Insnöad mamma

Ikväll är det Pappsens tur att vara ute på galej. Det var det förra helgen också. Det var nog helt enkelt ganska länge sen det var min tur.

Han är helt enkelt bättre än jag på det där. Han har det i sig på ett annat sätt.

Jag är så inne i familj, hem, jobb och bestyr att tanken på att jag kan lämna hemmet och vara social inte slår mig lika lätt som den slår Pappsen. Och är jag ledig en dag ser jag tvätthögen, inköpslistan och gruset på golvet framför mig. När Pappsen är ledig funderar han även mycket på vem han ska dricka kaffe med.

Jag har blivit en sån insnöad mamma! Förr ökade jag volymen på stereon när jag hörde popiga tjejlåtar, nu skyndar jag mig att höja när jag hör Apans sång på Barnets CD. Och sen fortsätter jag gnola på den när jag strosar runt i affären.

Idag jobbade jag sent och många av mina jobbarkompisar skulle ut och fira Halloween. Det var de glada och uppspelta inför.

”Ha det så roligt!” ropade jag och även jag kände mig lite uppspelt. Fast bara för att jag precis härmade den röst jag har när jag läser saga för Barnet och mamman i boken ropar så till sin son. Väldigt lyckat tyckte jag och log i mjugg för mig själv.

Ja, ni hör ju. Jag borde ta mig i kragen.

Kanske lockar inte fester så mycket nu när jag är trött och har gravidmage, men jag borde kunna hitta på lite skoj ändå.

Jag får planera in det. Fast inte på lördagkvällar för då måste jag titta på ”Så mycket bättre” och dricka te.

Och på söndagarna planerar jag ju veckans meny så då är det också lite körigt.

Längtan till advent

Jag vet inte vad det är för fel på mig men jag längtar redan så mycket efter julen! I vanliga fall brukar jag reta mig på julsaker i affärerna i oktober, men i år blir jag istället alldeles knäsvag. Jag kan knappt bärga mig innan jag får sätta upp adventsljusstakarna.

Och vet ni, idag är det faktiskt bara en månad kvar till advent! Snart är vi där!

IMG_1948.JPG

IMG_1993.JPG

IMG_2015.JPG

IMG_2145.JPG

Längtar ni också eller känns advent och jul långt borta?

Mjölbaggar i skafferiet!

Jag är fortfarande ganska trött, och ofta somnar jag i soffan på kvällen innan jag tänkt tanken att jag ska blogga nåt. Idag är jag ledig och sov en timme på soffan på morgonen medan Barnet lekte. Jag trodde då att jag skulle vara vaken under hans sovpass på dagen åtminstone… men vid hans sovtid halv tolv var jag så trött att jag släpade mig till sängen trots att Barnet ännu inte ville sova. Jag tänkte vänta in honom men råkade sova i 45 minuter innan han kom in i sovrummet och brummade med lastbilen. Till slut fick jag honom i säng genom att bädda ner lastbilen också och sen sov jag vidare till halv tre. Barnet sover lite till.

Det är ganska hopplöst eftersom jag får så lite gjort här hemma! Men hur som helst skönt att vara ledig och få sova ikapp lite extra!

Igår gjorde vi en faslig upptäckt i skafferiet.

”Det är nåt som lever i knäckebrödet.” sa Pappsen när han skulle gör macka till Barnet vid middagen.

När han tittade vidare märkte han att det inte bara var i knäckebrödet utan lite varstans i skafferiet. Vi hade blivit med mjölbaggar!

Usch! Jag har så svårt för när det kryper bland maten! Det verkade vara ett paket med ströbröd som var källan till eländet. Det var inget gammalt paket, vi hade nog bara otur när vi köpte det. De kommer ju ofta med från affären de där rackarna!

IMG_4696.JPG
De hade ätit hål på paketet och det var fullt av smulor och flera baggar som smörjde kråset.

Så kvällen ägnade vi åt rengöring av köksskåp! Vi slängde alla förpackningar som kunde tänkas vara lockande för en mjölbagge direkt ut i soptunnan (i påsar då). Sen dammsög vi noga hyllorna, sprayade stark rengöring och torkade ur. Vi slängde dammsugarpåsen och disktrasan och lämnade dammsugaren på trappan över natten. Sen tömde vi de närliggande skåpen och rengjorde, men utan att hitta några mjölbaggar. Det verkar som att de åtminstone inte hann sprida sig vidare från skafferiet.

De matvaror som vi vågade spara var mest konservburkar och annat som inte verkade som något som mjölbaggar kunde angripa. Jo, jag hade inte hjärta att slänga två oöppnade paket med lasagneplattor också. Kanske dumt men allt vi sparade sköljde jag av i möjligaste mån och sen fick det stå utomhus över natten. Om det inte skulle ha hjälpt så ställde jag för säkerhets skull in det i frysen i ett par timmar också innan jag nu ställde in det i skafferiet igen.

