Återodla romansallat

Det är så roligt att det har kommit så många nyheter i sallatsväg till butikerna. Nu är det ruccola, bladspenat, cosmopolitan, roman och machesallat bland mycket annat i hyllorna. Dessutom har den förr lite tråkiga kålen blivit het, inte minst grönkål. Och inget ont om isbergssallat kanske men det är roligt att kunna variera sig och dessutom är väl inte isbergssallaten det mest näringsrika bladgröna man kan stoppa i sig.

img_0733

Romansallat är cirka 3,5 gånger så näringsrikt som isbergssallat. Källa: Allt om Trädgård

 

Jag älskar riktigt gröna blad som bladspenat och ruccola.

img_1139

Bladspenat går att odla tidigt på året och så fort snön har smält ska jag sätta frön i odlingslådan som Pappsen byggt åt mig.

img_1924

Någon form av palmkål eller grönkål kommer jag att plantera i år igen, jag tycker bladen både är snygga och goda.

Men numera köper jag nästan bara romansallat. Detta sen jag läste att man kan få romansallat att börja skjuta nya blad om man stoppar stammen i ett litet glas med vatten istället för att slänga den.

Perfekt med nya fina gröna blad på fönsterbrädan alldeles gratis.

Nu väntar vi bara på våren, men idag blir det solsken och inomhus blommar narcisserna så en liten bit på väg är vi i alla fall.

Hur skulle du vilja att ditt hem doftade?

Idag har vi varit lediga. Det är inte så ofta jag är ledig på just onsdagar men det är en väldigt bra dag att bryta arbetsveckan på, det känns nästan redan som att det är helg på ingång.

Just idag blev jag lite trött på att bara gå här hemma och plocka efter barnen. Man vill ju inte att de ska sitta framför tv och padda hela tiden men så fort de inte gör det så blir det lätt rätt vilda lekar och de kräver mycket engagemang och underhåll och stökar ner och blir osams.

Dessutom känns det inte som att vi kommer någon vart med något här hemma just nu. Borta är tiden som Pappsen hade ett projekt i varje hörn och inte kunde sitta stilla i soffan i en minut. Nu har vi snarare ett oavslutat projekt i varje hörn, eller åtminstone många tankar och idéer som vi vill komma till skott med men som det aldrig finns tid till.

Egentligen vill jag ju se mig som en människa som har ett hem som luktar rengöringsmedel, nybakta bullar och blommor och där man kan spegla sig i vasken. Nu är det ju inte riktigt så. Här luktar som instängd gammal farbror och prutt och skulle vasken vara en spegel skulle jag se ut som en blandning mellan en flygplansolycka och kräks ungefär. Ja, så det skulle väl stämma på ett ungefär i alla fall.

Och inte blir det bättre av att vi inte har haft någon fungerande fläkt här hemma sen vi flyttade in för fem år sen heller.

Det har verkligen varit med på prioriteringslistan hela tiden men av olika anledningar aldrig blivit av. Egentligen är det ju viktigt med bra inomhusluft och bra ventilation med tanke på alla kemikalier i hemmen idag. Särskilt kanske när jag inte orkar damma så ofta. Men rätt vad det är så blir det väl en fläkt och då ska luften i mitt hem också kännas frisk och fin som utomhusluften direkt efter ett åskoväder i juli.

Så idag tog ungarna och jag vårt pick och pack och drog på bokrea istället för att gå hemma i röran.

Det var skönt att komma ifrån lite och så fick vi lite förströelse att ägna oss åt här hemma också. Till exempel fick jag ännu mer inspiration till den där köksträdgården som jag  har med på att-göra-listan i vår (och jag tror bestämt att den stod med på listan förra året och året före det också.)

Men men, badrummet på övervåningen går det ju framåt med i alla fall.

Eller nä förresten…

Fast tagetesen som jag planterade i söndags har åtminstone tittat upp redan så det är lyckligt!

När man vill göra andra tester än de på Facebook

Det är mycket på jobbet nu och det är svårt att få ihop livspusslet ibland. Ena dagen tycker jag att det är kul med ansvar och känner mig nästan lite vuxen (nåja…), andra dagar vill jag mest dra täcket över huvudet och säga upp mig. Där fick ni för att ni gav mig ansvar, liksom. Skäms på er.

