Ett stilla lunk

Jag står inte inför så många utmaningar längre och det är ganska skönt. Det är skönt att inte ha en tenta eller en muntlig redovisning att oroa sig inför. Skönt att slippa ha ångest över att behöva tala på jobbmöten eller att försöka göra ett ordentligt jobb när jag läser en dags bakterieprover inklämda på deltid, samtidigt som jag ska undervisa en student och lära upp en ny läkare. Och i värsta fall samtidigt köra apparaten som mäter antibiotikakoncentration i blodprover! Nä, jag har ingen sån oro i kroppen längre, det är bara ett stilla lunk.

Veckans värsta numera är att få iväg Barnet till förskolan och det kan vara nog så jobbigt. Det är den där smörgåsen som ska ätas i en evighet (30 minuter är snabbaste hittills) och så vil-skiten och 500 frågor uppepå det. Och vad jag än svarar så frågar han ”Vad sa du?” minst fem gånger efteråt. Och Lillans morgonstund har inte guld i mund utan mest härj. Hon härjar och är missnöjd och vill aldrig äta frukost men tack gode gud för att det går mot vår så att man snart kan slippa dessa overaller, raggsockor, fleece-ställ och knöliga vantar. Innan jag fick barn tyckte jag att det var jobbigt att klä på mig själv när det var kallt… Ha! Det är nästan lika skrattretande som att jag innan jag fick barn tänkte att man skulle ha det så välstädat och i ordning sen när man var mammaledig och var hemma jämt. HA!

Men nu sover Lillan och jag har en av mina bästa stunder, förmiddagskaffet. Hur underbara barnen än är och hur mycket de än är de bästa som finns så är det så fantastiskt skönt med en stund i lugn och ro med en kopp kaffe.

Och det är trevligt att hålla huset vid liv så här mitt i veckan mitt på dagen. Istället för att det ska stå tomt och övergivet när man är på jobbet så är det nästan alltid någon hemma. Det låter så hemtrevligt runt mig också. Tvättmaskinen och diskmaskinen brummar och skvalar, kylskåpet surrar och nyss lyssnade jag ju till ett trivsamt puttrande från kaffebryggaren.

Vad tysta hemmen måste varit innan alla elektriska apparater gjorde intåg…

 

Storebror och Lillasyster. Tack för att ni finns. 
 

Årets första bastubad

Det fanns flera saker som gjorde att vi föll för huset när vi köpte det.

Badtunna.

Pergola.

Pool (ful plastpool men vaddå).

Bastu.

Växthus.

Sen visade det sig att det mesta kanske inte var så mycket att hänga i julgranen. En del hade passerat bäst-före-datum och krävde mer underhållning än vad det var värt som nöje. Badtunnan och poolen är minnen blott och pergolan står med på ”göra-om-listan”.

Men växthuset använder jag och bastu badar vi lite nu och då!

Bastun kräver ingen underhållning, mer än när vi ska använda den, och blir lite kvällslyx när barnen sover. Enda projektet vi har för bastun framöver är att byta ut trädörren mot en i glas. Som småbarnsföräldrar är det smidigt med sånt som finns inne i huset så att man har nära till barnen om de vaknar.

Årets första pass i bastun blev i helgen. Det känns skönt att sitta med en hårinpackning och svettas och bara vara. Dessutom blir det lite passiv träning för blodkärlen och det är ungefär all träning som erbjuds mina kärl nu, så det är inte fy skam.

Pappsen är den som brukar propsa på att vi ska basta men väl i bastun är han den som storknar först. Mycket prat och lite verkstad. Men ingen av oss har så mycket krut i oss att vi springer ut och rullar oss i snön efterå. Fast nån gång kanske man borde våga… Kanske nästa gång??

Det här med inredning

Vi har ju renoverat en hel del sen vi flyttade in i vårat hus, men vi har fortfarande inte kommit så långt med själva inredningen. Vi är inte så duktiga på det där, Pappsen och jag. Det blir lätt att vi skjuter upp det och sen bor i ett kalt rum så länge att vi vänjer oss. Dessutom är det ju väldigt svårt med dekorationer och pyssel när man har småbarn. Allt ska vara oömt och ofarligt och helst utom räckhåll, bäst är om det är i princip gratis också eftersom man inte vill sätta sprätt på hela barnbidraget på saker som man faktiskt inte måste ha.

