God fortsättning!

Nu är glada julen slut slut slut… I alla fall själva firandet för våran del. Vi har träffat våra familjer i olika konstellationer i fem dagar nu och det har verkligen varit jättetrevligt. Det är så roligt att få träffa alla, äta så mycket god mat och ge ett ordentligt firande till barnen. Men till nästa år ska vi nog dra ihop det lite så att vi hinner med att bara gå hemma och skrota i myskläder, gå promenader, leka, läsa böcker eller bara ligga och titta upp i granen lite mer också. Fast Pappsen är ledig i veckan så den perioden börjar nu, hoppas jag.

DSC_0226

Vi startade inte riktigt med flaggan i topp inför denna jul heller. Jag gick ut med hashtaggen #jagkommerattblitjockijul på lite skoj när jag bakade något och la ut på instagram och det bet mig ju i ändalykten nästan på direkten. Hela familjen fick magsjuka helgen före jul. Barnet kräktes i tre dagar och sen tog det några dagar att få igen krafterna efter det. Jag kom mest lindrigt undan vad gällde magsjukan, men samtidigt var det ganska jobbigt att vara den som relativt sett var piggast och som fick försöka ta hand om de andra. Jag har aldrig varit så nära att svimma som natten efter att jag hade kräkts, när jag inte hade ätit något men ändå ammat och Lillan blev dålig i magen och jag fick gå upp och byta grisiga bajsblöjor på natten. Men genom att stoppa huvudet mellan knäna några gånger mellan torkningarna och sen ligga kallsvettig på golvet med Lillan och pusta ut efteråt så klarade vi oss ganska fint. Och samtidigt är det ju bara lite vanlig kräksjuka. Just i år var vi rädda att vi inte skulle hinna bli smittfria till julafton, men inte ens det hade ju varit hela världen. Så ödesmättat som det känns innan man vet om man är smittad eller inte, när man bara väntar på den där kräkningen, så kan man ju tro att man går och oroar sig för ebola eller nåt. Det här är ju ändå något som man blir frisk ifrån.

Nu när vi är pigga och lediga har den efterlängtade snön kommit. Perfekt! Så imorgon ska vi försöka leta upp nån pulkabacke och vara utomhus så mycket vi bara kan! Och nån dag ska vi försöka ta oss till stan och spatsera lite, som normalt folk gör, tänker jag, och inte bara köra på med våra projekt här hemma hela tiden.

Jag ska ägna mycket tid åt att sitta och se ut över fågelborden i trädgården också. Vi har börjat få påhälsning av många olika arter nu.

DSC_0224

Det här är några fåglar som jag inte känner igen. Jag har inget bra objektiv till såna här foton, men skulle det kunna vara en snösiska/gråsiska?

Hoppas att du har haft en fin jul!

Daim-fudge

DSC_0203

Vi var på julbord förra helgen. Det var väldigt trevligt och med mycket god mat. Fast jag måste lära mig att inte svälta mig hela dagen innan, jag blir inte världens roligaste sällskap då, tror jag.

Det föll sig så olyckligt att vi var sista bord ut att ta oss så vi fick sitta och vänta i en herrans tid innan det blev våran tur. Jag var så hungrig att jag knappt klarade av att konversera innan, jag hade fullt sjå med att inte låta ögonen gå i kors. När jag väl stod upp i kön blev jag alldeles yr och började se suddigt så jag fick börja äta samtidigt som jag tog mat för att inte fall ihop. Hela första tallriken hade jag tunnelseende men vid tallrik två infann sig äntligen lite mättnad som gjorde mig både yster och högröd. Ivrigt och med flott runt munnen deltog jag i samtalen ett tag innan det var dags att bege sig. Ja, jag hann ju smaka av nästan alla efterrätter och allt julgodis också och det är ju där det fina i kråksången ligger.

Jag smakade nämligen på en daim-fudge för första gången i mitt liv, och den var så god att det riktigt hoppade i bröstet på mig.

Nu har jag själv letat recept på nätet för att försöka hitta någon som verkar ge samma resultat som den jag smakade på – krämig och mjuk och med daim både i smeten och ovanpå. Och resultatet blev på pricken! Riktigt, riktigt gott, tycker jag själv!

Ni som kommer att fira med mig på julafton kommer att få smaka på min fudge, men för er andra sugna kommer receptet här.