Jag tycker ju att det är viktigt att vara mycket med barnen när de är små och att de inte ska ha för långa dagar på förskola, men det är inte helt lätt att få till när jag har lång restid och sambon har eget företag. Samtidigt tycker jag att det känns bra att ha en jobbidentitet och en egen inkomst.

När man går i olika tankar och kanske funderar på om man vill plugga, jobba kvar på sitt jobb eller byta till nåt annat kan man passa på att fördriva tiden med lite mer matnyttiga tester på internet än de man snöar in på på Facebook, kanske. (”Hur ser ditt fylle-sms ut?” ”Hur skulle du se ut om du vore en man?” Världen väntar. Så många frågor, så många svar.)

Just nu har jag försökt öva upp mina färdigheter på logio.se, där man kan träna inför högskoleprov. Jag har bara gjort högskoleprovet en gång, fick 1,1 i resultat och var lite besviken. Jag tänkte länge att jag skulle göra om det och kanske prestera bättre nån gång i framtiden. Just nu är jag osäker, kan bli platt fall också, inser jag. Enda avsnittet jag behärskar bra idag är ord-delen.

Har du skrivit högskoleprov nån gång och blev du i så fall nöjd över ditt resultat?

Jag och min nya kompis på Securitas

Jag jobbar helg ibland. Det bär alltid emot att åka och arbeta på en lördag eller en söndag så man får göra vad man kan för att lindra det.

Till exempel så har vi ganska långt att gå från parkeringen till jobbet.  Men nu har jag börjat att fulparkera på helgerna! Jag står strax utanför dörren bland cykelställ och allt.

I början var jag väl mest rädd. Hjärtat skuttade i bröstet och jag vågade inte gå ut ur bilen om nån tittade. Sen under dagen stod jag som en hök i fönstret och spanade ut över bilen för att se om någon skulle lappa den. Ibland kom Securitas och då fick jag andnöd och kunde inte jobba på en kvart.

Ja, det var både spännande och olustigt, men när helgerna gick och inga böter kom så blev jag alltmer tuff. Jag kände mig som en kung som bara backade in vid dörren (nåja, fram och tillbaks och fram och tillbaks och så öppna dörren och se vart man hamnat egentligen och så börja om från början). Men sen var jag på jobbet på bara tre kliv!

Fast sist jag jobbade helg och intet ont anande styrde mot min nya parkering så stod Securitas där! Shit! Jag visste inte vad jag skulle göra, fick panik och körde ut mot gatan igen som ett jehu.

Där ångrade jag mig. Jag har ju faktiskt aldrig fått böter fast de sett bilen. Jag vände på en tvärgata och åkte tillbaka. Jag skulle just gå ur bilen när jag såg Securatias-vakten gå ut genom dörren. Ujuj! Den här gången reagerade jag snabbt, satte plattan i mattan och for ut på gatan igen.

Men förresten, vakten hade nog bara varit på väg att åka. Att två gånger lämna platsen i full karriär kanske bara ser misstänkt ut. Jag vände igen men var fortfarande skakis så jag stannade vid ett rödljus fast det var grönt.

Jaja,” tänkte jag, ”nu hinner vakten åka åtminstone.” Och det blev rött. Och det fortsatte att vara rött. Det fanns ingen annan bil i närheten men jag hade rött. Till slut insåg jag att rödljuset trott att jag hade åkt för länge sen och helt enkelt inte tänkte slå om. Osäkert backade jag från trottoarkant till trottoarkant och när jag kommit en bit bort bytte jag växel, satt på helspänn och pressade bilen mot rödljuset på nytt.

Och ja! Det slog om!

Äntligen! Jag var förbi rödljuset och vakten hade helt säkert åkt. Så jag far in till jobbet en tredje gång men…. nej! Securitas står kvar! Det ryckte i gas-foten men jag inser att jag verkligen behöver börja jobba nu. Så jag kliver ur och bums kommer Securitas-vakten ut och jag anar att det faktiskt är mig han varit ute efter hela tiden… Lite ångrar jag kanske mina turer fram och tillbaka men gjort är gjort, nu är det bara att hålla sig kall.

