Sätter kaffet i halsen

Jag har ju varit inne på att köpa en ny bikini till sommaren. Som småbarnsmamma på landet shoppar jag mer på nätet än i stan, så jag började med att kolla sajter där jag ofta handlar kläder. Jag brukar vara nöjd med sidorna, jag har inte tidigare reagerat på någon särskild bild men nu när jag klickade in på Nelly höll jag på att sätta kaffet i halsen. Jag tyckte att flera av bikinibilderna var så retuscherade att man nästan inte såg om det var en levande människa eller en docka på bilden.

  Foto från http://www.nelly.com

Jag gillar inte alls den här utvecklingen. Nu har det ju gått så långt att även vanliga människor retuscherar foton på sig själva innan de lägger ut selfies på Instagram. Jag vill inte att det ska vara så när mina barn växer upp. Jag vill inte att mina barn ska känna att de behöver retuschera bilder på sig själva innan de kan visa dem för folk.

Det är en hård värld där ute bakom datorskärmarna. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att barnen ska vara ledsna för att de inte får så många likes på sina foton, eller ännu värre, att de ska få elaka kommentarer för sitt utseende. Jag vill ha en tolerant värld.

Det kommer jag inte att få, det kommer alltid att finnas människor som sårar andra, men hårt retuscherade bilder från modevärlden gör knappast ungas självförtroenden bättre eller utseendehetsen mindre. Nej, fram för fler naturliga modeller och oretuscherade bilder, som till exempel denna.

Foto från http://www.swimsuitsforall.com

Jag hoppas att fler företag väljer att visa mer naturliga bilder, för så hårt som många mode- och reklambilder retuscheras idag är faktiskt sjukt.


Jag har kontaktat Nelly.com och kritiserat den hårda retuscheringen. De har kontaktat den ansvariga fotostudion, som själva håller med om att detta foto var ett exempel där retuscheringen har gått för långt. De menar att detta var en ”väldigt gammal” bild och att de för länge sedan har frångått denna typ av retusch. Idag vill de istället att alla modeller ska se så naturliga ut som möjligt. Nelly vill också framföra att de aldrig formar om kroppen eller kroppsformen på sina modeller.

Jag tycker att det är lite konstigt att de använder ”väldigt gamla” foton till nya bikinis, men tycker ändå att det låter positivt.

Dagens outfit

Nu har en stor del av sommaren passerat. Det gick som det brukar.

Med mina outfits, alltså.

På våren drömmer jag alltid om sommarens kläder. Jag ser framför mig hur jag strosar i solen i söta kjolar och klänningar. Ibland tuffar jag till det med sommarens trendigaste shorts, snygga sandaletter och en raffig top. Kanske har jag blommor i håret. Ja, i fantasin är jag till och med snygg i solglasögon…

Så varför slutar det alltid så här?

20140806-081011-29411098.jpg
Helt respektlöst mot mina drömmar slänger jag bara på mig det som ligger närmast.

Det bekvämaste som ligger närmast.

Det lite noppriga och nötta som ligger närmast.

Och likt förbenat får jag skämmas när vi får oväntat besök!

(I år har jag inte hittat mina favvo-shorts från nian i alla fall, så kanske gjorde jag slag i saken och slängde dem förra året. Bra. De var inte ens snygga på 90-talet.)

Min superperfekta klädhylla

Pappsen har klagat vitt och brett på att jag dräller halv-använda kläder överallt. De får inte ligga i sängen och inte på sovrumsgolvet, nä inte ens i bidén! Det är hopplöst!

Men nu har jag skaffat en bokhylla där jag enkelt och luftigt kan sortera in mina påbörjade kläder.

Smart, va?

Underst har jag byxor, i mitten tröjor och på övre hyllan ligger mina linnen.

Allt sorterat i välvikta högar. Det är så elegant att inte ens Pappsen kan klaga.

Och allra högst upp? Ja, där får jag lägga kläder som jag verkligen inte hinner vika in på rätt hylla. Men det är bara i absolut akuta nödfall.

20140709-192648-70008909.jpg.
Snyggt och prydligt. Ibland överraskar jag till och med mig själv.

Trädgård för barn

Det är roligt att shoppa på nätet! Skönt att kunna sitta hemma i soffan och dricka te medan man handlar. Igår köpte jag kläder till Barnet och nu letar jag efter saker till trädgården.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så vill jag göra en rabatt för barn. Men nu när jag tänker efter skulle jag nog helst ha en hel avdelning för barn i trädgården! Vem vill inte fjäska in sig för barnen, liksom? Det vore ju så kul för alla föräldrar och barn som jag tänker bjuda hem (men som jag aldrig kommer mig för med). Men jag hoppas åtminstone på att Barnets kusiner vill komma och leka mycket i sommar.

