Kanske minns ni Anna Kinberg Batra (David Batras fru och moderat politiker) som för bra många år sen i en intervju sa att hon tyckte att Stockholmare var smartare än lantisar? Hon tog tillbaka det ganska snart men nog känns det som att många lite skämtsamt menar att vi byfånar kanske inte är de skarpaste knivarna i lådan.

Så är det självfallet inte! Det är nog mest så att vi lantisar är så in i bängen trevliga och artiga hela tiden att det ibland kan förväxlas med dumhet. Till skillnad mot stadsfolk som ser med viss skepsis på personer som de inte känner är vi på landet glada och artiga även mot folk som vi inte riktigt känner igen. Man vet aldrig – kanske är det nån man borde känna ändå? Och är det nån från bygden så kan man mycket väl vara släkt på nåt vänster som man inte riktigt reder ut.

Kanske var det så han satt och tänkte, mannen som vi mötte häromdagen.

Pappsen och jag åkte på en lite mindre väg en bit hemifrån. Då dyker det upp en mötande bil som ligger MITT I vägen. Vi tror förstås att bilen ska vika undan när den kommer lite närmare, men den ligger kvar på mittlinjen även när den är precis framför oss!

Vad nu?

Pappsen drar på hellyset för att få personen att reagera!

Och vad gör gubben i bilen?

Väjer han?

Blir han arg?

Pekar han fínger?

Nä… han skiner upp, ler med hela ansiktet och vinkar sedan glatt hela tiden som vi möts.

Fortfarande stadigt på mittlinjen…

Haha! En lite trafikfarlig byfåne kanske, men med en hel del charm!