Stockholm, Mammaboosten & BlondinBella

Nu har jag så mycket att berätta om gårdagen!

Det blev en jättelyckad dag! Tyvärr hade en mamma fått förhinder men vi var ändå tre glada mödrar som efter lunch styrde kosan mot huvudstaden. Resan upp gick väldigt bra, det var inga köer och på första försöket hittade vi till parkeringshuset – Gallerian mitt inne i smeten! Jojo, kvinnor kan, heter det ju!

Vi hade lite tid på oss innan showen skulle börja så först strosade vi runt. Vi tog oss till NK för att titta på deras berömda julskyltning.

IMG_4797IMG_4800

IMG_4802

Det var verkligen stämningsfullt med tomtar i skyltfönstren, julbelysning på gatorna och vackra julgranar inne på NK… fast jag har sällan varit så medveten om min Prada-kopia till väska som jag prutade till mig i Turkiet eller mina stövlar med lerstänk på som jag blev när vi gick genom den eleganta väsk- och skoavdelningen där…

När det blev dags för mat var vi riktigt hungriga. Jag hade ägnat ganska mycket tid hemma åt att hitta en bra restaurang på lagom avstånd från parkering och show. De vi föll mest för visade sig vara fullbokade så till slut tog vi Jensens böfhus. Jag var rädd att det skulle kännas som ett lite finare McDonalds, men jag blev jättenöjd! Urvalet var inte så stort, men det visste vi ju om redan innan, och det var gott och vällagat. Köttet var otroligt mört (men tyvärr inte svenskt). Det är ju dessutom så lyxigt att få sätta sig i lugn och ro och prata, äta och bli uppassad!

Men vi var verkligen utsvultna när maten kom in. Med munnarna fulla och med bearnaise i mungiporna konstaterade vi raskt att pommesen inte skulle räcka så genast ropade vi extra pommes frites.

IMG_4805

Se, så snålt med pommes…

Efter att vi tre gånger förvarnat om att vi ville ha efterrätt också (så att allt skulle flyta på bra, tänkte vi) fick vi beställa in våra chokladkakor med mjukglass, hackade hasselnötter, chokladsås och jordgubbssylt…

IMG_4806

Det vattnas i munnen bara jag tänker på den varma, rinniga chokladkakan…

När det så blev dags för show var vi så mätta att man nästan kunde känna att den där extra pommesen inte varit nödvändig. Med GPS:en i mobilen vilseledde jag oss fram och tillbaka tills batteriet i telefonen dog utan att vi hittat till kongress-centret. Istället fick vi fråga oss fram ett par gånger.

Sen var jag ju ganska orolig för att mina sponsrade biljetter inte skulle finnas där… När personalen letat igenom hela högen med vackra vita kuvert utan att ha hittat mitt namn hoppade hjärtat över ett par slag. ”Sa du Nina?” frågade kvinna då. Till min lättnad hade hon hört fel och eftersom kvinnan jag haft kontakt med dessutom envist kallat mig för Linn så blev det ett par missförstånd för mycket. Men nu fick vi äntligen biljetterna i handen. Puh!

Vi hann mingla innan showen började.

IMG_4816Visst är det typiskt att man inte blir nöjd när man glatt ställer upp på ett foto? Jag kan inte låta bli att tänka på en mätt groda när jag ser mig på denna bild!

När vi fortsatte vårat mingel på vi helt oförhappandes syn på… en kändis! Isabella Löwengrip sålde sin nya bok ”Baby boost”. Jag som har så lätt för att bli starstrucked, hur skulle detta gå? Vi smög fram och jag fingrade på en bok och försökte stolpigt att småprata lite.

IMG_4812

Jag köpte boken och fick den signerad. Syrran dristade sig till att fråga om hon fick ta en bild på oss tillsammans och Isabella ställde snällt upp på en bild med sitt fånleende fans som barnsligt höll upp boken.

IMG_4814

Jag beundrar verkligen BlondinBella som vid så ung ålder har byggt upp ett så starkt varumärke. Hon är verkligen driven och en riktig förebild för kvinnligt företagande.

Sen vaggade jag därifrån och tyckte att jag på det stora hela hade hållit huvudet kallt och skött mig ganska bra.

”Eh, men jag knappar in 200 kronor här då!” hörde jag BlondinBella stressat säga en bit bakom mig när hon insåg att preggot höll på att smita med hennes bok. Skamset lommade jag tillbaka, stack in kontokortet, knappade fel kod ett par gånger innan jag lyckades betala och gick sen därifrån.

Men showen var jättebra! Petra Mede roade och engagerade, Andreas Lundstedt sjöng och lärde oss diskodansa och Tomas Järvheden lockade fram stora skrattsalvor och mycket igenkänning när han berättade om föräldraskap.

