Små dammprojekt

Vi hade ett par små dammar i trädgården när vi flyttade in.

Vad fint! säger ni.

Men de var inte så fina. Den ena var en plastdamm med trasig botten som var inkilad bland en massa sneda plattor. Visserligen fanns där en näckros men annars var den mera ful än fin.

Den andra var en rund svart brunn som nästan inte syntes men som hade en fin rabatt runt sig.

Eftersom vi är rädda för att Barnet ska trilla i har vi tagit bort dammarna. Men den runda svarta har vi ersatt med en liten tunna! Nu kom vattenspegeln mycket mer till sin rätt, tycker vi, och det är inte lika lätt för Barnet att snubbla ner i den.

Jag har ingen rättvis före-bild men i bakgrunden ser man hur dammen såg ut förra våren. En plåtkant med nåt svart i.

20140531-213213-77533894.jpg

Pappsen grävde igen dammen, sen la vi på ljust grus och överdelen av min vintunna.

20140531-213416-77656796.jpg

När det var klart kände vi att det saknades en kant så Pappsen grävde ner stenar runt om.

20140531-213530-77730792.jpg

Och nu är det nästan klart! Vi vill bara grusa upp under stenarna och fylla på med mera vitt grus!

20140531-213638-77798484.jpg

Och näckrosen sparade jag förstås. Jag slängde ner den i vintunnan och titta, nu har det första bladet äntligen tittat fram!

20140531-213925-77965403.jpg

Pjoskande med SD-röstare

20140530-213103-77463709.jpg
Precis som det borde vara är det många som förfasar sig och oroar sig över Europas framtid efter EU-valet.

Men samtidigt är det ett daltande om att vi måste respektera alla som röstat på SD. Vi får ju inte kritisera dem. Vi måste förstå dem. Vi får absolut inte kalla dem för rasister.

Vi måste ju inse att de bara vill att vi tar hand om våra egna först! Alla i Sverige måste ha det bra ställt, ha jobb och bostad, säger de samtidigt som de smuttar på sin nybyggda expresso från egen maskin. Vi kan ju inte köra våran ekonomi i botten för att det finns barn utanför Sveriges gränser som svälter, som sett sina föräldrar fängslas eller torteras och som riskerar ett liv i fattigdom och i människohandel, tänker Börje 53 och lägger upp fötterna på bordet medan han lojt byter kanal på sin platt-tv.

Nä, vi har inte råd att hjälpa medmänniskor i nöd, inte när de bor utanför vårt lands gränser. Vi måste få ordning på våran egen ekonomi först.

Men när i herrans namn har vi råd då? Hur många bilar per hushåll eller platt-tv per rum krävs det för att vi ska känna att vi har råd att hjälpa resten av världen?

Jag säger inte att det inte finns saker som kunde förbättras med vård och skola i Sverige, och förstås kunde integrationen funka bättre. (Men säger du att integrationen inte fungerar alls ska du nog lyfta blicken från Efterlyst och se på alla invandrare i samhället som jobbar och kämpar och fungerar så bra i vårat land att de nästan inte märks.)

Klart att jag respekterar alla som röstat på SD. Men jag hoppas bara att de är såpass insatta att de vet vad de röstat på. Har det nån gång i historien varit ett lyckokast att stänga sina gränser? Att dela in folk i vi och dom?
Borde vi inte veta bättre i Sverige idag?

Säg inte att din röst bara är ett uttryck för din egen bitterhet, att du tycker att det är bekvämt att ha någon att skylla på.

Du förstår väl att följderna kan bli katastrofala?

Den årliga lupin-plockningen

Varje år åker min syster och jag och plockar lupiner. Det har vi gjort i många år nu.

Från början var det bara vi två, men efterhand som vi fått barn har den lilla skaran som varje försommar ger sig ut för att plocka sina vackra buketter växt till sig.

Det är en fin tradition som vi har skapat och det blir så trevligt vid trappan hemma.

20140529-192626-69986531.jpg

20140529-192628-69988929.jpg

20140529-192954-70194098.jpg

20140529-192953-70193330.jpg

20140529-193141-70301035.jpg

Att få tid till tandläkaren

Jodå, jag ÄR på gång till tandläkaren. Men det är som alltid svårt att få till en tid som passar. Det här med tider, telefoner och småbarnsliv klickar inte riktigt.