Vi har redan sandlåda och gunga, så det är kul och passar Barnet perfekt som blir två år i slutet av sommaren.

Men vore det inte fint med en gunghäst också?

20140514-213037.jpg

Och förstås ett litet picknickbord där de kan äta rabarber doppade i socker. Vad är barndomen utan ett sånt?

20140513-211526.jpg

Det var nog lättare att hålla i pengarna innan nät-shoppingen kom, särskilt som lantis. Men med tanke på den utmaning det innebar att handla kläder tillsammans med Barnet sist jag var i stan så tackar jag gudarna för denna möjlighet. (Vem hade trott att jag skulle bli en så mamma som får dra med sig sitt Barn när han försöker att lägga sig på golvet för att han vill åt ett annat håll? Nä, nu är det nätshopping som gäller ett tag.)

Ni som har barn (små eller vuxna) vad har era barn tyckt varit roligt att leka med ute i trädgården?

Bilder kommer från http://www.jollyroom.se

Med stolta steg

”Hej Lina!” sa chefen när jag gick förbi på väg till kopiatorn.

”Hej hej!” sa jag.

”Det går framåt med datan, förstår jag”, sa hon och plirade.

Eftersom jag nu suttit i ett par dagar och skrivit in en lista med förkortningar på flera tusen bakterienamn, vilket känns sådär spännande och väldigt enformigt, blev jag lite fundersam. Jag känner mig fortfarande som Goddag Yxskaft på datasystemet men det ville jag inte riktigt säga. Det har jag redan tjatat så mycket om.

”Ja…” sa jag istället svävande.

”Det går väldigt framåt förstår jag. Det märks.” sa hon kryptiskt.

”Jodå, nu har jag ju fått lite egna uppgifter och så också,” försökte jag eftersom jag ännu inte förstod vart hon ville komma.

”Det syns på hur du går.” sa hon. ”Du sträcker på dig när du kommer i korridoren.”

Jaså!

Hon tänkte så.

Jag som bara gick och kände mig fin i min prickiga kofta.

20140323-201650.jpg

Jag älskar prickiga kläder.

 

Hade ni väntat er nåt sånt här?

Nu har jag i alla fall varit och klippt mig! Det var slitet så det var ju mest topparna jag var ute efter.

I den bästa av världar, om man har halvlångt till långt hår, har hittat en frisyr som man är nöjd med och klipper sig med jämna mellanrum, då ska det ju knappt synas nån skillnad från före och efter. Man ska ju liksom bara underhålla den frisyr man har.

Hur kommer det sig då att folk förväntar sig storartade förändringar så fort man kommer tillbaka från frisören?

”Men det syns ju ingen skillnad!” utbrister de.

”Du ser ju ut precis som när du gick dit!” hävdar de.

Jaha, men det var ju liksom meningen.

Jag ska toppa mig säger jag. Vad väntar sig folk då?

20140301-184236.jpg

Att jag faktiskt ska komma ut som Mona Sahlin?

20140301-184339.jpg

”Ta bara det mest slitna.”‘

20140301-184244.jpg

”Jag har klippt mina slitna toppar, visst blev det fint?”

Fast den här gången blev det lite mer förändring. Precis som jag tänkt mig blev det snedlugg och mera uppklippt. Och eftersom det var rejält slitet tog hon en decimeter på längden också.

20140301-184512.jpg

Så här långt och trist såg det ut före besöket.

20140301-184537.jpg

Och så här blev det efteråt. ”INGEN skillnad!” var den första kommentaren.

20140301-184557.jpg

Själv tyckte jag att det blev fint!

Fast vissa menar också att jag borde behållt det slitna håret och är jätteförvånade över att jag kom ut från frisören med ny frisyr.

(Ojojoj, det är svårt att vara alla till lags.)

Och då undrar jag istället om det var nåt mer sånt här ni hade förväntat er? Samma hår men ändå en viss förändring.

20140301-185908.jpg

”Frisyren är jag nöjd med men lägg på några år, tack! Och lite kajal.

 

20140301-184329.jpg

Här ser jag ut ungefär som vanligt, lite mer melankolisk bara, men näsan är lika sned som alltid.

20140301-184252.jpg

”Gör vad ni vill! Överraska mig!”‘

Jag antar att ”Hej! Vad fin du är!” är förlegat.

Frisyrer!

