Pappsen, liksom så många andra män, är uppvuxna med att titta på episod 4, 5 och 6 av Star Wars och han fullkomligt älskar den effektfulla rymdsagan.

Även min lillebror hade filmerna rullandes titt som tätt på videon hemma och jag gav dem en chans då och då, men nej… jag fastnade aldrig.

Nu har Pappsen sett den nygjorda filmen ”Star Wars: The Force Awakens” och då fick jag ändå för mig vi skulle se alla filmer tillsammans.

Den här gången tyckte jag att filmerna var riktigt bra, men samtidigt förstår jag varför jag inte tyckte om dem från början.

Vart är alla kvinnorna? Vad hade jag för rollfigurer att se upp till och identifiera mig med i de första filmerna? Jo, EN. Den för all del fantastiska prinsessan Leia som var något så ovanligt som en kvinnlig actionhjälte. Hon tilläts både skruva med rymdskeppet och hade rejält med skinn på näsan. Tack för det! Men sen då? Jo, män, män, män. I hela originaltrilogin finns bara tre namngivna kvinnor (Leia, Lukes faster Beru och rebelledaren Mon Mothma).

Det är jediriddare som är män, piloter som är män, rymdfigurer som är män, rymdvarelser som är män… I princip bara vita män filmerna igenom. Man slänger in en kvinna och en mörkhyad man, sen får det vara bra.

Episod 1,2 och 3 var bättre. Här fanns plötsligt kvinnliga piloter och robotar, Anakins mamma Schmi och drottning Padmé vars hela följe bestod av kvinnor. Men fortfarande är det nästan bara vita män som har betydande roller och som för handlingen framåt. Padmé var tuff till en början, men vad hände? Hon blev kär i Anakin och sen blev hon bara gravid och ledsen. När hon upptäckte att Anakin inte var så god som hon trodde slutade hon att bry sig om politiken som hon hade brunnit för. Hon blev så besviken att hon gav upp och dog! Inte ens hennes två nyfödda barn var skäl nog att leva vidare. Verkligen ett snöpligt slut på en till en början lovande kvinnoroll.

Nu har vi sett den nygjorda filmen och utan att avslöja något av handlingen var det en stor förbättring! Verkligen skönt att se!

Är det då så att allt är mycket bättre idag? Är filmbranschen äntligen jämställd nu på 2000-talet?

Nej. Tyvärr.

Har ni hört talas om Bechdel-testet? Det är ett populärt test som visar hur kvinnor framställs på film.

För att klara testet ska en film:

• ha två namngivna kvinnliga karaktärer
• som pratar med varandra
• om något annat än män

Inte så knepigt att få till, va?

Eller???

Men när DN:s kulturredaktion gick igenom de senaste årens svenska storfilmer visade det sig att 20 av 30 INTE klarar Bechdeltestet. Snabba Cash, Hamilton, Män som hatar kvinnor, Jägarna, Arn, Kopps, Sommaren med Göran, Lilla Jönssonligan… och många fler fallerar på testet. Bland utländska filmer som underkänts är Avatar, Harry Potter och dödsrelikerna del 2 och hela Sagan om ringen-trilogin. Även hela originaltrilogin av Star Wars och även episod 3. Pinsamt!

Vill man kika på fler filmer finns en lista på http://bechdeltest.com/.

Och att en film klarar Bechdel-testet är ju inte ett tecken på att det är en jämställd film, det är bara en hint om hur uselt det ser ut i filmbranschen. Barnets bästa film just nu är Thomas och tåget. Där är det idel manliga karaktärer. Tåg, bilar, lyftkranar, lokförare – alla är de pojkar eller män. Ja, förutom två hispiga vagnar som heter Annie och Clarabelle som är med i en halv minut där de ropar att Thomas kör för fort. Ropar de till varandra så klarar ju filmen testet även om det fortfarande är en usel film ur jämställdhetsperspektivet.

Vi är nog så vana vid att det mest är män som har betydande roller i filmer medan kvinnor får hålla sig i periferin att vi inte riktigt reflekterar över det. Men överlag går det 1 kvinna på 2,24 män i filmer. I en vanlig film är det bara 31 % av rollerna med repliker som är kvinnor. Inom action- och äventyrsfilm är det bara 23 procent av rollerna med repliker som är kvinnor.

Så sorgligt är det.