DSC_0199

Daimfudge

400 g mörk choklad

25 gram smör

1 burk kondenserad mjölk, ca 400 g (ej kokt)

2 pkt dubbeldaim

Klä en form (24 x 32 cm) med bakplåtspapper.
Hacka daimen.
Smält chokladen och smöret i vattenbad. Rör ner den kondenserade mjölken. Rör försiktigt ner det mesta av den hackade daimen (om chokladsmeten är väldigt varm kan du vänta en aning.)
Bred ut smeten i formen och ställt svalt i några timmar innan du skär upp den i bitar.

DSC_0201

DSC_0198

Hur bra rustad är du inför apokalypsen?

Vi har ju haft strömavbrott ett par helger nu. Första helgen hade vi ett uppehåll på 28 timmar fredag-lördag och sen ett avbrott på ett par timmar på söndagen. Helgen därpå var vi utan ström i tolv timmar, fast en stor del var under natten.

Lite frustrerande är det ju när man har tänkt att göra något, det är ju mest på helgerna när båda är lediga som man planerar att hinna med bakning och andra julförberedelser. Men det är ganska nyttigt med en tankeställare också. Jag kan tycka att det är rätt så trivsamt att få känna att man lever spartanskt men att man ändå reder ut det. Vi var ganska förberedda med mycket ljus och tändstickor, och vi hade många fungerande ficklampor. Nu insåg vi att vi borde skaffa oss ett elektriskt elverk, ett trangiakök och en braskamin också, så skulle vi inte alls vara så utsatta vid längre strömavbrott. Så är det ju på landet, att man inte kan räkna med att någon ska komma till undsättning i första taget, utan man ska kunna klara sig ganska bra på egen hand.

IMG_7680

Många ljus under strömavbrottet.


kaminhuset

Men vi saknar verkligen en braskamin, både som mysfaktor och som värmekälla. Foto från http://www.kaminhusetnalden.se

Jag känner att jag skulle kunna ta det där överlevnads-tänket ganska långt om jag tillät mig. Det är ändå lite spännande att klura på hur man ska klara en eventuell katastrof.

Pappsen och jag är stora fan av tv-serien ”The Walking Dead” och jag vet inte om det finns någon som har sett den utan att känna att man borde förbereda sig inför en kommande apokalyps. Själv har jag på riktigt börjat lagra fler konservburkar sen jag började att titta. Jag brukar också gotta mig åt tanken att vi har fruktträd och grönsaksland i trädgården och bär och svampar i skogen i närheten. Grannarna har en bäck där vi nog kan ta vatten och om vi bara skaffar oss höns också så överlever vi nog ett tag fast Pappsen och jag är dåliga jägare. Ja, det är nog bra att bo på landet när världen brakar ihop, tänker jag,

Är du bra rustad inför en dag när allt brakar ihop?

Hyacint-frossa

Idag har jag varit i stan med mamma. De flesta julklappar är klara men jag börjar ändå bli stressad, det är så mycket kvar att göra. Jag står mest och gör julgodis, för det går så snabbt och lätt. Idag blev det daim-fudge. Väldigt god! Den står och stelnar nu så kan jag skära upp den och fota den sen.

Imorgon är ändå sista dagen på förskolan för Barnet, sen blir det jullov. Det blir skönt att slippa hämtning och lämning, även om det inte brukar bli så mycket gjort i hemmet när båda barnen är hemma. Ni som också har 15-timmarsbarn vet nog vad jag menar. Men visst ska det bli mysigt.

Eftersom jag fick så positiv respons på mina förra hyacinter så lägger jag ut foton på min senaste plantering och förväntar mig naturligtvis stående ovationer även här. Jag hittade ett kärl som vi hade hemma när jag var liten och så fick jag användning för en av mina torkade apelsinskivor igen.

DSC_0190

Ganska precis en vecka kvar till julafton…

 

Wienernougat

DSC_0184

Jag är visst inte så traditionell med julgodis utan gillar att prova olika recept varje år. Det är som med mat ungefär, det går nog inte en vecka utan att jag provar ett nytt recept.

Mitt favoritgodis hittills i år är nog wienernougaten. Jag älskar ju verkligen choklad och nötter tillsammans! Dessutom var det busenkelt att göra och det är ju alltid en bonus. Så här kommer receptet.

