Rostade nötter till glögg

Idag har vårat årliga lussebak gått av stapeln! Det är en mysig smygstart på julen. Vi brukar försöka få julkänsla i vårat uterum, så att vi kan ta glögg och lunch därinne medan degen jäser.

Jag är väldigt intresserad av glöggtilltugg och tycker att det är trevligt med någon aptitretare tillsammans med glöggen. Jag tror att jag har sökt igenom hela internet efter olika recept genom åren och det är svårt att hitta något som jag tycker är riktigt bra. I år provade jag inte någon överraskning utan vi körde på tre klassiska favoriter.

Det första är den enkla och numera givna klassikern grönmögelost på pepparkaka. Kombinationen sött och salt är så gott till glögg och detta är helt enkelt svårslaget.

En annan kombination på sött och salt är baconlindade dadlar. Man kan välja att peta in nötter eller någon ost i hålet efter kärnan men jag tycker att det är riktigt gott att bara linda en halv eller hel baconskiva runt och sen köra i ugnen på 225 grader i cirka 15 minuter tills baconet är krispigt och salt och dadeln inuti mjuk och söt. Mmm…

Rostade nötter till glögg är en annan klassiker och det finns verkligen en uppsjö av recept på detta på nätet. Detta är min variant, med juliga kryddor som ingefära och kanel, lite sting av cayennepeppar och med en aning av både sött och salt.

 

 Rostade nötter till glögg

4 dl blandade nötter, ex mandel, hasselnötter och cashewnötter
0,5 dl socker
1 tsk kanel
1 tsk ingefära
1 krm cayennepeppar
1 äggvita
1 msk vatten
salt, gärna flingsalt

Sätt ugnen på 150 grader.
Blanda nötterna med socker, kanel, ingefära och cayennepeppar.
Vispa äggvitan och vattnet till skum och blanda det ordentligt med nötterna.
Bred ut nötterna på en plåt med bakplåtspapper, strö över salt och rosta i ugnen i cirka 35 minuter.
Låt svalna och bryt i mindre bitar.
Förvara i en burk.

Nu har vi en utslagen treåring här som somnade klockan 16 framför tv:n efter dagens äventyr, som han har längtat så länge efter. Han gick inte att väcka så vi har burit upp honom till hans säng. Vi får se hur den här kvällen och natten blir… 😊

Bonde söker fru

Bara en snabbis, vad tycker ni om ”Bonde söker fru” hittills? 

Det är Pappsens och mitt bästa program som vi måste se, och vi firar gärna med god mat på onsdagen och lite tilltugg till själva programmet. Jag får alltid gåshud några gånger under programmet, så,rörande tycker jag att det är!

I år tycker jag att det är väldigt fina tjejer som är med! De flesta av dem verkar så bra och hyggliga och schyssta mot varandra. Stackars Pia som åkte hem igår, men det är roligt att det verkar bli mycket riktig kärlek i programmet. Härligt!

Så, vad tycker ni då? Har ni någon bondefavorit eller några andra känslor för programmet?

Jag bjuder på ett par foton med mina fina apelsinskivor! 😉   
 

Full fart med adventspyssel!

I min familj har vi en fin tradition där vi samlas runt advent och bakar lussekatter tillsammans. Det har inte varit så sen urminnes tider, men det börjar ändå ha några år på nacken. Det var min syster, min mamma och jag som började för cirka tio år sedan och turades om att vara hemma hos varandra och baka. Sen har även övriga familjemedlemmar anslutit sig och de senaste åren har vi varit hemma hos mig. Nu på söndag är det dags igen.

På det sättet blir det att jag börjar med advents- och julpyssel kanske lite tidigare än vad jag annars hade gjort. Det är mitt bästa tillfälle under julen att visa upp hemmet för hela min familj och jag vill att det ska vara lite julmysigt vid de här tillfällena. För all del har jag ju bakat en omgång lussebullar redan så man kan ju förstå att det inte är alltför svårt för mig att sparka igång…

Igår gick jag upp tidigt med Lillan och bakade två sorters bröd till fikat på söndag. Jag hade bara tänkt att baka sirapslimpor, men insåg att jag kunde spara på disk om jag körde på med nästa brödbak också, så det blev mina jullimpor med russin och pomeransskal också!

