Avgiftning från TV

Som sagt så är det en bra tid med barnen nu. För bara ett par veckor sen slet jag mitt hår, Lillan skrek eller gnällde nästan konstant och Barnet gick antingen bärsärkagång eller busade i skymundan.

En dag när jag dessutom hade en ordentlig huvudvärk lånade jag Barnets hörselskydd ett tag och gick runt med här hemma bara för att orka.

Men nu är den fasen över och det är rätt lugnt igen. Ja, just nu skulle jag säga att det är ganska lätt att vara tvåbarnsmamma. Barnet är så stor och redig och klarar mycket själv och Lillan är nöjd och tar sig fram dit hon vill. Sen en tid tillbaka sover hon oftast bara en gång på dagen också och då sparar jag mycket tid på sövning och blir inte lika låst. Det är väl lite så, när barnen blir runt ett år blir allt så mycket enklare!

Just nu provar vi dessutom att vara utan tv. Vi hade helt enkelt haft på den för mycket på sistone, tyckte vi. Ibland är det en gudagåva att ha ständig tillgång till barnkanal, barn-appar och ipads, andra gånger är det mer till besvär. Visst är det bra när jag till exempel vill söva Lillan utan att Barnet kommer och stör, men det här att det inte är någon ände på det blir jobbigt. När jag var liten var det barnprogram klockan 18.15 och när det var slut så var det slut. Det var inget mer med det. Nu måste man alltid bryta fast Barnet vet att det väntar fler program, och det blir alltid en konflikt.

Men i söndagsmorse drog vi ur sladden och än så länge har vi inte satt i den igen. Och det går SÅ bra! Barnet är mycket mer harmonisk och har knappt tjatat alls om tv:n. Han leker, bygger med sitt lego, bläddrar i nån bok eller hänger efter mig, precis som det ska vara. Och jag tycker att vi slipper de här röjar-lägena som han annars har kommit in i efter att ha suttit stilla framför tv:n. Säkert åker sladden in snart igen men just nu saknar vi absolut inte tv:n. Det finns så mycket annat man kan göra. Överlag är jag ganska trött på skärmar just nu. Jag har dessutom tagit bort min facebook-app i mobilen så att jag inte ska ”råka” trycka på den så fort jag tar upp telefonen. Nu blir det mest bara några snabba och effektiva minuter vid Facebook och Instagram per dag, inte något slötittande, och det känns också jätteskönt.

Jag menar inte att sitta på några höga hästar och vara moraltant, andra får göra som de vill, men just nu känns det här bra för oss.

Just nu är det faktiskt en sån bra period att Pappsen och jag ibland tittar på varandra och säger att kanske har vi gjort nåt rätt med barnen ändå.

Allt känns lättare när det börjar bli vår.

Baka med barn

Det är ju oundvikligt att påverka barnen med sina intressen. Pappsen präglar Barnet med sitt bilintresse och jag med matlagning och bakning. Bland annat. Det är svårt att veta vad som ligger i generna och vad som kommer från omgivningen. Men när Barnet var knappt två år och jublade och gjorde glädjepiruetter varje gång han hörde signaturmelodin från ”Mitt kök” så tror jag nog ändå att det mest var för att han sett min reaktion…

Men hur som helst så gör han mig gärna sällskap i köket när jag bakar och lagar mat. Förut har han bara varit intresserad av att provsmaka och när jag gett honom en degbit har den utan undantag åkt in i munnen.

IMG_6602

Bullar med nutella på gång.

Men nu har han börjat att hjälpa till på ett helt annat sätt och han är väldigt noga och visar ett stort tålamod!

Första gången han bakade ”på riktigt” gjorde han allt från att hälla i ingredienserna till att forma degen som han penslade och strödde frön på. En annan gång när jag bakade plockade han fram kruskaveln och gjorde knäckebröd till farfar. Man blir så stolt!

