Stockholm, Mammaboosten & BlondinBella

Nu har jag så mycket att berätta om gårdagen!

Det blev en jättelyckad dag! Tyvärr hade en mamma fått förhinder men vi var ändå tre glada mödrar som efter lunch styrde kosan mot huvudstaden. Resan upp gick väldigt bra, det var inga köer och på första försöket hittade vi till parkeringshuset – Gallerian mitt inne i smeten! Jojo, kvinnor kan, heter det ju!

Vi hade lite tid på oss innan showen skulle börja så först strosade vi runt. Vi tog oss till NK för att titta på deras berömda julskyltning.

IMG_4797IMG_4800

IMG_4802

Det var verkligen stämningsfullt med tomtar i skyltfönstren, julbelysning på gatorna och vackra julgranar inne på NK… fast jag har sällan varit så medveten om min Prada-kopia till väska som jag prutade till mig i Turkiet eller mina stövlar med lerstänk på som jag blev när vi gick genom den eleganta väsk- och skoavdelningen där…

När det blev dags för mat var vi riktigt hungriga. Jag hade ägnat ganska mycket tid hemma åt att hitta en bra restaurang på lagom avstånd från parkering och show. De vi föll mest för visade sig vara fullbokade så till slut tog vi Jensens böfhus. Jag var rädd att det skulle kännas som ett lite finare McDonalds, men jag blev jättenöjd! Urvalet var inte så stort, men det visste vi ju om redan innan, och det var gott och vällagat. Köttet var otroligt mört (men tyvärr inte svenskt). Det är ju dessutom så lyxigt att få sätta sig i lugn och ro och prata, äta och bli uppassad!

Men vi var verkligen utsvultna när maten kom in. Med munnarna fulla och med bearnaise i mungiporna konstaterade vi raskt att pommesen inte skulle räcka så genast ropade vi extra pommes frites.

IMG_4805

Se, så snålt med pommes…

Efter att vi tre gånger förvarnat om att vi ville ha efterrätt också (så att allt skulle flyta på bra, tänkte vi) fick vi beställa in våra chokladkakor med mjukglass, hackade hasselnötter, chokladsås och jordgubbssylt…

IMG_4806

Det vattnas i munnen bara jag tänker på den varma, rinniga chokladkakan…

När det så blev dags för show var vi så mätta att man nästan kunde känna att den där extra pommesen inte varit nödvändig. Med GPS:en i mobilen vilseledde jag oss fram och tillbaka tills batteriet i telefonen dog utan att vi hittat till kongress-centret. Istället fick vi fråga oss fram ett par gånger.

Sen var jag ju ganska orolig för att mina sponsrade biljetter inte skulle finnas där… När personalen letat igenom hela högen med vackra vita kuvert utan att ha hittat mitt namn hoppade hjärtat över ett par slag. ”Sa du Nina?” frågade kvinna då. Till min lättnad hade hon hört fel och eftersom kvinnan jag haft kontakt med dessutom envist kallat mig för Linn så blev det ett par missförstånd för mycket. Men nu fick vi äntligen biljetterna i handen. Puh!

Vi hann mingla innan showen började.

IMG_4816Visst är det typiskt att man inte blir nöjd när man glatt ställer upp på ett foto? Jag kan inte låta bli att tänka på en mätt groda när jag ser mig på denna bild!

När vi fortsatte vårat mingel på vi helt oförhappandes syn på… en kändis! Isabella Löwengrip sålde sin nya bok ”Baby boost”. Jag som har så lätt för att bli starstrucked, hur skulle detta gå? Vi smög fram och jag fingrade på en bok och försökte stolpigt att småprata lite.

IMG_4812

Jag köpte boken och fick den signerad. Syrran dristade sig till att fråga om hon fick ta en bild på oss tillsammans och Isabella ställde snällt upp på en bild med sitt fånleende fans som barnsligt höll upp boken.

IMG_4814

Jag beundrar verkligen BlondinBella som vid så ung ålder har byggt upp ett så starkt varumärke. Hon är verkligen driven och en riktig förebild för kvinnligt företagande.