IMG_8720

Idag började jag morgonen med att torka apelsinskivor i ugnen. Jag tycker att det är så fint att ha att dekorera med runt jul. Det är jätteenkelt! Man skivar apelsinen ganska tunt och kör skivorna på gallret i ugnen i 50-70 grader i 2-4 timmar. Skalet ska mörkna och fruktköttet ska bli mer eller mindre torrt, lite fuktigt gör inget om det är, det torkar av sig självt så småningom (om du inte stänger in dem i en burk direkt kanske). Jag hade mina i varmluftsugn på 60 grader och de minsta skivorna var klara efter två timmar och de större efter fyra timmar.

DSC_0143IMG_7626

Vänj er vid bilder på torkade apelsinskivor, kan jag säga, de kommer nog att förgylla var och varannan instagram-bild jag lägger upp nu!

Medan barnen höll sig någorlunda lugna band jag en krans från kvistar jag hämtade in från trädgården igår. Det är inte så dumt med en tujahäck! Morgonenergin räckte till att vispa ihop en omgång med senap också, så idag har det blivit en dag i julens tecken!

DSC_0145När barnen somnat dekorerade jag kransen. Jag köper aldrig sånt utan sparar det som sitter på julblommor och sånt som man köper. I år var jag ändå lite trött på det mesta jag hade så årets dörrkrans blev smyckad med ett par av de torkade apelsinskivorna, kanelstänger från skafferiet och en kotte och lite vissen rölleka från trädgården. Från gömman tog jag bara ett äpple från ett gammalt arrangemang och petade loss ett par små röda äpplen från en ljusmanschett.

IMG_7624

För första året någonsin band jag åtminstone en ny rosett, för de jag sparat hade redan hängt med nåt år för länge.

Vill man baka något av bröden eller göra senapen finns länkar till recepten här:

Sirapslimpor

Jullimpor med pomeransskal och russin

Hemmagjord senap

 

Stearin vs paraffin

Nu har den första snön fallit här hemma och när jag slipper åka till jobbet så är min känsla för snö nästan enbart positiv! Barnet leker i snön (även om det är rätt ynklig mängd, ni vet ju hur barn är), jag får motion av att dra honom i snowracern och julkänslorna är överväldigande!

Idag satte vi upp husen till fågelmaten. Jag längtar efter att småfåglarna hittar dit så att vi kan se dem från frukostbordet!

Vi tänder mycket ljus här hemma nu. Pappsen är den ljusansvariga. Han brukar tända upp 10-20 värmeljus i vardagsrummet på kvällen och sen försvinner han ofta ut i garaget och lämnar mig i mysljuset. Sen tar han ett varv in och ser om något ljus har slocknat så att han kan tända ett till.

Gulligt, kan tyckas, men jag är väl oromantisk för nu har jag rutit ifrån.

”Lägg av!” ropade jag en dag när han kom in på sin inspektionsrunda.

”Ska du ta kol på mig?!” fräste jag så att spottet darrade i mungipan.

Jag är ju inne i en fas när jag tänker mycket på ämnena runt omkring oss, hur det påverkar våran hälsa. Jag är väldigt känslig för olika lukter –  avgaser, svetsrök och sånt ger mig huvudvärk. Parfym tycker jag luktar gott på andra, men när jag själv har det på mig blir jag mest på dåligt humör. Nu inbillade jag mig att luften blev oren av alla dessa värmeljus och efter att jag härjat på Pappsen läste jag på lite.

Jag var inte helt ute och cyklade. Våra värmeljus var av 100% paraffin och det kan vara cancerframkallande om man eldar väldigt många ljus väldigt ofta, dessutom är det dåligt för miljön. Att däremot elda stearinljus är bättre för miljön och kan vara nyttigt för hjärtat, visade det sig.

Värmeljus av enbart stearin har jag ännu inte hittat, men nu har vi köpt värmeljus med både paraffin och stearin, och kronljus av enbart stearin.

