Vad lägger du helst på grillen?

Nu är det sommar och för en del har semestrarna redan börjat. Den här sommaren vill vi verkligen ”down-shifta”. Inte ha för många måsten och projekt utan varva ner och njuta! Hänga på stranden, umgås med familj och vänner, göra små utflykter när man känner för det och trädgårdsfix och hemmapyssel bara när andan faller på. Vi har en resa till havsbadet i Skåne inplanerad och det känns alldeles lagom!

Nu går vi in i ett nytt skede i matlagningen också. Vem vill stå framför en spis och svettas på sommaren? Nej, borta är grytor och långkok, varma soppor och stabbigt potatismos. Nu är det läge för enkel och fräsch sommarmat. Sköna sallader, lätta smoothies, enkel plockmat och färska grönsaker!

Och kanske det viktigaste av allt, att samlas runt doften av en tänd grill!

Få saker ger väl så mycket sommarkänsla som oset av grillat? Helst hemma i trädgården, med vänner eller bara med käre Pappsen och barnen. Kanske med ett halvt glas vin i handen.

Jag tänkte dela med mig av min paradrätt när det gäller grillat! Nämligen,

FLÄSKFILÉ MED ÄPPELMARINAD

Putsa en (svensk så klart) fläskfilé. Skär den i delar, ganska stora så att de blir lättare att hålla koll på på grillen. Blanda marinaden i en bunke:

1 dl äpplemos
0,5 dl soja, gärna japansk
1 dl ketchup
2 st vitlöksklyftor, pressade
3 msk flytande honung

och lägg ner köttbitarna. Täck med folie och låt stå nån timme i rumstemperatur, alternativt i kylskåp om du gör den väldigt många timmar i förväg.

Till detta har jag:

KALL SÅS MED MANGO CHUTNEY

Jag har aldrig riktigt måttat ingredienserna men på en höft så använder jag:

2 dl creme fraiche
2 dl mango chutney
2 msk majonnäs
ev 1-2 pressade vitlöksklyftor.

Blanda alla ingredienser i en skål. Låt gärna stå kallt ett tag innan servering.


Godast till detta blir klyftpotatis och sallad.

Och nu vill jag veta vad du helst brukar grilla!

Som en extra sporre är alla som kommenterar med och tävlar om ett gåvokort från Delicard.

Där finns alla möjliga delikatesser varvat med till exempel kokböcker och snygga kökstillbehör.

Allt du behöver göra är att skriva en kommentar här nedan om vad du helst lägger på grillen, till vardag eller till fest spelar ingen roll. Sedan lottar jag ut ett gåvokort till en av er.

Lycka till och glad sommar!

 

Blåbärslandet som inte fanns

Mina blåbärsbuskar verkar ta sig. Jag kan nog få en liten skörd redan i år, det trodde jag inte när jag höll på som bäst med att anlägga det lilla landet.

Det var inte meningen att jag skulle göra en blåbärs-rabatt. Numera är det inte mycket som jag gör spontant i trädgården, det finns en plan för det mesta, men när det såldes blåbärsbuskar billigt på nätet så kunde jag inte låta bli. Vilket vansinne att köpa dyra buskar i blomaffären när man kan fynda så billigt på nätet! Smidigt att slippa åka och få levererat hem till dörren också!

Egentligen ville jag väl bara ha nån buske, men när det blev billigare att köpa tre så gjorde jag det. Flera buskar gynnar pollineringen, det var ungefär det jag visste om blåbär.

Sen läste jag på och insåg att det skulle vara olika sorters plantor, inte flera av samma sort! Det satt långt inne, men sen åkte jag ändå till blomaffären och köpte två (dyra) plantor till.

Sen läste jag på mera och insåg att platsen jag hade valt hade helt fel jord. Blåbär trivdes absolut inte i lerjord!

”Jag gräver stora gropar och byter ut jorden mot rhododendronjord.” tänkte jag.

Så då åkte jag till blomaffären och köpte ett par (dyra) påsar med rhododendronjord.