Wienernougat

100 gram mandelflarn
125 gram mörk choklad
250 gram nougat

Klä en liten form, ca 20×20 cm med bakplåtspapper.

Rosta den flagade mandeln i en torr stekpanna.

Smält den mörka chokladen i vattenbad. När den nästan smält färdigt blandar du ner nougaten i mindre bitar så att den också får smälta helt.

Rör försiktigt ner den flagade mandeln. (Eller häll över chokladblandningen i stekpannan med mandeln om du tog för liten skål.)

Häll smeten i formen och ställ kallt.

Skär wienernougaten i bitar när den stelnat. Förvara bitarna kallt.

Spikmattor och krypande bebisar

Det är flera vänliga människor i min närhet som undrar hur det är med min så kallade amningsreumatism. Många är också nyfikna på hur det går för Lillan och hennes mat.

Det där går lite hand i hand. Jag trivs ganska bra med att amma och har inte så bråttom med att sluta helt, men ett tag hade jag så ont i lederna att jag ändå var beredd att ge upp. Inte tokont, men ändå ganska ont hela tiden. Dessutom bits hon som sjutton nu och vill fortfarande helst inte amma om vi inte är i ett mörkt och tyst rum hemma. Men även om jag har funderat på att sluta amma så har Lillan inte alls varit särskilt intresserad av att äta mat. Det är först nu, när hon är nio månader, som man nästan skulle kunna säga att hon äter en hel portion. Då har vi kämpat med maten sen hon var fem månader! Men det är jätteskönt för då kan vi vara hemifrån lite längre stunder och mina leder känns också mycket bättre nu när jag har kunnat minska på amningen!

Mina kropp mår nog också bättre av att ha en paus från trädgårdsarbete och att Lillan har lärt sig att krypa så att jag slipper bära henne så mycket. Dessutom har jag varit på massage och börjat sova på mina spikmatta igen.

 

Krypande bebisar och spikmattor är bra för mamma-ryggen.

Jag har en shaktimatta som jag lägger mig på ibland när jag ska sova. Sen vaknar jag efter ett par timmar och är jätteöm, men det är skönt och jag tror att det hjälper stela muskler en del.

En sista önskning vore väl att Lillan kunde börja tycka om välling så kanske det vore lättare för någon annan att söva henne, särskilt som hon inte vill ha napp.

Men kort och gott kan man säga att det går framåt!

Hyacint i glasburk 

  
Idag fick jag beröm för mitt senaste pyssel. Jag har börjat att tycka att det är så fint med glasburkar så jag ville prova att ha mina hyacinter i det. Jag har helt enkelt diskat ur ett par gamla rödbetsburkar och till min lycka hittade jag ett spetsband i en låda som jag limmat/knutit runt burken.

Sen har jag tagit bort plastkrukan på ett par hyacinter, lindat grön mossa runt jordklumpen och stoppat ner dem i glasburkarna. Jag fyllde på lite vatten i botten för säkerhets skull.

   
  

Jag är verkligen ovan vid att pyssla så när jag gör något tycker jag själv att det ser ut som att en femåring har varit framme, men jag tycker att det är kul ändå. 
Men nu när jag fick beröm blev jag förstås stolt som en tupp.

Vad är rätt idag?

Jag är ju en sån människa som är väldigt intresserad av människorättsfrågor och av allas lika värde i samhället. Egentligen skulle man kunna säga att det är en ganska intressant tid vi lever i nu, där det händer väldigt mycket. Personligen tycker jag visserligen att det är oroväckande att så många drar åt ett annat håll än hur jag tänker, men samtidigt tycker jag att det är bra att folk är medvetna och har en åsikt, vilken den än är.

Jag vet inte om mitt sätt att tänka är det ”rätta” heller, jag har aldrig känt mig så rådvill som nu. Hur hjälper man så många som möjligt på bästa sätt? På plats i hemlandet? Jag brukar ju ofta stötta hjälporganisationer på plats vid katastrofer och har också ett fadderbarn som ju blir hjälpt i sitt hemland. Och nog har jag svårt att gå förbi en hemlös (svensk) som tigger utan att skänka en slant (till sprit då, nåt kul ska de väl få ha), även om jag ibland ger pengar eller köper nån macka till EU-migranter som sitter utanför våra affärer också (även om jag har förstått att det är jättedåligt enligt väldigt många.) Ibland undrar jag om de som ropar högst om att vi ska hjälpa på plats i hemlandet eller hjälpa pensionärer och hemlösa gör så mycket för dessa grupper, eller om de bara tycker att någon annan ska göra det? Så klart är det politiken som ska göra upp de stora villkoren för de svaga grupperna, men samtidigt kan ju vi privatpersoner också åstadkomma en del, vi är ju ändå väldigt många.

