Pappsens bängliga baklucka

Så var vi där igen! Here we go around again! Pappsen tror att han får använda Finbilen till jobbet och lämnar mig med andrabilen ifall jag nu får ett oväntat ryck och åker en sväng.

Usch!

Det är med stor bävan jag smyger fram till fönstret på morgonen och kollar vilken bil som står kvar på parkeringen. Nu har det varit Fulbilen flera dagar i rad! Jag tror att det har att göra med att det snart är bränslestopp i den och Pappsen väntar tålmodigt på att jag ska tanka upp den innan han behagar röra den.

Förutom det här med att jag bara kan dragläge någorlunda på en bil i taget är det alltid specialgrejer med Pappsens bilar. Det gör mig tokig! Det är tändningar som ska vridas om på ett visst sätt (”Hoppsan, är startmotorn trasig? Ja, inte har jag gjort nåt fel inte. Jag kände exakt hur jag skulle vrida om nyckeln. Nu när jag tänker efter kommer jag precis ihåg hur jag satt där och gjorde helt rätt.”) Det är larm som går igång automatiskt om du inte gjort allt i en viss ordning och nu – en baklucka som inte går att öppna om du inte trycker på exakt rätt ställe, med exakt lagom tyngd och öppnar i exakt rätt sekund efter det att du har börjat trycka.

Igår skulle jag iväg till Bäbisens Morfar för att träffa syskonen igen. Stressat hade jag kånkat ut barnvagn och väskor och en otålig Bäbis för att intet ont anande börja lasta in i bilen.

Och bakluckan går inte upp! Jag fick ringa Pappsen på jobbet flera gånger innan han till slut svarade och försökte förklara trickset.

Sammanbitet och på tionde försöket fick jag faktiskt upp luckan och kände att det kanske inte var så svårt ändå. Dessutom lyckades jag backa ut på stora vägen på nästan första försöket och både Bäbisen och jag kände att vi hade flow.

Sisådär ja! Vi puttrade på hela vägen till Bäbisens Morfar utan några större incidenter och sen var det bara att lasta ur vagnen så att vi kunde gå våran promenad.

image

Come on!

image

Ge dig nu, då!

image

Men det var då…!

Syskonbarnen och syrran stod snällt och väntade medan jag mumlade en osammanhängande harang om Pappsen samtidigt som jag slet i bakluckan.

Eh…Lina?” säger äldsta syskonbarnet efter en stund. ”Är bilen… dum?”

”Dum? Ja, det kan man faktiskt säga. Den är dum, ja!” svarade jag.

Sen slet jag och tryckte och ryckte och slet i ett par minuter till.

image

Men för sjutton gubbar!

image

Nu blir jag snart tossig!

”Bilen är dum och måste ha stryk.” fortsatte jag efter ett tag.

Men innan jag hunnit skrida till verket med mina planer bröt syrran in och försökte och sen ville syskonbarnen göra varsitt prov men inte heller de lyckades.

Så jag slet och tryckte och mumlade i några minuter till medan barnen tittade på och syrran fotade med mobilen.

”Lina…” sa andra syskonbarnet till slut och la huvudet på sned.

”Ja..!” pressade jag fram.

”Ska du inte åka hem och… tänka lite istället?” sa han och så såg han så klok och ut som bara ett barn kan göra och jag gav upp och hämtade Morfar.

När vi kom tillbaka hade syrran fått upp luckan och allt var frid och fröjd.

image

Och den bakluckan stänger vi ALDRIG mer!

Se så fint och grant den gick upp ändå. Den kanske inte är så dum trots allt, Fulbilen.

Några rejäla kok stryk så ska jag nog få folk av den med.

Den vilda jakten på tvålen

Nu har jag varit utan duschtvål i flera dagar! Med nöd och näppe har jag klarat mig genom att göra min berömda peeling med olja och socker istället och tänkt att den värsta skiten nog skrubbas bort – men det går inte hur länge som helst.

Jag har helt glömt att köpa det när jag har varit i affären och vi på landet åker inte en extra sväng bara för att vi har glömt något.

Men igår när jag stod i affären kom jag äntligen ihåg det!

