Det hänger på håret!

Barnet har från första början vetat vad han tyckt och bestämt sagt ifrån om något inte passat honom. Det var tufft i början när vi inte förstod varandra, men nu kan vi oftast reda ut det.

Idag har vi morgonmyst i soffan. Barnet har fått titta på barn-tv och jag läser partiprogram för fullt! Jag har fortfarande inte bestämt mig helt!

Sen började Barnet att leka och jag gick ut i köket och plockade med disken. Efter ett tag gick jag ut i vardagsrummet igen för att kolla till honom.

När jag visade mig övergav han lastbilen, ställde sig käpprätt upp, knöt händerna i sidan och gormade medan han spände blicken i mig.

”Jag ser att du är arg.” sa jag. ”Vad är det som gör dig så arg?”

”Tofs!” ropade han och skakade på huvudet samtidigt som han förtvivlat sträckte armarna mot mitt hår.

Utan att tänka på det sätter jag alltid upp håret när jag plockar i köket.

Jag provade att ta ur tofsen igen. Barnet svarade med att skratta och nicka.

Sen kunde han fortsätta att leka!

Håhåjaja! Men lite full i skratt blev jag. Det är så roligt att få vara den här speciella personen i någons liv som en mamma är! En mamma med utsläppt hår, tydligen.

Hur som helst, helgen närmar sig! Jag behöver fylla på med barnkläder i större storlekar. Behöver du det med? Just nu får du 10% rabatt från Jollyroom. Annars finns inredningsprylar, leksaker, mammakläder m.m. Rabatten gäller såklart även på rea-varor! Gäller från 29/8 kl 17.00!

IMG_4374.JPG

Morgonstund har…

Jag är ungefär tusen gånger så morgonpigg som Pappsen. Det betyder att även fast jag också kan vara väldigt trött på morgonen så blir det ofta jag som får kliva upp när Barnet alarmerar välling.

Sen är jag inget jätteroligt sällskap för Barnet då jag mest går och plockar med disk och tvätt.

Fast nån gång ibland bryter Pappsen tristessen, låter mig sova ut och går snällt upp med Barnet på morgonen.

Jag är säker på att Pappsen hinner leka och stoja mellan alla hushållssysslor. Ett roligt morgon-sällskap till Barnet.

För har han bara klivit ur sängen piggnar han nog raskt till.

Eller???

20140729-080249-28969615.jpg

Nääe…

Han fick ju telefonen ändå

Nu har jag fått visa upp mig i min berömda morgonrock igen!

”Hur dags åker du till jobbet imorgon?” frågade Pappsen häromkvällen när jag precis skulle somna.

”Kan du lägga jobbtelefonen i min bil så kan min kollega stanna och plocka upp den?” undrade han.

”Nä, Pappsen! Lägg inte detta på mig också! Jag är redan tyngd över att jag ska stiga upp, ta med matlåda och köra in! Det blir för mycket! Jag kommer bara att glömma det!” pustade jag.

Men Pappsen bönade så jag gav efter.

Dagen därpå skrotade jag runt i köket och åt fil och müsli när jag såg ett par strålkastare utanför och hörde nåt mullra.

”En bil”, tänkte jag. Och så slog det mig:

”Om jag gömmer mig här bakom fönstret tills den har åkt förbi så riskerar jag inte att synas i min morgonrock.”

Jag hukade mig ett tag men när bilen aldrig åkte förbi tittade jag försiktigt fram och fick se en kille som lätt stressat letade i Pappsen bil.

Visst ja!

Till saken hör att jag gärna vill göra ett gott intryck på Pappsens vänner. Jag är ju några år äldre och vill inte att Pappsen ska behöva skämmas över att han har en sambo som börjar bli gammal och mossig och som inte klär sig lika trendigt som deras unga flickvänner gör. Jag vill visa att man kan vara rätt fräsch och ungdomlig fast man är över trettio och har fött barn!

”Jag har inte hunnit så långt än!” flämtade jag till Pappsens jobbarkompis medan jag for ut med flaxande morgonrock, fil runt munnen och med morgonandedräkten som en sky omkring mig.

”God morgon!” hälsade jag sen högtravande när jag räckte över telefonen.

”Och hej då!” sa jag lika pompöst när han tog emot den.

Han sa knappt ett ord.

Så kanske var han lite imponerad över att jag hade med mig rätt telefon och allt?

Och att jag gick för egen maskin utan vare sig rollator eller permobil.

20140107-204839.jpg

Jag är på riktigt imponerad över att jag gav bort rätt telefon. Jag dubbelkollade hela morgonen sen och kunde inte tro att det var sant att min egen var kvar!