Nu har vi i alla fall kommit till den punkten att vi verkligen vill få det mer hemtrevligt i huset. I veckan åkte vi in till stan för att få inspiration och för att börja köpa lite saker. Det är ju verkligen den tiden på året nu också, när hösten och mörkret kommer och man tillbringar allt mer tid inomhus, då vill man få det mysigt hemma.

Lite smått och gott kom vi hem med. För de tillfällen som vi inte har någon dörrkrans eller blomma på dörren köpte vi ett litet hjärta.

DSC_1151

Litet trähjärta

Tända ljus och lyktor hör ju hösten till. Men vi barnfamiljer kör på elektriska värmeljus.

DSC_1148

Lykta med texten ”Välkommen hem till oss”.

Jag hade verkligen velat ha en gunghäst på byrån i hallen, det är ju så fint, men i den affären vi var på idag fanns det ingen.

gunghast-i-tra-vit-mellan

Så snygg! Foto från http://www.ebbesbutik.se

Nu när jag var inne i leksaks-tänket blev det istället en näpen liten bänk som jag satte en av Lillans kaniner på så länge.

DSC_1145

Hihi, jag vet inte om det är fint eller bara fånigt?!

Vi har båda velat ha en kandelaber till vårat framtida matbord, så idag slog vi till på denna. Det blir fint med tända ljus i.

DSC_1150

En kandelaber som vi inte riktigt har nån bra plats för idag, men som vi ändå kände att vi kanske borde ha köpt två av.

Och så en liten tavla till sovrummet.

DSC_1149

Pappsen föll för denna, och visst passar den bra i ett sovrum?

Det är mycket kvar, till exempel vill vi få upp många foton på barnen och familjen, men tids nog ska vi nog få till det.

 

Småbarns-idyll?

Idag har det varit en rätt jobbig dag. Pappsen har börjat att jobba igen efter semestern och det är inte alltid enkelt att vara hemma med två små barn. Och vädret underlättar inte heller.

Jag och barnen tänkte gå ut på morgonen och plocka hallon till frukostfilen, men Barnet vände i dörren när han kände hur kallt det var. Jag tog på mig långbyxor och långärmat men frös ändå, och fingrarna var stelfrusna när jag kom in. Mitt i sommaren! Nä, nu börjar det faktiskt att bli tråkigt. Barnet har till och med slutat tjata om att åka och bada och jag vet inte om det är skönt eller sorgligt? Idag har han mest suttit och tittat på Byggare Bob.

Tanken var att jag skulle städa och röja idag, och att jag skulle börja få fason på Lillans mat- och sovtider. Det skulle bli ordning på torpet nu när jag var ensam hemma! Så blev det inte alls. Lillan är så väldigt lättdistraherad nu, både när hon ska äta och när hon ska sova och Barnet lyckades störa henne vid varje tillfälle.

Fast, till skillnad mot före sommaren, så gjorde han det inte med flit. Då var han fortfarande så till sig över sitt lillasyskon att han inte kunde behärska sig i närheten av henne. När jag satt med henne i soffan for han runt som en vettvilling runt oss tills han råkade slå emot henne eller tills jag blev arg. Men hur mycket jag än sa åt honom så lyssnade han inte, han var så i gasen. ”Försiktig” var ett ord som han inte verkade förstå. Det var jättesvårt att veta hur jag skulle hantera syskonen utan att väcka avundsjuka och känna att jag räckte till för båda.

Nu är han mycket mer hänsynsfull och förstående, och det märks att de båda tycker om varandra. Han tar med henne i sina lekar, pysslar med henne, vinkar till henne, pratar med henne och leker att han matar henne. Och hon är själaglad över hans uppmärksamhet!

Idag när jag ammade henne visade han sin uppskattning bland annat genom att slå ett par klossar mot varandra och sjunga en egenkomponerad sång för henne. Lillan som knappt kan äta om kylskåpet surrar just nu! Nä, det gick åt skogen med rutiner idag, kan man säga. Till slut fick jag ta barnen och åka hemifrån för det blev bara stökigare ju längre vi var hemma. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som inte var bra idag, men det räcker så. Eller, jag kan tillägga att jag har nackspärr också.

