Wie viel Uhr ist es?

Det är lite roligt detta med att passa tider.

Somliga är tids-optimister och kommer för sent för jämnan. Andra är tids-poliser och alltid punktliga (och nåde den som är en minut försenad!)

När Pappsen och jag träffades visade det sig ganska snart att vi var olika . Min familj är nitisk med tider. Säger man klockan ett så menar man klockan 13.00! Ska vi till mamma på kalas kan man räkna med en orolig signal på mobilen om man så missat tiden med bara nån minut, där mamma frågar vart man är och vad som har hänt.

Men Pappsen dök inte upp till våra träffar förrän minst en halvtimme efter utsatt tid. Och sen kunde han försvinna lika snabbt. ”Jag ska bara ut och prata med en kompis. Jag kommer in om tio minuter.” sa han en gång i början när jag skulle bjuda på middag.

Två timmar senare kom han insläntrande igen som om inget hade hänt. Förstås hade jag ätit upp nästan all mat själv vid det laget. (Tur det, hade jag inte varit så mätt och belåten hade jag kanske givit honom på moppo.)

Lika illa var det när vi väntade besök. Jag är en sån som ordnar och fixar och förbereder i god tid (alldeles för god tid egentligen, hela dagen går åt när jag väntar besök). Pappsen var en sån som tog det hela med ro. Han började inte anstränga sig förrän det var tid för gästerna att komma. Han räknade kallt med att alla andra också skulle vara sena!

Dessutom ska han alltid duscha innan vi ska iväg eller väntar folk. Många är gångerna som jag har fått ta emot Pappsens besök för att han ställt sig i duschen precis när det ringer på dörren. Men lika många gånger har Pappsen rätt. Ungefär hälften av vår bekantskapskrets är punktliga, men resten kommer alltid sent.

Vad är du själv för slags person när det kommer till att passa tider? (Eller Vad är min människa för människa? som Pappsen skulle säga.)

Wie viel Uhr ist es?

katt på rygg

Dålig taxi, tycker Rut. Det drar om öronen och långsamt går det.

Das ist kein Filur! Es ist Pappsen!