Etikettarkiv: Egentid

Hur var du på skolgymnastiken?

Publicerad den av

15

Pappsen har börjat att springa. Oväntat men sant.

Och jag är avundsjuk. Jag vill också vara sportig!

Visserligen avskydde jag skolgymnastiken.  Jag drömmer fortfarande mardrömmar om att jag är i skolan och inser att vi ska ha gympa!

Inte för att jag inte gillar att röra på mig, men jag var hopplös på bollsporter! Jag bävade alltid för att vi skulle sparka fotboll eller nåt.

Delvis beror det förstås på att jag var dålig på det, men jag tror också att det berodde på en rädsla för att stå i centrum, släppa på integriteten och ge sig hän. Och eftersom jag aldrig vågade prova på riktigt, utan promenerade omkring där jag trodde att det var minst risk för bollen att komma, så blev jag aldrig bättre heller!

Numera förväntas det ändå sällan att man ska vara med på några gymnastiska övningar. Det man har störst risk att råka ut för i sociala sammanhang är kanske bowling.

Och det är betydligt bättre! Särskilt nu när jag är vuxen.

Nu när jag inte skäms så mycket över att vara i centrum skulle jag nog tycka att det vore riktigt kul. Det är ju trevligt att umgås genom att göra saker tillsammans. Nog låter det skoj att gå ut med kompisar, dricka lite vin och bowla medan man fnittrar åt de fula skorna? Till exempel. Strax innan jag blev gravid med Lillan var vi faktiskt ett tjejgäng som var ute och åt middag och sen drog vidare och spelade biljard. Det var också kul.

Och det skulle vara skönt att komma ifrån hemmet själv nån gång! Hur mysigt det än är med en 1,5-månaders baby så blir det inte många tillfällen till att göra saker på egen hand. Jag lyckas på sin höjd stjäla åt mig en dusch.

Men så är ju tiden med en nyfödd. Kanske kan jag börja med en kvällspromenad så får det väl eskalera till bowling sen…

Då kanske jag äntligen kommer över mardrömmen om grabbarna som ropar argt efter mig när jag missar bollen?

Vilken typ var du på skolgymnastiken? Kastade du dig svettig efter bollen? Eller var du som jag – bättre på att undvika den?

  
Än så länge mest mys med den här lilla tjejen.

Min första lämning på förskolan

Publicerad den av

13

Puh! Då har jag gjort min första lämning på förskolan! Eftersom han funnit sig så väl tillrätta redan så har jag inte haft så mycket ångest utan känt att det kommer att funka bra!

Idag skulle han vara där utan mig i två timmar. Nu när det var dags kände jag mig ändå ganska spänd. Bilfärden till dagis gick under tystnad och när vi brakade in på parkeringen hade jag en klump i halsen och undrade hur jag skulle kunna förmedla lugn till Barnet när jag själv kände pulsen fladdra.

Det var sagt att man inte ska dra ut på lämningen, då blir det bara jobbigare. Möjligen stressade jag på lite väl mycket. Jag rev av honom kläderna och försökte låta normal på rösten när Barnet som vanligt frågade om tvättmaskinen i kapprummet. När våran Fröken kom sa jag till Barnet att jag skulle åka min väg (vi hade pratat om det även på morgonen men det är svårt att veta hur mycket en 1.5-åring förstår). Sen kastade jag honom i famnen på Fröken, slängde upp hans kanin på hyllan, försökte se någorlunda glad ut och vinkade hej då. Barnet såg förvånad ut och såklart hade jag tårar i ögonen när jag gick till bilen. Jag visste inte om han hade låtit bli att gråta av pur förvåning eller om det faktiskt hade gått bra!

Jag kan inte föreställa mig hur uppslitande det måste vara att behöva lämna ett gråtande och skrikande barn! Själv tyckte jag att det var mycket mer omskakande än vad jag trott fast Barnet verkade någorlunda nöjd.

När jag åkte därifrån ville jag egentligen inte göra så mycket mer av min efterlängtade egentid än att begrava mig under en filt med ett stort wienerbröd (gärna med choklad eller också med väldigt mycket vaniljkräm), men jag lyckades handla mat, dricka kaffe, fixa disken, städa toan och klippa ner perenner i trädgården!