Sen vaggade jag därifrån och tyckte att jag på det stora hela hade hållit huvudet kallt och skött mig ganska bra.

”Eh, men jag knappar in 200 kronor här då!” hörde jag BlondinBella stressat säga en bit bakom mig när hon insåg att preggot höll på att smita med hennes bok. Skamset lommade jag tillbaka, stack in kontokortet, knappade fel kod ett par gånger innan jag lyckades betala och gick sen därifrån.

Men showen var jättebra! Petra Mede roade och engagerade, Andreas Lundstedt sjöng och lärde oss diskodansa och Tomas Järvheden lockade fram stora skrattsalvor och mycket igenkänning när han berättade om föräldraskap.

Sen var det skönt att sätta sig i bilen för att åka hem. Jag är ju van att somna i soffan på kvällen så det blev en lång dag och händelserik dag. Det var oväntat köer ut ur Stockholm, annars gick även hemresan toppen. Hade jag inte haft såna enerverande krypningar i benen nu när jag sitter stilla, som man ju ofta får när man är gravid, hade jag säkert sovit hela vägen hem. Vi var hemma runt halv två och då längtade jag riktigt efter att få stupa i säng.

Tyvärr hade jag glömt att ta med nyckel, mobilen var död och ringklockan funkade inte. Dessutom har jag en sambo som knappt skulle vakna av en slägga i huvudet. Jag ringde länge på dörrklockan utan att veta om den funkade eller inte, bankade på dörren, gick runt huset i kolmörkret och slog på rutan till sovrumsfönstret utan att kunna väcka min sambo. Jag ringde på dörren igen, gick runt huset igen, slog på rutan igen… Gravid och trött i becksvarta novembernatten visste jag inte vart jag skulle vända mig. Till slut fick dörrklockan liv, Barnet vaknade och till slut släntrade Pappsen upp och öppnade dörren. Eftersom jag är slarvig med nycklar och lätt låser mig ute har vi en reservnyckel gömd, fast för tillfället har jag tappat bort även denna.

Sen var det i alla fall ljuvligt att få sova några timmar… Tills Barnet vaknade klockan 5.10 och ville gå upp. Som väl var somnade Barnet i alla fall om till klockan sex när Pappsen åkte till jobbet och uppstigning blev ett faktum.

Håhåjaja, livet som småbarnsmamma är inte lätt att kombinera med sena nätter och shower.

Idag har jag varit riktigt trött och mest ägnat mig åt att mysa med Barnet – och med min goodie-bag.

IMG_4822

En goodie-bag. Gratis grejer!

 

 

Tiden har varit knapp

Bloggen har tyvärr fått stå tillbaka lite de senaste dagarna. Vi mår alla bra igen, men Barnet har inte kunnat somna på kvällarna om inte jag har legat bredvid honom i sängen. Han har varit ganska svårsövd och ofta somnar jag också. När jag väl har vaknat har jag behövt fixa med schema till dagis och fylla i frågor inför hans utvecklingssamtal (som är nu på morgonen) och annat. Bloggen är ju tyvärr bara något jag kan ägna mig åt när jag har en stund över, och ibland finns inte det.

Det har varit mycket på jobbet också. Jag tänker varje vecka att nästa ska bli bättre och den förhoppningen har jag fortfarande. Jag har mycket att göra med datasystemet och annat jag har ansvar för, men nästan varje dag måste jag rycka in på labbet eftersom det fattas folk där. Ändå förväntas det gärna att jag ska hinna mina andra uppgifter också, så det känns lite stressigt, särskilt som jag är en gravid deltidare.

Därför ser jag extra mycket fram emot den här dagen! Jag, min syster och en av mina svägerskor åker till Stockholm i eftermiddag för att gå på Mammaboosten the Show! Det ska bli riktigt skönt att få komma iväg, äta på restaurang och bli roade på showen! Vi kommer hem framåt natten men jag ledig imorgon också så det känns riktigt lyxigt!

Lite nervöst är det förstås för bilkörning och parkering, ovana vid storstaden som vi är. Jag är också orolig över att maten inte ska vara bra eftersom det varit fullbokat på alla restauranger som vi helst ville till, och maten är ju en av höjdpunkterna när man är iväg!