IMG_7885

”Bollar” och ”ormar”

Fast det finns en del baksidor (haha) också. Allt tar ruskigt mycket längre tid när det är barn med och det ser ut som ett slagfält efteråt! Dessutom kan man inte gärna baka gå-borts-fika tillsammans med barnen eftersom hygienen är under all kritik! Fingrar som kladdar i allt, slickas av och kladdar på nytt. Och sist han var med när jag lagade mat gjorde jag nåt stressigt och hade inte full koll på honom. När jag sen tittade till satt han naken på köksbänken och studsade rumpan mot hushållsvågen.

”Rumpan väger tre kilo!” ropade han.

Håhåjaja.

Men för att ändå uppmuntra hans intresse ytterligare har jag lovat honom ett barnförkläde. Det kanske förbättrar hygienen något också.

Det är så roligt med barn ändå att de kan uppskatta enkla saker så mycket. Bara en sån sak som strössel på kakorna möts av hurrarop.

IMG_7888

Ja, det är en ganska rolig tid med barnen nu.

Sju dagar utan deo

Jag är fortfarande lite inne i kemikalie-tänket. Eller jag tror att det är ett tänk som är här för att stanna. Förr brukade jag till exempel aldrig tvätta nya kläder innan jag började att använda dem, men nu klarar jag inte ens av att ta på mig ett par nya strumpor otvättade. Det känns som att det bara osar anti-mögel- och anti-skrynkel-medel om dem annars.

På jobbet brukade jag le lite i mjugg åt en kollega som tvättade apelsinerna i diskmedel innan han åt dem (jag menar skalet äter man ju ändå inte) men nu gör jag likadant. Jag tänker att jag får besprutningsmedel på fingrarna annars. Ja, jag vet inte…

Och deodorant, det har jag bara vid högtidliga tillfällen. Jag har inte kollat upp vilka som inte innehåller aluminium ordentligt. Även om det inte är fastställt att det ökar risken för bröstcancer så vill jag inte chansa. Jag har dessutom turen att inte svettas särskilt mycket (för det är väl knappast bristen på fysisk aktivitet som påverkar).

Att vara uppmärksam på gifter i vardagen är ju helt rätt i tiden. Det finns ett ganska stort och växande sortiment av ekologiska produkter, både mat, hudvård och kläder. Senast jag var på Åhléns såg jag till exempel ekologiska barnkläder och även på nätet finns en del sidor som inriktar sig på ekologiska och giftfria kläder till barn, exempelvis http://www.littlebloom.se.

Jag tror att det är vettigt med lite eko-tänk, om inte för våra kroppars skull så åtminstone för miljön. Man tänker så mycket mer på sånt där när man fått barn, vilken värld man vill lämna över till dem, syskonbarn och till eventuella barnbarn.

Men det blir nog bra med det där, ett litet steg i taget i rätt riktning så har man ju ändå kommit en bit på väg.

 

Och så här stod det ju faktiskt på en av mina deodoranter nu när jag tittade efter…

 

Årets första bastubad

Det fanns flera saker som gjorde att vi föll för huset när vi köpte det.

Badtunna.

Pergola.

Pool (ful plastpool men vaddå).

Bastu.

Växthus.

Sen visade det sig att det mesta kanske inte var så mycket att hänga i julgranen. En del hade passerat bäst-före-datum och krävde mer underhållning än vad det var värt som nöje. Badtunnan och poolen är minnen blott och pergolan står med på ”göra-om-listan”.

Men växthuset använder jag och bastu badar vi lite nu och då!

Bastun kräver ingen underhållning, mer än när vi ska använda den, och blir lite kvällslyx när barnen sover. Enda projektet vi har för bastun framöver är att byta ut trädörren mot en i glas. Som småbarnsföräldrar är det smidigt med sånt som finns inne i huset så att man har nära till barnen om de vaknar.

Årets första pass i bastun blev i helgen. Det känns skönt att sitta med en hårinpackning och svettas och bara vara. Dessutom blir det lite passiv träning för blodkärlen och det är ungefär all träning som erbjuds mina kärl nu, så det är inte fy skam.

