Rabarber är så väldigt god och användbar! Jag älskar den syrliga smaken och föraningen av sommar. Den där allra första smulpajen för året, så klart med rabarber, är verkligen något extra.

I år har jag flyttat på mina plantor så de får vila från skörd ett tag. När värmen kom och körsbärsträden blommade kände jag ändå att suget efter rabarberpaj behövde stillas, så mamma fick komma med rabarberstjälkar från sig. Jag fick så mycket att det räckte till både paj och en omgång med saft.

Det är så roligt nu när man har barn att bjuda på fika. Förr när jag gjorde paj åt jag mest själv och sen fick jag till slut slänga halva pajen. Nu när både barnen, farfar, Pappsen och jag åt försvann hela pajen i ett nafs. Härligt!

Saften däremot fick jag ha för mig själv eftersom jag gillar så sur saft. Men jag tyckte att den var makalöst god! 

Här kommer receptet! Vill man inte ha sur saft får man ta den större mängden socker.

  Hemmagjord rabarbersaft 

Dag 1

1,5 kg rabarber 

1 citron

30 g citronsyra

2 liter vatten 

Dag 2

600 g – 1 kg socker 

Dag 1

Skölj och skär rabarbern i mindre bitar/skivor. Tvätta citronen och skär i skivor. Lägg rabarbern tillsammans med citron och citronsyra i en stor kastrull. 

Häll i vattnet i en annan kastrull och koka upp. Häll det kokande vattnet över rabarbern. Ställ svalt i ett dygn.

Dag 2

Sila av saften till en ny kastrull. En vanlig sil duger gott.

Koka upp saften tillsammans med sockret och låt koka i några minuter så att allt socker löser upp sig. Skumma av om det behövs.

Låt svalna och häll upp i flaskor eller frys in.  

Vi har så mycket plommon i trädgården nu och jag brukar aldrig göra nåt särskilt med dem. Det är några intensiva dagar som de är mogna och då äter vi bara från trädet. Resten räfsar vi bort – i bästa fall, annars lämnas det till getingarna, och i år även till vackra amiralfjärilar som vill äta upp sig innan de flyger söderut.

I år ville jag prova att göra en vegansk paj till ett av Barnets födelsedagskalas och hoppades att äpplena skulle vara mogna till dess. Det var de inte riktigt och i sista stund kom jag på att jag kunde prova att använda alla plommon som ju var perfekt mogna istället.

Jag var väldigt osäker på om det skulle bli bra, men både jag och mina gäster åt med god aptit, det blev faktiskt jättegott!

Så om någon mer har plommon i trädgården som man vill använda men inte riktigt vet till vad, så rekommenderar jag denna paj. Det går naturligtvis lika bra med vanligt smör som med mjölkfritt margarin om man inte behöver göra den vegananpassad.

Plommonpaj

500 g plommon
knappt 1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk mald kardemumma

150 g mjölkfritt margarin (eller smör då, i så fall rumstemp.)
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1 dl havregryn
0.5 tsk (fling)salt

Sätt ugnen på 200 grader.

Kärna ur och klyfta plommonen. Lägg klyftorna i en skål och rör runt dem med socker, vaniljsocker och kardemumma.

Smörj en form med lite margarin/smör.

Blanda 150 g margarin/smör med de torra ingredienserna med fingrarna till en smulig deg.

Häll plommonblandningen i formen. Smula över degen och grädda i mitten av ugnen i cirka 20 minuter tills den är gyllenbrun.

Vi serverade med vegansk glass och vegansk vaniljsås och förstås igen går det lika bra med vanlig glass och vaniljsås.

Lycka till!

Mer tid över för dem som är viktigast.

Jag har aldrig varit avundsjuk på människor som har höga befattningar, mycket pengar eller många prylar.

Men jag blir alltid lite avundsjuk på (och inspirerad av!) människor som vågar bryta normen och göra det de verkligen tycker är viktigt. Sluta på sitt vanliga jobb och skriva den där boken de alltid fantiserat om, flytta ut med familjen i skogen och leva så enkelt det går… Att bryta ekorrhjulet och stressen i samhället, såna saker!

Själv har jag under småbarnsåren gått med känslan av att det inte borde vara så här. Att man lämnar bort barnen så mycket, skyndar iväg i ottan med dåligt samvete för att man stressar på barnen, kanske kommer sent till jobbet och får dåligt samvete för det. Kommer hem sent på eftermiddagen, slavar med mat och hushåll medan barnen blir satta framför en skärm för att inte vara i vägen. Kastar i sig ett par huvudvärkstabletter för att orka lite till.

Och så på´t igen nästa dag.