Fast vi kom ut och plockade bär idag i trädgården. Det började lite gemytligt med Lillan nöjd i sittern och Barnet som hjälpte mig att plocka. Sen kom odören av liksvamp, det måste ha legat nån mitt inne i buskarna och ruttnat men jag hittade den inte. Barnet ledsnade förstås rätt snart och tog hinkarna till sandlådan istället. Jag plockade en stor skål med röda vinbär och övergick till de svarta. Barnet började, som alltid när det blir tråkigt eller nåt går emot honom, längta efter ”paaapppaaa!

Sen lekte han bra ett tag tills jag hörde ett:

”Oj då!”

Då hade han provat att hälla över mina röda vinbär i en sandig liten bytta. Den var såklart alldeles för liten så bären svämmade över och rann ut både i sandlådan och i gräsmattan. Vi blev nog ungefär lika besvikna både han och jag, tror jag!

Till slut hade vi passerat lunchdags med en hel timme och istället för att känna mig som en duktig mamma som plockat bär med barnen fick jag gå före med mina hinkar och skämmas medan han släntrade bakom och ropade efter ”paaappaaaa!

Grannarna måste tro att jag är världens sämsta mamma så mycket som den pojken ropar på sin pappa när vi är ute!

Men Lillan var ganska nöjd och när Barnet fått tio kalla köttbullar till lunch gav jag mig själv en liten klapp på axeln, jag menar, han kunde ju fått gå utan mat helt – det hade ju varit mycket värre.

Nu när vi alla är hemma och barnen sover känns det bra igen.

Och tittar man bara på dagens foton hade jag kunnat lura vem som helst till att tro att vi haft en toppendag i våran småbarnsidyll.

DSC_1102

Matilda


DSC_1112

Sockerärtor


DSC_1114

Broccoli-plantorna blir stora!


DSC_1117

Tomaterna i växthuset börjar att bli röda.


DSC_1111

Det börjar komma bönor.


DSC_1106

Barnet hjälper till att plocka.


DSC_1107

Det är inte svårt att plocka när det finns så mycket vinbär.


DSC_1109

Till slut gav jag mig med detta.

Det här med belysning

Vi har ju ganska uppdelade områden som vi har hand om här hemma. Pappsen är den som sköter belysningen. Som jag sa så är Pappsen tokig i spotlights, eller i belysning över huvud taget. Det verkar vara ett behov som pockar på. Det började lite smygande med spotlights i bokhyllan och under tv-hyllan, för att sen sprida sig till vitrinskåpen i köket och under skåpshyllorna.

DSC_0016

Hm, få se nu saknas det inte nåt?DSC_0762

Vi sätter lite belysning under köksbänken också!

När vi gjorde om i hallen så blev det spotlights i hela taket och eftersom hallen i nedervåningen hänger ihop med allrummet på övervåningen blev det spotlights i taket även där. wpid-20131102_101522.jpgNu har jag sagt stopp, men det har jag gjort flera gånger förut också utan att det har gett resultat så än är det nog inte slut. Och eftersom jag är så dålig på inredning, särskilt lampor, så är det faktiskt ganska smidigt.

IMG_4776DSC_1051Jag tänker liksom inte så mycket på sånt där. Jag är ju så nöjd med det lilla jag… När vi har dåliga lysen på bilen tänker jag att det är ganska bra eftersom jag ändå är så dålig på att blända av. Men så sätter Pappsen dit ledljusramp och så vips märker folk när man bländar dem igen.

Och medan jag mest rensar i rabatterna och håller efter så har Pappsen planer på hur vi ska kunna ha belysning i trädgården också, såklart. Ett tag hade vi så att det lyste upp i ett träd och han vill nog gärna belysa nån fasad på huset också.

Det blir nog bra det där. Det är bra att vi är olika, när man som jag går runt och och nöjd hela tiden och bara påtar i det lilla så händer det ju inte så mycket.

Vi kompletterar varandra så bra.

IMG_4559

Projekt övervåning och trapp

Vi började att renovera övervåningen i somras. Först ut var Barnets rum och sen vårat nya sovrum. Sen hade vi allrummet kvar som kändes besvärligt och som drog ut på tiden. Vi visste inte riktigt hur vi ville ha det och hade inte så mycket tid över att renovera på.

Till slut blev det ändå någorlunda klart så att vi kunde flytta upp innan Lillan kom.