* VARNING! Detta inlägg kryllar av bilder på mig själv! Man kan tycka att jag borde kunna lägga band på mig men när det gäller foton på mig själv så kan jag inte alltid det.*

Häromdagen var jag hos frisören. Inte för att klippa mig, trots att jag verkligen behöver det, utan för att få tips på frisyrer och hur håret ska skötas.

Tro det eller ej så har jag faktiskt ett visst intresse för hår. Men tid och tålamod saknas och oftast har jag bara håret hängandes och slängandes längs sidorna, i bästa fall borstar jag det och ibland sätter jag bara upp det i en ful och slarvig knut i nacken.

Jag trodde att jag haft samma frisyr sen urminnes tider men när jag kollade igenom arkiven såg jag att jag i alla fall testat på några varianter.

Det är sant att jag länge bara hade håret långt, långt, långt men under student-tiden råkade jag faktiskt klippa håret ganska kort!

kort

Fast jag är glad ändå! Ja, utom första två dagarna som jag storgrät och liknade mig själv vid Mona Sahlin.

Och ett tu tre för några år sen så testade jag lugg!

DSC00052

”Väldigt annorlunda!” var en återkommande kommentar.

DSC00049

Men själv liknade jag mig vid en fransk lolita, ända tills jag slog upp vad det betydde.

För ett par somrar sen gjorde jag ljusa slingor.

20140223-183943.jpg

Under luggen hade ögoonbrynen växt till sig.

DSC00247 - Kopia

Men det var faktiskt modernt då, intalade jag mig.

Sen tonade jag bort slingorna med en kopparröd toning, som visserligen var väldigt lik min naturliga färg.

DSC_1105

Ovetandes om att Barnet växte till sig i magen.

När jag väntade Barnet blev det ljusa slingor igen som jag inte alls blev lika nöjd med. Håret blev mest randigt och såg utväxt ut från början. (Men magen var fin!)

DSC_0185

Här står jag lite lojt, likt Eva i Paradiset. Till och med lövet har jag fått till.

DSC_0160

Så när Barnet kom klippte jag mig och tonade håret mörkt igen. Denna gång med sidbena!

20140223-183702.jpg

Även frisören jag träffade nu tyckte att jag skulle ha sidbena, men inte med luggen framåt eftersom min panna får en neandertalare att framstå som aristokratisk. Hon hade också många andra tips:

*Tvätta håret två gånger i veckan. Håret vänjer sig snart och blir inte alls så fett.

*Använd inpackning och ha i den länge! Sov gärna med den!

*Föna håret när det är halvtorrt och börja med hårbotten för mer volym.

*Använd bra produkter när du stylar. På mig som vill ha volym använde hon en spray som hette Root-lifter som funkade bra. Jag har ett visst självfall så jag ska också prova att krama mousse i håret när det är på väg att torka och se om jag kan lura fram några lockar. Det funkade åtminstone när jag hade kortare hår.

*Tona håret i samma färg som du har om du vill ha mer liv och glans i håret.

Sen visade hon olika frisyrer. Bland annat hur man flätar luggen.

20140223-183757.jpg

Än så länge känner jag mig väldigt inspirerad!

Fram till igår såg jag ut så här. Blek och trött och med slitet hår.

20140223-195423.jpg

Det skiljer över tio år på denna bild och den första och, ja, jag får väl erkänna att det syns. Fast så hade jag en sömnlös natt med ett skrikande Barn bakom mig också. Faktiskt!

Sen åkte det i en toning som ju skulle vara samma nyans som jag har men som än så länge är närmast svart!

I skrivande stund ser jag ut än så här. Blek och trött och med slitet och nu också lite för mörkt hår!

20140223-195755.jpg

Håll till godo. Roligare än så här blev det inte.

Men efter ett par tvättar och ett besök hos frisören så kommer det säkerligen att bli strålande!

Då kanske jag kan lägga ut ännu ett lass med bilder?

Eller okej, jag ska försöka att låta bli.

Shopping, Fudge och Röda Korset

Idag har jag  haft barnfri shopping med syrran! Visserligen är jag lite bankrutt men jag hade ett presentkort på Gina Tricot som jag satte sprätt på! Mycket trevligt och lyckat!

Men man blir fortfarande fnittrig och barnslig när man går in två tjejer i en provhytt, även om tjejerna i fråga råkat passera 30. Vi hittade ett stort provrum på H&M där vi speglade oss, fnittade och gjorde narr av jultröjan jag provade och jag spände musklerna framför spegeln. (Är det nåt på kroppen som ändras i positiv riktning när man fått barn är det ju armarna som blir riktigt muskulösa och fina.)

