Det här är Lilla Lina. Här skriver jag, med humor och glimten i ögat, om min vardag med mammaledighet, matlagning och trädgård. Jag delar livet med käre (tokige) Pappsen, Barnet och lilla Lillan.
Ofta dömer män lite hårdare än vad vi kvinnor gör. Jag vill inte dra alla män över en kant såklart, men överlag tycker jag att män har lite tuffare attityder, och är lite mindre toleranta och förstående för svaga och utsatta i samhället.
Jag undrar hur det kommer sig?
Det är också mest män som röstar på främlingsfientliga partier.
Jag är inte säker men jag tror att kvinnor har rösträtt i de flesta länder nu, Saudiarabien var väl ett av de sista länder där det infördes (men de får väl fortfarande inte köra bil.) Jag kan känna att länder där det inte är så jämställt mellan män och kvinnor också är länder som har problem med demokrati. Ofta är det just såna länder som männen här hemma i Sverige tycker att ”man ska stänga igen och sen kan de bomba ihjäl varandra bäst de vill”.
Men hur skulle Sverige se ut om inte vi kvinnor fått rösträtt? SD skulle definitivt vara ännu större och jag tror att det skulle vara ett lite ”kallare” och hårdare land. Faktiskt, ursäkta om jag trampar nån man på tån här.
Och hur skulle världen se ut om bara kvinnor fick rösta?
Jag kan egentligen inte riktigt förstå den här uppståndelsen som ordet hen har väckt.
Många klagar på att feminister är rabiata men jag undrar ibland om inte anti-feministerna är snäppet värre…
Ordet hen har ju faktiskt inget med vare sig feminism eller jämställdhet att göra. Det är ju helt enkelt bara ett snabbare och smidigare sätt att säga eller skriva ”hon eller han”. Vad jag förstått så har finskan redan en sån variant och därför föreslog språkvetare redan 1966 att även svenskan borde ha det. Sen har det spridit sig allmänt först på senare år.
Om man hävdar att hen är menat att ersätta HAN eller HON för att man ska skapa ett mer jämställt samhälle eller för att barnen inte ska hamna i stereotypa könsroller så har man ju fått det hela om bakfoten. Sen finns det säkert ett fåtal människor som tycker så men det finns ju alltid extrema åsikter.
När jag läste om ordet hen stötte jag ett blogginlägg av Katrin Zytomierska och där kan man ju verkligen tala om ha missuppfattat hela syftet med hen – och dessutom hela syftet med jämställdhetsdebatten! Nej, jämställdhet handlar inte om att man inte tror att det finns några skillnader mellan könen. Vi vill bara ha ett samhälle där vi ger alla samma förutsättningar och möjligheter och där vi försöker att reflektera över hur vi behandlar människor beroende på vilket kön hen har.
Idag är det den internationella kvinnodagen! Det finns många sätt att uppmärksamma det, många utsatta kvinnor över hela världen som behöver hjälp och stöd.
Ett litet steg är att själv tänka på hur man dömer män och kvinnor. Ofta har vi en tendens att vilja hitta fel på kvinnor!
Här är en uppmärksammad reklam från Pantene om just vårt sätt att stämpla män och kvinnor olika.
Så, alla kvinnor därute – sträck på ryggen och var stolta över er själva!
Och till både män och kvinnor, tänk på hur du dömer andra.
Jag har sett på mello. Ensam i tv-soffan. Jag har jobbat på dagen, Barnet sover och Pappsen är på galej.
”Usch!” säger ni. ”Stackare, vad tråkigt!”
Jag säger:
”Det känns toppen!”
Ikväll tyckte jag att alla låtar var bra! Jag vet inte om det är för att jag slapp Pappsen som sitter och matar mig i högerörat om hur dåliga alla bidrag är eller om det helt enkelt bara vara var en ovanligt bra lördag.
Och så här mol allena visar det sig att jag suttit och förälskat mig! Oväntat, men inte desto mindre roligt.
Vem är det då som har fått mina känslor att spira?
”Martin Stenmarck!” ropar ni kanske. ”En svärmorsdröm!”
Men nej nej.
”Nån av grabbarna i Panetoz då? Där fanns ju flera goa killar att välja bland!”
Men icke!
Det var den här människan som fick mitt hjärta att banka lite extra.
Jag kan erkänna att det började som ett visst agg förra lördagen. Lite barnslig, lite för nervös, en aning trist, tyckte jag.
Hon ler ju inte ens när hon inte pratar! Är inte det tjejens jobb, tänkte jag. Att stå bredvid och vara lugn och vacker och le från öra till öra så att den manliga programledaren uppfattas som extra rolig?
Och i samma veva slog det mig, så underbart att hon inte står och ler hela tiden! Vad roligt att en manlig och kvinnlig programledare är på så samma plan och inte har fått olika roller.
När hon sen gick på händerna och klappade med fötterna gjorde mitt hjärta volter!
Kanske har ni hört berättelsen om Amanda Todd? Den 15-åriga flickan i Kanada som genom handskrivna lappar berättade på Youtube om hur hon blivit mobbad.
Hon som tog sitt liv.
Det gör så ont!
Varför dömer vi så lätt?
Varför är det så lätt att tycka illa om tjejer som tar plats eller som visar för mycket hud?