Men jag misslyckas förstås, ser precis så skyldig ut som jag känner mig, tittar honom i ögonen och klämmer fram ett skuldmedvetet: ”Heeeej???” när vi möts.

”Du vet att det är parkeringsförbud här, va?” ropar han.

”Eh, nej det visste jag faktiskt inte. Jag har cirkulerat lite här nu på morgonen men tyckte att det såg okej ut..” säger jag. ”Men jag ska flytta på mig!” lägger jag till och joggar stelt ut till bilen igen, så där som det kan bli när man känner sig iakttagen och benen liksom inte rör sig i takt.

Nu hinner jag definitivt inte ta den långa vägen till parkeringen, utan får betala i P-huset. Sen joggar jag in igen. Vakten har positionerat sig utanför ingången till mitt labb och äter smörgås. Jag ropar onödigt: ”Jag står i parkeringshuset nu!” Han viftar avfärdande och jag springer vidare, försöker se väldigt stressad ut så att han ska förstå att han har uppehållit mig ordentligt genom att ställa till en sån cirkus av det här.

Innan jag började jobba tog jag mig ändå tid att med stor inlevelse och med många gester berätta om min morgon för kollegorna. För sent ser jag att vakten med sin smörgås har första parkett där utanför, men i samma ögonblick som våra blickar möts drar jag i alla fall ihop håret till en jobbtofs och sätter igång att arbeta.

Jag har väl lite svårt att koncentrera mig men till slut är jag igång ändå.

När jag står långt in på labbet i ett litet värmerum och läser av prover hör jag att det knackar på dörren. Vi har inte direkt nåt folk som springer omkring hos oss så jag antar att det är nån av kollegorna. Jag ler och vänder mig om – men vem kikar in genom gluggen i dörren om inte Securitas-vakten!

Herregud, hur hittade han mig här?!

Svetten sprätter till i armhålorna och jag säger ”Va?” tre gånger innan jag ens hör vad han säger.

”Det var du i Volvon, va?”

”Ja, jag ska aldrig mer stå där.”

”Jag skulle bara höra så du inte fick böter igår när jag ringde och rapporterade dig?”

”Nej, men jag ska aldrig mer stå där.”

”Nä, det är lugnt jag vill bara att det inte sprider sig. Om nån börjar vet du…”

”Ja, men jag ska aldrig mer stå där.”

”Jag är mest noga med att ingen står på handikapplatsen egentligen.”

”Nej, jag ska aldrig stå där.”

”Kan du hälsa det till dina kollegor också?”

”Ja visst, det ska jag. Och du… jag ska heller aldrig mer stå där.”

Och sen pep jag iväg innan han hann säga nåt mer och enligt mina kollegor var jag fortfarande inte mig själv på eftermiddagen utan gick fortfarande och såg nervös ut och tittade mig om över axeln.

Och hela tiden undrade jag om jag just skaffat mig en ny kompis eller en ny fiende.

Jaja, jag ska snart jobba helg igen så då är det väl på’t igen bara och se om man kanske har bättre tur med sin fulparkering.

Bananspöken och pumpaclementiner

Idag är det vabb-dag hemma med barnen. Det kan vara lite svårt att underhålla dem en hel dag hemma ibland. Herrejesus faktiskt, man blir cirka femton gånger mer slut av att vara hemma med barn än av att vara på jobbet. 

Men då försöker vi att ha en del små projekt att sysselsätta oss med. Så här års har det blivit lite Halloween-pyssel och idag blev det bananspöken och pumpaclementiner till förmiddagens fruktstund.


Det är ett busenkelt pyssel som barnen själva kan göra. Skala och dela ett par bananer och peta in russin som ögon och mun. Jag använde tandpetare till mina hål men barnen har så små och vassa fingrar så de petade hål med fingertopparna istället. 

Sen skalade vi clementiner och sprang ut i trädgården och tog in ett par myntablad som dekoration till minipumporna.

Barnet ville gärna ha ögon och tänder på clementinerna också så vi gjorde hål och petade in russin i dem med sen.


Gott och nyttigt pyssel och så slog vi ihjäl en kvart på kuppen också.

Pysseltider

Våren har tagit en paus. Värmen har ännu inte hittat tillbaka och allt står stilla i trädgården.