Pappsen är den som brukar propsa på att vi ska basta men väl i bastun är han den som storknar först. Mycket prat och lite verkstad. Men ingen av oss har så mycket krut i oss att vi springer ut och rullar oss i snön efterå. Fast nån gång kanske man borde våga… Kanske nästa gång??

Hej då långkallingar!

Gosh gosh gosh… Imorgon börjar Pappsen att jobba igen efter all ledighet. Jag bävar! Vi har haft det så bra hela familjen tillsammans, vi har klarat av att varva ner (gäller mest Pappsen, jag har inte så stora problem med det) och vara hemma tillsammans, leka med lego, vara ute och åka spark och snowracer och sjunga sånger och läsa sagor. TV:n eller paddan har inte behövt rycka ut som barnvakt när jag söver Lillan eller står framför spisen och det känns så bra!

Nu är det åter till vardagen och att ensam behöva klä på två barn och sig själv full vinterutrustning när man ska utanför dörren, att parera hungriga barn med matlagning och att försöka städa i smyg samtidigt som man leker att man är Taurus och jagar barnen.

Men, jaja, nu går vi ju mot våren och samtidigt är det skönt att kunna planera upp dagarna som jag vill utan att ta hänsyn till Pappsens agenda. Fast vi kommer att sakna att ha hans långkalsonger med häng traskandes här hemma… Vi har ju haft så fina dagar. Vi är glada att vi haft dem tillsammans.

DSC_0227DSC_0236DSC_0277

Nu är det matlåde-träsket som gäller igen. 😉

Att göra medvetna val

Det är inte lätt att vara en medveten konsument idag. Jag vill så klart göra medvetna och kloka val, men det finns så mycket att ta hänsyn till, och som enskild konsument har man svårt att ha överblick över allt.

När man handlar mat ska det vara närodlat, på rätt säsong och kanske också ekologiskt. Köper man växthustomater från Sverige på fel säsong kan miljöeffekten bli större än om man köper importerade, och köper man vegetariska produkter istället för kött kan det ändå vara dåligt om man har skövlat regnskog för att kunna odla växterna. Dessutom ska man tänka på arbetsförhållandena i de länder som producerar varorna!

Jag måste erkänna att det går runt i huvudet på mig, och då är det bara maten som jag är mest medveten om. Det finns ju hur många produkter och tjänster som helst som man borde fundera kring!

Ett annat viktigt ämne är vardagsmiljön för våra barn. Jag är ju biolog så nog har jag läst en del toxikologi och miljökunskap, och även Pappsen har koll på till exempel ftalater och bromerade flamskyddsmedel, ändå är det så lätt att man förtränger och inte orkar bry sig om allt.

Just nu är jag ändå inne i en fas när jag tänker mycket på gifterna i hemmet för barnen. Jag dammar och dammsuger och jag är så glad för att vi har mycket begagnade och vältvättade kläder till barnen. Däremot begagnade plastleksaker försöker vi att rensa ut.

Just nu när Lillan vill stoppa allt i munnen är det lätt att till slut ge henne nåt, vad som helst, som hon blir nöjd över att sitta och bita på, men jag ska försöka att bli bättre! Leksaker som är tänkta för att stoppa i munnen är mer kontrollerade än vanliga plastförpackningar, till exempel. Men även leksakerna är mer eller mindre bra så det kan vara vettigt att köpa miljövänliga artiklar för våra minsta familjemedlemmar.

giraff

Miljösmart bitleksak från http://www.bigbaby.se

Vill man läsa mer om hur man kan minska kemikalierna i hemmet så har Underbara Clara skrivit ett bra inlägg. Det behöver inte vara så svårt, man kommer långt på att vara lite medveten.

Underbara Clara – Kemikaliebanta ditt hem

Man vill ju skydda sina barn så gott man kan och ge dem en bra start i livet.

De är ju så små och oskyldiga, men ändå så utsatta för hur vi väljer att leva.

Kommer ikapp!

