Baka med bär i helgen

Nu svämmar trädgården över av vinbär och hallon! Jag är inte en sån som anser att man måste ta hand om precis allt. Ska man köpa hem ingredienser och göra sötsaker att proppa i sig som du inte hade ätit annars så är det ju bara dumt. Det billigaste och nyttigaste är ju att bara äta dem som de är.

Vi äter från buskarna och tar in i byttor i kylen som Barnet lätt kan få till snacks framför tv:n eller som mellanmål. Jag fryser in bären som de är så att vi kan äta dem på filen i vinter. Jag har gjort saft och gelé också förresten så i år har jag verkligen tagit mig an bären.

Men det är ju absolut trevligt att baka kakor och göra efterrätter av bären också! 

Här påminner jag om tre fina bär-recept jag lagt ut tidigare på bloggen! Vinbärskakan ska jag nog göra redan ikväll!

Kolapaj med vinbär  

Vinbärskaka
  
Knäckig hallonpaj
  
Ja, jag lovar att ta snyggare foton på hallonpajen senare i år, men den är så vansinnigt god att man kastar sig över den direkt.

Småbarns-idyll?

Idag har det varit en rätt jobbig dag. Pappsen har börjat att jobba igen efter semestern och det är inte alltid enkelt att vara hemma med två små barn. Och vädret underlättar inte heller.

Jag och barnen tänkte gå ut på morgonen och plocka hallon till frukostfilen, men Barnet vände i dörren när han kände hur kallt det var. Jag tog på mig långbyxor och långärmat men frös ändå, och fingrarna var stelfrusna när jag kom in. Mitt i sommaren! Nä, nu börjar det faktiskt att bli tråkigt. Barnet har till och med slutat tjata om att åka och bada och jag vet inte om det är skönt eller sorgligt? Idag har han mest suttit och tittat på Byggare Bob.

Tanken var att jag skulle städa och röja idag, och att jag skulle börja få fason på Lillans mat- och sovtider. Det skulle bli ordning på torpet nu när jag var ensam hemma! Så blev det inte alls. Lillan är så väldigt lättdistraherad nu, både när hon ska äta och när hon ska sova och Barnet lyckades störa henne vid varje tillfälle.

Fast, till skillnad mot före sommaren, så gjorde han det inte med flit. Då var han fortfarande så till sig över sitt lillasyskon att han inte kunde behärska sig i närheten av henne. När jag satt med henne i soffan for han runt som en vettvilling runt oss tills han råkade slå emot henne eller tills jag blev arg. Men hur mycket jag än sa åt honom så lyssnade han inte, han var så i gasen. ”Försiktig” var ett ord som han inte verkade förstå. Det var jättesvårt att veta hur jag skulle hantera syskonen utan att väcka avundsjuka och känna att jag räckte till för båda.

Nu är han mycket mer hänsynsfull och förstående, och det märks att de båda tycker om varandra. Han tar med henne i sina lekar, pysslar med henne, vinkar till henne, pratar med henne och leker att han matar henne. Och hon är själaglad över hans uppmärksamhet!

Idag när jag ammade henne visade han sin uppskattning bland annat genom att slå ett par klossar mot varandra och sjunga en egenkomponerad sång för henne. Lillan som knappt kan äta om kylskåpet surrar just nu! Nä, det gick åt skogen med rutiner idag, kan man säga. Till slut fick jag ta barnen och åka hemifrån för det blev bara stökigare ju längre vi var hemma. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som inte var bra idag, men det räcker så. Eller, jag kan tillägga att jag har nackspärr också.

Fast vi kom ut och plockade bär idag i trädgården. Det började lite gemytligt med Lillan nöjd i sittern och Barnet som hjälpte mig att plocka. Sen kom odören av liksvamp, det måste ha legat nån mitt inne i buskarna och ruttnat men jag hittade den inte. Barnet ledsnade förstås rätt snart och tog hinkarna till sandlådan istället. Jag plockade en stor skål med röda vinbär och övergick till de svarta. Barnet började, som alltid när det blir tråkigt eller nåt går emot honom, längta efter ”paaapppaaa!

Sen lekte han bra ett tag tills jag hörde ett:

”Oj då!”

Då hade han provat att hälla över mina röda vinbär i en sandig liten bytta. Den var såklart alldeles för liten så bären svämmade över och rann ut både i sandlådan och i gräsmattan. Vi blev nog ungefär lika besvikna både han och jag, tror jag!

Till slut hade vi passerat lunchdags med en hel timme och istället för att känna mig som en duktig mamma som plockat bär med barnen fick jag gå före med mina hinkar och skämmas medan han släntrade bakom och ropade efter ”paaappaaaa!