Jag gick med min känsla av hål ett tag innan jag till min lättnad fick en kallelse till tandläkaren! Jag hade fått tid i början av maj.

Det hade kunnat lösa sig väldigt smidigt, alltså. Men eftersom det är långt mellan tandläkaren och jobbet och jag arbetade den dagen så jag ringde för att höra om det fanns en ledig tid strax därpå. Jag hade redan fixat barnvakt.

Tyvärr hade den vänliga kvinnan i telefonen inte nån ledig tid på en hel månad! Jag som inte hade schema så långt fram chansade vackert på en tid. Det var ju ”bara” att ringa igen om tiden inte passade, menade kvinnan rart.

Såklart jobbade jag den dagen!

Eftersom det är så stressigt på jobbet vill jag inte ringa därifrån men nästa lediga dag ringde jag i god tid innan jag skulle till Ikano-huset för att shoppa med Barnet och Barnets Mormor. Jag ville inte riskera att behöva ta samtalet på mobilen för jag har en telefon som jag inte hör vad folk säger i och det går jämnt ut för folk hör inte mig så bra heller. Fast ändå skulle de inte hinna ringa upp mig innan jag skulle vara framme!

Där var Barnet dessutom mer vild än tam. Han sprang som en tok, kände på alla kläder och ville inte foga sig. Mormor och jag försökte turas om att passa honom så att åtminstone nån av oss skulle kunna shoppa men det blev ändå bara stressigt. Och när jag mitt i röran kom på att tandläkaren skulle ringa hade jag förstås redan missat samtalet!!

När de ringde upp igen hade jag äntligen fått Barnet att sitta i vagnen där han högljutt skorrade ut sitt missnöje för alla välordnade föräldrar och deras lugna barn som strosade runt bland barnkläderna på Kappahl.

Den här gången var den vänliga kvinnan i telefonen utbytt mot en ganska vred Donna. Först var hon sur för att jag hördes så dåligt och när samtalet bröts för att jag inte hade täckning blev hon ännu mera uppretad. Ilsket ringde hon upp ännu en gång medan jag svettigt försökte hitta mottagning. Barnet var både rastlös och ganska arg.

Jag behöver väl inte ens säga att jag glömt schemat hemma? Och det vågade jag knappast berätta för donnan! Nä, hu! Kuvat tackade jag för tiden jag fick tack tack, då kan jag hela dagen. Tack tack tack och jag vågade inte stjäla mer av hennes tid genom att berätta att det ibland känns som att hela tandborsten försvinner in i käken när jag borstar.

Så nu väntar jag till slutet av juni.

Det är den vimsiga småbarnsmammans lott. Att bita ihop för att inte verka ännu mer besvärlig för sin välordnade omgivning.

Och förresten så gör inte tanden ont längre.

20140528-214944-78584327.jpg

Kanske har Barnet och hans blöta pussar helat mig? Det gör i alla fall gott i det vimsiga mammahjärtat.

Tandvärk

Jag har haft ont i en tand!

Det började med att jag kände ett hål i den. Sen blev hålet större och sen började det att göra ont!

Jag har aldrig behövt laga en tand och tycker inte att jag borde ha hunnit få ett bamsehål sen sist jag var hos tandläkaren, men vem vet?

Lite orolig är jag. Jag berättade om mitt bekymmer för Pappsen.

”Nä… Inte behöver det vara ett hål”, säger Pappsen lugnande.

Sen ser han fundersam ut och fortsätter.

Det kan vara tandlossning.”

Tips! Fållband!

Jag skulle vilja säga att jag har bra tålamod, är ordentlig och gör saker noga.

För det tycker jag!

Men när det gäller pyssliga saker som till exempel att sy så passar det mig inte så bra! Fort ska det gå, och resultatet blir därefter! Hackigt och snett, med sömmar som vindlar sig fram och trådar som släpper eftersom jag ofta hamnar utanför tyget när jag syr sådär jättefort med maskinen som jag alltid råkar göra. Och om maskinen fastnar, som den ofta gör några gånger för mig, då sliter jag bryskt i tyget tills det lossnar och en bit sitter kvar i maskinen. Sen fortsätter jag bara. Det är inte så hankigt, tycker jag.