Men att gräva i torr och hård lerjord var ett styvt jobb, så jag fick kalla in Pappsen och grävmaskinen. Nu hade jag fem stora gropar och mina påsar med rhododendronjord hamnade nånstans långt där nere i botten.

Som en kiss i Nilen.

Jag läste att ett bra trick för att få blåbärsbuskar att trivas var att plantera i jord, barr och kottar från skogen,  gärna på en plats där det redan växer blåbär.

Sent på kvällen när barnen sov hämtade jag en sån här stor plastlåda som man  brukar ha styckat kött i och slängde in spaden i bagageluckan.

”Gud hjälpe om någon ser mig nu.” sa jag till Pappsen där jag stod i mina pyjamasbyxor och fultröja, med träskor och håret på ända.

Ja, det kunde ju se lite suspekt ut, höll Pappsen med om. Att stå med en spade och gräva en grop mitt ute i skogen vid den tiden på dygnet. Särskilt när man såg lite wild and crazy ut och hade en köttlåda bredvid sig.

Men jag räknade krasst med att inte träffa någon.

Väl i skogen arbetade jag stressat och med hamrande hjärta. Jag kände mig skyldig. Nedfallna kottar och barr är kanske en sak, men får man verkligen ta med sig jord hem?

Det var svårt att gräva och jag blev svettig.

Jag hörde grenar som knäcktes.

”Det är ett rådjur.” intalade jag mig. ”Ingen går i skogen så här dags.”

Så när jag skulle plocka med mig några sista kottar dök han upp från ingenstans. Mannen på promenad.

Jag satt på huk i blåbärsriset, högröd i ansiktet, tittade under lugg och såg skyldig ut.

”Hej hej, är du ute med vovven?” ropade han.

”Eh, nä, inte precis.” mumlade jag skamset.

När han började se frågande ut och jag insåg att det såg ut som att jag satt och gjorde ett trängande behov reste jag mig tvärt.

”Jag plockar bara nedfallna kottar! Till min blåbär.” förklarade jag hastigt. Jag låtsades inte om alla spår efter att jag hade grävt.

Men mannen var trevlig och vi småpratade ett tag. Sen skumpade jag fram på skogsvägen igen, gjorde en ful-vändning medan ett par skogsmaskinsförare tittade på och for hem.

Ett antal dagar och tre skogsturer senare såg det fortfarande ut som en kiss i Nilen. Medan mina blåbärsplantor stod och såg allt mer trötta och ledsna ut åkte jag till blomaffären igen och köpte fler säckar med (dyr) rhododendronjord.

Nu var groparna  drygt halvfulla. Då slängde jag bara ner mina blåbärsplantor, fyllde upp med all täckbark jag hade hemma och avslutade projektet.

Det blev ingen vacker anläggning och täckbarken når fortfarande knappt inte upp till marknivå, men nu orkar jag inte lägga nån mer energi på de där rackarns plantorna.

Det skulle ju inte ens bli ett land från början.


Men nu minsann, nu verkar jag få lön för mödan! Nu är det blåbär på gång!

Ja, inte på det där billiga plantorna som jag så glatt fyndade, dom är det inte så mycket liv på, men jag får väl motvilligt erkänna att plantorna från blomaffären levererar desto bättre.

 

Magsjuka igen

Det känns som att sjukdomarna som brukar härja på vårvintern inte riktigt har släppt sitt grepp än. I helgen har vi brottats med både magsjuka (Barnet och jag), förkylning (Lillan) och nån slags mycket svår förkylningsinfluensa (Pappsen, kan vara manlig förkylning också).

Man kan inte nog beklaga sig över hur jobbigt det är att vara sjuk som mamma, när man har barn som man måste orka ta hand om också. Även om barnen är sjuka har de en tendens att vara lika rastlösa som vanligt, bara mer gnälliga. I alla fall mina barn. Och försöker man lägga sig ner i soffan tycker barnen att det är jättekomiskt och ser det som en signal för bus. Så med huvudvärk, illamående och ont i magen får man ett barn som slår en kudde i huvudet på en bara för att det är kul och en som studsar på magen i hopp om att man ska riva av Prästens lilla kråka.