Grannarna måste tro att jag är världens sämsta mamma så mycket som den pojken ropar på sin pappa när vi är ute!

Men Lillan var ganska nöjd och när Barnet fått tio kalla köttbullar till lunch gav jag mig själv en liten klapp på axeln, jag menar, han kunde ju fått gå utan mat helt – det hade ju varit mycket värre.

Nu när vi alla är hemma och barnen sover känns det bra igen.

Och tittar man bara på dagens foton hade jag kunnat lura vem som helst till att tro att vi haft en toppendag i våran småbarnsidyll.

DSC_1102

Matilda


DSC_1112

Sockerärtor


DSC_1114

Broccoli-plantorna blir stora!


DSC_1117

Tomaterna i växthuset börjar att bli röda.


DSC_1111

Det börjar komma bönor.


DSC_1106

Barnet hjälper till att plocka.


DSC_1107

Det är inte svårt att plocka när det finns så mycket vinbär.


DSC_1109

Till slut gav jag mig med detta.

Från bra till dålig mamma

Det går så snabbt det där. Hur snabbt man växlar mellan att känna sig som en bra eller dålig mamma.

Igår satt Barnet och jag och tittade ut på regnet. Resolut tog jag på honom stövlar och regnbrallor och tänkte att ”Lite regn stoppar inte oss”. Sen gav vi oss ut på trädgårdsäventyr. Jag känner mig alltid som en bra mamma när jag är ute och leker i regnet. Som en frilufts-mamma som gör allt för sitt barns bästa. Det är nästan så att jag hoppas att nån granne ska höra oss.

Vi började i hallon-landet. Barnet strosade glatt runt snåren och tryckte munnen full.

Jag känner mig alltid som en bra mamma när vi äter bär i trädgården. Som en natur-mamma som valt ett liv på landet framför stressen i stan och jag riktigt känner hur antioxidanterna pyser runt.

Vi fortsatte till vinbärs- och krusbärsbuskarna.

20140715-070045-25245001.jpg
Stämningen var idyllisk och regnet störde inte det minsta.

20140715-070214-25334834.jpg

20140715-070216-25336456.jpg

20140715-070215-25335608.jpg
Jag fortsatte mamma-lyckan med att knöla ner regnbrallekillen i gungan och ta fart och sen tog vi sandlådan.

Ungefär där började lyckan att naggas i kanten. Regnet ökade i styrka och jag kände mig tvungen att söka skydd under ett träd.

Nu började jag så smått att fråga Barnet om vi inte skulle gå in och leka istället. Jag känner mig alltid som en dålig mamma när jag frågar Barnet såna saker. Som att jag är en mes-mamma som inte själv kan ta några beslut.

Men nu fullkomligt vräkte det ner! Det var så att mina linser sköljdes ur ögonen. Nu gjorde Mes-mamman Matilda sällskap under hustaket men Barnet… han lekte som aldrig förr. Han ruskade bara på huvudet när jag frågade om vi skulle gå in. Sanden var ju perfekt att lasta nu när den blivit blöt!

20140715-071511-26111575.jpg

20140715-071512-26112309.jpg
Ser ni hur det vräker ner?

Sen kom åskan. Den dånade över våra huvuden och nu fick det väl ändå vara nog?! Dessutom måste jag skynda mig att dra ur modemet så att jag inte blir utan internet igen.

Men Barnet vägrade. Jag trilskades och försökte få med honom frivilligt men det gick inte! Jag fick helt enkelt ta ett grabbatag om min ilskna tvååring och dra honom ur sandlådan. Regnet piskade, åskan mullrade, Barnet var dyngsur, hal, sandig och arg. Han skrek och fäktade medan jag släpade och drog honom genom hela trädgården.

Jag känner mig alltid som en dålig mamma när jag mordhåller ett gallskrikande barn. Som en diktatormamma som bara tänker på sig själv och inte kan hantera en konflikt. Medan jag kastade in honom i hallen och snabbt stängde dörren bakom oss hoppades jag innerligt att ingen granne hade hört våran trädgårdslek…

Trädgården bjuder igen

Att ha trädgård kräver en del jobb. Jag har förstås haft det förspänt som har flyttat in i en så väl omhänderdagen trädgård där det redan växer det mesta man kan önska sig! Men en del jobb har vi ändå lagt ner, Pappsen och jag.

Fast det är det som är så fantastiskt med trädgårdar. De bjuder alltid tillbaka för det jobb du lagt ner.

DSC_0975DSC_0901DSC_0903DSC_105220130731_175842DSC_0908DSC_0904DSC_1029  20130717_202642DSC_105920130731_161148 DSC_0979DSC_106720130803_183131