”Ah, duschtvål!” tänkte jag och smackade belåtet när jag stoppade ner denna i vagnen.

image

Ett dumt felköp med tanke på att jag redan har fyra (4) hudlotions…

wpid-20130828_212014.jpg

…som jag aldrig använder. Nä, jag kör ju bara med denna sobra och elegant förpackade kräm.

wpid-20130828_212028.jpg

Storpack med canoderm! Ser väl inte så snygg ut i badrumshyllan men den är så himla bra och tar bort de röda knottror som jag har en tendens att få på överarmarna. Dessutom tror säkert alla som hälsar på att det är nåt som Pappsen använder mot nån otäck svamp eller nåt.

Men så idag ringde syrran och skulle handla och frågade om det var nåt jag behövde.

”Nja, nä, det är nog ingenting. Jag har det mesta.” svarade jag men kände att det var något i bakhuvudet som gnagde. Och precis innan vi la på kom jag på det!

”Matlådor! Kan du köpa matlådor? Ta tre (3) stycken!” bad jag och smackade belåtet över att mitt minne inte helt svikit mig.

wpid-20130828_214334.jpg

Det slog mig först på eftermiddan att det ju var tvål jag var ute efter.

Som tur var ringde Pappsen när han slutat jobbet så jag frågade om han kunde handla på hemvägen. Han hade redan passerat affären men kunde tack och lov tänka sig att vända.

”Åh så bra! Du förstår, vi har slut på…eh… broccoli!” sa jag.

Och så smackade jag belåtet.

Suck.. det här huvudet hänger nog inte riktigt med.

Men jag har ju inte tänkt på att jag faktiskt kan använda Pappsen tvål!

wpid-20130828_214232.jpg

Dobbel-dusch!

”Åh”, säger ni. ”Dobbel-dusch! Nu dör vi avis-döden.”

Superbär och trädgårdsnytt!

I veckan hamnade jag framför ”The Doctors” som rullar vidare efter nyhetsmorgon. De visade denna vackra kvinna:

imagesCA3334A3 www.mrt.md

Anette Larkins.

Hon är 70 år gammal! Bland annat odlade hon och åt nonifrukt som skulle vara nån slags superfrukt.

”Jaha.” tänkte jag medan jag malde runt macka nummer fyra i gommen och svalde ner med en slatt kaffe, ”Var får jag tag på frö? Här ska startas en odling i växthuset.”

Fast när jag rivit mig i skallen och googlat insåg jag att den fula frukten från Hawaii aldrig skulle ge skörd här hemma.

”Och!” tänkte jag sen. ”Den må vara en exotisk superfrukt men vi har minsann fina saker hemma i skogarna och trädgårdarna i Sverige med. Varför springa över ån efter vatten, liksom?”

Ett riktigt superbär som vi har här i Sverige är nypon.

image

Enklare att bara äta men ack så nyttiga är också blåbär, lingon, svarta vinbär och björnbär. Mycket antioxidanter och vitaminer! Och de finns i trädgården eller i skogen intill. Vilken lyx!

imageimage

Så nu har Bäbisen och jag bott under svarta-vinbärs-busken i ett par dagar och stoppat i oss bär för fulla muggar.

Härligt!

Det finns mycket annat fint att skörda i trädgården nu.

Tyvärr verkar det inte vara nåt vidare fruktår, åtminstone inte i våran trädgård, men päron får vi mycket av.

DSC_0119

Våra minikiwiplantor bär frukt och jag tror att de ska vara ätliga och fulla av c-vitaminer, men jag har bara vågat smaka litegrann.

DSC_0142DSC_0143 DSC_0135

Jag väntar på en dignande tomatskörd från växthuset och det kommer några mogna varje dag.

DSC_0121DSC_0122

I växthuset står också en ståtlig chiliplanta som jag fått och som jag snart kan börja skörda från.

DSC_0124

Tomatplantan som står utomhus har haft tomater i ett par månader nu som aldrig blir röda. Nu har jag toppat skotten för att se om jag hinner få in några solmogna tomater innan hösten kommer.

DSC_0128

Bredvid tomaten står mina älsklingar, luktärtorna. Jag ville knappt plantera dem vid väggen i våras, av rädsla att det skulle se fånigt ut om de inte ens orkade växa upp till spaljen. Jag hade inte behövt oroa mig. Nu snuddar de vid hustaket! Och de sprider en sagolik doft omkring sig!

imageimageluktärt

Jag sa ju att jag bara skulle strö ut några ringblommefrön denna sommar. Lite mer har jag åstadkommit men jag har en liten frörabatt med ringblommor, malva, kranskrage och astrar. Det är också en liten älsklingsrabatt som har blommat vackert i sommar och som har skänkt mig många ljuvliga buketter.

imageimage

image

imageimage

Även om det inte blir nån nonifrukt är jag ivrig att plantera andra roliga fröer och kärnor till växthuset eller till uterummet.

