När man var liten längtade man verkligen efter att bli vuxen! Man ville få bestämma över sig själv och göra precis som man ville.

”Längta inte efter det!” sa alltid de vuxna. ”Det är så skönt att vara barn och barndomen går så fort förbi ändå.”

Och ett tu tre är man där – man är vuxen! Men jag tycker nog inte att det är så dumt ändå! Man är trygg, känner sig själv och vet oftast vad man vill ha.

Som till exempel:

Jag har tänkt att det vore SÅ skönt att sitta i en hammock.

Jag fick en, och ja! Det var precis så avslappnande och skönt som jag hade tänkt mig!

Fast allra bäst gjorde den sig i liggande läge

Tänk så klok man har blivit!

Och här då? Karlsbadergifflar med choklad och valnötter. Vad borde jag tycka om det?  Mmmm… jo,det borde ju smaka helt fantastiskt!

Valnötter och choklad! Det kan bara inte bli fel!

Nu har jag bakat dem och… minsann! De var precis så goda som jag fantiserat om. (Och dreglat och drömt och dreglat och tänkt och dreglar nu igen när jag tänker på dem.)

MEN…

det finns fortfarande saker som jag inte riktigt har förstått.

Varför måste man ställa in nåt i kylen på den plats där man just har tagit ut nåt annat som snart ska in igen?  Varför tar man ut smöret i ena sekunden för att snabbt som ögat ställa in gammal potatis i den oemotståndliga luckan som uppkommit? Varje gång!?

Här ställer jag genast in något utan att tänka.

Hur gammal måste man bli för att komma ihåg att en ledig plats i kylen är för bra för att vara sann?

PS. Jag förstår heller inte vad det är för roligt med att svara nej på skoj när folk ber om hjälp. ”Kan du hjälpa mig att öppna den här?” ”Näe! Höhöhö!” Ja, men det där var ju jättefyndigt sagt höddudu. Nytänkande. Och vitsigt.

DS. Jag förstår inte heller varför det inte är tillåtet med insemination för singelkvinnor i Sverige.