Hur går det med inskolningen då?

Vi har nu avverkat första tre dagarna och för er som undrar kan jag säga att det går bra. Men det är inte alldeles lätt! Vare sig för mig eller för Barnet.

Jag tror nog att han kommer att trivas bra där! Men än så länge är allt ovant och det är också svårt att veta vad som förväntas av mig under inskolningen. Det finns jättebra pedagoger där och vi får ett väldigt bra bemötande, men förstås ska de inte gå och hålla mig  i handen hela tiden och viska vad jag ska göra. Föräldrarollen är alltid svårare när man inte är ensam hemma i lugn och ro utan man får för sig att det finns andra som iakttar hur man beter sig och som kanske har åsikter ifall man är en hönsmamma eller om man är nonchalant.

Jag vet med mig att jag är en ganska tillåtande förälder. När Barnet kladdar med maten hemma så ler jag och tänker att han kommer att bli en riktigt bra fysiker en vacker dag. Och när han slår två klossar mot varandra och hojtar så är det så att ögonen tåras på mig för jag tycker att han är så go och fin och verkar ha en sån fantastiskt musikalisk ådra.

Men när vi har besök eller är iväg känner jag att det kommer tillfällen när man borde vara mer tillrättavisande, och då är blir jag osäker på om man lägger sig på ”rätt” nivå eller om man plötsligt uppfattas som för hård. Nej, jag är inte optimal i mitt föräldraskap, det är alltid mycket lättare att utifrån säga hur man borde bete sig, men när man är mitt i situationen är det många gånger väldigt svårt och man gör inte alltid som man skulle gjort om man fått tänka efter i lugn och ro först.

På förskolan ställs vi också inför problem som vi inte riktigt möter hemma.

Häromdan var han ledsen på sångstunden och jag var jag osäker på om det var okej att han hade nappen eftersom inga andra barn där hade napp och när de sa åt de andra barnen att sitta stilla undrade jag om det förväntades även av mitt Barn fast det var så nytt för honom. Men nu har jag kollat läget och visst får han använda nappen och såklart får han knalla omkring medan de andra sjunger om han vill.  Jätteskönt! (Han får kladda med maten också vilket kändes som en lättnad.)

Idag var vi ute och lekte för första gången. Jag hade hoppats att Barnet mest skulle sitta stilla med nån spade, men han for iväg överallt; skulle klättra upp på de mest otillgängliga ställena, ville ha allt han inte nådde i leksaksboden och när de andra barnen skulle åka rutschkana ville han klättre upp åt fel håll. Och när jag fick flytta bort honom blev han jättearg. Om och om igen! Överlag verkar han visa mer humör på förskolan än hemma, men allt är ju så nytt och ovant för honom och på ett sätt kan jag tycka att det är lite bra att han inte bara går undan och blir ledsen. Jag tror att det kommer att bli enklare när han vet mer vad som gäller där.

Sen är det förstås sorgligt att tiden hemma drar mot sitt slut. Att vi snart ska lämna bort honom hela dagarna. Att vi ska vinka hejdå på morgonen och inte hämta honom förrän sent på eftermiddagen och han inte riktigt förstår varför.

Men det är en ny fas i livet för både honom och oss och snart kommer vi säkert att komma in även i dessa rutiner och tycka att det funkar riktigt bra.

DSC_0539

Mammas lilla plutt… Är det redan dags att bli ett dagisbarn?

Sätt hjälpen i rörelse!

Hur firade du Alla Hjärtans dag?

Är du en sån som gärna firar med rosor, kort och choklad eller hör du till dem som tycker att det är ett påhittat spektakel som bara är till för att få oss att konsumera?

Själv tycker jag att det är ett fint tillfälle att få uppmärksamma dem som står oss allra kärast. Visst lever vi i ett konsumtionssamhälle men det finns så många som aldrig reflekterar över det annars så varför bojkotta just en dag som är till för att visa kärlek? Och vill man inte konsumera så kan man ju ändå vara lite extra kärleksfull och vänlig mot sin omgivning och de som man tycker om.

Vare sig du struntat i Alla Hjärtans dag eller inte så kan du skänka gåvor och visa medmänsklighet där det behövs som bäst.

Klicka in på http://shop.redcross.se/ och välj en gåva.

Jag fick förfrågan från Röda Korset om att tipsa om detta inför Alla Hjärtans dag men tyvärr försvann det i inkorgen så jag får göra det lite bakvänt istället.