Det är kalla nätter som varvas med regn, hagel och snö på dagarna så det har inte blivit så mycket uteaktiviteter med barnen. Men vi har bra dagar ändå! Med lite påskledighet och vabb så har vi haft ganska mycket tid hemma tillsammans, barnen och jag, och vi har kommit in i en rätt bra fas. Barnen är inte osams så mycket nu och vi har inte så stora kontroverser utan det är trivsamt.

Vi har kommit igång att pyssla ordentligt också! Perfekt i detta väder. Vi har till och med gjort i ordning ett pysselbord i uterummet. Annars blir det så bökigt att ta fram vaxduk och hitta alla saker så fort barnen vill pyssla, nu är det bara att hoppa i målarrocken och sätta igång.

img_0718

Här är vaxduken på och de flesta grejerna framplockade redan.

 

img_0719

Barnen är väldigt inne på pyssel nu och hittar pysselgrejer överallt i naturen. Trästycken och barkbitar går säkert att göra nåt fint med.

img_0723

Toarullar blir till gubbar, kaniner och raketer.

  
img_0720

En bit asfalt togs hem för att dekoreras

img_0727

En kotte blev till en igelkott och en sten förvandlades till en rymdfarkost.

Förra veckan tog vi en tur till pysselbutiken och köpte nya grejer. Med ögon, frigolitkulor och kungakronor kunde vi tillverka en hel grodkungsfamilj!
img_0728

Vi gillar ju grodor i den här familjen.

Det är smidigt när man kan använda både saker man hittar hemma och roliga småsaker från hobbybutikerna. Det finns så mycket roligt nu för båda stora och små pysslare.

Det lilla som ändå händer i trädgården just nu är väl att jag väntar på en beställning med fågelholkar och några plantor av jätteverbena. Alla som känner mig eller följt min blogg ett tag vet kanske att jag vurmar för djurlivet i trädgården.

img_9172

Foto från förra sommaren på jätteverbenan som svävade hög i rabatten. Den är båda elegant och gillas av insekter.

Med förra årets beställning av jätteverbena blev det en insektsholk där steklarna håller på att vakna till liv.

IMG_8381

Holkar till insekter och fåglar och fjärilsväxter köper jag från Vivara

Men innan värmen och fågelholkarna kommer får jag pyssla vidare inomhus.

fågelholk

Små hängare i trä från Scanlux-packaging

Fina minnen 

Jag har lite för lite tid över på kvällarna för att hinna göra allt som jag skulle vilja hinna med. Just nu prioriterar jag att gå och lägga mig i tid och kanske klämma in ett avsnitt av Walking Dead mellan sövning av barn och nattning av mig själv. Och så en kvällsmacka. Aldrig missa kvällsmackan.

När jag får mer tid över ska jag blogga oftare, träna mera och börja läsa böcker igen. 

Tänker jag. 

Nån gång när jag får mycket tid över (detta har jag sagt i flera år nu) ska jag framkalla foton och göra en fotobok från Lillans första tid i livet. Jag har funderat på att beställa foton via framkallabilderonline.se som är en framkallningsguide för svenska fotolabb på nätet. Vi gjorde en till Barnet och då vore det ju väldigt orättvist om inte Lillan skulle få en också. Dessutom har barnen börjat intressera sig mycket för foton nu, och det är ju så fint att kunna bläddra bland gamla minnen. 

Även om vi inte framkallat foton på evigheter så har vi ändå gjort en del saker med vissa bilder och det är nog så fint.

Canvas på Barnet som Bäbis. Borde finnas en på Lillan också men så långt har vi inte kommit.

Inramad förstoring



Fotoböcker från två av våra resor. 

Annars rullar det på som vanligt. Jag längtar mig tokig efter våren men misstänker att jag inte kommer att vara lika flitig med trädgårdsarbete som när jag var mammaledig. Jag är nog mest flitig på att läsa trädgårdstidningar, smida orimliga planer och beställa växter och trädgårdsprylar på nätet. Men bara det blir varmare och ännu ljusare ute så kommer nog lusten att kantskära rabatter och springa och kasta gödsel tillbaka också.


Foton från våran senaste trädgårdsdag när vi fällde ett av de gamla päronträden. Det är viktigt att skapa fina minnen mitt i livet och vardagen också.