Det är så många saker jag har tänkt att göra så länge men som bara skjutits upp. Barn, hem, trädgård och garage tar mycket tid för Pappsen och mig och jag kan inte låta bli att undra vad alla människor som bor i lägenhet utan vare sig trädgård, barn, djur eller bil gör av all sin tid? Nåja, de har nog fullt upp de också, på sitt vis, det är ju så.

Men nu på bara en vecka är det som att jag har börjat beta av många av mina att-göra-punkter! Flera som jag har tänkt på sen vi flyttade hit! Vi har inte bott in oss helt i huset än. Alla rum har ju inte varit färdigrenoverade så länge och mycket har inte hunnit få sin rätta plats. Flera saker har jag inte vetat vart de har varit och andra saker har jag förvarat på många olika ställen samtidigt. Ljus har vi visst haft på fem ställen! Men nu har jag gått igenom de flesta skåp och lådor och synat över vinden, det känns otroligt skönt!

Jag skrev ju att vi vill ha upp fler tavlor och sånt på väggarna och nu har jag framkallat foton och förstoringar på barnen och beställt ett par väggljushållare. Till och med hand- och fotavtryck har blivit gjorda!

Nu slipper jag ha dåligt samvete för det här på ett tag.

Finaste familjen ska upp på väggen också.

Andra saker som jag har tänkt på länge och även blivit påmind om här i kommentarsfältet (tack för det 🙂 ) är en anteckningsbok där jag skrivit ner roliga saker som barnen säger och en där jag för en slags trädgårdsdagbok. Nu är de införskaffade och påbörjade. Jättekul!

Jag har också köpt en adressbok så att vi slipper sitta framför nätet och leta efter samma adresser varje gång det är dags att skriva julkort.

IMG_7469

Det finns en almanacka också där man kan skriva upp viktiga datum. Nu kanske jag kan bli den där personen som kommer ihåg allas födelsedagar och namnsdagar, som jag så gärna vill vara!

Idag unnade jag mig en lite längre promenad också och njöt av höstfägringen i skogen.

IMG_7437

Benved. Så tjusig.

IMG_7436

Fantastiska färger på lönn.

IMG_7445

Oxelbär.

IMG_7434

Blåbär får snygga höstfärger.

Nu kliar det i fingrarna efter att få fylla i min adressbok och efter att få in lite foton!

Veckans Barncitat

Det är ju roligt när barnen börjar att prata och uttrycka sig! Barnet är tre år, så han pratar och bubblar mycket, och ibland har man ganska roligt åt hans kommentarer och funderingar.

Här är exempel från veckan som gått!


Barnet sitter på pottan och kuckilurar och plötsligt slår det honom som en blixt från klar himmel:

PAPPA! Snoppen kan inte prata! Den kan bara kissa.”


Storkusinerna hälsar på och Barnet måste gå på toa. I vanliga fall gör han en stor process av att spola, spolknappen får ingen annan röra! Men nu springer han ivrigt ut från toaletten och fram till ena kusinen. Han lägger huvudet på sned två centimeter från storkusinens huvud och erbjuder stolt:

”Du får spola.” 

Som om han ger honom den finaste present någon kan få.


Jag tränar Barnet på att ta i hand och varje gång jag sträcker fram handen och säger ”Goddag goddag!” så rystar han den och hojtar:

”GUDDADELIDA, DIN LILLE SNUTTA!”

och sen lägger han huvudet bakåt och skrattar ljudligt över sig själv.


Men ibland är kommentarerna inte alls så roliga.

Igår tog vi varsin kaka på eftermiddan. Jag pekar på lite olika ställen på min mage och sen säger jag:

”Här! Här nere i magen ligger mammas kaka nu.”

Barnet tittar på mig en stund, skiner upp och ropar:

MAMMA! Du har MYCKET mat i din mage! Din mage är JÄTTESTOR!”

och så ser han ut som om han just har gett mig världens finaste komplimang.

Eh… ja, men tack då.

Jo, de är för härliga. Här fyller han på motorolja i traktorn. Mammsens tips, snabbkaffe och vatten i en tom flaska med t.ex. realemon droppar lagom mycket!