Varför kan en sån sak inte förlåtas?
Visst, jag är pryd av mig och tycker att det är trevligast när folk har ordentligt med kläder på sig men det sätt som vi dömer tjejer på är inte rimligt. Det är helt ofattbart!
Vi är stolta över att leva i ett modernt och jämställt samhälle, ändå ser de flesta av oss ner på tjejer som tar plats och visar upp sig.
Det är så lätt att smutskasta dem.
De är så okej att hata.
Varför?
Inlägget som följer nedan skrevs av Terese Fjällborg på Facebook i oktober.
”
Den här tjejen heter Amanda Todd
Hon postade en video på youtube för några dagar sedan.
Hon var mobbad till den grad att hon tog livet av sig.
Hon var medlem på en webcamchat för att prata med nya och gamla vänner.
Dom kallade henne för vacker, fin och söt osv.
Sen började dom fråga henne om hon kunde visa sig själv mer intimt.
Det gjorde hon,hon tänkte att det var väl ingenting.
Ett år gick och sen skrev en kille som hon inte kände att hon skulle ge honom en ”show” annars skulle han sprida bilder på hennes bröst.
Hon ignorerade honom.
Det var jullov när polisen knackade på hennes dörr 04.00, det var polisen.
Killen hade skickat bilden på hennes bröst till ALLA.
Alla dömde henne
Mobbade henne.
För ETT misstag.
Hon var tvungen att byta skola.
Killen hittade hennes skola, vänner, adress, ännu en gång sände han ut bilderna.
Hon hade ingen
Alla hatade henne
Det slutade med att hon fick byta stad
På den nya skolan träffade hon killen som hon trodde gillade henne.
Det gjorde han inte, han hade en flickvän.
En dag fick hon en lapp där det stod – Det är bäst att du lämnar skolan.
Det gjorde hon inte.
En grupp av killar och tjejer, inklusive killen hon trodde gillade henne och hans flickvän omringade henne, tjejen sa – se dig runt, ingen gillar dig.
En i gruppen sa – Slå henne bara.. och det gjorde hon .. Amanda blev slagen väldigt illa.. och blev lämnad..ensam.
Hennes pappa hittade henne flera timmar senare i ett dike.
Hon kom hem och drack blekmedel, hon försökte ta livet av sig.
Det fungerade inte.
Nästa dag var hela hennes facebook full med meddelanden som
” Drick lite mer blekmedel”
” Ingen bryr sig ”
” Jag hoppas att hon dör ”
” Ingen kommer att gråta ”
” Alla hatar dig ”
” Amanda försök igen, vi utmanar dig ”
och mycket mer
Hon grät varje natt, varför hatade alla henne ?
Ett misstag
Ett
Hon började skära sig själv, tog droger och drack alkohol.
Hon försökte ta livet av sig igen .
Hon misslyckades.
Hon orkade inte mer.
I slutet av videon sa hon ” Jag är Amanda Todd, jag behöver bara någon ”
Den 10 oktober hängde hon sig själv .
Hon är död.
Hon vilar i paradiset, Amanda, du är så vacker.
Jag ska hitta en väg att stoppa mobbningen…
Nu börjar jag bli lite trött på det här! Jag vill egentligen inte hänga ut nån i min blogg men nu måste jag avreagera mig. Varför ska jag jämt dra tyngsta lasset med Bäbisen fast vi är hemma båda två? Jag hade faktiskt trott att jag skulle få lite mer hjälp!
Om Bäbisen skriker, ska man då bara se besvärad – ja rentav förskräckt ut! – utan att göra någonting? Bara sitta och stirra på Bäbisen med nästan skräckslagen min. Och om jag inte får tyst på Bäbisen – hur trevligt är det då att inget säga utan bara lämna rummet? Nä, pip upp på övervåningen istället! Bäbisen och jag ska inte störa!
Och inte så att det är något viktigare som tar tiden heller. Nä, om man inte räknar att ligga i soffan och halvsova eller att sitta vid fönstret och idogt stirra ut på ingenting. Kanske en förlossningsdepression? Det kan ju faktiskt drabba andra än mamman! Men då ska jag säga att det var på precis samma sätt innan Bäbisen kom. Bara låg och slöade hela dagarna!
Kanske skulle en promenad med barnvagnen pigga upp? Men istället ska det suras, helst ska man låtsas sova så att man slipper gå ut alls, annars försöka vända hem efter bara några meter. Om man inte öppnar dörren till garaget förstås. Då ska det jäktas! Då är det tunnelseende och benen rusar som trumpinnar för att försöka smita in innan dörren stängs. Då går det minsann bra att lägga på ett kol!
Okej, det är jag som är mamman. Det är klart att det kanske är lite lättare för mig att ta hand om en Bäbis, jag har det liksom i mig.
Men det har ändå gått så lång tid nu och det är som att Rut inte har fattat det här riktigt. Att det faktiskt finns ett barn i huset som behöver våran tröst och omsorg. Fast för all del har hon låtit Bäbisen klappa henne lite nu sista dagarna, och då ler hon lite i mjugg. Så kanske kommer det en ljusning trots allt.
För jag tycker att man kan kräva att alla i hushållet ska hjälpa till!
LillaLina 