Än så länge har jag ett par avokadoplantor som aldrig kommer att bära frukt här i Sverige men som ändå är ett par vackra plantor. ( Jag har fotat dem men det verkar ha blivit nåt missöde i kameran för jag kan inte hitta bilderna.).

Jag har petat ner några citronkärnor och ska försöka att sätta passionsfrukt. Kanske inte rätta tiden (?) men så länge jag känner mig inspirerad tycker jag att det är bäst att passa på!

DSC_0137 DSC_0140

Även ute på de kringliggande åkrarna är det skördetider!

DSC_0106DSC_0107

Det är en ljuvlig tid!

Stolpskott 1 och stolpskott 2

DSC_0784

Jag blir lite trött på de båda parasiterna i familjen. De som bara äter och klagar och skräpar ner och sen går ut. Sen jamar de direkt för att komma få komma in. Och när man släpper in dem får man en förebrående blick innan de går till matskålen och äter. Det ramlar ut några bitar torrfoder ur mungipan på dem och sen jamar de för att få komma ut!

Repeat..!

De följer alltid efter när jag går på promenad också.

image

Lunka på lunka på, vi har långan väg att gå!

Så rart, säger ni.

Ja, sannerligen!

Om det inte vore för att de drar benen efter sig, nosar på allt och märker revir på grannarnas soptunnor. Efter 50 meter tokjamar de och vill vända och tre gånger i minuten måste Rut lägga sig och vila.

wpid-20130813_080600.jpg

Nu tyar ja nte mer. Nu måste ja ta rast!

Jag förstår att de vill se sig om man jag får ingen motion när jag måste gå och vänta in de båda pappskallarna.

Och när det är dags att vända hem, ja då överraskar de med att pila förbi som två skott och sen låtsas de att det regnar när jag kallar på dem. Ofta får jag gå hem själv och då går de vilse och jag får komma tillbaks senare och bära hem dem.

Verkligen tröttsamt!

Nej, jag vet inte hur man ska lösa detta.

Kanske kunde de få en egen bil? Då kunde de själva roa sig och ta sig ut på lite utflykter.

Matilda skulle förstås vilja köra. Men då skulle Rut sitta med hjärtklappning och stirrande blick i framsätet och Matilda skulle köra som ett svin, göra en handbromsvändning och hamna i diket.

DSC_0034

Matilda

Nä, det är bättre att Rut kör. Hon är sammanbiten och allvarlig. Det skulle gå i lugn och maklig takt. Matilda skulle förstås tjata hål i huvudet på Rut genom att hela tiden fråga när de var framme men Rut skulle bara bita ihop som om hon inget hört (fast hon avslöjas av att öronen fladdrar lite och sen lägger sig bakåt). När de sent om sider kommit förbi grannen skulle Matilda tröttnat och vilja åka hem.

DSC_0422

Rut

Men Rut skulle tuffa vidare i flera minuter innan ögonen plötsligt sluter sig, tassen rycker till och Rut somnar bakom ratten.

Nä… det var kanske ingen bra idé. Nån som har ett bättre förslag?
Rut har hittat en lösning, säger hon.

DSC_0022

Så här kan vi göra. Det här känns rätt.

Men jag vet inte…

International street market

 Idag har varit en härlig sensommardag!image

Jag vaknade av att Bäbisen satt med ett stort leende och försökte sätta på mig mina glasögon som han så fint hade lyckats hämta ner från nattduksbordet. Han kämpade på ganska bra och fick dem nästan att sitta kvar, fast han inte hade vikt ut skarvarna. Han är så duktig!

Sen åt vi lite gröt och hämtade upp Bäbisens Mormor och for in till Linköping för att besöka International Street Market. Det var en trevlig tillställning! Mycket mat och många dofter. Bakelser, godis, korvar, ostar, kryddor, oliver, nötter och allt man kan tänka sig! Vid många stånd lagade de mat i stora kärl eller bakade bröd och det pratades utrikiska till både höger och vänster.

image

Greek Taverna! Där åt Pappsen och jag två gånger när vi var i San Augustin. Så gott!

image

Engelsk fudge! Här spelade de så bra musik så vi var tvungna att handla!

