Nougatrutor

Det har varit strålande vackra och iskalla dagar nu efter jul! Det har varit gudomligt skönt att slippa ge sig ut till jobbet i kylan, dessutom har jag blivit mycket tröttare igen så jag är verkligen glad över den här julledigheten! Nu är det skönt att det är lite varmare igen så att vi kan vara ute mera.

Visst har vi varit ute en del, trots kylan. Jag har dragit Barnet i snowracern och en dag tog vi en tur till sjön eftersom Pappsen var nyfiken på hur tjock isen var.

IMG_5005IMG_4995!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b26/44951191/files/2014/12/img_5001.jpg

Jag gillar ju naturen men rollen som lekledare med småbarn passar mig inte helt, jag vill helst bara strosa omkring och berätta vad växterna heter eller sitta och titta på när andra aktiverar dem. Så en eftermiddag gick vi in och bakade kakor istället, Barnet och jag, medan Pappsen satte taklister på övervåningen.

Ja, inte så att det alltid är mysigt och idylliskt att baka tillsammans med barn heller. Det tar fem gånger så lång tid som man tror och när Barnet envisas med att göra allt själv, kladdar ner hela köket och tjuvsmakar på allt är det lätt att tappa tålamodet. Och när han i ett obevakat ögonblick dessutom tar sleven och rör runt i mjölblandningen så att den far ut över bänkar och golv så vill jag nästan skicka honom till Pappsen istället.

Fast sen efteråt när allt är städat och frid och fröjd så är vi nöjda ändå. Och jag tänker att han lär sig mer och mer för varje gång han får vara med och öva. Snart kanske jag bara kan sitta i soffan och njuta av hans bakverk…

Eftersom jag har en massa nougat hemma efter julgodis som aldrig blev nåt av ville jag få användning för den. Så denna gång bakade vi nougatrutor.

IMG_5010

Nougatrutor

100 g smör
2 msk ljus sirap
4,5 dl havregryn
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
1 msk vetemjöl

250 g nougat

Sätt ugnen på 200 grader.

Klä en ugnsfast form, 20×30 cm, med bakplåtspapper.

Smält smöret i en kastrull. Blanda ner sirapen.

Blanda havregryn, socker, vaniljsocker, bakpulver och mjöl i en skål. Häll ner i kastrullen och rör till en smet.

Lägg smeten i den ugnsfasta formen och platta till smeten.

Grädda cirka tio minuter i ugnen, eller tills kakan fått lite färg.

Hyvla över nougat och låt smälta över kakan. Jämna ut nougaten och gör gärna räfflor med en gaffel för lite snitsigare utseende.

IMG_5004

Låt stå kallt i cirka 45 minuter.

Ta upp kakan ur formen och skär rutor med en stor och vass kniv.

Förvara i kyl eller frys.IMG_5006

Mycket enkla kakor! Lika goda för vuxna som för barn

En blomma till Rut

DSC_1029

Pangschionärskort framfö busken! Ja ställer upp ba fö ja allti bli bja.

Idag är det Ruts födelsedag! (Tack Agria för påminnelsen!) Jag tror att hon blir fem år.

Jag kommer ihåg förra året när Rut fyllde år. Då såg det ut så här.

utanför mitt fönster

Det var sju minus och snö och Rut hade blivit utelåst.

Och idag ser det ut så här!

DSC_0810

Solen skiner, fåglarna kvittrar

DSC_0817

och blommorna de blommar.

Vilken skillnad! Rut har sprungit runt som ett yrväder i trädgården och i huset.

”Bäschta föllsedan!” hälsar hon.

Nu väntar hon bara på paket också.

ruttrapp

”Den schom väntaj på nå gott…” säger Rut.

Men innerst inne är hon rysligt otålig.

Wie viel Uhr ist es?

Det är lite roligt detta med att passa tider.

Somliga är tids-optimister och kommer för sent för jämnan. Andra är tids-poliser och alltid punktliga (och nåde den som är en minut försenad!)

