Pappsen och jag gillar att göra saker ordentligt. När nu han har företag och jag bloggar så har vi varsin dator som vi sitter och jobbar vid. Jag har köpt en begagnad stationär Mac och Pappsen har köpt sig en vanlig bärbar.

En period satt vi med telefonerna och surfplattan och knappade men det var hopplöst. Det tog lång tid och var jobbigt både för gamnacken och för psyket. Touch-skärm i all ära men inget går upp mot ett hederligt tangentbord!

Jag har väl inga problem med touch-skärm men det är först nu efter flera år som jag kan knappa in mitt lösenord rätt utan att titta på skärmen. Med knappar kunde man ju skriva långa meddelanden!

Kanske blir det annorlunda för dagens barn? De som är uppväxta med touch från början. Jag kan tycka mig tillhöra en teknisk generation men så värst datoriserad var inte våran barndom. I lågstadiet skrev vi allt för hand. När vi började i fyran fick vi så in en modern apparat i klassrummet. Det var fantastiskt!

Tada!

En skrivmaskin!

Åh, så proffsig man kände sig när man satt där i hörnet och knapprade så att tangenterna ven (nåja…) genom luften.

När jag gick i femman köptes det faktiskt in en dator till skolan. Ja, en gemensam för alla elever och lärare. Det mest häpnadsväckande med den tyckte vi var rättstavningsprogrammet. Så smart! På skrivmaskinen hade man fått hålla till godo med tipex.

Lite senare köpte vi även en egen dator i familjen. Det var häftigt! Spänd av förväntan loggade man in via MS-DOS och sen körde man järnet i Paintbrush. Ibland satt man och tittade bara för att få se viloläget gå igång också. Syskonen stampade otåligt bredvid och väntade på sin tur.

Håhåjaja. Dagens barn minns förmodligen inte ens när de såg en dator första gången.

Minns du?