Nu sitter jag inte och säger att vi kan ta emot alla som vill ha hjälp, att det inte för problem med sig och att det inte finns en annan syn på kvinnor hos en del av dem som kommer. Jag tycker bara att tonen är väl hård ibland, där flyktingar överlag utmålas som parasiter som kommer för att utnyttja systemen och där fördomar börjar förvandlas till sanningar. Politikerna har i mångas ögon blivit pajasar, media ”ljuger” och muslimerna har blivit vår tids judar.

Ja, det är en intressant tid och kanske är jag naiv och dum. Jag har inga rätta svar.

heart

Julkakor med apelsin, choklad och rostade nötter

Vi har haft strömlöst av och till nu sen i fredags, med ett längsta uppehåll på 28 timmar. Till en början kan man tycka att det är ganska mysigt att få leva spartanskt och ha en massa levande ljus. Tiden blir inte så viktig när man inte har så mycket man kan ta sig för och alla kurar ihop sig i samma rum.

Tända ljus och glögg, som vilken lyckad decemberkväll som helst.

Sen blir det lite jobbigt när man börjar oroa sig för maten i kylen och frysen, man har gjort de spolningar som går på toaletten och man vill komma igång med julgodis och bakning igen. Och en massa levande ljus i kombination med en vild treåring är mest påfrestande för nerverna, särskilt när han får tag på golvmoppen och svingar millimetrar från kandelabern. Men en bra lantis reder sig själv, och det gick bra ändå, tycker jag. Visserligen fick vi en rejäl frukost hos barnens Mormor på lördagsmorgonen, så det underlättade. Huset höll värmen ganska bra och framåt lördagseftermiddan lånade vi ett elverk så att vi fick igång kyl och frys. Det var i grevens tid för mycket mat i frysen hade redan tinat, våran frys stiger i temp ovanligt fort, tror jag.

När strömmen väl kom tillbaka gjorde jag en omgång med chokladfudge och idag bakade jag kakor.

Det är nåt visst med kastruller med julgodis som står och puttrar.

Förbereder dagens bakning. Så mycket som ska bakas och lagas så här i december. Visst är det underbart?

Dagens kakor med rostade hasselnötter, apelsin och choklad är riktiga godbitar i juletider. Jag har bakat dem nästan varje jul i många år så nu börjar de bli tradition.

Egentligen är det inte mitt recept, utan det kommer från Leila, men jag gillar att samla mina favoritrecept på bloggen. Det underlättar för mig själv när jag ska använda dem nästa gång och förhoppningsvis blir de inspiration till mina läsare. Dessutom är jag alltid inne och ändrar lite i recepten också.

IMG_7701

Julkakor, 27 st

150 gram mjukt smör
2 dl farinsocker
rivet skal från en apelsin
1 tsk ingefära
1 tsk vaniljsocker
en nypa salt
1 ägg
3 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
150 gram mörk choklad
100 gram hasselnötter

Sätt ugnen på 180 grader.
Rosta hasselnötterna cirka tio minuter i en torr stekpanna. Lägg dem i en handduk och gnugga bort skalet.
Riv skalet från en apelsin fint. Vispa ihop smör, farinsocker, apelsinskal, ingefära, vaniljsocker och salt i en bunke. Rör i ägget.
Blanda mjöl och bakpulver och vänd ner i smeten, rör om för hand.
Hacka chokladen grovt och häll ner den och de hela hasselnötterna i smeten.
Ta drygt en matsked smet och klicka på bakplåtspapper. Jag tycker att nio kakor blir lagom på en plåt eftersom de flyter ut en del. Platta till klickarna lite.
Grädda kakorna i mitten av ugnen i cirka tio minuter.

Sen har du krispiga, goda kakor till fikat i advent, lucia eller till jul. Eller när som helst resten av året också förresten. Och det doftar himmelskt i köket när man bakar dem!

IMG_7698

Min medhjälpare. Uppmaningen löd: ”Titta på mig och gör inte någon grimas.” Han lyder alltid sin mamma.