Jag gör en del narr av Pappsen men i renoverings-sammanhang är han den helt klart drivande och den som ser framför sig hur allt ska bli. Det är också han som gör allt arbete själv (förutom tapetsering som en målare gjort.)

Jag är den som väljer och sållar mellan hans idéer.

Så här såg det ut innan.

Så här ser det ut nu. Vi satte ljus panel i taket och la in mörkt golv.

DSC_1024

 

Väggen bakom tv:n blev fondvägg i svart träpanel med små spotlights över. Pappsen är överlag väldigt förtjust i spotlights.

DSC_1032DSC_1040DSC_1051 Vi valde en tapet som efterliknade en ljus träpanel och kände att det kunde bli bra eller jättedåligt. Både vi och målaren var rädda att det skulle bli alldeles för mycket strukturer och träkänsla i rummet. Dessutom fick Pappsen och jag ett infall och ville att tapeterna skulle läggas horisontalt.

DSC_1015

Som väl är blev vi jättenöjda! Vi tycker att den följer rummet bra och att det inte sticker ut för mycket.

Men fortfarande har vi en del kvar.

Trappan är påbörjad men inte klar. Från början var den helt i lackad furu och med brun filt på trappstegen.ruttrapp

Nu har vi målat en del vitt och satt upp en ny ledstång.

DSC_1018

Vi har tagit bort brädorna ut mot nedervåningen så det ska ersättas med något. Trappstegen ska göras i ordning med nån form av trapprenovering.

När vi planerar våra renoveringar brukar vi leta inspirationsbilder på nätet tills vi vet vad vi gillar.

Här är till exempel ett foto från http://www.lundbergs.com.


Det är ungefär nåt sånt vi har tänkt oss, men kanske med stående stänger. Och så har vi inte riktigt bestämt om vi bara ska måla räcket på övervåningen vitt eller om vi ska byta ut det mot en glasskiva.

Det är i alla fall väldigt skönt att vi har kommit så här långt! Huset känns mycket trevligare och förstås större nu när vi använder övervåningen ordentligt! Och det är fantastiskt att få det fräscht och fint!

DSC_1034DSC_1043

Projekt övervåning

Jag har inte skrivit om renoveringen på ett tag. Det betyder inte att vi inte jobbar på. Sen i våras har vi jobbat med övervåningen. Hela familjen ska flytta upp innan bebisen kommer, så innan dess vill vi ha ett rum till Barnet och ett sovrum till oss färdigt. Dessutom vill vi göra iordning hallen på övervåningen så att det blir som ett vardagsrum.

Det innebär att vi på två år kommer att ha gått igenom kök, vardagsrum och hall på nedervåningen och två sovrum och en hall på övervåningen. Det är i mesta laget med tanke på att vi är arbetande småbarnsföräldrar, men samtidigt är det skönt att gå igenom huset så att man vet att det inte finns mögel eller så nånstans.

Hittills har vi bara stött på ett problem, en fuktskada i köket. .

IMG_0793.JPG
Det var nån vattenledning under diskbänken som hade läckt. Nu rev vi ju upp köksgolvet innan vi ens flyttat in så det var enkelt att reda ut med försäkringsbolagen vems bolag som skulle stå för kostnaden. Det kommit en besiktningsman som gjorde en fuktskadekontroll men det var bara golvet och isoleringen som hade drabbats. Så allt har flutit på bra ändå.

Ibland glömmer man hur det såg ut innan. Då är det roligt att se tillbaka. Här är till exempel köket.

FöreIMG_4771.JPG

IMG_4772.JPG

Efter

IMG_4773.JPG

IMG_4774.JPG
Och här kommer lite glimtar från övervåningen. Jag lägger gärna ut före- och efterbilder sen när det är färdigt.

I Barnets rum har vi bytt tak, golv och tapetserat. Inredningen är inte helt topp, men jag skyller det på att vi inte kan använda rummet så mycket än.

IMG_4781.JPG
I rummet där Pappsen, jag och bebisen ska sova har vi bytt golv, målat tak och tapetserat.

IMG_4777.JPG
Men det stora projektet är hallen. Pappsen har börjat byta golv och satt ett par rader tak. Han har också satt en mörk panel som fondvägg.

IMG_4776.JPG
Det kommer att bli jättefint och jag längtar så tills vi kan använda hela huset ordentligt! Sen hoppas jag att vi kan njuta lite innan nästa projekt drar igång.