Kusinerna från landet

Idag står det tvätta barnvagnar på agendan. Grannarnas hankatter tävlar om att märka revir på våran trappa och nu på sista tiden har de spetsat in sig på barnvagnarna som står där. Jag gillar ju katter, men inte kattkiss, särskilt inte i sitsarna på barnvagnarna.

Lillan har fått leka med mina glasögon när jag har försökt somna om på morgonen och nu har hon äntligen haft sönder dem. Ja, jag blev besviken först men med tanke på att jag aldrig har gillat dem så var det egentligen i grevens tid.

Stressat en morgon åkte vi till optikern, jag, Lillan och barnens Morfar. Jag hittade inget annat än en lerig overall till Lillan, som hon dessutom smörjt in med banan till stora kräksliknande fläckar, men det fick duga. Barnvagnen var nerstänkt med lera och hade den sedvanliga uppsättningen av trädgårdsredskap under sig (men vet aldrig när man går förbi något som kräver hacka, spade eller sekatör.) Först när jag lastat in barnvagnen i bilen insåg jag att det var kattkiss på hjulen, men jag hann bara med en snabb avtorkning som jag hoppades skulle göra susen.

Motala var kallt och blåsigt. ”Som de har förstört här.” sa Morfar när vi gick över torget. ”Tänk, förr var det parkering överallt.” Morfar sköt iväg en bondsnytning på torget, inte för att markera sin besvikelse, utan bara för att han behövde snyta sig just där och just då.

”Ja, det är helt uppåt väggarna.” sa jag.

Inne hos optikern kände jag mig inte helt otippat som kusinen från landet med mitt smutsiga barn och med min leriga vagn. Jag fick ta av mig linserna direkt, men sen blev det en del väntestunder. Jag klev där som en blind höna, med en trött och gnällig Lillan, en Morfar som klagade över priserna och med den alltmer påträngande lukten av kattkiss som spred sig i rummet. När det blev min tur att få hjälp med bågar försökte jag därför raska på en del och provade bara några från den billigaste hyllan. Expediten försökte ibland leta upp några tuffare bågar från hyllan bredvid, men hejdades varje gång av ett bröl från Morfar.

Eftersom det gick ganska fort minns jag inte riktigt hur bågarna jag valde såg ut, men jag tror att det var ungefär så här.


Det ska bli så skönt att få hämta hem dem så att jag kan få vila ögonen från att ha linser från morgon till kväll! Och jag är spänd på att se hur de såg ut på!

Och när vi så äntligen var klara hos optikern var det skönt att få ta kisse-vagnen och gå tillbaka till bilen igen. Bredvid parkeringen lekte en hord med skrikande och stojande dagisbarn.

”Det finns inget värre ljud.” sa Morfar och medan en uppiffad stadstjej förstrött tittade på medan vi lastade in oss i bilen gjorde Morfar en sista bondsnytning innan vi skumpade tillbaka till vischan.

Dit där vi hör hemma.

En inte så söt docka 

Barn och katter.

Så mysigt, säger ni.

Katter och barn.

Men den kombinationen behöver inte alls vara trevlig. Inte för mamman. Igår gjorde den mig gråtfärdig och fick mig att skrika rakt ut.

Jag satt i soffan och ammade Lillan. Barnet ropar från hallen. Han vill att jag ska komma och titta.

”Mamma! Kom hit, mamma!” 

Jag svarar att jag inte kan komma, men på en 2,5-årings vis upprepar han frågan ett oräkneligt antal gånger ändå. Sen blir det tyst ganska länge innan han nöjd och glad kommer trallandes med sin dockvagn.

Fortsatt munter plockar han ur sin docka ur dockvagnen. 

Sen lyfter han ur sin gosekanin.

Jag tittar förstrött på.

Till sist tar han, väldigt högtidligt, upp något ur botten på dockvagnen. Vad är det nu han har kört runt på? Tydligen något mycket litet.