Pappsen och jag firade Alla Hjärtans dag tillsammans med vänner och åt middag. Pappsen köpte rosor till mig och jag köpte choklad till honom.

Det blev en fin dag.

hjärta

Frisyrer!

* VARNING! Detta inlägg kryllar av bilder på mig själv! Man kan tycka att jag borde kunna lägga band på mig men när det gäller foton på mig själv så kan jag inte alltid det.*

Häromdagen var jag hos frisören. Inte för att klippa mig, trots att jag verkligen behöver det, utan för att få tips på frisyrer och hur håret ska skötas.

Tro det eller ej så har jag faktiskt ett visst intresse för hår. Men tid och tålamod saknas och oftast har jag bara håret hängandes och slängandes längs sidorna, i bästa fall borstar jag det och ibland sätter jag bara upp det i en ful och slarvig knut i nacken.

Jag trodde att jag haft samma frisyr sen urminnes tider men när jag kollade igenom arkiven såg jag att jag i alla fall testat på några varianter.

Det är sant att jag länge bara hade håret långt, långt, långt men under student-tiden råkade jag faktiskt klippa håret ganska kort!

kort

Fast jag är glad ändå! Ja, utom första två dagarna som jag storgrät och liknade mig själv vid Mona Sahlin.

Och ett tu tre för några år sen så testade jag lugg!

DSC00052

”Väldigt annorlunda!” var en återkommande kommentar.

DSC00049

Men själv liknade jag mig vid en fransk lolita, ända tills jag slog upp vad det betydde.

För ett par somrar sen gjorde jag ljusa slingor.

20140223-183943.jpg

Under luggen hade ögoonbrynen växt till sig.

DSC00247 - Kopia

Men det var faktiskt modernt då, intalade jag mig.

Sen tonade jag bort slingorna med en kopparröd toning, som visserligen var väldigt lik min naturliga färg.

DSC_1105

Ovetandes om att Barnet växte till sig i magen.

När jag väntade Barnet blev det ljusa slingor igen som jag inte alls blev lika nöjd med. Håret blev mest randigt och såg utväxt ut från början. (Men magen var fin!)

DSC_0185

Här står jag lite lojt, likt Eva i Paradiset. Till och med lövet har jag fått till.

DSC_0160

Så när Barnet kom klippte jag mig och tonade håret mörkt igen. Denna gång med sidbena!

20140223-183702.jpg

Även frisören jag träffade nu tyckte att jag skulle ha sidbena, men inte med luggen framåt eftersom min panna får en neandertalare att framstå som aristokratisk. Hon hade också många andra tips:

*Tvätta håret två gånger i veckan. Håret vänjer sig snart och blir inte alls så fett.

*Använd inpackning och ha i den länge! Sov gärna med den!

*Föna håret när det är halvtorrt och börja med hårbotten för mer volym.

*Använd bra produkter när du stylar. På mig som vill ha volym använde hon en spray som hette Root-lifter som funkade bra. Jag har ett visst självfall så jag ska också prova att krama mousse i håret när det är på väg att torka och se om jag kan lura fram några lockar. Det funkade åtminstone när jag hade kortare hår.

*Tona håret i samma färg som du har om du vill ha mer liv och glans i håret.

Sen visade hon olika frisyrer. Bland annat hur man flätar luggen.

20140223-183757.jpg

Än så länge känner jag mig väldigt inspirerad!

Fram till igår såg jag ut så här. Blek och trött och med slitet hår.

20140223-195423.jpg

Det skiljer över tio år på denna bild och den första och, ja, jag får väl erkänna att det syns. Fast så hade jag en sömnlös natt med ett skrikande Barn bakom mig också. Faktiskt!

Sen åkte det i en toning som ju skulle vara samma nyans som jag har men som än så länge är närmast svart!

I skrivande stund ser jag ut än så här. Blek och trött och med slitet och nu också lite för mörkt hår!

20140223-195755.jpg

Håll till godo. Roligare än så här blev det inte.

Men efter ett par tvättar och ett besök hos frisören så kommer det säkerligen att bli strålande!

Då kanske jag kan lägga ut ännu ett lass med bilder?

Eller okej, jag ska försöka att låta bli.

Pappsen kryper till korset

Åh, vad jag retar mig på att Pappsen aldrig går och lägger sig förrän jag gör det. Det spelar ingen roll hur länge jag sitter uppe, på pin kiv ska han sitta uppe lite till. Det innebär att det alltid är jag som måste masa mig upp ur soffan först och sen åker jag på att bädda sängen också eftersom ingen av oss gjort det under dagen.