Samtidigt kan Pappsen ligga ostörd i andra soffhalvan och stolt framföra att han lyckats läsa ut en bok på bara ett dygn. Jaha, grattis. Själv slutade jag i min bok efter ett par sidor eftersom Barnet ständigt avbröt och ville fråga nåt och Lillan bara försökte sno boken och slå ihop den.

Ja, de är roliga de små trollungarna.

Dessutom är det lite typiskt att vi blev sjuka nu eftersom jag hållit Barnet hemma från förskolan bara för att vi skulle slippa magsjuka och annat trams! Kanske beskyller man förskolan lite väl lätt så fort barnen är sjuka? Få människor är väl så noga med hygienregler och karantän som småbarnsföräldrar! Man törs ju inte annat i rädsla att bli uthängd på Facebook eller nåt… Och det är väl bra.

(Det är lite samma syndrom som att jag knappt vågar lämna barnen i bilen två minuter med alla rutor öppna en kall och blåsig höstdag. Inte för att jag tror att det är nån fara för barnen, men man ser liksom det där Facebook-drevet framför sig.)

Det är något visst med rosor

Det kom ett välbehövligt regn igår som kanske kan ge trädgården en extra skjuts. Just nu har rosorna börjat slå ut. Som jag har längtat! Tyvärr är det mycket elände på dem i år, barkfläcksjuka, mängder av bladlöss och larver som rullar ihop bladen.

Men Stanwell perpetual vid staketet växer och trivs och äntligen doftar det rosor när man kommer till huset!

IMG_8421

Stanwell perpetual

Min Winchester cathedral har en svår plats i våran torra slänt, så jag är glad att den troget blommar, även om den i princip inte har växt något sen jag planterade den.

Winchester cathedral ska blomma med vita blommor men ibland kommer anlagen från dess mamma-planta, Mary Rose, fram och då kan en del kronblad bli rosa. I år fick jag en helt rosa blomma. Det är lite festligt med olika färg på samma buske!

IMG_8425

Winchester Cathedral

I höstas skaffade jag just en Mary Rose också. Jag hade två bråkiga mynta-liknande blommor på vardera sidan om växthuset, så jag bytte ut en av dem till en ros för att det inte skulle se så vilt ut.

Jag visste precis att jag ville ha just den färgen på rosen, en lite tuff och stark rosa färg, men jag hade inte tänkt på att den skulle matcha bladen på mini-kiwin så bra!

IMG_8438

På ena sidan av växthuset växer mini-kiwi. De har så snygga blad och den rosa färgen syns mycket mer nu när den har fått sällskap av en rosa ros!

IMG_8440

Inne i växthuset har jag som vanligt sallad och dill. Det blir tidig skörd och jag slipper insekter på dem. Dessutom har jag tomatplantor och i år provar jag också att ha gurkan i växthuset. Så länge man har dörren öppen så att pollinerare kan komma åt ska det gå utmärkt.

IMG_8442

Av tre utlovade bänkar som Pappsen skulle snickra åt mig så blev det en. Men jag är glad över den! Här växer två olika sallader och ruccola. Tanken är att jag ska täcka med fiberduk mot insekter, men jag tycker att det är så snyggt med bladen, så jag har inte kommit mig för än.

IMG_8424

Det är många perenner som blommar i trädgården nu, men trots sin enkelhet tycker jag att jättedaggkåpan är bland de snyggaste! Jag har gjort rum för några plantor i min så kallade flagg-rabatt och det ångrar jag inte!

Nu har jag dessutom fått ännu en ros identifierad! Vi hade en ros när jag var liten som vi kallade för Tjällmo-rosen eller Mormors-rosen, eftersom den från början kom från min mormors trädgård. Den delar snällt med sig av rotskott och jag fick ett par av min moster i somras. De skotten blommar inte ännu, men jag fotade samma ros hos min mamma idag. Jag misstänkte att det var en Blush Damask vilket också Svenska Rosensällskapet kunde bekräfta nu. Roligt!