Som om det inte vore nog är jag orolig över biljetterna också. Eftersom jag har en mammablogg har jag blivit erbjuden biljetter gratis från Familjeliv som driver showen, vilket förstås är toppen. De ska ligga i kassan och vänta på oss, men såklart är jag rädd för att detta ska strula…

Så, det ska bli en jätteskojig dag men jag kommer inte att kunna andas ut riktigt förrän vi (förhoppningsvis) sitter på showen och väntar på att Petra Mede, Andreas Lundstedt och Tomas Järvheden ska göra entré.

Håll gärna tummarna för oss! Jag berättar allt sen om hur det har gått!

IMG_0367.PNG

Långa näsor

Pappsen och jag har varit utan varmvatten i ett år! Sen vi flyttade in, tror vi. Har man spolat kranen länge har det inte ens blivit ljummet!

Jag som vill att duschvattnet ska vara så varmt att det bränner har fasat för att kliva in i duschen. Och när jag väl tagit mig i kragen har jag knappt kunnat tvätta mig, bara frusit fast i ett hörn och klivit ur ungefär lika oren som jag klev in.

I ett år!!

Det är väl bara att ringa rörmokaren? tänker ni.

Men Pappsen och jag har bitit ihop. Vi har anat en jätteutgift och försökt att blunda. Tänk om vi skulle behöva byta ut bergvärmepumpen!? Så snart efter att vi flyttat in! Nä… den näsan ville vi inte stå med.

Kalla duschar är bra för hyn, tänkte jag.

Men så stod vi inte ut längre!

Fast nu funkar det ju inte riktigt som i Stockholm där man bara ringer en rörjour . Här på vischan känner man rörmokaren väl och väntar några veckor tills man ändå ses med att säga ”Förrsten, vi har nåt problem med varmvattnet, du kan väl svänga förbi när du har en sekund över?

Det innebär att det kan ta ytterligare några veckor innan rörmokaren väl dyker upp.

Sen kom han då, rörmokarn. Pappsen och jag laddade för en lång session med dåliga besked och saftig nota.

Rörmokarn kände lite och tittade lite. Sen skrattade han och tog bort en blandningsventil som suttit kvar sen det var vedeldning i kåken. Den har öst på med kallvatten i varmvattnet vilket inte behövs nu när vi bara kör på bergvärme.

Eh, ja det var ju en lättnad! Äntligen kan vi duscha varmt igen! Men så snopet ändå att vi väntat så länge. Så många kalla duschar och sånt slöseri med el och vatten…

Det blev lång näsa ändå, i slutändan, kan man säga.

20140606-134841-49721315.jpg

Trött mamma, sjuk katt och företagsam parvel

Nä, jag har inte skrivit på ett tag. Vi har ständigt fullt upp och jag har varit sjuk och somnat på soffan så fort jag fått en ledig stund. Bara vanlig förkylning men när man ska passa en lillkille när man är trött och sjuk så tar det på krafterna. Han har lite svårt att roa sig själv dessutom.

Och så har Matilda varit sjuk.

20140524-195627-71787630.jpg

Jag fick ta henne till veterinären i tisdags med höga infektionsvärden, men nu knaprar hon antibiotika och är på bättringsvägen. Och när jag stått utan dator har det varit ännu svårare att få till ett inlägg.

Vi har försökt med nytt batteri men det verkar inte hjälpa. Däremot har vi precis monterat nytt objektiv till kameran så snart kanske jag kan få till lite käckare bilder igen!

Det blir en dyr månad med alla extrautgifter… Därför blir det inget picknickbord, slog Pappsen fast igår när jag ville beställa ett. Ett sånt snickrar han lekande lätt ihop själv, menade han nu.

Jag tänkte också beställa en ny flagga till Barnets sandlåde-båt, men även där fick jag avslag. Snåltarmen har slagit till ordentligt på Pappsen och det är väl bra. Oftast sträcker sig tarmen bara runt saker som jag vill ha men om han bara snickrar ihop ett bord och syr en liten flagga så är jag mer än nöjd.

