Trendiga handarbeten!

IMG_8239-0

Tänk att det har blivit så trendigt med handarbete! På mitt Instagram är det ett stadigt flöde av hemmasydda barnkläder, stickade vantar, virkade smådjur och mormorsrutor. Och det är långt ifrån bara den äldre generationen som visar upp sina alster!. Medan vi åttiotalister hängde på puben och smörjde oss med glitterkräm i våra ungdomsår så körde 90-talisterna mer på hembakt, handarbete och hemmamys. Har jag läst.

Men till skillnad från träslöjden (där jag var totalt hopplös!) var faktiskt syslöjden ett av mina bättre ämnen. Visserligen hade jag för dåligt tålamod och sinne för finlir för att jag skulle bli riktigt bra, men kul var det! Särskilt mycket tyckte jag om att virka och brodera, men det är inget som jag har fortsatt med efter skoltiden. Innan jag började jobba hände det att jag gjorde småsaker som sydde gardiner eller sydde upp jeans, men på senare år har jag inte gjort någonting.

IMG_8237

Det enda jag har sparat från syslöjden. Ett lapptäcke.

Jag önskar att jag vore skickligare! Min ena svägerska är verkligen duktig på handarbete och tänk att kunna åstadkomma såna här fina skapelser!

 

 

När jag ser såna här saker blir jag så sugen på att börja själv men jag misstänker att jag bara skulle bli besviken.

Jag har ju ändå den stora turen att ha personer i min närhet som är duktiga.

Barnens mormor stickar och gör gärna till exempel tröjor och raggsockor till oss

Och barnens farmor syr kläder till både barnen och mig.

DSC_0944edited

Själv bör jag nog hålla mig till vanligt enkelt pyssel. Idag finns det ju mycket som underlättar för oss med dåligt tålamod och bristande kompetens. Saker som tygtejp, paljetter och självhäftande tyger/papper kan även jag åstadkomma saker med.

 Foton från http://www.makeandcreate.se/

IMG_7704

I julas gick jag loss med överblivet tygband och limpistol.

I år kanske jag kör på tygtejp istället. Ju enklare desto bättre!

Dagens outfit

Nu har en stor del av sommaren passerat. Det gick som det brukar.

Med mina outfits, alltså.

På våren drömmer jag alltid om sommarens kläder. Jag ser framför mig hur jag strosar i solen i söta kjolar och klänningar. Ibland tuffar jag till det med sommarens trendigaste shorts, snygga sandaletter och en raffig top. Kanske har jag blommor i håret. Ja, i fantasin är jag till och med snygg i solglasögon…

Så varför slutar det alltid så här?

20140806-081011-29411098.jpg
Helt respektlöst mot mina drömmar slänger jag bara på mig det som ligger närmast.

Det bekvämaste som ligger närmast.

Det lite noppriga och nötta som ligger närmast.

Och likt förbenat får jag skämmas när vi får oväntat besök!

(I år har jag inte hittat mina favvo-shorts från nian i alla fall, så kanske gjorde jag slag i saken och slängde dem förra året. Bra. De var inte ens snygga på 90-talet.)

Min superperfekta klädhylla

Pappsen har klagat vitt och brett på att jag dräller halv-använda kläder överallt. De får inte ligga i sängen och inte på sovrumsgolvet, nä inte ens i bidén! Det är hopplöst!

Men nu har jag skaffat en bokhylla där jag enkelt och luftigt kan sortera in mina påbörjade kläder.

Smart, va?

Underst har jag byxor, i mitten tröjor och på övre hyllan ligger mina linnen.

Allt sorterat i välvikta högar. Det är så elegant att inte ens Pappsen kan klaga.

Och allra högst upp? Ja, där får jag lägga kläder som jag verkligen inte hinner vika in på rätt hylla. Men det är bara i absolut akuta nödfall.

20140709-192648-70008909.jpg.
Snyggt och prydligt. Ibland överraskar jag till och med mig själv.

Med stolta steg

”Hej Lina!” sa chefen när jag gick förbi på väg till kopiatorn.

”Hej hej!” sa jag.

”Det går framåt med datan, förstår jag”, sa hon och plirade.

Eftersom jag nu suttit i ett par dagar och skrivit in en lista med förkortningar på flera tusen bakterienamn, vilket känns sådär spännande och väldigt enformigt, blev jag lite fundersam. Jag känner mig fortfarande som Goddag Yxskaft på datasystemet men det ville jag inte riktigt säga. Det har jag redan tjatat så mycket om.

”Ja…” sa jag istället svävande.

”Det går väldigt framåt förstår jag. Det märks.” sa hon kryptiskt.

”Jodå, nu har jag ju fått lite egna uppgifter och så också,” försökte jag eftersom jag ännu inte förstod vart hon ville komma.

”Det syns på hur du går.” sa hon. ”Du sträcker på dig när du kommer i korridoren.”

Jaså!

Hon tänkte så.

Jag som bara gick och kände mig fin i min prickiga kofta.

20140323-201650.jpg

Jag älskar prickiga kläder.