Med ett stort leende håller han fram det mot mig. En gråsvart liten boll.

”Är det, mamma?” frågar han.

Mellan sina söta små fingrar håller han… en stor och välmatad fästing!

Fy! Jag är inte så rädd för kryp men just fästingar får mig att rysa! Jag vägrar att ta i dem och har sagt till Pappsen att jag gör vad som helst bara jag slipper plocka fästingar från katterna. Jag tycker att de är vidriga!

Så tänk min förskräckelse när jag inte hinner svara innan Barnet lyfter handen och kastar fästingen på mig!

Med Lillan i famnen kan jag inte göra mycket annat än att skrika rakt ut. 

Som tur var landade fästingen på filten jag hade om oss och efter stort besvär lyckades jag lirkandes loss Lillan utan att fästingen föll ut.

Sen skrubbade jag en förvånad pojkes händer länge. Jag kan bara ana hur mycket han petade, fingrade och undersökte fästingen innan han tog den på en tur i sin dockvagn. Som en annan docka. 

Tanken gör mig närmast gråtfärdig.

  

Det finns många vägar till rikedom

Visst är vi många som drömmer om pengar. Vi vill betala av lånen, resa och köpa sommarhus. Men hur kommer man dit?

Ska man välja rätt jobb, spela på lotto eller gifta sig rikt?

Eller skaffa katt?

20140801-203958-74398332.jpg
Jag läste i tidningen att Grumpy cats ägare har kunnat säga upp sig från sitt jobb som servitris. Katten med den sura minen är numera nätkändis och sen den första bilden publicerades för cirka två år sedan har katten dragit in cirka 680 miljoner kronor!

Herregud!! (Eller katten också!)

Fast jag måste erkänna att katten ser fenomenalt rolig ut, särskilt med alla fyndiga bildtexter. Ofta är katten riktigt sur och fräck! Här är ett urval.

20140801-203959-74399292.jpg

20140801-204129-74489219.jpg

20140801-204129-74489441.jpg

20140801-204130-74490117.jpg

20140801-204129-74489331.jpg

20140801-204338-74618197.jpg

Men ändå – 680 miljoner! Och mina fästingbollar som inte ens drar in till torrfodret!

En blomma till Rut

DSC_1029

Pangschionärskort framfö busken! Ja ställer upp ba fö ja allti bli bja.

Idag är det Ruts födelsedag! (Tack Agria för påminnelsen!) Jag tror att hon blir fem år.

Jag kommer ihåg förra året när Rut fyllde år. Då såg det ut så här.

utanför mitt fönster

Det var sju minus och snö och Rut hade blivit utelåst.

Och idag ser det ut så här!

DSC_0810

Solen skiner, fåglarna kvittrar

DSC_0817

och blommorna de blommar.

Vilken skillnad! Rut har sprungit runt som ett yrväder i trädgården och i huset.

”Bäschta föllsedan!” hälsar hon.

Nu väntar hon bara på paket också.

ruttrapp

”Den schom väntaj på nå gott…” säger Rut.

Men innerst inne är hon rysligt otålig.

En skrämmande kombination

Jag är nog ganska nöjd med mig själv men har ändå ett par dåliga egenskaper. En är att jag aldrig har koll på mina nycklar, jag vet inte hur många gånger jag tappat bort nycklar eller blivit utelåst. En annan är att jag klär mig som ett loppisfynd så fort jag kommer innanför husets väggar. Annars klär jag mig helt svensson och normalt men så fort jag kommer hem känns det som att alla kläder skaver och sitter åt och raskt byts jeansen ut mot ett par illasittande mysbyxor med hängröv eller en nött gammal morgonrock.

En gång sammanstrålade dessa egenskapar i en skrämmande kombination!