Nu skulle jag ändå sy upp gardiner här i våras. Det blev ett stort projekt.

Jag mätte ena dagen.

Drog några blyertsstreck andra dagen.

På tredje dagen klippte jag av gardinerna.

Sen lånade jag hem symaskinen en vecka senare.

Den funkade inte.

Så jag provade igen en vecka senare.

Men den funkade inte då heller.

Under tiden låg gardinerna i en skrynklig hög på golvet.

Där låg de till sig ytterligare nån vecka innan jag kom till stan och köpte fållband!

Det var ett väldigt smidigt sätt att korta av gardiner på!

Egentligen behöver man inte ens klippa av gardinen utan viker den bara, lägger fållbandet mellan tyget och stryker tills det fäster.

Nu hade jag ju redan klippt och med så här tunna gardiner blir det nog ändå bäst resultat.

Ja, jag har ganska bråttom när jag klipper också så den uppmärksamme kanske kan se att det är lite hackigt. Trots det blev det ändå ganska fint i slutändan!

20140525-204849-74929983.jpg

20140525-204849-74929230.jpg

20140525-204848-74928464.jpg

Bananmuffins med choklad

Jag är en sån som alltid har gamla bananer liggandes.

”Får jag slänga de här?” frågar Pappsen alldeles för ofta.

Men det får han inte!

”Jag ska göra smoothies på dem!” brukar jag hävda.

Nu blir det inte så ofta nån smoothie utan när bananflugorna blir för svåra slänger vi dem i alla fall.

Fast jag tycker väldigt mycket om banansmak och sist jag hade mörka bananer gjorde jag dessa muffins!

Det var jätteenkelt och de blev väldigt goda! Perfekt när man inte vill slänga sina gamla bananer!

20140525-074659-28019935.jpg

Bananmuffins med choklad
100 g rumsvarmt smör
2 ägg
2 dl socker
2 bananer
4 dl mjöl
1 msk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
100 g mörk choklad

Rör ihop smör och socker. Rör i ägg och mosad banan.

Blanda ihop alla torra ingredienser och vänd ner det i smeten.

Vänd till sist ner grovt hackad choklad.

Fördela i formar. Jag gjorde 12 stycken i vanliga formar.

Grädda i 200 grader i cirka 20 minuter.

20140525-074441-27881910.jpg

Trött mamma, sjuk katt och företagsam parvel

Nä, jag har inte skrivit på ett tag. Vi har ständigt fullt upp och jag har varit sjuk och somnat på soffan så fort jag fått en ledig stund. Bara vanlig förkylning men när man ska passa en lillkille när man är trött och sjuk så tar det på krafterna. Han har lite svårt att roa sig själv dessutom.

Och så har Matilda varit sjuk.

20140524-195627-71787630.jpg

Jag fick ta henne till veterinären i tisdags med höga infektionsvärden, men nu knaprar hon antibiotika och är på bättringsvägen. Och när jag stått utan dator har det varit ännu svårare att få till ett inlägg.

Vi har försökt med nytt batteri men det verkar inte hjälpa. Däremot har vi precis monterat nytt objektiv till kameran så snart kanske jag kan få till lite käckare bilder igen!

Det blir en dyr månad med alla extrautgifter… Därför blir det inget picknickbord, slog Pappsen fast igår när jag ville beställa ett. Ett sånt snickrar han lekande lätt ihop själv, menade han nu.

Jag tänkte också beställa en ny flagga till Barnets sandlåde-båt, men även där fick jag avslag. Snåltarmen har slagit till ordentligt på Pappsen och det är väl bra. Oftast sträcker sig tarmen bara runt saker som jag vill ha men om han bara snickrar ihop ett bord och syr en liten flagga så är jag mer än nöjd.

Eftersom jag och Barnet har varit hemma från jobb och förskola har vi ändå haft några fina dagar tillsammans. Och häromdagen lät Barnet mig sova ut på soffan i ett par timmar.

