På lördag är det final i melodifestivalen! Det är alltid lika förväntansfullt! I år tittar jag hemma eller i glada vänners sällskap, men en gång har jag faktiskt varit på plats i Globen!

Det var ett riktigt bra år, 2004, när Lena PH vann med ”Det gör ont” och Charlotte Perelli, Peter Settman och Ola Lindholm var programledare.

Biljetterna hade jag fått av en stockholmare som fattat tycke för mig. Han visste att jag var schlagernörd så han hade lyckats komma över ett par platser till finalen som han snällt skickade på posten. De var rysligt dyra, berättade han. Det var förstås rasande gentilt av honom och han hade nog tänkt sig att få följa med själv men eftersom våran dejtning rann ut i sanden innan dess så fick han stanna hemma.

Men han gick inte lottlös ur det hela! Jag vidgade hans vyer lite genom att berätta något som han inte visste om oss lantisar. Nämligen,

ATT VI HAR TOALETTER INOMHUS!

Vi gick på NK en gång och jag tyckte att toaletterna där var så flotta och han sa att det förstod han mycket väl eftersom jag väl bara var van vid utedass…

Han höll på att ramla baklänges när jag berättade att vattenklosetten tagit sig ända ut till vischan!

Eh, ja…

Men platserna var fin-fina! Shirley Clamp strålade mot oss när hon sjöng ”Min Kärlek” och när E-type spelade ”Paradise” krullade håret på armarna ihop sig av hettan från eldarna. Ja, vi satt så nära att vi såg in bakom balustraden där Lasse Flinckman gömde sig när After Dark körde ”La Dolce Vita”.

Han blinkade käckt åt oss där han stod och häckade innan han klev fram på scenen.

Som den insnöade 21-åriga lantis jag ju var tyckte jag att det var riktigt skoj att få komma upp till Stockholm och bo på hotell. Och att Lena PH som jag ivrigt hejade på vann gjorde förstås resan till en riktig hit.

Redo för Globen 2004!

Ja, och så stötte jag på en kändis också…

Men det berättar jag mera om nästa gång.