Det är svårt det här med engelskan. Bäbisens Mormor och jag hade stora problem med att veta vad vi skulle svara när alla avslutade köpen med ”Have a nice day!”

Vi svarade ”The same to you.” men det låg inte riktigt bra i munnen. Vad svarar man egentligen?

Nåväl, vi köpte korv i flera stånd, dyr engelsk fudge, nybakat bröd och åt spansk paella. De hade ett helt stånd med cheddarost av olika slag också så det ville vi köpa.

”One cheddarost, please!” sa Bäbisens Mormor förnumstigt.

”Which one do you want?” undrade engelsmannen.

”C-H-E-D-D-A-R” förtydligade Bäbisens Mormor.

Haha.

Det var verkligen en upplevelser för ett par lantisar! Bäbisen och jag blev nästan yra i huvudet av alla intryck. Jag köpte en strandklänning också och när den trevliga och pratglade försäljaren överraskat Bäbisen genom att smyga upp på olika sidor om vagnen så blev både Bäbisen och jag så vimmelkantiga att vi fick åka hem.

Sen tog vi en lång middagslur både Bäbisen och jag. (Jag blir mer och mer lik en Bäbis ju längre tid jag spenderar hemma. Idag var första dagen som Bäbisen bara sovit ett pass och jag känner verkligen hur trött jag är nu ikväll.)

Men vi åkte i alla fall ut till Bäbisens Morfar och tankade själen lite vid åkrarna. Alla vi syskon var där och vi promenerade, pratade och lekte med barnen.

wpid-20130823_1719452  Det är så vackert nu i skördetider!

image

Rågvete

image

Ja, jag borde tagit en bättre bild men tanken slog mig inte förrän vi ätit upp så ni får nöja mig med min instagram-skryt-bild.

Och det är fint att få tapas som start på fredagsmyset. Tunt skuren salami, tjocka skivor cheddar, österrikiskt vallmobröd och varsin kall öl!

Hur gott som helst!

Till efterrätt blir det engelsk fudge!

Saker jag vet och inte förstår

När man var liten längtade man verkligen efter att bli vuxen! Man ville få bestämma över sig själv och göra precis som man ville.

”Längta inte efter det!” sa alltid de vuxna. ”Det är så skönt att vara barn och barndomen går så fort förbi ändå.”

Och ett tu tre är man där – man är vuxen! Men jag tycker nog inte att det är så dumt ändå! Man är trygg, känner sig själv och vet oftast vad man vill ha.

Som till exempel:

Jag har tänkt att det vore SÅ skönt att sitta i en hammock.

Jag fick en, och ja! Det var precis så avslappnande och skönt som jag hade tänkt mig!

DSC_1053

Fast allra bäst gjorde den sig i liggande läge

Tänk så klok man har blivit!

Och här då? Karlsbadergifflar med choklad och valnötter. Vad borde jag tycka om det?  Mmmm… jo,det borde ju smaka helt fantastiskt!

DSC_0084

Valnötter och choklad! Det kan bara inte bli fel!

Nu har jag bakat dem och… minsann! De var precis så goda som jag fantiserat om. (Och dreglat och drömt och dreglat och tänkt och dreglar nu igen när jag tänker på dem.)

MEN…

det finns fortfarande saker som jag inte riktigt har förstått.

Varför måste man ställa in nåt i kylen på den plats där man just har tagit ut nåt annat som snart ska in igen?  Varför tar man ut smöret i ena sekunden för att snabbt som ögat ställa in gammal potatis i den oemotståndliga luckan som uppkommit? Varje gång!?

DSC_0087

Här ställer jag genast in något utan att tänka.

Hur gammal måste man bli för att komma ihåg att en ledig plats i kylen är för bra för att vara sann?

PS. Jag förstår heller inte vad det är för roligt med att svara nej på skoj när folk ber om hjälp. ”Kan du hjälpa mig att öppna den här?” ”Näe! Höhöhö!” Ja, men det där var ju jättefyndigt sagt höddudu. Nytänkande. Och vitsigt.

DS. Jag förstår inte heller varför det inte är tillåtet med insemination för singelkvinnor i Sverige.