Jag släpade mig upp klockan sex när Barnet ville upp och Pappsen åkte till jobbet. Jag drog på barntv:n och somnade i soffan. (Om man redan nu förfasas över att jag är en dålig mamma kan man sluta läsa här.)

I vanliga fall brukar jag sova så lätt att jag ändå har lite koll på Barnet men nu däckade jag helt och vaknade klockan åtta av att Barnet slamrade med disken.

(!)

Vi brukar vara noga med att slå igen diskmaskinen helt men nu måste den ha varit lite öppen. Nu kom Barnet glad i hågen in och visade mig mixerstaven. Den med så vassa knivar i botten!

Jag lyckades ta den ifrån honom (förstås under vilda protester) och kastade mig upp för att titta till köket. Barnet kom efter och visade mäkta stolt upp förödelsen.

Tallrikar och diverse pryttlar från diskmaskinen hade han ställt upp på bänkarna, blandat med den orena disken som redan stått där. Besticken hade han strött ut över hela golvet. Och ugnen, ja den stod och gick på 190 grader!

Ojojoj.

Han hade också lyckats hitta asken med mina silverskedar och den hade han fått upp och helt fint dukat med skedarna vid matbordet.

Och så säger jag att han inte kan roa sig på egen hand!

Pyttsan! Han är verkligen företagsam, Mammas lilla parvel.

Priscilla då? Ja, den var kanon! Inte mycket att rekommendera nu egentligen då sista föreställningen gått men det var en trevlig dag tillsammans med syrran! Mycket god mat hann vi också få i oss när vi inte hade fullt upp med att prata med taxichaufförerna. Jag tror att de gillar lantisar.

20140524-200025-72025597.jpg

20140524-200028-72028083.jpg

20140524-200027-72027273.jpg

20140524-200026-72026507.jpg

Jag har skrivit ett ganska långt inlägg

…om hur ”mysigt” det kan vara att duscha tillsammans med sitt barn.

Ivrigt knappandes på mobilen, fast det går så vansinnigt långsamt, sent en fredagkväll. När jag äntligen var klar stängde jag ner inlägget och fast jag inte gillar att trycka på knappar råkade jag blixtsnabbt trycka på ”radera utkast”-knappen.

Suck!

Så ni vet att jag har försökt i alla fall! Men nu ger jag upp och kryper till kojs.

Imorgon blir det Stockholm och Priscilla med Syster Yster! Woop woop!

(Och här kom Pappsen och fick feeling och la sig som en klubbad säl över mig i soffan för att ge mig en kram.

”Mysigt.”)

Trädgård för barn

Det är roligt att shoppa på nätet! Skönt att kunna sitta hemma i soffan och dricka te medan man handlar. Igår köpte jag kläder till Barnet och nu letar jag efter saker till trädgården.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så vill jag göra en rabatt för barn. Men nu när jag tänker efter skulle jag nog helst ha en hel avdelning för barn i trädgården! Vem vill inte fjäska in sig för barnen, liksom? Det vore ju så kul för alla föräldrar och barn som jag tänker bjuda hem (men som jag aldrig kommer mig för med). Men jag hoppas åtminstone på att Barnets kusiner vill komma och leka mycket i sommar.

Vi har redan sandlåda och gunga, så det är kul och passar Barnet perfekt som blir två år i slutet av sommaren.

Men vore det inte fint med en gunghäst också?

20140514-213037.jpg

Och förstås ett litet picknickbord där de kan äta rabarber doppade i socker. Vad är barndomen utan ett sånt?

20140513-211526.jpg

Det var nog lättare att hålla i pengarna innan nät-shoppingen kom, särskilt som lantis. Men med tanke på den utmaning det innebar att handla kläder tillsammans med Barnet sist jag var i stan så tackar jag gudarna för denna möjlighet. (Vem hade trott att jag skulle bli en så mamma som får dra med sig sitt Barn när han försöker att lägga sig på golvet för att han vill åt ett annat håll? Nä, nu är det nätshopping som gäller ett tag.)

Ni som har barn (små eller vuxna) vad har era barn tyckt varit roligt att leka med ute i trädgården?

Bilder kommer från http://www.jollyroom.se