Sen var det skönt att sätta sig i bilen för att åka hem. Jag är ju van att somna i soffan på kvällen så det blev en lång dag och händelserik dag. Det var oväntat köer ut ur Stockholm, annars gick även hemresan toppen. Hade jag inte haft såna enerverande krypningar i benen nu när jag sitter stilla, som man ju ofta får när man är gravid, hade jag säkert sovit hela vägen hem. Vi var hemma runt halv två och då längtade jag riktigt efter att få stupa i säng.

Tyvärr hade jag glömt att ta med nyckel, mobilen var död och ringklockan funkade inte. Dessutom har jag en sambo som knappt skulle vakna av en slägga i huvudet. Jag ringde länge på dörrklockan utan att veta om den funkade eller inte, bankade på dörren, gick runt huset i kolmörkret och slog på rutan till sovrumsfönstret utan att kunna väcka min sambo. Jag ringde på dörren igen, gick runt huset igen, slog på rutan igen… Gravid och trött i becksvarta novembernatten visste jag inte vart jag skulle vända mig. Till slut fick dörrklockan liv, Barnet vaknade och till slut släntrade Pappsen upp och öppnade dörren. Eftersom jag är slarvig med nycklar och lätt låser mig ute har vi en reservnyckel gömd, fast för tillfället har jag tappat bort även denna.

Sen var det i alla fall ljuvligt att få sova några timmar… Tills Barnet vaknade klockan 5.10 och ville gå upp. Som väl var somnade Barnet i alla fall om till klockan sex när Pappsen åkte till jobbet och uppstigning blev ett faktum.

Håhåjaja, livet som småbarnsmamma är inte lätt att kombinera med sena nätter och shower.

Idag har jag varit riktigt trött och mest ägnat mig åt att mysa med Barnet – och med min goodie-bag.

IMG_4822

En goodie-bag. Gratis grejer!

 

 

Ebola

I vanliga fall skriver jag inte så mycket jobbrelaterat på bloggen, det brukar inte finnas något av allmänt intresse att ta upp.

Men just nu är ju ett mikrobiologiskt ämne högaktuellt världen över.

Nämligen –

– EBOLA.

Vi i Linköping är det enda sjukhuset i Sverige som kan erbjuda högisolerad intensivvård. Om det kommer ett konstaterat fall till Sverige är det här patienten kommer att vårdas.

Jag och mina kollegor är en liten del av detta. Vi analyserar inte just ebola hos oss, men vi måste ändå kunna ta hand om övriga mikrobiologiska prover som rör patienten.

Såklart övar vi med jämna mellanrum, och så här såg jag och en kollega ut under ett övningspass.

IMG_0350.JPG
Det är rigorösa föreskrifter för att få på sig dräkten korrekt!

Just ebola är ju ett synnerligen kompetent virus vad gäller att smitta och det tillsammans med den höga dödligheten gör det till ett otäckt virus. Normalt specialiserar sig virus på en slags cell att infektera, men ebola kan infektera de flesta celler i kroppen vilket innebär att det smittar via alla kroppsvätskor, både blod, urin, svett, kräkningar, spott etc. Att det sedan ger symptom med häftiga kräkningar och i vissa fall blödningar gör förstås att viruset lätt sprider sig vidare via just dessa kroppsvätskor.

Den typ av ebola-virus som sprids nu är ett så kallat Zaire-virus och det har en dödlighet på cirka 70 %. Man antar att dödligheten skulle vara lägre om det inte vore mest utbrett i fattiga länder med dålig sjukvård. (Man tror att det sprids via en fladdermus som kallas för flygande hundar och vars utbredning stämmer överens med ebolans. Fladdermusen är bara en reservoar för viruset och blir inte själv sjuk, men för i sin tur vidare smittan till apor och människor.) Förmodligen skulle det också ha forskats mer på viruset om det i högre grad drabbade rika länder, men har ingen råd att betala för läkemedel finns inte heller så stort intresse av att tillverka dem. Nu pågår det däremot många försök för att skynda fram ett vaccin

Utbrottet vi har just nu i Västafrika har spridit sig okontrollerat, förhoppningsvis skulle det inte se ut på samma sätt om det kom till oss. Nu hann många bli smittade innan man förstod att det var just ebola. I dessa länder har man en mer nära kontakt med de döda och till en början smittades många under begravningar där man hade kysst den döda kroppen. Dessutom brakade sjukvården ihop när personalen smittades och avled, och de som var kvar vågade inte gå till jobbet. Dessutom är det regnperiod där just nu vilket gör att blod eller kräks utomhus från de smittade sprids i ännu högre grad. Det har såklart blivit en fruktansvärd situation.

