Som sagt så är det en bra tid med barnen nu. För bara ett par veckor sen slet jag mitt hår, Lillan skrek eller gnällde nästan konstant och Barnet gick antingen bärsärkagång eller busade i skymundan.

En dag när jag dessutom hade en ordentlig huvudvärk lånade jag Barnets hörselskydd ett tag och gick runt med här hemma bara för att orka.

Men nu är den fasen över och det är rätt lugnt igen. Ja, just nu skulle jag säga att det är ganska lätt att vara tvåbarnsmamma. Barnet är så stor och redig och klarar mycket själv och Lillan är nöjd och tar sig fram dit hon vill. Sen en tid tillbaka sover hon oftast bara en gång på dagen också och då sparar jag mycket tid på sövning och blir inte lika låst. Det är väl lite så, när barnen blir runt ett år blir allt så mycket enklare!

Just nu provar vi dessutom att vara utan tv. Vi hade helt enkelt haft på den för mycket på sistone, tyckte vi. Ibland är det en gudagåva att ha ständig tillgång till barnkanal, barn-appar och ipads, andra gånger är det mer till besvär. Visst är det bra när jag till exempel vill söva Lillan utan att Barnet kommer och stör, men det här att det inte är någon ände på det blir jobbigt. När jag var liten var det barnprogram klockan 18.15 och när det var slut så var det slut. Det var inget mer med det. Nu måste man alltid bryta fast Barnet vet att det väntar fler program, och det blir alltid en konflikt.

Men i söndagsmorse drog vi ur sladden och än så länge har vi inte satt i den igen. Och det går SÅ bra! Barnet är mycket mer harmonisk och har knappt tjatat alls om tv:n. Han leker, bygger med sitt lego, bläddrar i nån bok eller hänger efter mig, precis som det ska vara. Och jag tycker att vi slipper de här röjar-lägena som han annars har kommit in i efter att ha suttit stilla framför tv:n. Säkert åker sladden in snart igen men just nu saknar vi absolut inte tv:n. Det finns så mycket annat man kan göra. Överlag är jag ganska trött på skärmar just nu. Jag har dessutom tagit bort min facebook-app i mobilen så att jag inte ska ”råka” trycka på den så fort jag tar upp telefonen. Nu blir det mest bara några snabba och effektiva minuter vid Facebook och Instagram per dag, inte något slötittande, och det känns också jätteskönt.

Jag menar inte att sitta på några höga hästar och vara moraltant, andra får göra som de vill, men just nu känns det här bra för oss.

Just nu är det faktiskt en sån bra period att Pappsen och jag ibland tittar på varandra och säger att kanske har vi gjort nåt rätt med barnen ändå.

Allt känns lättare när det börjar bli vår.