Vetebröd med chokladfyllning

Nu är vi inne på andra veckan som Pappsen jobbar och jag tycker ändå att det går bra. Jag har försökt att inte göra så mycket aktiviteter utan bara komma in i rutiner med barnen.

Barnet är verkligen både i en bra och en dålig fas nu. Hemma är han oftast rätt lätt att ha att göra med, han är snäll och gullig mot Lillan och mig. Han tänker mycket, leker bra och man börjar ha riktigt utbyte av att vara tillsammans med honom. Vi har trevligt.

Inför andra slår han oftast på en annan sida. Antingen blir han lite blyg och då tvär och butter eller också blir han helt i gasen och högljudd och överaktiv. Som mamma är man ju stolt över sina barn och vill visa upp dem från deras bästa sida, men den tiden kommer väl tillbaka snart. Jag antar att alla föräldrar går igenom perioder där de känner att deras barn inte riktigt kommer till sin rätt.

Visst kan han ha överaktiva eller bistra dagar hemma också. Inför Lillans dop skulle jag prova att göra vetekransar för första gången. Pappsen var iväg hela dagen, jag var trött och hade huvudvärk och ville egentligen bara ha en lugn och tyst stund, men Lillan var gnällig och Barnet var glad men som ett yrväder precis hela tiden. Han pratade och spexade oavbrutet, ville hjälpa till med allt i baket och när kransarna äntligen var klara var jag helt matt. Äntligen skulle jag få pusta ut i snurrstolen i uterummet för några minuter. Jag sjönk ner, drog en lättnadens suck och sen kom Barnet farandes… Han kastade en kork i skrevet på mig, tag ett grabbatag i armstödet och sprang runt, runt med stolen de snabbaste han kunde medan han tjoade:

”Du har snopp! Du har snopp!”

Haha, jag kunde inget annat än att skratta. Som småbarnsmamma är det hopplöst att försöka ta igen sig!

Men kransarna blev bra! Inte så snygga, för det där har jag inte fått in nån snits på än, men saftiga och goda!

Jag gjorde degen som vanligt vetebröd men provade att ha smör, vaniljsocker, kakao och chokladknappar i som fyllning. Enda felet var nog att jag hade i för få chokladknappar, annars var det riktigt smarrigt (för en chokladälskare som jag.)

Så det är ett hett tips! Såklart går det lika bra att baka ut degen som vanliga bullar också.

Till en sats vetedeg blir fyllningen cirka:

125 gram rumsvarmt smör
0.5 dl kakao
4 msk vaniljsocker
100 gram chokladknappar

Jag valde att inte ha något extra socker i fyllningen. Jag tänkte att det blev sött nog ändå med ganska mycket vaniljsocker, choklad och pärlsocker. Vill man kan man ta strösocker i fyllningen också.

IMG_6603

IMG_6608Jag fick feeling och klippte upp kransen lite väl snitsigt. Det visade sig att den lättare blev torr och bränd i sina eleganta spetsar då.

IMG_6607IMG_6606

Jag gjorde två kransar av en sats deg och det blev stora kransar. Jag fick dela dem på mitten för att få in dem i frysen.

IMG_6609

Men uppskurna tyckte jag att de såg helt okej ut. Lite föll de isär där jag hade vikt ut snibbarna för mycket bara.

Egentligen skulle jag haft bara nutella som fyllning men burken som stod i skafferiet var tom så jag fick raskt hitta på något annat. Nästa gång ska jag vara mindre konstnärlig med saxen och sen ge den där nutellan en chans.

 

Småbarns-idyll?

Idag har det varit en rätt jobbig dag. Pappsen har börjat att jobba igen efter semestern och det är inte alltid enkelt att vara hemma med två små barn. Och vädret underlättar inte heller.

Jag och barnen tänkte gå ut på morgonen och plocka hallon till frukostfilen, men Barnet vände i dörren när han kände hur kallt det var. Jag tog på mig långbyxor och långärmat men frös ändå, och fingrarna var stelfrusna när jag kom in. Mitt i sommaren! Nä, nu börjar det faktiskt att bli tråkigt. Barnet har till och med slutat tjata om att åka och bada och jag vet inte om det är skönt eller sorgligt? Idag har han mest suttit och tittat på Byggare Bob.