Jag lider så med de drabbade och håller tummarna för att det snart vänder, men de drabbade länderna behöver allt stöd de kan få.

Vill du skänka en slant kan du göra det hos till exempel Läkare utan gränser.

Vilken gruppdejt skulle du välja?

IMG_4641.JPG
Puh, jag är mitt inne i ett jobb-marathon! Normalt jobbar jag två dagar i sträck eftersom jag är ledig på onsdagar, men nu har jag jobbat hela helgen också vilket blir 6 långa dagar på raken! Inte så mycket för den som är van vid att jobba heltid men för en gravid deltidare som mig är det tufft.

Det är dessutom extra motigt att jobba på helgen och jag blir liksom tröttare också när jag tänker att jag ”borde” varit ledig.

Igår gick vi på en skogspromenad så fort jag kom hem. Det var trevligt med lite frisk luft och motion. Till våran förtjusning mötte vi två getter mitt ute i skogen. De travade fram bakom en kurva, låtsades som ingenting och fortsatte glatt förbi oss på väg hem till sin hage. Glada rymlingar och ett kul möte för oss!

På väg hem i bilen idag satt jag och funderade på deltagarna i Bonde söker fru. Vilken gruppdejt hade passat mig bäst? Det är ändå en stor del av befolkningen som följer programmet så kanske har du också sett det? Vilken dejt hade du i så fall valt?

Dans och smörgåstårta hos Peter?

Grillning och bad hos Jonathan?

Tävling i tyngdlyftning och bastu hos Sebastian?

Tunnbrödsbakning och lägereld i skogen med Erik?

För mig hade Sebastians gruppdejt gått bort direkt! Jag tycker inte om att tävla, allra minst i sporter. Tyngdlyftning är inte direkt min grej heller…

Och jag hade inte velat basta eller bada på första dejten… Fuuult av Sebastian och Jonathan att föröka se tjejerna i bikini så snart, tycker jag! Är väl oväsentligt, och dessutom – vänta bara tills de unga damerna har slagit sig till ro i relationen och fött några barn, då kanske den verkliga bikinifiguren träder fram.

Att dansa och äta smörgåstårta faller mig däremot i smaken! Men man får inte visa så mycket av sin person, mer än ett par fötter i otakt och en oroväckande aptit (har hon mask, tro?) Så kanske inte ändå.

Men jag gillar ju även att laga mat så kanske Eriks dejt hade varit mer lämplig. Skogen är en fantastisk plats att vistas på och jag har inget emot att få skit under naglarna. Visserligen har jag en tendens att bli på dåligt humör av röklukt, man blir klibbig i håret och jag får huvudvärk, men nog hade jag kunnat bita ihop på första dejten!

Så med nöd och näppe vinner Eriks dejt!

Nå, har du bestämt dig? Vilken gruppdejt skulle du välja?

Dagen slutade med förälskelse!

Jag har sett på mello. Ensam i tv-soffan. Jag har jobbat på dagen, Barnet sover och Pappsen är på galej.

Usch!” säger ni. ”Stackare, vad tråkigt!”

Jag säger:

”Det känns toppen!”

Ikväll tyckte jag att alla låtar var bra! Jag vet inte om det är för att jag slapp Pappsen som sitter och matar mig i högerörat om hur dåliga alla bidrag är eller om det helt enkelt bara vara var en ovanligt bra lördag.

Och så här mol allena visar det sig att jag suttit och förälskat mig! Oväntat, men inte desto mindre roligt.

Vem är det då som har fått mina känslor att spira?

Martin Stenmarck!” ropar ni kanske. ”En svärmorsdröm!”

martin4

Men nej nej.

”Nån av grabbarna i Panetoz då? Där fanns ju flera goa killar att välja bland!”

panethos

Men icke!

Det var den här människan som fick mitt hjärta att banka lite extra.

nour

Jag kan erkänna att det började som ett visst agg förra lördagen. Lite barnslig, lite för nervös, en aning trist, tyckte jag.

Hon ler ju inte ens när hon inte pratar! Är inte det tjejens jobb, tänkte jag. Att stå bredvid och vara lugn och vacker och le från öra till öra så att den manliga programledaren uppfattas som extra rolig?

Och i samma veva slog det mig, så underbart att hon inte står och ler hela tiden! Vad roligt att en manlig och kvinnlig programledare är på så samma plan och inte har fått olika roller.

När hon sen gick på händerna och klappade med fötterna gjorde mitt hjärta volter!

Nour El-Rafais!

nour el

Jag ser verkligen fram mot vårat nästa möte!