Det är lite roligt detta med att passa tider.
Somliga är tids-optimister och kommer för sent för jämnan. Andra är tids-poliser och alltid punktliga (och nåde den som är en minut försenad!)
När Pappsen och jag träffades visade det sig ganska snart att vi var olika . Min familj är nitisk med tider. Säger man klockan ett så menar man klockan 13.00! Ska vi till mamma på kalas kan man räkna med en orolig signal på mobilen om man så missat tiden med bara nån minut, där mamma frågar vart man är och vad som har hänt.
Men Pappsen dök inte upp till våra träffar förrän minst en halvtimme efter utsatt tid. Och sen kunde han försvinna lika snabbt. ”Jag ska bara ut och prata med en kompis. Jag kommer in om tio minuter.” sa han en gång i början när jag skulle bjuda på middag.
Två timmar senare kom han insläntrande igen som om inget hade hänt. Förstås hade jag ätit upp nästan all mat själv vid det laget. (Tur det, hade jag inte varit så mätt och belåten hade jag kanske givit honom på moppo.)
Lika illa var det när vi väntade besök. Jag är en sån som ordnar och fixar och förbereder i god tid (alldeles för god tid egentligen, hela dagen går åt när jag väntar besök). Pappsen var en sån som tog det hela med ro. Han började inte anstränga sig förrän det var tid för gästerna att komma. Han räknade kallt med att alla andra också skulle vara sena!
Dessutom ska han alltid duscha innan vi ska iväg eller väntar folk. Många är gångerna som jag har fått ta emot Pappsens besök för att han ställt sig i duschen precis när det ringer på dörren. Men lika många gånger har Pappsen rätt. Ungefär hälften av vår bekantskapskrets är punktliga, men resten kommer alltid sent.
Vad är du själv för slags person när det kommer till att passa tider? (Eller Vad är min människa för människa? som Pappsen skulle säga.)
Wie viel Uhr ist es?
Dålig taxi, tycker Rut. Det drar om öronen och långsamt går det.
Das ist kein Filur! Es ist Pappsen!
LillaLina 
Jag är tidsfixerad…livrädd att komma försent! Kvittar vart jag ska…tandläkare eller till vänner…jag avskyr att komma en minut försent. Många gånger blir jag så stressad av det här…är klar alldeles för tidigt, om någon ska komma på besök. Önskar jag kunde vara lite laid-back när det gäller tider. Ska jag med bussen, går jag ut en kvart före till hållplatsen 😉 Och där får jag stå och vänta….. Det är bra att vara punklig, men samtidigt oerhört stressande!!!
Ja, det blir stressande! Jag har blivit lite bättre på att inte vara ute i på tok för god tid när jag ska iväg. Och nu när jag har Barnet hinner jag inte ägna hela dagen åt förberedelser om vi väntar besök, men väl all min ”lediga” tid!
Jag är nog den typen som inte riktigt funkar med tider, tar det lugnt in i det sista MEN, sen stressar jag ihjäl mig för att jag inte hunnit klart med det jag ska ungefär.
Ja, det blir stressigt då, i slutändan! Jag kan vara sån ibland jag med. =)
Haha, roligt inlägg!
Det där med att hoppa in i duschen.. G är precis likadan!
Slår aldrig fel, så står man där och ursäktar honom!
Inte för att jag skyller ifrån mig när vi kommer för sent till folk.. men när jag åker ensam så är det som magi, jag är i tid! Jag är så rädd för vad folk tycker när jag kommer för sent. Jag skäms och blir nervig!
Men jag har fått vänja mig!
Ja här kommer nippertippan som verkligen ser till att vara i tid. Och måste jag vänta ut någon som inte är i tid är det väldigt frustrerande!! 😊
Ja, mången gång har du fått sitta med bilen på tomgång och vänta på mig! Jag vet! Men jag har blivit bättre!
Haha, jaså han gör likadant! Hopplöst är det! Precis när det är som mest stressigt så ska det duschas.
Jag är oftast i tid, men jag har haft perioder när jag alltid varit hopplöst sen, åtminstone till vänner. Skola och jobb är jag nästan alltid i tid till. =)
Jag är alltid i tid, oavsett om det är till vänner eller jobb. För mig har det med respekt att göra så jag blir väldigt irriterad om den jag ska träffa är sen… Men ringer/sms:ar man innan och meddelar att man blir sen så är det ok 🙂
Det var bra! Ja, det är ju lite slöseri med den andras tid. Är man hemma kan man väl alltid sysselsätta sig med något men ska man ses nånstans är det ju hopplöst!