När jag förra sommaren skrev på bloggen att jag skulle hämta hem skott från denna ros skrev jag att den skulle bli sort nummer åtta i min trädgård. Mitt senaste tillskott blev en Apotekarros, och om jag har räknat rätt blev det sort nummer sjutton.

Ja, det är något visst med rosor…

Vart är kvinnorna i Star Wars?

Pappsen, liksom så många andra män, är uppvuxna med att titta på episod 4, 5 och 6 av Star Wars och han fullkomligt älskar den effektfulla rymdsagan.

Även min lillebror hade filmerna rullandes titt som tätt på videon hemma och jag gav dem en chans då och då, men nej… jag fastnade aldrig.

Nu har Pappsen sett den nygjorda filmen ”Star Wars: The Force Awakens” och då fick jag ändå för mig vi skulle se alla filmer tillsammans.

Den här gången tyckte jag att filmerna var riktigt bra, men samtidigt förstår jag varför jag inte tyckte om dem från början.

Vart är alla kvinnorna? Vad hade jag för rollfigurer att se upp till och identifiera mig med i de första filmerna? Jo, EN. Den för all del fantastiska prinsessan Leia som var något så ovanligt som en kvinnlig actionhjälte. Hon tilläts både skruva med rymdskeppet och hade rejält med skinn på näsan. Tack för det! Men sen då? Jo, män, män, män. I hela originaltrilogin finns bara tre namngivna kvinnor (Leia, Lukes faster Beru och rebelledaren Mon Mothma).

Det är jediriddare som är män, piloter som är män, rymdfigurer som är män, rymdvarelser som är män… I princip bara vita män filmerna igenom. Man slänger in en kvinna och en mörkhyad man, sen får det vara bra.

Episod 1,2 och 3 var bättre. Här fanns plötsligt kvinnliga piloter och robotar, Anakins mamma Schmi och drottning Padmé vars hela följe bestod av kvinnor. Men fortfarande är det nästan bara vita män som har betydande roller och som för handlingen framåt. Padmé var tuff till en början, men vad hände? Hon blev kär i Anakin och sen blev hon bara gravid och ledsen. När hon upptäckte att Anakin inte var så god som hon trodde slutade hon att bry sig om politiken som hon hade brunnit för. Hon blev så besviken att hon gav upp och dog! Inte ens hennes två nyfödda barn var skäl nog att leva vidare. Verkligen ett snöpligt slut på en till en början lovande kvinnoroll.

Nu har vi sett den nygjorda filmen och utan att avslöja något av handlingen var det en stor förbättring! Verkligen skönt att se!

Är det då så att allt är mycket bättre idag? Är filmbranschen äntligen jämställd nu på 2000-talet?

Nej. Tyvärr.

Har ni hört talas om Bechdel-testet? Det är ett populärt test som visar hur kvinnor framställs på film.

För att klara testet ska en film:

  • ha två namngivna kvinnliga karaktärer
  • som pratar med varandra
  • om något annat än män

Inte så knepigt att få till, va?

Eller???

Men när DN:s kulturredaktion gick igenom de senaste årens svenska storfilmer visade det sig att 20 av 30 INTE klarar Bechdeltestet. Snabba Cash, Hamilton, Män som hatar kvinnor, Jägarna, Arn, Kopps, Sommaren med Göran, Lilla Jönssonligan… och många fler fallerar på testet. Bland utländska filmer som underkänts är Avatar, Harry Potter och dödsrelikerna del 2 och hela Sagan om ringen-trilogin. Även hela originaltrilogin av Star Wars och även episod 3. Pinsamt!

Vill man kika på fler filmer finns en lista på http://bechdeltest.com/.

Och att en film klarar Bechdel-testet är ju inte ett tecken på att det är en jämställd film, det är bara en hint om hur uselt det ser ut i filmbranschen. Barnets bästa film just nu är Thomas och tåget. Där är det idel manliga karaktärer. Tåg, bilar, lyftkranar, lokförare – alla är de pojkar eller män. Ja, förutom två hispiga vagnar som heter Annie och Clarabelle som är med i en halv minut där de ropar att Thomas kör för fort. Ropar de till varandra så klarar ju filmen testet även om det fortfarande är en usel film ur jämställdhetsperspektivet.