När vi sent  om sider spankulerade ut var det kö och jag skämdes inför damerna som stod och suckade och kände mig som en tramsig fjortis när jag stelt gick tillbaka med jultröjan.

Efter ytterligare några affärer och lunch insåg jag att jag förlagt min påse från Gina Tricot! Shoppinglusten rann bort och vi fick springa tillbaks till ställen vi varit på och fråga om nån hade hittat den. Förstås hade den blivit kvar i provhytten på H&M där jag ju flamsat till det.

20131215-225603.jpg

Den återfunna påsen!

Tack tack du snälla människa som lämnade in påsen i kassan!

Nu har jag precis kokat en omgång med tomteskumsfudge. Om den blir lyckad kommer jag inte kunna låta bli att lägga ut receptet här! Provsmakningen var mycket lovande, nu hoppas jag bara att konsistensen blir bra.

20131215-225617.jpg

Tomteskumsfudge!

Om du har julklappar kvar att köpa eller vill hjälpa dina medmänniskor runt om i världen, titta in på röda Korsets nyöppnade webbutik http://shop.redcross.se/. Det finns 25 olika gåvor att välja mellan. Bidra med ett hygienpaket till Filippinerna, en vinterfilt till Syrien eller vaccinationspaket till Afghanistan. Säkert kan du hitta något som du vill bidra med!

Vinterfiltar_Syrien

Gåvobevis från Röda Korset. Sätt hjälpen i rörelse.

En skrämmande kombination

Jag är nog ganska nöjd med mig själv men har ändå ett par dåliga egenskaper. En är att jag aldrig har koll på mina nycklar, jag vet inte hur många gånger jag tappat bort nycklar eller blivit utelåst. En annan är att jag klär mig som ett loppisfynd så fort jag kommer innanför husets väggar. Annars klär jag mig helt svensson och normalt men så fort jag kommer hem känns det som att alla kläder skaver och sitter åt och raskt byts jeansen ut mot ett par illasittande mysbyxor med hängröv eller en nött gammal morgonrock.

En gång sammanstrålade dessa egenskapar i en skrämmande kombination!

Vi hyrde ett hus mitt ute på slätten och jag var ensam hemma på kvällen för Pappsen var iväg på kurs. Det var mörkt ute och vi var precis nyinflyttade. Katterna var ute och jag ville få in dem innan jag gick och la mig. När ingen kom när jag ropade tog jag en ficklampa och gav mig ut och letade.

När jag var bakom ladan blev jag plötsligt iskall. Jag hade glömt att vi på den dörren brukade ställa in så att låset gick igen när vi stängde. Hade vi gjort så denna gång med? Hade jag låst ute mig kockan halv elva på kvällen utan telefon och utan någon i närheten som jag kände?

Jag sprang tillbaks och ryckte i dörren… och den var låst! Då kollar jag vad jag har på mig och möts jag av raggsockor i Pappsens för stora träskor, termobyxor med trasig jylf och en gammal täckjacka. Som om det inte vore nog fladdrar morgonrocken fram under täckjackan, jag har samma tofs som jag vaknat i, glasögon och en toppluva.

Vi hade inte gett någon extranyckel till någon vi kände utan de enda som hade reservnyckel var de vi hyrde av. Och de bodde många mil därifrån! Tanken på att gå ut bland trafiken på landsvägen i beckmörkret, med morgonrocken flaxande i vinden, knacka på hos en okänd familj och ringa dit hyresvärdarna så sent gjorde mig panikslagen!

Men så fick jag en strimma av hopp! Hade inte Pappsen dagarna innan pratat om att gömma en extranyckel? Han hölls med något i magasinet medan jag lallade runt och inte riktigt lyssnade.

Tänk min enorma lättnad när jag faktiskt hittade en ensam nyckel i magasinet!! Skulle den passa?

Med darrande hand och bultande hjärta fumlade jag med den i låset… och den passade inte. Så fort träskorna bar mig jäktade jag till dörr två… pressade och fumlade… och den funkade inte där heller!

Men på det huset hade vi tre ingångar och när jag, svettig i min bylsiga klädsel, provade nyckeln i tredje dörren, på baksidan, så öppnades den!!!

Jag blev så lättad att jag föll in genom dörren, lealös i mina termobyxor med gapande jylf och med glasögonen på sniskan, låg jag och hämtade andan, prisade Pappsen och lovade att aldrig mer låsa mig ute.

Dagen därpå gjorde jag det igen.

DSC_1463

Men nu har jag ju dessa fina nycklar…