Jag tycker att stearinljusen luktar mycket trevligare att elda än vad paraffinljusen gör! Stearin är oftast animaliskt fett och anses också vara mindre brandfarliga än ljus enbart gjorda av paraffin, som är en restprodukt från oljeindustrin.

Så detta är dagens visdomsord från mig.

Jag sa ju att jag gillar fakta.

IMG_4920

Visst längtar man?? Våra adventsljusstakar kommer nog upp på fredag!

 

 

Att få klä ut sig!

Jag brukar ju alltid skriva något om halloween men i år har jag visst inte gjort det. Ändå firade vi med utklädnad och kalas det här året. Jag brukar ju ställa mig positiv till halloween, jag tycker att det är roligt att det har kommit en helt ”ny” tradition under min uppväxt! Hur ofta händer nåt sånt? Det är jättefint med traditioner som förs vidare, hur man vill återskapa firanden ungefär som det var när man själv var barn, men det är roligt att få utforma ett nytt firande själv också.

Jag firade halloween första gången när jag gick på gymnasiet. Jag vill minnas att jag hade en häxhatt och så såg jag nog ut ganska många år framåt. Svarta lösnaglar, kanske lösögonfransar, med eller utan häxhatt och mörka kläder. I bästa fall kompletterad med någon låtsas-tatuering.

hallo

Jag i 20-årsåldern på halloween-fest.

I år klädde hela familjen ut sig till pirater. Vi ville ta någon utklädnad som inte såg farlig ut och som barnen kunde känna igen lite av. Det var egentligen först nu när jag började leta efter maskeradkläder på nätet som jag kom ihåg att jag ju verkligen gillar att klä ut mig! Som barn älskade jag att ta på mig olika gamla kläder, mammas jobbkläder eller få ta på mig luciakläder och uppträda hemma.

IMG_7612

Inte missade jag chansen att klä mig som lucia och sjunga för mamma och pappa.

IMG_7611

Eller att ta på sig pappas använda kläder…

Egentligen är det synd och skam att jag inte har klätt ut mig bättre på de halloween-fester jag varit på tidigare, men det har nog mest varit att jag varit lite blyg för att sticka ut, sånt är ju pinsamt i ungdomsåren. Nu som mamma är det ju bara barnen som får skämmas så jag tror att jag ska börja klä ut mig mera igen.

Inte för att min utklädnad i år var så värst vågad, men härifrån kan det bara bli mera och bättre!


Till nästa år ska jag ha peruk också.

Vad svarar man på ”Säg nåt kul!”?

”Säg nåt kul!”

Är det bara jag som får prestationsångest av uppmaningen som ofta kommer när man sätter sig i fikarummet eller när det varit tyst ett tag i samtalet?

Jag vet inte riktigt vad man förväntar sig av mig? Jag har själv aldrig sagt så till någon så jag vet inte vad man brukar svara. Oftast hasplar jag bara ur mig:

”Eh…jo, men… Jag var på IKEA i helgen.”

Borde jag berätta en rolig historia istället? En om Bellman? Eller nåt kortare?

Världens vigaste man, kröp in i arslet och försvann.

Nä, det känns uttjatat.

Ska jag berätta nåt roligt om mig själv?

En gång rapade jag upp en hel skiva champinjon. Den landade på capricciosan igen.

Fast varför ska jag fläka ut mig? Personen som ställde uppmaningen kanske kan tåla lite?

Du ser ut som en ballong i ansiktet när du gör så där.

Eller så kanske man inte får säga?

Det kanske inte behöver vara så roligt egentligen, det kanske räcker att det är intressant?

Visste du att en snigel kan sova oavbrutet i tre år?

Ja, sånt tycker jag bättre om. Jag älskar fakta!

När man gör reklam för klockor ställer man ofta visarna på 10 över 10 för då ser klockan glad ut och man vill köpa den.

Piloter som måste använda katapultstol blir cirka tre centimeter kortare efteråt.

Eller nåt som inte direkt kommer som nån överraskning för oss småbarnsföräldrar.

Under en bebis första år ser hen till att föräldrarna förlorar i genomsnitt 400-750 timmars sömn.