När Pappsen och jag träffades visade det sig ganska snart att vi var olika . Min familj är nitisk med tider. Säger man klockan ett så menar man klockan 13.00! Ska vi till mamma på kalas kan man räkna med en orolig signal på mobilen om man så missat tiden med bara nån minut, där mamma frågar vart man är och vad som har hänt.

Men Pappsen dök inte upp till våra träffar förrän minst en halvtimme efter utsatt tid. Och sen kunde han försvinna lika snabbt. ”Jag ska bara ut och prata med en kompis. Jag kommer in om tio minuter.” sa han en gång i början när jag skulle bjuda på middag.

Två timmar senare kom han insläntrande igen som om inget hade hänt. Förstås hade jag ätit upp nästan all mat själv vid det laget. (Tur det, hade jag inte varit så mätt och belåten hade jag kanske givit honom på moppo.)

Lika illa var det när vi väntade besök. Jag är en sån som ordnar och fixar och förbereder i god tid (alldeles för god tid egentligen, hela dagen går åt när jag väntar besök). Pappsen var en sån som tog det hela med ro. Han började inte anstränga sig förrän det var tid för gästerna att komma. Han räknade kallt med att alla andra också skulle vara sena!

Dessutom ska han alltid duscha innan vi ska iväg eller väntar folk. Många är gångerna som jag har fått ta emot Pappsens besök för att han ställt sig i duschen precis när det ringer på dörren. Men lika många gånger har Pappsen rätt. Ungefär hälften av vår bekantskapskrets är punktliga, men resten kommer alltid sent.

Vad är du själv för slags person när det kommer till att passa tider? (Eller Vad är min människa för människa? som Pappsen skulle säga.)

Wie viel Uhr ist es?

katt på rygg

Dålig taxi, tycker Rut. Det drar om öronen och långsamt går det.

Das ist kein Filur! Es ist Pappsen!

Det kom ett paket

snöäpplenJag njuter verkligen av dagarna hemma! Jag minns hur ofattbart det kändes innan Barnet kom, att någon av oss alltid skulle vara hemma på dagarna! Så roligt för katterna, tyckte jag! Och vilken lyx att få se dagsljus även på vintern!

Och det är det. När jag började skriva på det här satt jag i uterummet. Barnet sov, Rut lekte med en låtsasmus intill mig och då och då såg jag upp från datorn, ut över snön i trädgården och över myllret av småfåglar.

Nu har vi blivit så vana vid att någon alltid är hemma. Hur ska det gå sen? Vem ska ta emot alla paket som Pappsen beställer? I förrgår kom det ett. Jag skämdes eftersom det stod tomma majonnäsburkar på trappan och två soppåsar stod lutade mot dörren.

Fast igår skämdes jag mera. Då kom det också paket. Den här gången stod det tre soppåsar utanför dörren och jag hade på mig ett par stora mysbyxor tillsammans med ett par halkiga underbyxor, så jag var tvungen att hålla uppe byxorna med ena handen. Håret var flottigt efter min hemmagjorda hårinpackning.

Fast ändå var det mest för budkillens skull som jag var generad.

Pappsen hade sagt att det skulle komma paket mellan klockan 11 och 13. Det hade jag glömt. När det ringde på dörren klockan halv tre möttes jag av en stressad budkille som sa att han hade ett enormt paket till oss, det skulle inte gå in genom dörren!

”Nähä”, sa jag, drog i byxorna med ena handen och försökte mota undan Barnet som ville ut med den andra. ”Då får vi försöka med garaget.”

Nu har vi ju bara bott i huset i tio månader så jag har inte riktigt lärt mig hur man öppnar garaget än.

Jag ryckte i porten från utsidan.

Barnet skrek.

Jag sprang in och ryckte i dörren från insidan.

Barnet skrek.

Jag ryckte från utsidan.

Jag ryckte från insidan.

Budkillen baxade ut det jättestora paketet från lastbilen.

