Nu har jag bloggat i snart ett år! Jag publicerade mitt första inlägg den 7:e januari och sedan dess har det blivit ytterligare 260 inlägg!

Och jag tycker verkligen om det! Det är roligt att skriva och att dela med sig av sina funderingar, få respons och tips tillbaka och lära känna andra bloggare och kommenterare.

På ett sätt blir bloggen lite av en terapi. Jag får sitta i lugn och ro när Barnet sover och knappa av mig sånt som jag funderar över. Jag är ju en sån person som kan älta pinsamma händelser i flera år, men när jag skriver om dem här så släpper jag det sen! Det känns inte lika farligt om man visar att man är medveten om att man har tabbat sig! Samtidigt försöker jag att inte hänga ut folk jag känner, mer än Pappsen då som bara blir glad när jag gör narr av honom, så det blir ju förstås en del som jag får hålla inne med också!

Jag vill så klart ha en levande blogg, med många inlägg, foton och kommentarer. Samtidigt tar bloggen mycket mer tid än vad jag hade trott och med familj, jobb och hus så kan jag inte lägga ner så mycket tid. Jag skulle förstås önska att jag skrev både oftare, intressantare och roligare inlägg men många gånger har jag inte riktigt tid eller inspiration och då får det bli mer av ett livstecken än ett sjudundrande bra inlägg. Därför tycker jag att det är så roligt med kommentarer som gör att det händer lite nytt på bloggen även när inte jag skriver något! Tack alla ni som kommenterar och tack förstås ni som bara läser också!

Och tack Mamma och Barnets Farmor som, var och en på sitt håll, var på mig om att jag borde skriva! Det blev kanske inte nåt märkvärdigt skrivande från mig, men det blev det här! Det blev en blogg!

Eftersom vi inte har nån snö här hemma nu så kan vi väl kika på ett par snöbilder från förrförra året istället!

Paljon lunta

mutta ei taskulamppua