Barn och katter.
Så mysigt, säger ni.
Katter och barn.
Men den kombinationen behöver inte alls vara trevlig. Inte för mamman. Igår gjorde den mig gråtfärdig och fick mig att skrika rakt ut.
Jag satt i soffan och ammade Lillan. Barnet ropar från hallen. Han vill att jag ska komma och titta.
”Mamma! Kom hit, mamma!”
Jag svarar att jag inte kan komma, men på en 2,5-årings vis upprepar han frågan ett oräkneligt antal gånger ändå. Sen blir det tyst ganska länge innan han nöjd och glad kommer trallandes med sin dockvagn.
Fortsatt munter plockar han ur sin docka ur dockvagnen.
Sen lyfter han ur sin gosekanin.
Jag tittar förstrött på.
Till sist tar han, väldigt högtidligt, upp något ur botten på dockvagnen. Vad är det nu han har kört runt på? Tydligen något mycket litet.
Med ett stort leende håller han fram det mot mig. En gråsvart liten boll.
”Är det, mamma?” frågar han.
Mellan sina söta små fingrar håller han… en stor och välmatad fästing!
Fy! Jag är inte så rädd för kryp men just fästingar får mig att rysa! Jag vägrar att ta i dem och har sagt till Pappsen att jag gör vad som helst bara jag slipper plocka fästingar från katterna. Jag tycker att de är vidriga!
Så tänk min förskräckelse när jag inte hinner svara innan Barnet lyfter handen och kastar fästingen på mig!
Med Lillan i famnen kan jag inte göra mycket annat än att skrika rakt ut.
Som tur var landade fästingen på filten jag hade om oss och efter stort besvär lyckades jag lirkandes loss Lillan utan att fästingen föll ut.
Sen skrubbade jag en förvånad pojkes händer länge. Jag kan bara ana hur mycket han petade, fingrade och undersökte fästingen innan han tog den på en tur i sin dockvagn. Som en annan docka.
Tanken gör mig närmast gråtfärdig.
LillaLina 
Inte så mysigt….nääää 😦 Tur att Barnet inte klämde för hårt på fästningen. Tänk dig, vad som hänt då? Jag avskyr också fästingar.
Ja, jätteäckligt! Jag är också glad över att han inte är i den ålder att han stoppar allt i munnen… 😳
Kom att tänka på en sak! Kanske att barnet inte lagt fästingen i sin lilla vagn. Kanske någon av katterna varit uppe i vagnen och fästingen lossnat då?? Kanske därför som barnet ropade så envist på dig, för att han ser det lilla ”krypet” i dockvagnen och undrar vad det är?? Kan det vara så??
Kan det ju förstås, men jag tror inte det… Han säger att han hittade den på golvet i hallen. Så sen dammsög jag hela huset också i jakt på eventuellt fler fästingar. Snart får katterna hålla sig utomhus. De har börjat ställa till så mycket elände här hemma. 😁
Ja riktigt äckligt är det, L eller T minns inte vilken av dem hittade en sprängfylld fästing på golvet när de var små. I det dåliga ljusskenet såg det ut som en kinapuff…urk,såg vad det var innan hon stoppade den i munnen men visst har vi tänkt…OM!
Ja fy!! Tur att hon inte stoppade den i munnen! Finns säkert små barn som gjort det… 😳
Usch o fy! Inte så trevlig leksak!! 😱
Nä, många tycker ju inte att det är nåt särskilt med fästingar men jag får nästan panik av dem. Det blir verkligen värre för varje år…
Usch och fy för fästingar! Tur vi är ganska förskonade för dom här uppe! Men jag förstår att lilleman var nyfiken på den. 🙂
Skönt för er! I förra trädgården hade vi en massa fästingar. Vi hade fästingmedel på katterna men det ledde bara till att fästingarna hoppade av dem och kröp runt i huset istället. Inte så kul att få fästingar på sig när man sitter i soffan!
Jag förstår din skräck! Jag har lika stor skräck för spindlar så jag förstår att rädslan kan förlama! Och SÄRSKILT när fästingen blir kastad på dig! Det värsta i hela historien!!! USCH!
MEN….det är inte så att det finns något på färstingen som kan fastna på ditt barns eller dina fingrar av att ta på fästingen! Det är när den biter sig fast som den kan vara riktigt farlig! Så att tvätta barnets händer massor är egentligen väldigt onödigt och kan i värsta fall lägga den rädsla du har på barnet!
Nummer två. Det är INTE kattens fel att den har fästingar! Det är naturens gång och du och dina barn kan få lika mycket fästingar på er ute som katten kan om ni vistas på samma ställe. Nu ligger kanske katten mera stilla i gräset eller stryker sig mot buskar så att den faktiskt utsätter sig mer men det är ändå inte kissens fel så att stänga ute katten och vägra släppa in den är djurplågeri och jag hoppas verkligen att du inte menar det utan att det är något du skriver mitt i känslostormen. Du har en vacker kisse (som jag förstår är en blandning mellan ragdoll och birma).
Jag hoppas du hittar en lösning på detta problem utan att skada eller skylla på katten! Om inte det går tycker jag du ska överväga att omplacera katten till någon som kan ta hur det är att leva med en utekatt!
Lycka till!
PS. Tack för dina fina ord om mina bilder! Det gjorde mig väldigt glad! 🙂
Nej, du har helt rätt! Självklart är det inget farligt att få en fästing kastad på sig, bara äckligt! Och när jag har tagit i äckliga saker brukar jag vilja tvätta händerna. Jag kände att jag ville tvätta Barnets händer också.
Jag håller helt med dig om att man inte ska överföra sin rädsla på sina barn. Normalt tar jag emot både tvestjärtar och myror i händerna och studerar dem intresserat ihop med barnen, men just vid detta tillfälle kunde jag inte behålla lugnet.
Jag är ju lantlolla och älskar att vara i skog och mark så jag har också lyckats få en hel del fästingar på mig, det är självklart inte stackars katternas fel att de drabbas. 😊
He he… jag känner igen mig 🙂 …
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2013/08/06/fastingar/