Nu hade jag fått bära med mig Barnet ut i snöyran, för han skrek så förskräckligt för att han inte fick titta på lastbilen. Med ena handen bar jag honom och med den andra ringde jag till Pappsen för att fråga hur man öppnar garageporten.

När jag låst upp garaget och öppnat portarna visade det sig att paketet ändå inte gick in! Det var ett par centimeter för stort!

Budkillen blev allt mer stressad.

”Det går inte!” ropade han. ”Jag måste klippa upp kartongen!”

Pappsen var kvar i luren.

”Vad har du beställt egentligen?” frågade jag med byxorna på halv stång. ”Det går inte ens in i garaget!”

”Oj då! Då måste de ha använt en väldigt stor förpackning” tyckte Pappsen. ”Det är ett par ledlampor!”

Jag tittade på paketet. Det var ett par meter långt, brett och tunt.

”Det ska vara ett par lampor.” sa jag försiktigt till budkillen som börjat riva i kartongen.

”Har jag verkligen… har jag verkligen tagit fel paket?” viskade han. Sen hoppade han upp på släpet och efter ett tag kom han skamset och lite motvilligt tillbaka med en oansenlig, och verkligen mycket liten, påse.

”Ja, den här var ju lite behändigare.” log jag. ”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för besväret. Jag borde verkligen ha haft koll på vad det var för slags paket vi väntat oss!” sa jag för att släta över hans misstag.

”Äsch…Det är snabbt gjort att få upp den här på flaket igen”, sa han och försökte se hoppfull ut.

Jag kunde inte stänga garageportarna men sprang ändå in med Barnet eftersom han inte var klädd för snö.

Barnet skrek för att han inte fick titta mer på lastbilen.

Lastbilen åker snart. Vi vinkar från fönstret”, lovade jag.

Sen fånglodde vi genom fönstret på budkillen som kämpade och stretade för att få upp sitt otympliga paket på flaket igen.

Det tog en kvart.

Mammsen skämdes och försökte gå jättesnabbt fram och tillbaks framför fönstret så att han kanske inte skulle se oss.

Budkillen skämdes där han slet.

Och Barnet… ja, han var glad.

Bortskämda blommor?

Ibland får jag för mig så tokiga saker! Ett tag kändes det faktiskt som att jag inte tar lika väl hand om hemmet sen jag blev mamma!

Dumt! Jag sätter ju guldkant på tillvaron för både hem och växter här hemma hela tiden!

Ett exempel?

Hrmm… nja… få se nu…

Jo! En regnig dag i början av sommaren gjorde jag mig ju till och bar ut alla mina blommor på verandatrappan så att de skulle få njuta av lite sommarregn.

Det ni! Det var mycket uppskattat!

Tror jag. Jag skulle kunnat fråga dem men de blev lite överraskade av frosten som kom i veckan så tyvärr finns de inte längre bland oss.

 

image

Så här kallt och frostigt var det! Jag hade kunnat fota de frysta blommorna men eftersom jag är en sån som tar tag i saker direkt har jag redan slängt dem på komposten! Man sliter på.

Rätt sida av fönstret

Usch! Snö och 7 minusgrader! Just som man började känna att våren var här på riktigt.

Nä, idag gäller det att hålla sig på rätt sida av fönstret.

utanför mitt fönster

Ingen rättvisa!

Dessutom har jag stått vid altandörren och trampat länge utan reslutat.

Fotorunda med barnvagnen

 20130124_132330 20130124_13251920130124_132256 20130124_132153     20130124_132429 20130124_13173620130124_131726  20130124_132447

Bäbisen har inte sovit så bra efter sin vaccination. Det kändes som att han vaknade var tionde minut i nattas. Och sen har han knappt inte sovit på hela dagen heller, bara fem minuter ett par tillfällen. De måste fått med nåt uppiggande i sprutan. När utetemperaturen ökade till bara 8 minus (istället för – 20) tog jag ett varv med vagnen. Då kom han äntligen till ro.

Solen sken och det var frostigt och vackert ute idag.