Min första lämning på förskolan

Puh! Då har jag gjort min första lämning på förskolan! Eftersom han funnit sig så väl tillrätta redan så har jag inte haft så mycket ångest utan känt att det kommer att funka bra!

Idag skulle han vara där utan mig i två timmar. Nu när det var dags kände jag mig ändå ganska spänd. Bilfärden till dagis gick under tystnad och när vi brakade in på parkeringen hade jag en klump i halsen och undrade hur jag skulle kunna förmedla lugn till Barnet när jag själv kände pulsen fladdra.

Det var sagt att man inte ska dra ut på lämningen, då blir det bara jobbigare. Möjligen stressade jag på lite väl mycket. Jag rev av honom kläderna och försökte låta normal på rösten när Barnet som vanligt frågade om tvättmaskinen i kapprummet. När våran Fröken kom sa jag till Barnet att jag skulle åka min väg (vi hade pratat om det även på morgonen men det är svårt att veta hur mycket en 1.5-åring förstår). Sen kastade jag honom i famnen på Fröken, slängde upp hans kanin på hyllan, försökte se någorlunda glad ut och vinkade hej då. Barnet såg förvånad ut och såklart hade jag tårar i ögonen när jag gick till bilen. Jag visste inte om han hade låtit bli att gråta av pur förvåning eller om det faktiskt hade gått bra!

Jag kan inte föreställa mig hur uppslitande det måste vara att behöva lämna ett gråtande och skrikande barn! Själv tyckte jag att det var mycket mer omskakande än vad jag trott fast Barnet verkade någorlunda nöjd.

När jag åkte därifrån ville jag egentligen inte göra så mycket mer av min efterlängtade egentid än att begrava mig under en filt med ett stort wienerbröd (gärna med choklad eller också med väldigt mycket vaniljkräm), men jag lyckades handla mat, dricka kaffe, fixa disken, städa toan och klippa ner perenner i trädgården!

En kvart före utsatt tid kom jag tillbaka för att hämta. Det kändes nästan lika jobbigt eftersom jag inte visste vad som väntade mig, om Barnet skulle vara ledsen eller hur jag skulle reagera på att återse honom.

Med bultande hjärta smög jag in på dagiset. Hörde jag inga barnskrik?

Nej…

När jag tassade in i matrummet satt Barnet i knät på Fröken och tittade i en bok.

Det hade gått jättebra! sa Fröken. Han hade inte varit ledsen en enda gång! Han hade lekt, varit med på hela samlingen och applåderat efter sångerna, men nu var han ganska trött.

Förstås blev jag lättad! Sen har Barnet alltid varit sån att han inte visar så mycket känslor när man hämtar honom eller kommer hem efter en arbetsdag. Han kan ha ropat efter mamma eller pappa hela dagen men när mamma eller pappa väl kommer hem så pekar han oftast bara på nåt han vill visa och sen är det bra. Nu när jag kom kände han att han ville visa mig en röd hink och mer storartad än så blev inte återföreningen mellan mor och son.

Sen så for vi hem, Barnet och jag. Barnet ivrigt bubblande och Mammsen lättad och nöjd men med huvudvärk efter anspänningen av sin första lämning på förskolan.

DSC_0714

Jag är så stolt över dig min lilla parvel! Att jag snart ska behöva lämna dig långa dagar för att åka 6 mil till jobbet, det kan jag fortfarande inte föreställa mig!

13 thoughts on “Min första lämning på förskolan

    • Ja, många gånger är det nog det. Jag är väldigt glad att jag började jobba redan i maj, skulle jag behöva åka till jobbet för första gången på 1 ½ år också skulle jag ha riktigt mycket ångest!

  1. Det kommer gå bra…. Åtminstone till en början! Sen kommer alla trotsåldrar…. *Suck*…. Då är du mest bara lycklig att bli av med lillen ett par timmar. Då har vi ju protesterna på morgon! Att vägra klä sig, inte äta frulle,vill inget, ska inget! ”-Jag VILL INTE på dagis! Det är roligare hemma!” (Fast det med största sannolikhet är 1000 ggr roligare på dagge) Nåja…. Du/ni kommer lyckas…. 🙂

    • Jag kan tänka mig att vi faktiskt är inne i en väldigt bra och mysig period nu! Och idag kändes det genast mycket lättare att lämna och jag skämdes nästan lite när jag faktiskt tyckte att det var skönt att vara hemma och kunna fixa i lugn och ro. Jag får så mycket gjort!

  2. Åhh så skönt att första dagen gick bra. Förstår att det kändes i hjärtat. Håller med Mait….nog svårare för Mamman än för Barnet. 😉

    • Det gick jättebra idag också! Han stack bara iväg och ville gunga när jag lämnade honom. Om det bara skulle vara att lämna ett par timmar på dagen så att jag kunde få undan hemma skulle det kännas toppen! Men jag ser inte fram emot pusslandet det blir när det är jobb också…

  3. Härligt!! Bra jobbat av båda! Ni klarade det! Snart kommer det att bli vardag. Men det är fortfarande jobbigt att lämna ett ledset barn. Och såna dagar kommer. Jag ringer alltid tillbaka efter nån timma då. När man får höra att barnet är igång och leker så kan man släppa det. Hoppas inskolningen fortsätter gå bra!

    • Tack! Ja, nu är det bara lång förmiddag imorgon kvar på inskolningen. Han kommer säkert att vara trött eftersom han inte sov så länge idag och ska upp tidigt imorgon. Men hoppas att han kan vara någorlunda nöjd ändå. Jag får se om jag klarar av att ringa sen när jag lämnat ett ledset barn… hoppas det.

    • Men idag var han sjuk, Lilleman. Nu ligger vi båda nedbäddade eftersom han inte kan sova utan mig intill. Och huset som var nästan välstädat igår ser ut som kaos igen efter en gnällig förmiddag. Nåja…

      • Tack! Jag tror att han är så bra att han kan gå på sin första riktiga förskole-dag imorgon! Jag har inte helt bestämt mig än, är så svårt att avgöra hur friska de är nästa dag men idag har han varit ganska bra, mest lite snorig ibland men det kan ju sitta i länge…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s