Avslöjande om lantisar: mellofinal del 1

På lördag är det final i melodifestivalen! Det är alltid lika förväntansfullt! I år tittar jag hemma eller i glada vänners sällskap, men en gång har jag faktiskt varit på plats i Globen!

Det var ett riktigt bra år, 2004, när Lena PH vann med ”Det gör ont” och Charlotte Perelli, Peter Settman och Ola Lindholm var programledare.

lena ph

Biljetterna hade jag fått av en stockholmare som fattat tycke för mig. Han visste att jag var schlagernörd så han hade lyckats komma över ett par platser till finalen som han snällt skickade på posten. De var rysligt dyra, berättade han. Det var förstås rasande gentilt av honom och han hade nog tänkt sig att få följa med själv men eftersom våran dejtning rann ut i sanden innan dess så fick han stanna hemma.

Men han gick inte lottlös ur det hela! Jag vidgade hans vyer lite genom att berätta något som han inte visste om oss lantisar. Nämligen,

ATT VI HAR TOALETTER INOMHUS!

Vi gick på NK en gång och jag tyckte att toaletterna där var så flotta och han sa att det förstod han mycket väl eftersom jag väl bara var van vid utedass…

Han höll på att ramla baklänges när jag berättade att vattenklosetten tagit sig ända ut till vischan!

Eh, ja…

Men platserna var fin-fina! Shirley Clamp strålade mot oss när hon sjöng ”Min Kärlek” och när E-type spelade ”Paradise” krullade håret på armarna ihop sig av hettan från eldarna. Ja, vi satt så nära att vi såg in bakom balustraden där Lasse Flinckman gömde sig när After Dark körde ”La Dolce Vita”.

Han blinkade käckt åt oss där han stod och häckade innan han klev fram på scenen.

Som den insnöade 21-åriga lantis jag ju var tyckte jag att det var riktigt skoj att få komma upp till Stockholm och bo på hotell. Och att Lena PH som jag ivrigt hejade på vann gjorde förstås resan till en riktig hit.

just jag

Redo för Globen 2004!

Ja, och så stötte jag på en kändis också…

Men det berättar jag mera om nästa gång.

Är lantisar dummare än stockholmare?

Kanske minns ni Anna Kinberg Batra (David Batras fru och moderat politiker) som för bra många år sen i en intervju sa att hon tyckte att Stockholmare var smartare än lantisar? Hon tog tillbaka det ganska snart men nog känns det som att många lite skämtsamt menar att vi byfånar kanske inte är de skarpaste knivarna i lådan.

Så är det självfallet inte! Det är nog mest så att vi lantisar är så in i bängen trevliga och artiga hela tiden att det ibland kan förväxlas med dumhet. Till skillnad mot stadsfolk som ser med viss skepsis på personer som de inte känner är vi på landet glada och artiga även mot folk som vi inte riktigt känner igen. Man vet aldrig – kanske är det nån man borde känna ändå? Och är det nån från bygden så kan man mycket väl vara släkt på nåt vänster som man inte riktigt reder ut.

Kanske var det så han satt och tänkte, mannen som vi mötte häromdagen.

Pappsen och jag åkte på en lite mindre väg en bit hemifrån. Då dyker det upp en mötande bil som ligger MITT I vägen. Vi tror förstås att bilen ska vika undan när den kommer lite närmare, men den ligger kvar på mittlinjen även när den är precis framför oss!

Vad nu?

Pappsen drar på hellyset för att få personen att reagera!

Och vad gör gubben i bilen?

Väjer han?

Blir han arg?

Pekar han fínger?

Nä… han skiner upp, ler med hela ansiktet och vinkar sedan glatt hela tiden som vi möts.

Fortfarande stadigt på mittlinjen…

Haha! En lite trafikfarlig byfåne kanske, men med en hel del charm!