En del barn älskar ju förskola/fritids men mina barn är såna barn som helst hade velat vara hemma jämt om de fick välja, och av och till har det varit mycket oro och ledset runt det. Och vad det skär i hjärtat att lämna iväg ledsna och oroliga barn för att inte ses igen förrän en massa timmar senare! (Inte på nåt sätt ont om förskolor och fritids, de gör ett jättebra arbete.)

Varje morgon i flera år har jag tröstat mig med att ”Jaja, det blir bättre sen. Vi ordnar livet på nåt annat sätt snart.” Fast jag har inte haft någon plan för hur, bara känt att det måste bli en förändring.

Och nu sitter jag här. Jag har sagt upp mig från jobbet och sen slutet av januari är jag hemma med barnen mycket mer. Inga supertidiga morgnar, inga stressade, ledsna barn, inga mastodontdagar för barnen i förskola/fritids.

Jag jobbar hemifrån i Pappsens företag med deras pappersarbete och städar hos dem. Och förutom att vi alla lever mycket mer harmoniska liv är det dessutom utvecklande för mig! Jag får lära mig nya saker på ett område som jag inte alls varit så insatt i! Jag har så smått börjat ta över bokföringen och tycker att det är superkul att få lära mig såna arbetsuppgifter. Jag läste bokföring på distans i höstas, med noll vision om att livet skulle ta den här vändningen, utan bara för att kunna hjälpa till lite mer vid sidan av mitt vanliga jobb. Men på nåt sätt var det som att vägen var utstakad ändå, om man får vara lite filosofisk.

Sen menar jag inte att det här är den rätta mallen för alla människor. Andra människor behöver mer kollegor runt sig, deras barn trivs på förskola/fritids, deras livspussel fungerar bra på sitt sätt. Jag är bara glad att vi kunde hitta den här lösningen under småbarnsåren för att göra något som vi tyckte kändes rätt.

Och att vi vågade ta steget.

Avskedsbukett från jobbet

Nöjd och piffad efter avslutningsmiddag med kollegor. Jag hade dragit mig för att säga upp mig för att jag inte ville ha fokus på mig själv med middag och avtackning, men det gick ju bra…

Idag har vi varit lediga. Det är inte så ofta jag är ledig på just onsdagar men det är en väldigt bra dag att bryta arbetsveckan på, det känns nästan redan som att det är helg på ingång.

Just idag blev jag lite trött på att bara gå här hemma och plocka efter barnen. Man vill ju inte att de ska sitta framför tv och padda hela tiden men så fort de inte gör det så blir det lätt rätt vilda lekar och de kräver mycket engagemang och underhåll och stökar ner och blir osams.

Dessutom känns det inte som att vi kommer någon vart med något här hemma just nu. Borta är tiden som Pappsen hade ett projekt i varje hörn och inte kunde sitta stilla i soffan i en minut. Nu har vi snarare ett oavslutat projekt i varje hörn, eller åtminstone många tankar och idéer som vi vill komma till skott med men som det aldrig finns tid till.

Egentligen vill jag ju se mig som en människa som har ett hem som luktar rengöringsmedel, nybakta bullar och blommor och där man kan spegla sig i vasken. Nu är det ju inte riktigt så. Här luktar som instängd gammal farbror och prutt och skulle vasken vara en spegel skulle jag se ut som en blandning mellan en flygplansolycka och kräks ungefär. Ja, så det skulle väl stämma på ett ungefär i alla fall.

Och inte blir det bättre av att vi inte har haft någon fungerande fläkt här hemma sen vi flyttade in för fem år sen heller.

Det har verkligen varit med på prioriteringslistan hela tiden men av olika anledningar aldrig blivit av. Egentligen är det ju viktigt med bra inomhusluft och bra ventilation med tanke på alla kemikalier i hemmen idag. Särskilt kanske när jag inte orkar damma så ofta. Men rätt vad det är så blir det väl en fläkt och då ska luften i mitt hem också kännas frisk och fin som utomhusluften direkt efter ett åskoväder i juli.

Så idag tog ungarna och jag vårt pick och pack och drog på bokrea istället för att gå hemma i röran.

Det var skönt att komma ifrån lite och så fick vi lite förströelse att ägna oss åt här hemma också. Till exempel fick jag ännu mer inspiration till den där köksträdgården som jag  har med på att-göra-listan i vår (och jag tror bestämt att den stod med på listan förra året och året före det också.)

Men men, badrummet på övervåningen går det ju framåt med i alla fall.

Eller nä förresten…

Fast tagetesen som jag planterade i söndags har åtminstone tittat upp redan så det är lyckligt!