Sätter kaffet i halsen

Jag har ju varit inne på att köpa en ny bikini till sommaren. Som småbarnsmamma på landet shoppar jag mer på nätet än i stan, så jag började med att kolla sajter där jag ofta handlar kläder. Jag brukar vara nöjd med sidorna, jag har inte tidigare reagerat på någon särskild bild men nu när jag klickade in på Nelly höll jag på att sätta kaffet i halsen. Jag tyckte att flera av bikinibilderna var så retuscherade att man nästan inte såg om det var en levande människa eller en docka på bilden.

  Foto från http://www.nelly.com

Jag gillar inte alls den här utvecklingen. Nu har det ju gått så långt att även vanliga människor retuscherar foton på sig själva innan de lägger ut selfies på Instagram. Jag vill inte att det ska vara så när mina barn växer upp. Jag vill inte att mina barn ska känna att de behöver retuschera bilder på sig själva innan de kan visa dem för folk.

Det är en hård värld där ute bakom datorskärmarna. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att barnen ska vara ledsna för att de inte får så många likes på sina foton, eller ännu värre, att de ska få elaka kommentarer för sitt utseende. Jag vill ha en tolerant värld.

Det kommer jag inte att få, det kommer alltid att finnas människor som sårar andra, men hårt retuscherade bilder från modevärlden gör knappast ungas självförtroenden bättre eller utseendehetsen mindre. Nej, fram för fler naturliga modeller och oretuscherade bilder, som till exempel denna.

Foto från http://www.swimsuitsforall.com

Jag hoppas att fler företag väljer att visa mer naturliga bilder, för så hårt som många mode- och reklambilder retuscheras idag är faktiskt sjukt.


Jag har kontaktat Nelly.com och kritiserat den hårda retuscheringen. De har kontaktat den ansvariga fotostudion, som själva håller med om att detta foto var ett exempel där retuscheringen har gått för långt. De menar att detta var en ”väldigt gammal” bild och att de för länge sedan har frångått denna typ av retusch. Idag vill de istället att alla modeller ska se så naturliga ut som möjligt. Nelly vill också framföra att de aldrig formar om kroppen eller kroppsformen på sina modeller.

Jag tycker att det är lite konstigt att de använder ”väldigt gamla” foton till nya bikinis, men tycker ändå att det låter positivt.

Internationella kvinnodagen!

Idag är det den internationella kvinnodagen! Det finns många sätt att uppmärksamma det, många utsatta kvinnor över hela världen som behöver hjälp och stöd.

Ett litet steg är att själv tänka på hur man dömer män och kvinnor. Ofta har vi en tendens att vilja hitta fel på kvinnor!

Här är en uppmärksammad reklam från Pantene om just vårt sätt att stämpla män och kvinnor olika.

Så, alla kvinnor därute – sträck på ryggen och var stolta över er själva!

Och till både män och kvinnor, tänk på hur du dömer andra.

Tabu med håriga ben

imagesCA1ASQNM

Reklam för Gillette

Jag har aldrig haft särskilt vackra ben och när jag sitter med Bäbisens bara ben mot mina blir kontrasten skrämmande! Hans toklena och släta ben får mina att se nästan groteska ut. Varje hårstrå ser hemskt ut.

Och det är ju faktiskt nästan tabu med hår på fel ställen på tjejer! Man minns ju när det visades en hårig armhåla på en kvinna i publiken på melodifestivalen förra året. Folk blev vilda och skrev som tokiga om det på sociala medier. Precis som om det vore onaturligt med hår under armarna på kvinnor, när det egentligen är tvärtom!

Inte ens på reklamen för rakhyvlar och hårborttagningsmedel visar man upp håriga kvinnoben. Där rakar man hej vilt på hårlösa ben. Det ser väl egentligen för dumt ut? Det borde väl vara ett riktigt hårigt och ludet ben som rakas så att man får se skillnaden?

gillette

Reklam för Gillette

Egentligen borde jag väl lägga upp en bild på ett av mina håriga och fula ben nu för att gå lite i bräschen. Men det är jag faktiskt för feg för! Dumt va?

Förföljd av elefanter

Pellefant

Jag och Bäbisen brukar lyssna på barnvisor tillsammans på dagarna. Det håller oss glada och nöjda. De flesta visor är riktigt trevliga, men det finns en som går oss riktigt på nerverna! Så tjatig och jobbig!

Eller till en början så gillade vi den faktiskt. Vi älskade den till och med! ”En elefant balanserade”… Jag har gått många vändor här framför B och sjungit med till den. Glatt marscherande (som på en tråd), med ivrigt svängande armar och med en rytmisk ansiktsmimik. Bäbisen är en underbar publik! Han släpper mig inte med blicken och skrattar på precis rätt ställen! Sparkar med högra foten i takt och märker inte ens att en dregelsträng stilla rinner från en stril ur ena mungipan. Yr av hans beundran har jag kört den om och om igen. Tills jag märkt att den inte går att stänga av! Den bara fortsätter i huvudet, om och om igen.

”En elefant balanserade” har ackompanjerat allt jag gör. Jag lagar mat nynnandes till den, blir det en tyst sekund på tv så basunerar jag ut den och den mal runt i huvudet när jag försöker sova. Som en virus!

Det har räckt att höra några sekunder på den och sen har jag haft den i huvudet i flera dagar! Så nu är den bannlyst från huset! Den får inte spelas här hemma nån mer gång! Och sakta har den äntligen varit på väg att försvinna. Vilken lättnad!

Så vad händer då när man intet ont anande knäpper på radion. Vad får vi höra??

Jo, då har man gjort en reklamlåt av den! ”Ut ur näsan for en snorbacill…! (sjunger de verkligen så??) Om och om igen! Jag kan inte vara den enda barnförälder som blir tokig så fort jag hör den! (Det är ju inte direkt så stor variation – hur många elefanter/dagiskompisar går de och hämtar de egentligen??)

Ni var inte så värst populära från början och så gör ni så här! Försäkringskassan… fy skäms!

…en elefant balanserade tralalala la lala lala la…!