Men så igår satt jag uppe jättelänge! Så länge att Pappsen till slut kröp till korset och gick in på badrummet före mig!

Haha! Segerns sötma var ljuvlig!

Trodde jag. Ja, jag visste ju inte bättre.

Först fick jag gå runt och släcka alla lampor och sen tog Pappsen sån faslig tid på sig på badrummet så jag bäddade sängen när jag ändå väntade.

Men det kändes ändå ganska bra, tyckte jag.

Till slut öppnades dörren till badrummet. Äntligen var han klar!

Nä, då kom han med tandtråden i högsta högg!

”Oj, du har då inte kommit särksilt långt!” utbrast jag som trott att han skulle vara helt färdig.

Pappsen leende sträckte sig misstänkt från öra till öra, och mycket riktigt:

”Jag sket också.” berättade han.

Förstås blev jag mäkta irriterad eftersom jag fick vänta ytterligare innan jag vågade gå in på badrummet. När jag väl gick in stod Pappsen och borstade tänderna. Med min tandborste!

Ilskan steg inom mig.

Jag har köpt en grön och en blå tandborste eftersom jag tycker att det är larvigt att köpa rosa till mig bara för att jag är tjej. Men då visade det sig att Pappsen också använde den gröna!

Jag är väldigt noga med min tandborste och hyser lätt bacillskräck även för Pappsen i tandborst-sammanhang.

Så mitt under min borstning retade jag upp mig och försökte mig på att ge Pappsen en utskällning, men det enda som hände var att det frustade om mig och sprutade lödder över golvet. Pappsen, den rackaren, blev inte alls särskilt ångerfull utan skrattade tills han låg på backen och sprattlade med benen rakt upp som en stor och väldigt oförskämd skalbagge.

Usch usch.

Så nu blir det sängen ögonaböj. Jag gör vad som helst för att slippa dela badrum med Pappsen om kvällarna.

(Hur det gick på förskolan? Det gick toppen! Det var väldigt lugnt nu under sportlovet och Barnet var inte särskilt blyg utan lekte och var glad. Det enda negativa var kanske att vi stannade mycket längre än vi tänkt oss eftersom både Barnet och jag tyckte att det var så trevligt.)

En väldigt vanlig vardag

Jaha, jag har ju åbäkat mig och försökt komma in två heldagar till jobbet för att lära mig data. Men sen visade det sig att det inte fanns någon som kunde lära upp mig när det var sportlov och allt, så det blev ett par dagar hemma istället. Förödande för jobbet eftersom jag verkligen behövt de här dagarna, men ändå skönt att vara hemma! Särskilt som det är sista veckan innan inskolningen.

Igår var Pappsen också ledig. Då var vi på Ikea och köpte möbler till Barnets rum som mer eller mindre är färdigt. Det blir så fint och så fort de flesta i familjen varit och tittat ska jag lägga upp före- och efterbilder här!

Jag har också knåpat ihop ett schema till dagis. Vi ska dit och hälsa på imorgon och det ska bli jättespännande! Barnet kan vara ganska blyg ibland och det ska bli intressant att se om han kommer att slappna av något under tiden där eller om han helst bara vill sitta knä.

Annars går det väl ungefär som vanligt här hemma. Jag sysslar och pysslar. På morgonen skulle jag märka Barnets kläder.

20140218-131314.jpg

Men Pappsen, den luringen, har tagit ur själva färgen och jag vet inte hur man sätter dit den igen.

Sen skulle jag se till att den här fläckiga tröjan fick komma i tvätten.

20140218-131321.jpg

När jag startat tvättmaskinen såg jag att tröjan låg kvar på bänken! Så jag fick köra en urpumpning och börja om från början. Nu när tvätten var klar såg jag att tröjan FORTFARANDE låg kvar otvättad på bänken.

Och nu tänkte jag koka ett ägg till Pappsen.

20140218-131328.jpg

Det går bra nu.

Ikväll ska jag i alla fall bege mig till kören och öva inför kyrkan på söndag. Men jag hoppas att det går bättre den här gången. Förra gången lät det så hemskt illa när vi skulle upp på de riktigt höga tonerna. Det var någons röst som skar sig, det riktigt slet i öronen och jag skämdes å den personens vägnar. Sen tystnade jag lite före de andra och då försvann äntligen den skorrande stämman.

Nu ska jag väl torka upp ägget och hänga tvätten.

Men först har jag väl ändå gjort mig förtjänt av en kopp kaffe?