Vi hyrde ett hus mitt ute på slätten och jag var ensam hemma på kvällen för Pappsen var iväg på kurs. Det var mörkt ute och vi var precis nyinflyttade. Katterna var ute och jag ville få in dem innan jag gick och la mig. När ingen kom när jag ropade tog jag en ficklampa och gav mig ut och letade.

När jag var bakom ladan blev jag plötsligt iskall. Jag hade glömt att vi på den dörren brukade ställa in så att låset gick igen när vi stängde. Hade vi gjort så denna gång med? Hade jag låst ute mig kockan halv elva på kvällen utan telefon och utan någon i närheten som jag kände?

Jag sprang tillbaks och ryckte i dörren… och den var låst! Då kollar jag vad jag har på mig och möts jag av raggsockor i Pappsens för stora träskor, termobyxor med trasig jylf och en gammal täckjacka. Som om det inte vore nog fladdrar morgonrocken fram under täckjackan, jag har samma tofs som jag vaknat i, glasögon och en toppluva.

Vi hade inte gett någon extranyckel till någon vi kände utan de enda som hade reservnyckel var de vi hyrde av. Och de bodde många mil därifrån! Tanken på att gå ut bland trafiken på landsvägen i beckmörkret, med morgonrocken flaxande i vinden, knacka på hos en okänd familj och ringa dit hyresvärdarna så sent gjorde mig panikslagen!

Men så fick jag en strimma av hopp! Hade inte Pappsen dagarna innan pratat om att gömma en extranyckel? Han hölls med något i magasinet medan jag lallade runt och inte riktigt lyssnade.

Tänk min enorma lättnad när jag faktiskt hittade en ensam nyckel i magasinet!! Skulle den passa?

Med darrande hand och bultande hjärta fumlade jag med den i låset… och den passade inte. Så fort träskorna bar mig jäktade jag till dörr två… pressade och fumlade… och den funkade inte där heller!

Men på det huset hade vi tre ingångar och när jag, svettig i min bylsiga klädsel, provade nyckeln i tredje dörren, på baksidan, så öppnades den!!!

Jag blev så lättad att jag föll in genom dörren, lealös i mina termobyxor med gapande jylf och med glasögonen på sniskan, låg jag och hämtade andan, prisade Pappsen och lovade att aldrig mer låsa mig ute.

Dagen därpå gjorde jag det igen.

DSC_1463

Men nu har jag ju dessa fina nycklar…

Sommarskutt

Barfota och iförd pyjamsbyxor på kvällspromenad i trädgården. Det gjorde mig sugen på ett litet sommarskutt!

DSC_0559

Jag förbereder mig…

DSC_0560

…tar sats

DSC_0561

…hoppar upp

DSC_0562

…TJOFLÖJT!

Det var trevligt!

Det tyckte katterna också. Det ser man extra tydligt när man zoomar in dem.

DSC_0559 - Kopia

Va i rälingen? undrar Matilda.

 

DSC_0562 - Kopia

Ä ho tossig? tänker Rut.

En obehaglig kör

Uack! Nu är fästingsäsongen igång igen! Dessa läbbiga små kryp! Vi hade ett riktigt bestyr med fästingar i förra trädgården och hade hoppats att det skulle vara bättre i denna. Men katterna har redan haft flera stycken stora otäckingar på sig.

Det känns så äckligt att veta att de har gått runt med fästingar på sig utan att jag har anat något! Och jag som brukar dansa vals med katterna! Ofta får katten ligga längs med halsen på mig medan jag för en liten dans och  sjunger. Det är verkligen läskigt att veta att det har suttit fästingar på rad i pälsen och sjungit med!

De rackarna! Ylat med i Sjöravarfabbe med sina gälla röster. Den kan de säkert utantill vid det här laget!

Och så får de för sig att de är till sjöss och så blir de sjösjuka och mår illa.

Larvpottor!

sandlådebåt

Fästingarna har planer på att sjösätta Bäbisens piratskepp. De har utnämnt den fete till kapten.