Så nu står vi utan ganska många matvaror! Jag hoppas bara att vi fick bort dem! Det känns extra tråkigt om de skulle få fäste eftersom köket är så nytt.

Har någon av er erfarenhet av mjölbaggar? Har ni i så fall lyckats få bort dem?

Jag funderar på att skaffa glasburkar till alla torrvaror men då blir det mååånga glasburkar och jag är inte riktigt den typen orkar hålla på med sånt. Samtidigt är jag inte typen som klarar av insekter i maten heller…

IMG_4695.JPG
Här var det fram till igår fullknölat med matförpackningar. Synd att slänga så mycket mat…

Kommentarer om gravidmage

Nu är jag i vecka 22 och tycker själv att jag har en jättefin mage.

IMG_4659.JPG
Det är många som kommenterar magen och det tycker jag oftast är kul. Magen är ju nåt som alla ser och förstår så det är ju naturligt att det kommer en kommentar om magen när jag berättar att jag är gravid.

Många säger att den är fin, att det ser mysigt ut eller att det börjat synas ordentligt nu. Sånt blir jag glad över att höra.

Men lika många envisas med att säga att magen är så liten eller att det knappt syns. Och jag är ju trots allt bara i vecka 22, jag ska gå i 40 veckor! Hur stor tänker de sig att jag borde vara nu? Och dessa kommentarer började redan i vecka 15! Att min mage var så liten, när de själva var i vecka 15 hade minsann en jättemage!

Det är lite trista kommentarer tycker jag. Det känns som att man inte är gravid på riktigt. Som om man borde svara ”Jaså, men då kanske jag inte är gravid ändå! Det kanske bara är gaser.”

Förra graviditeten var det ännu värre. Genom hela graviditeten följde mig dessa kommentarer, folk som jag kände väl eller knappt kände alls som utropade att jag hade så liten mage. Och nästan alltid kände de någon som skulle föda senare än jag, men som såklart redan var mycket större.

Ett av otaliga exempel, och enda gången jag visat att jag blev sur, är när Pappsen och jag snart skulle flytta från huset vi hyrde. Situationen var kaotisk. De nya hyresgästerna sprang titt som tätt och fyllde upp bodarna med sina saker och hyresvärdarna fick eld i baken och tömde saker de inte brytt sig om att ta med sig under tiden vi bott där.

Det var fredagkväll och Pappsen och jag hade tänt grillen i trädgården när det plötsligt blev full rulle runt oss. Vi blev sura och gick in. Visserligen hade hyresvärdarna förvarnat om att de skulle komma en snabbis och titta i logen, vilket inte hade stört oss, men nu sprang både de och den nya familjen utanför fönstren och de började sparka fotboll i trädgården. När vi insåg att detta skulle pågå i timmar istället för den utlovade kvarten stekte vi våra biffar inomhus istället…

Sent omsider ringer det på dörren, jag öppnar och den kvinnliga hyresvärden står utanför.

Utan att säga hej skriker hon ”Men vilken liten mage du har!”

Jag är sur, svarar inte utan blänger bara.

”Skulle du inte ha i augusti?” ropar hon.

Jag väser jakande.

”Min kompis ska föda i oktober och hon är mycket större än dig!” fortsätter hon.

Vid det laget var jag så trött på dessa kommentarer att jag bara ville skrika rakt ut!

Hyresvärdinnan märkte nog av min irritation och pep snart ut igen.

Själv tyckte jag ju även den gången att det var så härligt med mage, men tyckte att dessa ständiga jämförelser förringade min graviditet.

Sen vet jag att det finns kvinnor som känner sig klumpiga när de får höra att deras gravidmagar är så stora. Att tilltala en gravid kvinna kanske är lite som att beträda ett minfält, vi har ju alla känslor utanpå kroppen och tar lätt illa upp! Men just därför tycker jag att man kan tänka lite extra på hur man uttrycker sig. Säg bara att våra magar är fina så är vi nog alla nöjda sen!

IMG_0232.JPG
Här är den lilla gasmagen i vecka 36 förra graviditeten.

Ebola

I vanliga fall skriver jag inte så mycket jobbrelaterat på bloggen, det brukar inte finnas något av allmänt intresse att ta upp.

Men just nu är ju ett mikrobiologiskt ämne högaktuellt världen över.

Nämligen –

– EBOLA.

Vi i Linköping är det enda sjukhuset i Sverige som kan erbjuda högisolerad intensivvård. Om det kommer ett konstaterat fall till Sverige är det här patienten kommer att vårdas.

Jag och mina kollegor är en liten del av detta. Vi analyserar inte just ebola hos oss, men vi måste ändå kunna ta hand om övriga mikrobiologiska prover som rör patienten.

Såklart övar vi med jämna mellanrum, och så här såg jag och en kollega ut under ett övningspass.