Eftersom jag och Barnet har varit hemma från jobb och förskola har vi ändå haft några fina dagar tillsammans. Och häromdagen lät Barnet mig sova ut på soffan i ett par timmar.

Jag släpade mig upp klockan sex när Barnet ville upp och Pappsen åkte till jobbet. Jag drog på barntv:n och somnade i soffan. (Om man redan nu förfasas över att jag är en dålig mamma kan man sluta läsa här.)

I vanliga fall brukar jag sova så lätt att jag ändå har lite koll på Barnet men nu däckade jag helt och vaknade klockan åtta av att Barnet slamrade med disken.

(!)

Vi brukar vara noga med att slå igen diskmaskinen helt men nu måste den ha varit lite öppen. Nu kom Barnet glad i hågen in och visade mig mixerstaven. Den med så vassa knivar i botten!

Jag lyckades ta den ifrån honom (förstås under vilda protester) och kastade mig upp för att titta till köket. Barnet kom efter och visade mäkta stolt upp förödelsen.

Tallrikar och diverse pryttlar från diskmaskinen hade han ställt upp på bänkarna, blandat med den orena disken som redan stått där. Besticken hade han strött ut över hela golvet. Och ugnen, ja den stod och gick på 190 grader!

Ojojoj.

Han hade också lyckats hitta asken med mina silverskedar och den hade han fått upp och helt fint dukat med skedarna vid matbordet.

Och så säger jag att han inte kan roa sig på egen hand!

Pyttsan! Han är verkligen företagsam, Mammas lilla parvel.

Priscilla då? Ja, den var kanon! Inte mycket att rekommendera nu egentligen då sista föreställningen gått men det var en trevlig dag tillsammans med syrran! Mycket god mat hann vi också få i oss när vi inte hade fullt upp med att prata med taxichaufförerna. Jag tror att de gillar lantisar.

20140524-200025-72025597.jpg

20140524-200028-72028083.jpg

20140524-200027-72027273.jpg

20140524-200026-72026507.jpg

Avslöjande om lantisar: mellofinal del 1

På lördag är det final i melodifestivalen! Det är alltid lika förväntansfullt! I år tittar jag hemma eller i glada vänners sällskap, men en gång har jag faktiskt varit på plats i Globen!

Det var ett riktigt bra år, 2004, när Lena PH vann med ”Det gör ont” och Charlotte Perelli, Peter Settman och Ola Lindholm var programledare.

lena ph

Biljetterna hade jag fått av en stockholmare som fattat tycke för mig. Han visste att jag var schlagernörd så han hade lyckats komma över ett par platser till finalen som han snällt skickade på posten. De var rysligt dyra, berättade han. Det var förstås rasande gentilt av honom och han hade nog tänkt sig att få följa med själv men eftersom våran dejtning rann ut i sanden innan dess så fick han stanna hemma.

Men han gick inte lottlös ur det hela! Jag vidgade hans vyer lite genom att berätta något som han inte visste om oss lantisar. Nämligen,

ATT VI HAR TOALETTER INOMHUS!

Vi gick på NK en gång och jag tyckte att toaletterna där var så flotta och han sa att det förstod han mycket väl eftersom jag väl bara var van vid utedass…

Han höll på att ramla baklänges när jag berättade att vattenklosetten tagit sig ända ut till vischan!

Eh, ja…

Men platserna var fin-fina! Shirley Clamp strålade mot oss när hon sjöng ”Min Kärlek” och när E-type spelade ”Paradise” krullade håret på armarna ihop sig av hettan från eldarna. Ja, vi satt så nära att vi såg in bakom balustraden där Lasse Flinckman gömde sig när After Dark körde ”La Dolce Vita”.

Han blinkade käckt åt oss där han stod och häckade innan han klev fram på scenen.

Som den insnöade 21-åriga lantis jag ju var tyckte jag att det var riktigt skoj att få komma upp till Stockholm och bo på hotell. Och att Lena PH som jag ivrigt hejade på vann gjorde förstås resan till en riktig hit.

just jag

Redo för Globen 2004!

Ja, och så stötte jag på en kändis också…

Men det berättar jag mera om nästa gång.