En kvart före utsatt tid kom jag tillbaka för att hämta. Det kändes nästan lika jobbigt eftersom jag inte visste vad som väntade mig, om Barnet skulle vara ledsen eller hur jag skulle reagera på att återse honom.

Med bultande hjärta smög jag in på dagiset. Hörde jag inga barnskrik?

Nej…

När jag tassade in i matrummet satt Barnet i knät på Fröken och tittade i en bok.

Det hade gått jättebra! sa Fröken. Han hade inte varit ledsen en enda gång! Han hade lekt, varit med på hela samlingen och applåderat efter sångerna, men nu var han ganska trött.

Förstås blev jag lättad! Sen har Barnet alltid varit sån att han inte visar så mycket känslor när man hämtar honom eller kommer hem efter en arbetsdag. Han kan ha ropat efter mamma eller pappa hela dagen men när mamma eller pappa väl kommer hem så pekar han oftast bara på nåt han vill visa och sen är det bra. Nu när jag kom kände han att han ville visa mig en röd hink och mer storartad än så blev inte återföreningen mellan mor och son.

Sen så for vi hem, Barnet och jag. Barnet ivrigt bubblande och Mammsen lättad och nöjd men med huvudvärk efter anspänningen av sin första lämning på förskolan.

DSC_0714

Jag är så stolt över dig min lilla parvel! Att jag snart ska behöva lämna dig långa dagar för att åka 6 mil till jobbet, det kan jag fortfarande inte föreställa mig!

Visst får man skratta åt pensionärer!

Publicerad den av

5

Har en kväll själv i soffan. Pappsen är iväg och Bäbisen sover.  Är mycket spänd på hur Bäbisen kommer att sova i natt! Han har vaknat vid fem på morgonen flera dagar så ikväll fick han gå och lägga sig drygt en timme senare än vanligt. Och så har han äntligen börjat dricka ur nappflaska så han ska få sörpla välling nästa gång han vill äta. Det sägs att barn sover gott på välling! (Jag skrev ju att han ofta inte vill amma alls på natten – det blev lite fel. Jag tänkte rätta till det men tyckte att det såg så fint ut att jag lät bli.)

Det är rätt lugnt och skönt att sitta framför tv:n med en kopp te. Råkade se lite av ”Pensionärsjävlar”. Inget jag tittat på förut men det var lite min humor. Det är alltid roligt med pensionärer som gör oväntade saker. Särskilt om de kör permobil.

Här är en sur tant!

Fast roligast tycker jag fortfarande att Jackass Old Man är.

Men nu är det dags att ta med sig nappflaskan och gå och sova. Håller tummarna för att få ta igen lite skönhetssömn! Natti natti!

Ut i skidspåret – svänger det här igen?

Publicerad den av

6

Igår fick jag till lite egentid igen. Jag tog en tur i skidspåret! Vi bor så bra att vi har en skog med motionsspår precis intill huset, så när solen sken var det bara att lämna Bäbisen, Pappsen och Bäbisens farfar som var på besök, och spänna på sig skidorna.

Det fanns inga spår gjorda så det var lite tungt att åka. Det gör egentligen inte mig så mycket men jag får lite prestationsångest när jag är först ut och kanske andra ska åka i mina spår sen.
Vi bor på en liten ort så alla skulle förstå att det var jag när de ser att spåren leder ut från vårat hus. Jag är inte så duktig på skidor heller. ”Åker hon så där tätt med skidorna igen?” ”Har hon plogat sig nerför den här lilla backen?!” ”Jaha, här ser man ett tydligt avtryck där hon har legat igen.”  Tyvärr kan jag inte svänga på skidor så jag ramlar ganska ofta och man blir förvånad när man ser avtrycken sen, så skarpa de är!

Nämen, här sitter jag visst och har lite egentid igen. Pappsen skulle lägga Bäbisen men de somnade förstås båda två. Bäst att väcka Pappsen så att vi kan dricka lite kaffe innan Bäbisen vaknar.

Nähä, för sent. Bäbisen har vaknat men Pappsen verkar sova vidare.