidigt på året och så fort snön har smält ska jag sätta frön i odlingslådan som Pappsen byggt åt mig.

img_1924

Någon form av palmkål eller grönkål kommer jag att plantera i år igen, jag tycker bladen både är snygga och goda.

Men numera köper jag nästan bara romansallat. Detta sen jag läste att man kan få romansallat att börja skjuta nya blad om man stoppar stammen i ett litet glas med vatten istället för att slänga den.

Perfekt med nya fina gröna blad på fönsterbrädan alldeles gratis.

Nu väntar vi bara på våren, men idag blir det solsken och inomhus blommar narcisserna så en liten bit på väg är vi i alla fall.

Hur skulle du vilja att ditt hem doftade?

Idag har vi varit lediga. Det är inte så ofta jag är ledig på just onsdagar men det är en väldigt bra dag att bryta arbetsveckan på, det känns nästan redan som att det är helg på ingång.

Just idag blev jag lite trött på att bara gå här hemma och plocka efter barnen. Man vill ju inte att de ska sitta framför tv och padda hela tiden men så fort de inte gör det så blir det lätt rätt vilda lekar och de kräver mycket engagemang och underhåll och stökar ner och blir osams.

Dessutom känns det inte som att vi kommer någon vart med något här hemma just nu. Borta är tiden som Pappsen hade ett projekt i varje hörn och inte kunde sitta stilla i soffan i en minut. Nu har vi snarare ett oavslutat projekt i varje hörn, eller åtminstone många tankar och idéer som vi vill komma till skott med men som det aldrig finns tid till.

Egentligen vill jag ju se mig som en människa som har ett hem som luktar rengöringsmedel, nybakta bullar och blommor och där man kan spegla sig i vasken. Nu är det ju inte riktigt så. Här luktar som instängd gammal farbror och prutt och skulle vasken vara en spegel skulle jag se ut som en blandning mellan en flygplansolycka och kräks ungefär. Ja, så det skulle väl stämma på ett ungefär i alla fall.

Och inte blir det bättre av att vi inte har haft någon fungerande fläkt här hemma sen vi flyttade in för fem år sen heller.

Det har verkligen varit med på prioriteringslistan hela tiden men av olika anledningar aldrig blivit av. Egentligen är det ju viktigt med bra inomhusluft och bra ventilation med tanke på alla kemikalier i hemmen idag. Särskilt kanske när jag inte orkar damma så ofta. Men rätt vad det är så blir det väl en fläkt och då ska luften i mitt hem också kännas frisk och fin som utomhusluften direkt efter ett åskoväder i juli.

Så idag tog ungarna och jag vårt pick och pack och drog på bokrea istället för att gå hemma i röran.

Det var skönt att komma ifrån lite och så fick vi lite förströelse att ägna oss åt här hemma också. Till exempel fick jag ännu mer inspiration till den där köksträdgården som jag  har med på att-göra-listan i vår (och jag tror bestämt att den stod med på listan förra året och året före det också.)

Men men, badrummet på övervåningen går det ju framåt med i alla fall.

Eller nä förresten…

Fast tagetesen som jag planterade i söndags har åtminstone tittat upp redan så det är lyckligt!

Bokashi

img_0218-1

Jag är ju lite nördig och de som känner mig väl vet att jag älskar att snåla och gneta och att använda sånt som annars slängs. Ja, det märks väl mest i mitt trädgårdsintresse, eftersom jag inte är så händig på så många andra områden…

Förr fick man smussla med sitt guldvatten i smyg men nu är det ju så trendigt att odla själv och att vara ekologisk så att springa med kissvattenkanna idag är nog hetare än att ha Gucci-handväska, tror jag.

img_2191

Att skörda egenodlade bönor, trendigt och inte minst livskvalitet när det är som bäst.

Det är ju så härligt att se växterna må så mycket bättre när man sköter om dem och de får den näring de behöver. Fast förutom att kasta ut några säckar kogödsel om våren och att vattna sommarblommorna med kissvatten så har jag ändå brustit lite i gödslingen av min trädgård. Trädgårdsavfallet hamnar i komposten men sen har det inte riktigt kommit tillbaka till rabatterna, och kökskomposten har åkt ut i gröna påsen.

img_2107

Min krukodling på stenplattorna förra året. Barnen ville ge kiss till vattenkannan hela tiden så blommorna fick nog så det räckte…

Men nu har jag börjat med bokashi, att slänga matavfall i en lufttät behållare tillsammans med speciella mikroorganismer som snabbar på förmultningsprocessen. Man slänger allt köksavfall i en hink och häller över mikroorganismerna som finns i ett slags strö och sen när hinken är full ska den förvaras inomhus i två veckor innan den är redo att grävas ut i jorden, i krukor eller odlingsbänkar. I marken sker sista steget i processen som förvandlar avfallet till jord.

img_0480

 

img_0388-1

Även här är barnen gärna delaktiga och slänger i kompost och strö och bankar till innehållet med en potatispress.

Först provade jag att bara ha matresterna i en plasthink med lock och slänga över mitt bokashiströ, men det blev väldigt mycket vätska i hinken, så även om hinken till slut mest bestod av tidningspapper så hade innehållet ändå en tendens att mögla.

Så då slog jag på stort och köpte ”riktiga” bokashi-hinkar med tappningskran och det funkar mycket bättre plus att jag kan använda vätskan som jag tömmer som flytande gödsel till mina krukväxter.

img_0398-1

Dessutom är de här behållarna lite finare så den hink som står till sig kan stå i ett hörn av sovrummet utan att skämmas.

Nu är det ju fortfarande vinter och tjäle i jorden så jag har inte kunnat gräva ner så mycket kompost ännu, bara ett par hinkar i växthuset en dag när det inte var fullt så kyligt.

img_2050

Växthuset behöver nog lite bättre jord om det ska orka grönska ordentligt även i år.

Resten står och väntar på att få komma ut, och jag längtar verkligen efter att få gräva ner det och se hur det fungerar. Men jag vattnar mina krukväxter som aldrig förr med utspätt bokashivatten och det verkar de gilla!

Och idag väntar den stundande sommarens plantor på lite kärlek och omtanke, så det blir omplantering av kronärtskockor och körsbärstomater och plantering tagetesfrön.

img_0443-1

Ha en fin söndag!