Avgiftning från TV

Som sagt så är det en bra tid med barnen nu. För bara ett par veckor sen slet jag mitt hår, Lillan skrek eller gnällde nästan konstant och Barnet gick antingen bärsärkagång eller busade i skymundan.

En dag när jag dessutom hade en ordentlig huvudvärk lånade jag Barnets hörselskydd ett tag och gick runt med här hemma bara för att orka.

Men nu är den fasen över och det är rätt lugnt igen. Ja, just nu skulle jag säga att det är ganska lätt att vara tvåbarnsmamma. Barnet är så stor och redig och klarar mycket själv och Lillan är nöjd och tar sig fram dit hon vill. Sen en tid tillbaka sover hon oftast bara en gång på dagen också och då sparar jag mycket tid på sövning och blir inte lika låst. Det är väl lite så, när barnen blir runt ett år blir allt så mycket enklare!

Just nu provar vi dessutom att vara utan tv. Vi hade helt enkelt haft på den för mycket på sistone, tyckte vi. Ibland är det en gudagåva att ha ständig tillgång till barnkanal, barn-appar och ipads, andra gånger är det mer till besvär. Visst är det bra när jag till exempel vill söva Lillan utan att Barnet kommer och stör, men det här att det inte är någon ände på det blir jobbigt. När jag var liten var det barnprogram klockan 18.15 och när det var slut så var det slut. Det var inget mer med det. Nu måste man alltid bryta fast Barnet vet att det väntar fler program, och det blir alltid en konflikt.

Men i söndagsmorse drog vi ur sladden och än så länge har vi inte satt i den igen. Och det går SÅ bra! Barnet är mycket mer harmonisk och har knappt tjatat alls om tv:n. Han leker, bygger med sitt lego, bläddrar i nån bok eller hänger efter mig, precis som det ska vara. Och jag tycker att vi slipper de här röjar-lägena som han annars har kommit in i efter att ha suttit stilla framför tv:n. Säkert åker sladden in snart igen men just nu saknar vi absolut inte tv:n. Det finns så mycket annat man kan göra. Överlag är jag ganska trött på skärmar just nu. Jag har dessutom tagit bort min facebook-app i mobilen så att jag inte ska ”råka” trycka på den så fort jag tar upp telefonen. Nu blir det mest bara några snabba och effektiva minuter vid Facebook och Instagram per dag, inte något slötittande, och det känns också jätteskönt.

Jag menar inte att sitta på några höga hästar och vara moraltant, andra får göra som de vill, men just nu känns det här bra för oss.

Just nu är det faktiskt en sån bra period att Pappsen och jag ibland tittar på varandra och säger att kanske har vi gjort nåt rätt med barnen ändå.

Allt känns lättare när det börjar bli vår.

Sådan mamma är jag!

Jag har varit så trött i veckan att jag har somnat i soffan direkt efter maten! Det har varit några körigt dagar på jobbet och även om jag inte känner att jag stressat så mycket så verkar det ändå ha tagit musten ur mig.

Men hur som helst så har jag blivit utmanad på Instagram att skriva ner tio fakta om mig själv som mamma. Listor är alltid skoj så jag delar med mig även här!

1. Innan jag blev mamma hade jag en bild av att jag skulle vara ganska strikt och sträng mot mina barn. Jag trodde att jag skulle följa alla riktlinjer till punkt och pricka och få mycket lydiga barn.

2. Istället blev jag mjuk, snäll och lite slapp. Istället för att gå enligt regelboken har jag ursprunget som ideal. Visst sov man väl i samma grotta som sina barn på stenåldern? Då gör det väl inget om Barnet sover i samma rum, eller säng, som oss?

3. Jag älskar att läsa sagor! Och jag gör det med stor inlevelse och med många förställda röster!

4. Däremot tycker jag inte att det är så kul att ligga på golvet och brumma med traktorer och lastbilar heller. Inte att leka i sandlådan heller.

5. Jag tycker att det känns helt fel att man ska lämna bort sina barn så mycket för att kunna jobba. Vi vet ju att det är bäst för barnen att vara hemma med mamma eller pappa de första åren…

6. En del av mig vill vara hemmafru. Jag vill finnas där för Barnet, jag älskar att laga mat och baka och fixa i trädgården. Jag tycker till och med om att städa om jag bara har tid och lugn och ro (vilket jag ju aldrig har).

7. Jag skäms bara lite över att säga att jag låter Barnet leka med paddan för att jag ska få en del lugna stunder.

8. Som så många andra par har vi blivit mindre jämställda sen vi blev föräldrar. Jag som trodde att jag inte skulle tumma på detta! Tråkigt och jag hoppas att vi kan bättra oss.

9. Fast jag inte vill tjata vid matbordet finns det inget som gör mig så frustrerad som när Barnet vägrar att äta! Ordentlig mat har alltid varit så viktigt för mig!

10. Det som gör mig varmast i mammahjärtat är när jag får trösta och pyssla med Barnet. Det finns inget finare än att få stoppa om sitt barn om kvällen.

IMG_3273.JPG

Hur blev du som mamma eller pappa? Som du hade tänkt dig eller överraskade du också dig själv?