Igår var vi på IKEA och beställde nya köket. Lyxigt! Det var en del folk för att vara en vardag och det verkar som att alla köper nytt kök nu! Det tog tid innan vi fått hjälp och eftersom vi hade en tid att passa blev det stressigt.
När Pappsen var i kassan passade jag på att springa i förväg och byta blöja på Bäbisen. Det kändes jäktigt och Bäbisen var inte direkt samarbetsvillig. Då händer nåt som jag verkligen avskyr! Någon drar tag i dörren och rycker hårt och hektiskt flera gånger innan den ger upp och går till nästa toalett.
Hallå! Kan man inte göra det med lite finess? Om man inte ser om det är rött, kan man inte titta genom dörrspringan och kolla om det ändå ser låst ut innan man känner på låset? Och om man verkligen inte kan avgöra om det är låst eller inte, ta lite försiktigt i dörrhandtaget – men snabbt som ögat avbryta om man märker att det är låst. Inte gå fram som nån slags stridsmaskin.
Jag är en mycket lugn och fridsam människa men ibland är stubinen kort. Jag är precis klar med Bäbisens blöja och far ut med honom i famnen, ser Pappsen en bit bort och med en arg min låtsas jag tokrycka i ett dörrhandtag och pekar frågande på de andra dörrarna. Pappsen förstår att jag undrar vilken toalett stridsmaskinen gått in i och pekar på dörren bredvid.
”NU SKA HON FÅ IGEN!” mimar jag och rycker resolut tag i dörrhandtaget med full kraft.
Och den arma människan har inte låst dörren!
Men jag tror att budskapet gick hem..