Avgiftning från TV

Som sagt så är det en bra tid med barnen nu. För bara ett par veckor sen slet jag mitt hår, Lillan skrek eller gnällde nästan konstant och Barnet gick antingen bärsärkagång eller busade i skymundan.

En dag när jag dessutom hade en ordentlig huvudvärk lånade jag Barnets hörselskydd ett tag och gick runt med här hemma bara för att orka.

Men nu är den fasen över och det är rätt lugnt igen. Ja, just nu skulle jag säga att det är ganska lätt att vara tvåbarnsmamma. Barnet är så stor och redig och klarar mycket själv och Lillan är nöjd och tar sig fram dit hon vill. Sen en tid tillbaka sover hon oftast bara en gång på dagen också och då sparar jag mycket tid på sövning och blir inte lika låst. Det är väl lite så, när barnen blir runt ett år blir allt så mycket enklare!

Just nu provar vi dessutom att vara utan tv. Vi hade helt enkelt haft på den för mycket på sistone, tyckte vi. Ibland är det en gudagåva att ha ständig tillgång till barnkanal, barn-appar och ipads, andra gånger är det mer till besvär. Visst är det bra när jag till exempel vill söva Lillan utan att Barnet kommer och stör, men det här att det inte är någon ände på det blir jobbigt. När jag var liten var det barnprogram klockan 18.15 och när det var slut så var det slut. Det var inget mer med det. Nu måste man alltid bryta fast Barnet vet att det väntar fler program, och det blir alltid en konflikt.

Men i söndagsmorse drog vi ur sladden och än så länge har vi inte satt i den igen. Och det går SÅ bra! Barnet är mycket mer harmonisk och har knappt tjatat alls om tv:n. Han leker, bygger med sitt lego, bläddrar i nån bok eller hänger efter mig, precis som det ska vara. Och jag tycker att vi slipper de här röjar-lägena som han annars har kommit in i efter att ha suttit stilla framför tv:n. Säkert åker sladden in snart igen men just nu saknar vi absolut inte tv:n. Det finns så mycket annat man kan göra. Överlag är jag ganska trött på skärmar just nu. Jag har dessutom tagit bort min facebook-app i mobilen så att jag inte ska ”råka” trycka på den så fort jag tar upp telefonen. Nu blir det mest bara några snabba och effektiva minuter vid Facebook och Instagram per dag, inte något slötittande, och det känns också jätteskönt.

Jag menar inte att sitta på några höga hästar och vara moraltant, andra får göra som de vill, men just nu känns det här bra för oss.

Just nu är det faktiskt en sån bra period att Pappsen och jag ibland tittar på varandra och säger att kanske har vi gjort nåt rätt med barnen ändå.

Allt känns lättare när det börjar bli vår.

8 thoughts on “Avgiftning från TV

  1. Bra gjort, Lina!!! Man blir så trött på TV:n…. Ibland sitter vi och slötittar, bara för att… 😉 Jag läser hellre en bok!! Finns så mycket annat att göra. Och som du säger: När du och Pappsen var barn , så satte man på tv:n till barnprogrammen och sen var det slut. Bra att ni tagit initiativ till detta. Bara att knäppa på TV:n igen, om det är nåt bra att se. Just nu är jag så nöjd: Lugna favoriter på radion är tillbaka o när han jobbar, då har jag radion på och lyssnar på skön musik. Härligt 🙂

    • Ja, jag har ju kommit igång att läsa böcker igen och det är jag också så nöjd med! Och att lyssna på radio är ju mycket trivsammare och så kan man göra annat under tiden.

      Jag har sagt i många år, långt innan barnen kom, att man borde ha en tv-fri dag i veckan och ändå har vi inte kommit till skott förrän nu! Men vi är väldigt nöjda att vi stängt av tv:n nu ändå. Pappsen har tittat lite på Harry Potter ett par kvällar och Barnet har suttit tre korta pass vid paddan nu på fyra dagar, och det är nog. Jätteskönt och bättre för barnen. 😄

    • Nej, det ska inte vara en massa slötittande på mobilen eller tv som bara går och går så att barnen aldrig leker!

      Samtidigt är ju mobilen så mycket allt i ett idag. Våra föräldrar betalade räkningar på kontoret/banken, läste tidningen framför soffan, satt i hemtelefonen och ville inte bli störda… Dagens föräldrar sköter mycket uppgifter och sociala kontakter via mobilen och frågan är om det är värre att inte se barnen för att man sitter med Aftonbladet i mobilen eller för att man sitter med en papperstidning framför ansiktet? Mobilen är väldigt skambelagd idag, som ett tecken på dåliga föräldrar. Jag tycker ju att folk sitter ALLDELES för mycket med sina mobiler och glömmer att umgås på riktigt, men ett måttligt användande tror jag inte att barnen tar skada av, lika lite som vi tog skada av att våra mammor satt och pratade i telefon med sina väninnor och inte hade full uppmärksamhet på oss. Inte för att försvara mina stunder vid mobilen, bara en reflektion jag har haft. 😄

      Kram

      • Ja, men jag tänker lite så. Var vi verkligen så påpassade förr att föräldrarna ständigt tittade och hejade på oss? Jesper Juul menade att barn nästan har för få vuxenfria zoner dag och det kanske ligger nåt i det? Vi bodde ju bra på landet och gjorde många upptäcktsfärder och strövtåg utan vuxet sällskap och det tror jag var nyttigt. Det är ju förstås olika hur man bor och vilken ålder det är på barnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s