Tanken var att jag skulle städa och röja idag, och att jag skulle börja få fason på Lillans mat- och sovtider. Det skulle bli ordning på torpet nu när jag var ensam hemma! Så blev det inte alls. Lillan är så väldigt lättdistraherad nu, både när hon ska äta och när hon ska sova och Barnet lyckades störa henne vid varje tillfälle.

Fast, till skillnad mot före sommaren, så gjorde han det inte med flit. Då var han fortfarande så till sig över sitt lillasyskon att han inte kunde behärska sig i närheten av henne. När jag satt med henne i soffan for han runt som en vettvilling runt oss tills han råkade slå emot henne eller tills jag blev arg. Men hur mycket jag än sa åt honom så lyssnade han inte, han var så i gasen. ”Försiktig” var ett ord som han inte verkade förstå. Det var jättesvårt att veta hur jag skulle hantera syskonen utan att väcka avundsjuka och känna att jag räckte till för båda.

Nu är han mycket mer hänsynsfull och förstående, och det märks att de båda tycker om varandra. Han tar med henne i sina lekar, pysslar med henne, vinkar till henne, pratar med henne och leker att han matar henne. Och hon är själaglad över hans uppmärksamhet!

Idag när jag ammade henne visade han sin uppskattning bland annat genom att slå ett par klossar mot varandra och sjunga en egenkomponerad sång för henne. Lillan som knappt kan äta om kylskåpet surrar just nu! Nä, det gick åt skogen med rutiner idag, kan man säga. Till slut fick jag ta barnen och åka hemifrån för det blev bara stökigare ju längre vi var hemma. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som inte var bra idag, men det räcker så. Eller, jag kan tillägga att jag har nackspärr också.

Fast vi kom ut och plockade bär idag i trädgården. Det började lite gemytligt med Lillan nöjd i sittern och Barnet som hjälpte mig att plocka. Sen kom odören av liksvamp, det måste ha legat nån mitt inne i buskarna och ruttnat men jag hittade den inte. Barnet ledsnade förstås rätt snart och tog hinkarna till sandlådan istället. Jag plockade en stor skål med röda vinbär och övergick till de svarta. Barnet började, som alltid när det blir tråkigt eller nåt går emot honom, längta efter ”paaapppaaa!

Sen lekte han bra ett tag tills jag hörde ett:

”Oj då!”

Då hade han provat att hälla över mina röda vinbär i en sandig liten bytta. Den var såklart alldeles för liten så bären svämmade över och rann ut både i sandlådan och i gräsmattan. Vi blev nog ungefär lika besvikna både han och jag, tror jag!

Till slut hade vi passerat lunchdags med en hel timme och istället för att känna mig som en duktig mamma som plockat bär med barnen fick jag gå före med mina hinkar och skämmas medan han släntrade bakom och ropade efter ”paaappaaaa!

Grannarna måste tro att jag är världens sämsta mamma så mycket som den pojken ropar på sin pappa när vi är ute!

Men Lillan var ganska nöjd och när Barnet fått tio kalla köttbullar till lunch gav jag mig själv en liten klapp på axeln, jag menar, han kunde ju fått gå utan mat helt – det hade ju varit mycket värre.

Nu när vi alla är hemma och barnen sover känns det bra igen.

Och tittar man bara på dagens foton hade jag kunnat lura vem som helst till att tro att vi haft en toppendag i våran småbarnsidyll.

DSC_1102

Matilda


DSC_1112

Sockerärtor


DSC_1114

Broccoli-plantorna blir stora!


DSC_1117

Tomaterna i växthuset börjar att bli röda.


DSC_1111

Det börjar komma bönor.


DSC_1106

Barnet hjälper till att plocka.


DSC_1107

Det är inte svårt att plocka när det finns så mycket vinbär.


DSC_1109

Till slut gav jag mig med detta.