IMG_0350.JPG
Det är rigorösa föreskrifter för att få på sig dräkten korrekt!

Just ebola är ju ett synnerligen kompetent virus vad gäller att smitta och det tillsammans med den höga dödligheten gör det till ett otäckt virus. Normalt specialiserar sig virus på en slags cell att infektera, men ebola kan infektera de flesta celler i kroppen vilket innebär att det smittar via alla kroppsvätskor, både blod, urin, svett, kräkningar, spott etc. Att det sedan ger symptom med häftiga kräkningar och i vissa fall blödningar gör förstås att viruset lätt sprider sig vidare via just dessa kroppsvätskor.

Den typ av ebola-virus som sprids nu är ett så kallat Zaire-virus och det har en dödlighet på cirka 70 %. Man antar att dödligheten skulle vara lägre om det inte vore mest utbrett i fattiga länder med dålig sjukvård. (Man tror att det sprids via en fladdermus som kallas för flygande hundar och vars utbredning stämmer överens med ebolans. Fladdermusen är bara en reservoar för viruset och blir inte själv sjuk, men för i sin tur vidare smittan till apor och människor.) Förmodligen skulle det också ha forskats mer på viruset om det i högre grad drabbade rika länder, men har ingen råd att betala för läkemedel finns inte heller så stort intresse av att tillverka dem. Nu pågår det däremot många försök för att skynda fram ett vaccin

Utbrottet vi har just nu i Västafrika har spridit sig okontrollerat, förhoppningsvis skulle det inte se ut på samma sätt om det kom till oss. Nu hann många bli smittade innan man förstod att det var just ebola. I dessa länder har man en mer nära kontakt med de döda och till en början smittades många under begravningar där man hade kysst den döda kroppen. Dessutom brakade sjukvården ihop när personalen smittades och avled, och de som var kvar vågade inte gå till jobbet. Dessutom är det regnperiod där just nu vilket gör att blod eller kräks utomhus från de smittade sprids i ännu högre grad. Det har såklart blivit en fruktansvärd situation.

Jag lider så med de drabbade och håller tummarna för att det snart vänder, men de drabbade länderna behöver allt stöd de kan få.

Vill du skänka en slant kan du göra det hos till exempel Läkare utan gränser.

Vi har en vinnare!!

Vad roligt att det är så många som svarat på frågan! Det är dessutom så att alla har svarat rätt! Bra svarat av er alla!

Colgates nya barntandkräm smakar alltså (enligt dem själva då) mild mint!

Jag skulle SÅ gärna vilja skänka priser till er alla, men enligt Colgate är det det första rätta svaret som vinner. Så stort grattis till Jeanette! Priset kommer på posten!

Det har också gått bra hos tandläkaren! Vi är hemma nu och Barnet sover middag. Personalen var glad och trevlig, Barnet var ömsom blyg och ömsom vild (jodå, han smet ut och rände i korridoren under besöket) men på det stora hela är jag nöjd. Det såg rent och fint ut i munnen och våra rutiner verkade bra. Däremot ville de att vi skulle vara mer sparsamma med napp, eftersom de redan kunde se att det var lite öppet mellan tänderna när han bet ihop. Jag hade hoppats att vi kunde ha kvar nappen ett tag till, men vi ska absolut bli mer restriktiva med den nu för att kanske lämna den till tomten framåt jul… (Hjälp, hur ska det gå?!)

Grattis igen till Jeanette, och till er andra – kanske blir det nån mer tävling framöver! Var på hugget då också så kanske det blir du som vinner!

Tävling!!

På onsdag ska Barnet till tandläkaren för första gången! Jag är lite nervös över att vi inte hunnit träna så mycket på att gapa än… Och att sitta still är ganska svårt!

Samtidigt ska det bli roligt att se hur han beter sig där och vad de kommer att säga. Det är ju lite speciellt med det första tandläkarbesöket. Själv har jag alltid tyckt om att gå till tandläkaren så jag hoppas att det smittar av sig.

För att ni läsare också ska få glädje av Barnets första tandläkarbesök tänkte jag hålla en tävling i samarbete med Colgate!

Du behöver bara svara på frågan här nedan för att ha chans att vinna ett paket med tandvårdsprodukter till hela familjen. Paketet består av ett års förbrukning* av Colgate® Maximum Protection Caries Junior för de små och Colgate® Maximum Protection Caries för de vuxna, samt åtta stycken barntandborstar.

Samlat prisvärde: 1 275 svenska kronor.

Fråga: Hur smakar den nya barntandkrämen Colgate® Maximum Protection Caries Junior?
a) Mild mint
b) Vattenmelon
c) Kanel

*Ett års förbrukning beräknas till 24 tuber med tandkärm för de vuxna och 24 tuber till barnen vilket är beräknat på en familj med fyra personer.

Lycka till! 🌸

IMG_4646.PNG