Nu är jag laddad! Nu slipper jag känna mig tagen på sängen nästa gång!

Och då slår det mig att de personer som brukar be mig att säga nåt kul kanske själva har en massa roliga saker som de vill få tillfälle att säga? De kanske sitter på en hel arsenal med såna här fakta och så frågar jag aldrig tillbaka! 

Snopet.




Rättvist mellan barnen

Ett svenskt barn i 3-5-årsåldern har i genomsnitt över 500 leksaker.

Det förfasas man gravt över innan man har barn, men sen fyller det på utan att man riktigt märker det.

Ändå har Pappsen och jag försökt att inte köpa så mycket leksaker, det blir ändå. Nu närmar sig Lillans första jul och när jag försöker komma ihåg vad vi köpte till Barnet första året så kommer jag inte på någonting. För så enkelt var det ju – vi köpte inte något alls. Vi tyckte inte att det spelade någon roll när man är så liten och inte förstår och ändå får paket av andra släktingar.

Om vi ska vara helt rättvisa borde vi kanske inte köpa något till Lillan i år heller. Nu känns det ändå som att vi gärna vill det, men det blir nog sånt som hon behöver, som vi skulle ha köpt oavsett om det var jul eller inte.

Jag har till exempel tänkt att köpa en sparbössa till henne hela hösten, så det kunde bli en prima julklapp

sparbössa

Sparbössa i form av en kossa kan ju passa en liten tjej på landet. Foto från http://www.doppresent.se

Lillan är ju ofta mer förnöjsam än vad Barnet var när han var i hennes ålder, delvis beror det nog på att de har olika personligheter, men hennes förutsättningar är också mycket bättre. Pappsen och jag har haft ett barn att ”öva” på innan, så vi är mer rutinerade och Barnet hjälper också väldigt mycket till med att underhålla henne – storasyskonet blir ju den stora idolen!

Fast 500 leksaker som man kan sno gör väl också sitt till…

DSC_0117

Vi funderar en del kring rättvise-tänk här hemma. Vi vill inte att något barn ska komma i skymundan, särskilt det stora barnet behöver ju en massa uppmärksamhet när det har fått konkurrens av ett småsyskon. Men Barnet är ändå ganska bra på att ta fokus.

BAJS!

”Vill du ha ett glas med mjölk?”

”Näe, jag vill ha ett glas med BAJS!”

 

”Vad lastar du för nåt? Är det grus?”

”Näe, jag lastar BAJS!”

 

eller helt sonika (med fnitter i rösten):

”Mamma, du är lite BAJSIG!”

 

Barnet är helt inne i bajs-åldern! Det verkar som att det går en epidemi på förskolan där det mest fascinerande som finns just nu är ordet bajs. Det har pågått i några månader och min strategi har varit att inte göra nån stor sak av det, utan mest vänta på att det ska klinga av. Oftast brukar det göra det. Det känns som att hur man än hanterar barns olika faser, om man låter saker bero eller säger till på skarpen varje gång så ger det samma resultat, barn slutar med det när de känner sig klara med det. Överlag. Det finns ju så klart vissa saker som man inte kan acceptera att barn gör, som att de slåss och så, men annars försöker jag att välja mina strider. Om jag går omkring och ropar ”NEJ!” här hemma hela dagarna tror jag inte att han lyssnar på mig till slut ändå. Men det är svårt det där med barnuppfostring, riktigt svårt. Jag är inte konsekvent heller utan provar olika vägar hela tiden. Man är ju bara människa.

Jag har ändå från början klargjort att jag inte tycker att det är trevligt när man säger bajs (och att man inte får kalla andra personer för bajs), men med det sagt tror jag att det är enklast att se det roliga i det. Det kan ju bli en del dråpliga situationer, jag minns till exempel när ett av syskonbarnen var med på fik för ett antal år sedan och satt och hojtade:

”BAJSA I STAN! BAJSA I STAN!” under större delen av fikastunden. Det lät förstås inte så trevligt, med samtidigt var det väldigt komiskt!

Nu tänkte jag att jag skulle möta upp Barnets stora intresse genom att köpa en bok om bajs till honom. Kanske kan det få hans lystmäte stillat?

