BAJS!

”Vill du ha ett glas med mjölk?”

”Näe, jag vill ha ett glas med BAJS!”

 

”Vad lastar du för nåt? Är det grus?”

”Näe, jag lastar BAJS!”

 

eller helt sonika (med fnitter i rösten):

”Mamma, du är lite BAJSIG!”

 

Barnet är helt inne i bajs-åldern! Det verkar som att det går en epidemi på förskolan där det mest fascinerande som finns just nu är ordet bajs. Det har pågått i några månader och min strategi har varit att inte göra nån stor sak av det, utan mest vänta på att det ska klinga av. Oftast brukar det göra det. Det känns som att hur man än hanterar barns olika faser, om man låter saker bero eller säger till på skarpen varje gång så ger det samma resultat, barn slutar med det när de känner sig klara med det. Överlag. Det finns ju så klart vissa saker som man inte kan acceptera att barn gör, som att de slåss och så, men annars försöker jag att välja mina strider. Om jag går omkring och ropar ”NEJ!” här hemma hela dagarna tror jag inte att han lyssnar på mig till slut ändå. Men det är svårt det där med barnuppfostring, riktigt svårt. Jag är inte konsekvent heller utan provar olika vägar hela tiden. Man är ju bara människa.

Jag har ändå från början klargjort att jag inte tycker att det är trevligt när man säger bajs (och att man inte får kalla andra personer för bajs), men med det sagt tror jag att det är enklast att se det roliga i det. Det kan ju bli en del dråpliga situationer, jag minns till exempel när ett av syskonbarnen var med på fik för ett antal år sedan och satt och hojtade:

”BAJSA I STAN! BAJSA I STAN!” under större delen av fikastunden. Det lät förstås inte så trevligt, med samtidigt var det väldigt komiskt!

Nu tänkte jag att jag skulle möta upp Barnets stora intresse genom att köpa en bok om bajs till honom. Kanske kan det få hans lystmäte stillat?

Eller kanske är han omättlig… men vi kan i alla fall få några trevliga lässtunder tillsammans under tiden.

bajsboken

Någon som har läst? Är den bra eller finns det någon annan man borde köpa?

 

En äckel-apa i huset

Stinksvampar i trädgården, alltså. Och ibland tycker jag att det luktar illa inomhus också. Först trodde jag att det var gamla blöjor och smutsiga golv, men nu har jag en misstänkt!

20140708-075216-28336906.jpg
Apan!

Fånleendes och skenhelig!

Jag har annars tyckt att det är en rätt hygglig apa, men så berättade Barnet något för mig.

Tydligen så bajar Apan friskt och släpper lortar mest överallt här i huset som ligger och luktar.

Det kommer ut genom naveln.

BAAAJS” ropar Barnet och sen drar han Apan i… ja, i bajset.

Usch. Äckel-Apa.

Det är tur att jag har Barnet som lär mig så mycket.

20140708-080214-28934702.jpg