Vi är nog så vana vid att det mest är män som har betydande roller i filmer medan kvinnor får hålla sig i periferin att vi inte riktigt reflekterar över det. Men överlag går det 1 kvinna på 2,24 män i filmer. I en vanlig film är det bara 31 % av rollerna med repliker som är kvinnor. Inom action- och äventyrsfilm är det bara 23 procent av rollerna med repliker som är kvinnor.

Så sorgligt är det. 

Sand- och vattenlek

En av de varma dagarna nu passade vi på att åka till sjön och bada! Det blev premiärbad i sjö för Lillan och det gick över förväntan! I poolen var hon väldigt skeptisk till att vara i vattnet, men i sjön gick hon omkring som ingenting och var nöjd och glad.

Barnet, som var så att säga sjövild i vattnet när han var i hennes ålder, har lugnat sig väsentligt nu när han badar. Eller nja, i poolen far han som en vilding och plaskar och skvätter men vid sjön är han just nu mer intresserad av lekar i sanden. I sista stund innan vi åkte till sjön öste jag i en uppsättning med leksaker som hink, spadar, vattenkanna och lastbil. Det kom väl till användning!

Det är den tiden i livet nu.

När Barnet var liten bebis och man gick bakom barnfamiljer på väg till badet tänkte man att man aldrig skulle bli som dem. Föräldrarna som stånkade och släpade under tyngden av färgglada badleksaker, den ena större än den andra.

Nä, jag kommer aldrig att packa bagaget fullt av uppblåsta krokodiler när vi ska bada. Och inte ska det knapras kex i tid och otid heller, tänkte jag.

Sen kom nästa sommar och jag började få låna leksaker av andra föräldrar för att hålla Barnet nöjt. Förra sommaren lånade han en stor uppblåsbar delfin och den pratar han om än. Självklart packade jag ner ett kexpaket häromdan också.

Nåja, än så länge kommer vi undan ganska bra med lite mindre och bärvänliga leksaker.

sandleksaker

Såna här saker kan hela familjen ha kul med! Jag tror att Pappsen var minst lika i gasen som Barnet när de grävde i sanden. Foto från http://www.abcleksaker.se

Sand- och vattenlekar är verkligen uppskattade av barn. Det är ändå roligt när det inte krävs så mycket för att hålla dem nöjda och sysselsatta. Hemma är bästa nöjet just nu att ha vatten i sandlådan och göra åar och sjöar och lika kul är den hemmabyggda ”glassfabriken”.

Lek när den är som bäst! Enkelt, billigt och hemmagjort. Och Barnet älskar att hälla i olika saker och se vad som händer (de omogna vinbären är en uppskattad ingrediens.)

Barn är väl för härligt kreativa?

Husmoderrose?

DSC_0346

DSC_0353

Den här fantastiska rosbusken växer i trädgården där jag växte upp! Den blommar inte så länge, men väldigt intensivt och sprider en ljuvlig, frisk doft.

Nu när jag läst på lite mer om rosor förstår jag att den hör till spinosissima-rosorna (pimpinellerna). De är verkligen tacksamma rosor! Jag gissar att det är en Husmoderrsose, mest för att den är så vanlig, men jag vet egentligen inte. Idag har jag skickat foton till en grupp på nätet med flera av landets riktiga ros-kännare så jag hoppas på ett svar inom kort.

Det är så spännande!

Jag tog ett rotskott till min egen trädgård i våras men den har fått en plats utanför staketet där jag har vattnat den för dåligt, så tyvärr torkade knopparna in på den i år. Förhoppningsvis har den tagit sig bättre till nästa sommar.

Så länge njuter jag av den här väletablerade och tacksamma busken!

DSC_0355DSC_0351DSC_0347

Tillägg: Nu har jag fått svar och visst är det en husmoderrose!