Eller kanske är han omättlig… men vi kan i alla fall få några trevliga lässtunder tillsammans under tiden.

bajsboken

Någon som har läst? Är den bra eller finns det någon annan man borde köpa?

 

Önskelista julen 2015

Julen närmar sig! Den har blivit så speciell igen. Det fanns några mellanår när man aldrig riktigt fick den där känslan i kroppen som man saknade från barndomens jular, men nu när man själv har barn så kommer känslan lite tillbaka. Man får uppleva glädjen i pepparkaksbak, julgran, pyssel och pynt på nytt med ett barns glädje. Det är så roligt! Och följa den olidliga väntan på tomten och på paket.

Eftersom jag själv längtar så mycket efter julen har jag hunnit prata en del om den med Barnet, om att den närmar sig. Det är kanske lite dumt, för det går inte en dag utan att han frågar om tomten kommer nu och om det inte är julafton snart. Det blir en lång väntan för en treåring!

Igår plitade vi i alla fall ner hans önskelista.

Han önskade sig bland annat tröska med hjul, tröska med band, traktor med hjul, traktor med band, timmerlastbil, timmerflak och en piltavla. Han har själv kommit på att han önskar sig en Pippi-docka också och det är bra för det vet jag redan att han kommer att få!

Själv försökte jag smyga in saker som gardiner och påslakanset också, men det avspisades raskt.

Däremot gick han med på målarpenslar. Jag tycker att det är roligt med saker som man kan leka med tillsammans (alltså saker som jag gillar att göra också) som att rita och måla eller bygga med lego. Lego är ju superkul för alla åldrar, och det är roligt när man kan göra saker ihop hela familjen. Jag längtar efter att kunna spela spel med barnen också, eller göra pyssel och baka utan att det blir helt kaos och man mest får bita ihop.

Det finns säkert mycket pyssel man kan göra med en treåring, bara att jag har dålig fantasi. Jag är tacksam för tips!

 

DSC_0133

Idag satte sig båda barnen med legobitarna. Kul när båda barnen kan leka med samma sak!

DSC_0135

Barnet leker att legobitarna är timmer som han lastar i ett hus.

DSC_0128

Och Lillan undersöker bitarna. Men hon saboterar mest, tycker Barnet.

 

Varför älskar alla Pippi idag?

Barnet är så förtjust i Pippi Långstrump! Han har precis fått en ny Pippi-film, ”Pippi på rymmen” (eller ”Pippi i rymden” som han envisas med att säga), och den skulle han nog kunna se från morgon till kväll om han själv fick bestämma!

Det känns som att alla ungar älskar Pippi idag. Hon är tuff, modig, stark och självsäker. En fantastisk liten flicka! Fast när jag var liten tyckte jag att hon var lite väl kavat. Jag föredrog den lite mer försynta Annika, och också Madicken.

Kanske känner barn idag igen sig mer i Pippi? Varje generation med barn blir ju mer ”kaxig” än den förra. Det är säkert till stor förskräckelse för många som menar att dagens föräldrar inte kan uppfostra sina ungar, men samtidigt tycker jag att det är fint att barn får en allt större roll i samhället. Barn FÅR ta plats idag. Det är en liten skillnad mot när min generation var liten och en stor skillnad mot när mina föräldrar var små.

Visst kan man komma med många pekpinnar till oss som är föräldrar idag, men det tycker jag att det är så många andra som gör. Jag känner mig jättedålig av att läsa alla artiklar om hur hemskt usla dagens föräldrar är, så det tänker jag inte ägna mig åt! Barndomen är ju så viktig och överlag tycker jag att dagens föräldrar är bra på att uppmärksamma och uppmuntra sina barn och att överösa dem med kärlek. Att låta dem vara små människor med starka viljor, en massa humör och nyfikenhet, högljudda, eller tystlåtna om de så vill – utan att försöka pressa in dem i en mall för hur man tycker att barn borde vara.

Så en stor eloge och klapp på axeln till alla mammor och pappor!

Vilken Astrid Lindgren-figur tyckte du bäst om när du var liten? Och om du har barn, har de någon favorit?